Förhållande

Dumpad över telefon, förlovad, kanske gravid

2016-09-02 13:50 #0 av: freyya_

Hej. För fem dagar sedan ringde min sambo och fästman sedan tre år tillbaka och gjorde slut med mig under sin resa. Han var och hälsade på sina kompisar i staden han bott ett par år tidigare. En total chock, inga tecken, allt som vanligt, och dessutom efter sms han skrivit som "jag saknar dig" och hjärtan natten till dagen han gjorde slut. För att sammanfatta vårt förhållande har det varit väldigt stabilt, respektfullt och kärleksfullt. Vi har bråkat väldigt sällan, finns ingen svartsjuka eller osäkerhet kring förhållandet, vi har nästan alltid kunnat enats och vi har lovat varandra att alltid ta upp med den andre om det skulle finnas något problem. Notera här att min sambo ALDRIG har haft något att "klaga" på. Jag har till och med fått ta upp med honom då och då ifall han verkligen tycker att allt är så bra som det verkar, för att det vore konstigt att han bara skulle tycka att det är bra hela tiden. Kan ju finnas småsaker man stör sig på, vad som helst, vi delar ju ändå en vardag och ett liv ihop! Men han har alltså ALDRIG tagit upp ett enda problem med mig. Allt är bara bra och han verkar ha skött det skådespelet extremt bra. Han har bara varit kärleksfull, förstående, vill pussa och kramas mycket, allt har flutit på fram tills dagen han ringde och gjorde slut. 


Den enda förklaringen han hade när han ringde och gjorde slut var att det här har pågått länge, jag sårar hans känslor när vi bråkar, jag förstår inte honom och kommer aldrig förstå. Han upprepade flertalet gånger "du kommer aldrig förstå, det är ingen idé", utan att ens ta ett specifikt exempel. Tydligen blir jag jättearg och svår när vi bråkar (men vad konstigt? hur brukar det annars vara vid bråk?) Kom även ihåg att vi i princip ALDRIG bråkar. Inte ens en gång i månaden. Jag kan inte ens minnas senast vid bråkade! Han kan inte ens ge ett exempel! Det har aldrig kastats grejer, jag har aldrig skrikit på honom, och han har som sagt aldrig tagit upp några av dessa problem som gör att han nu gör slut. Jag fick ingen chans eftersom han, ifall detta stämmer, bara hållt det inom sig. Det är helt absurt, men han ringer alltså och är stensäker på att han vill göra slut, är känslokall, helt förändrad i tonen och vill direkt berätta hur planen för morgondagen ser ut. Han ska alltså köra 100 mil med sina vänner dit vi har vårt gemensamma boende och packa sitt och flytta ut. Sedan är han klar med samtalet. 

Jag är givetvis i chock och fattar ingenting, men det är å andra sidan andra gången han gör såhär. Han gjorde slut på liknande vis förra året, i en handvändning, dock gjorde han det face to face då. Även då var denna stad som han nu besökte inblandad, det var dagen innan vi skulle flytta dit. Det löste sig i vilket fall och han kämpade för att få mig tillbaka. Vi flyttade tillsammans över halva Sverige men kom tillbaka till min hemstad för ett par månader sedan. Ett helt gemensamt beslut, åtminstone vad han framförde till mig. Ni kan inte förstå hur tydlig jag har varit med honom under de här åren att han MÅSTE vara ärlig, för jag kan bo vart som helst bara jag får vara med honom. Jag vet att mångas tankar kan vara att han kan ha varit otrogen eller har någon där, och vore det så vore det mycket enklare att han sa det. Men så väl jag känner honom så är han inte typen... Dessutom är det våra gemensamma vänner som är inblandade i detta uppbrott, som är väldigt vettiga och tycker om mig, så hade han varit otrogen skulle de sagt det när de märkte att han själv inte gjorde det. Jag är som sagt inte säker, men magkänslan säger att det inte handlar om otrohet. I vilket fall verkar han inte kunna vara ärlig just nu.

Så tidigare i veckan var han här och hämtade sina saker. Jag såg till att inte vara här men frågade honom upprepade gånger ifall han ens ville ses en sista gång, för att få ett avslut. Jag fick inget mer svar och nu är han borta. Vi lär aldrig ses mer. Efter tre år, en förlovning och att jag eventuellt är gravid med hans barn. Jag är borttagen på facebook och han är knäpptyst. Jag får inget svar, det spelar ingen roll hur jag formulerar mig. Han har vetat att jag kan vara gravid sedan en vecka tillbaka. Han har varit förstående och sagt att vi tar beslutet när jag vet. Han har varit stöttande och inte freakat ur. Han har varit helt som vanligt på alla möjliga sätt, fram tills detta plötsliga uppbrott med en anledning som inte stämmer. Kanske har den eventuella graviditeten att göra med hans plötsliga beslut, men vi har diskuterat barn flera gånger och han visste att han ville ha barn och att han ville ha barn med mig. Dock var det inte planerat nu.

Nu ska jag alltså gå vidare utan avslut med någon som inte ens gråtit eller visat minsta lilla känsla för mig. Det är som att han viftar bort en fluga från axeln. Han är helt personlighetsförändrad och jag vet inte hur jag ska gå vidare. I vanliga fall är han en rätt känslig kille som kan gråta till filmer och berätta för mig hur mycket han tycker om mig. Någon som blivit behandlad på liknande sätt eller vill hjälpa mig att förstå/skita i detta?

Anmäl
2016-09-02 14:04 #1 av: Hera

Låter ju definitivt som något har hänt. Jag tänker ju otrohet med någon i hans stad eftersom det skett i samband med den staden båda gångerna. Då kan man nog verka känslokall och göra slut pga att man vill slippa skuldkänslorna.

Det är ju ytterst märkligt eftersom du säger att du inte fått några tecken på att något varit fel. Då brukar det vara en händelse som sker.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-02 14:10 #2 av: [rumelle]

Håller med Hera om att det låter som att något har hänt och gissningsvis kan det vara otrohet. Gissar att han försöker komma med undanflykter och liksom hitta på något att skylla på när han säger att det beror på era bråk (som ni inte verkar ha haft). 
Förstår att det måste vara svårt att lägga det bakom sig, speciellt om du misstänker att du är gravid med killen. Och svårare blir det ju när han gör sig okontaktbar för dig. Du kan ju prova att höra av sig till någon av era gemensamma vänner. 

Anmäl
2016-09-02 14:11 #3 av: freyya_

#1 Ja, om jag bara fick veta... Varför jag utesluter otrohet ganska starkt är för att han förra gången han gjorde slut såhär gjorde det för att han blev extremt stressad. Han förklarade det då som att det att flytta så långt tillsammans blev som ännu ett stort steg och stadgande. Då var han också ledsen och visade sina känslor, det gör han dock inte nu. Han har en tidigare historia som riktig ensamvarg, har aldrig bott med någon, mest varit singel, inte haft mycket vänner (för att han velat ha det så= och vitt jag förstår aldrig varit otrogen i tidigare förhållanden. Vet inte heller hur seriösa förhållanden han haft tidigare. Han hade då aldrig ens varit tillsammans med någon i ett år innan mig om jag förstod det rätt.

Det jag vet genom våra gemensamma kompisar är att han är väldigt konflikträdd och att de blev riktigt förvånad över att han ville flytta ihop med mig så snabbt och sedan fria till mig. Så jag tror på något sätt på det här med att han kräver någon slags frihet och att bägaren tillslut rinner över då han kanske inte är "skapt" för att binda sig såhär. Inte än(?) Vi är i 25-årsåldern.

Vad det nu är FÖRSTÅR jag bara inte hur han inte kan vara ärlig när det ändå är slut. Han kapar ju alla band nu, så vad spelar det för roll? Men jag tror också att det handlar om skuldkänslor av något slag.

Anmäl
2016-09-02 14:11 #4 av: [freeatlast]

Han gjorde alltså slut dagarna efter att du berättat om en eventuell graviditet?

En del män drabbas av chock, panik, när de får det beskedet. Detta trots att man tidigare diskuterat och sagt att man vill ha barn tillsammans och även om det blir innan planerat så vill han behålla det. Så var det för mig och min sambo. Jag blev oplanerat gravid och den dagen jag berättade så blev han glad. Men dagen efter och de följande veckorna var han helt förändrad - jag kände inte igen honom... Han ville inte längre behålla barnet och han tänkte tjata på mig tills jag gjorde som han bad mig. Han ville hellre kasta bort vårt liv och vår framtid tillsammans. 

Men jag höll ut, med mycket stöd från familjen, och en dag så stod han där och ville satsa. Han hade låtit det sjunka in, han hade lugnat sig, accepterat och plötsligt var han sig själv igen. Det var alltså ren panik som fick honom att agera som han gjorde. En graviditet innebär ju en stor förändring i livet. Så visst kan besked om en graviditet förändra människor, alla tar det på olika sätt och alla behöver sin tid att bearbeta och låta det sjunka in. Det kan ha varit det beskedet som din sambos uppbrott handlade om... Detta kan vara svårt, men försök ge det en tid, så kanske han lugnar sig och tar sitt förnuft till fånga och kommer tillbaka.

Hoppas allt ordnar sig för dig, kram <3

Anmäl
2016-09-02 14:14 #5 av: freyya_

#2 Våra gemensamma vänner (åtminstone två av de närmsta) vill inte lägga sig i det här och eftersom min sambo "bara" var och besökte dem i fyra dagar och har bott hos dem och varit där hela tiden har jag svårt att se när han fått chans att vara otrogen? Klart, vill man vara otrogen löser man det till varje pris, men vännerna känner honom så bra sedan lång tid tillbaka och de borde veta om ifall han varit det. Och så vettiga som de är och med tanke på hur mycket de gillar mig skulle de inte "skydda" honom i det här. Förra gången han bröt upp pratade de mycket med mig under tiden och sa att han beter sig som en idiot och att dom försöker snacka med honom. 

Den här gången håller de helt klart sitt avstånd och jag vet inte hur jag ska tolka det heller... De säger bara att de inte vill lägga sig i den här gången. De tror antagligen till 100% på min sambo om han kör samma histora med dem.

Anmäl
2016-09-02 14:19 #6 av: freyya_

#4 Ja, det kan ju vara att han agerat i panik. Men det är det som är grejen, det är inte första gången vi tror att jag är gravid! Nästan precis samma grej hände i februari, att jag verkligen trodde jag var gravid. Då fanns han där hela tiden, allt var som vanligt och vi började ställa in oss på att vi skulle ha barn. Sedan när det visade sig att jag inte var gravid blev vi båda rätt besvikna. Så det är så himla ologiskt det här...

Anmäl
2016-09-02 14:25 #7 av: freyya_

Kan även tillägga att jag frågade honom rakt ut om han varit otrogen, fick honom att lova att vara helt ärlig, men nej det skulle han aldrig vara. Det här handlade bara om mig och hur jag beter mig och att det inte funkar... 

Anmäl
2016-09-02 14:34 #8 av: Hera

När man skyller på sin partner när man gör slut är mun erfarenhet att det alltid handlar om något man själv gjort eller känner.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-02 14:46 #9 av: freyya_

#8 Jag tror också det, för hans argument stämmer inte och är inte hållbara! Det är bara förjävligt om jag aldrig ska få veta.

Anmäl
2016-09-02 14:58 #10 av: Persifone

Det här är skrämmande likt vad som hände mig i vintras! Förstår din chock, och känsla av att ha blivit respektlöst behandlad av personen en älskar. 

(Blev lämnad av min sambo efter sju år utan några som helst tecken. Samma sak hade hänt några år tidigare på samma sätt och efter det fick jag honom att lova att vara ärlig, vilket han alltså inte var).

Du får jättegärna pm:a mig, tror vi skulle ha mycket att prata om!

Styrkekramar Blomma

Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus

Anmäl
2016-09-02 15:06 #11 av: Aleya

#7 nu är jag tråkig. Men jag anar ugglor när han säger som han gör.
Nått verkar ha hänt. Och att sitta och säga att allt är ditt fel låter ju bara konstigt. Man är två i ett förhållande och inte bara en. Så man kan inte skylla allt på den andre.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-09-02 15:25 #12 av: Surpan

Jag har vart med om samma sak. Jag är nästan helt säker på att mitt ex då inte var otrogen utan verkligen bara höll allt inom sig och sen fått något psykbryt och drog. Just då tyckte jag också att vi hade det väldigt bra och allt kom som en chock. Nu i efterhand så kan jag se att vi hade problem i vårt förhållande.

Jag fick reda på att jag var gravid ungefär en vecka efter han drog. Det var superjobbigt. Han ville verkligen inte behålla utan ville tvinga mig till abort. Jag fick sedan missfall och vi har inte pratat sedan dess.

Jag fick hjälp av en psykolog och nu ett år senare så mår jag bättre än någonsin.

Poängen är att det spelar inte så stor roll just nu vad han har gjort eller så. Försök ta dig vidare och igenom detta. Fokusera på dig själv.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-09-02 15:33 #13 av: OlgaMaria

Jag tänker att han kanske har kontakt med någon tjej via internet? Så han kan neka otrohet för inget har hänt "på riktigt". Sen om det vore så att han snackar med henne om er relation så kan allt bli ganska vinklat, och så bekräftar hon honom i det, och sen tror han till och med själv på sin version av er relation? Tänker också att om det är såhär så kan han ju ha döljt den tjejen för vännerna också.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-09-02 15:34 #14 av: tarantass

Såvitt jag förstår finns det folk också till det du (freyya_) beskriver och det kan vara så som du uppfattar att inget särskilt, inklusive otrohet, har hänt.

Har träffat några sådana människor men inte drabbats själv. Det har varit känsliga och på många sätt fina människor, kanske litet lågsociala, som inte har verkat kunna få ihop sina olika delar. Extremt konflikträdda eller kanske mer än bara det, ord- och begreppslösa inför att hävda sina egna behov. Ett par av dem har samtidigt varit sådana att de har samlat allt de har uppfattat som oförrätter eller hårda ord inom sig, varit sådana som "aldrig glömmer".

Det mentala ursköljningssystemet verkar hur som helst inte ha funkat, ledningarna har kläggat igen under åren utan att man kanske har märkt så mycket – kanske ens de själva? – tills det har blivit stopp i dem – och då är det stopp.

Väldigt trist för båda parter egentligen. Men den som fungerar så har en del att jobba med på egen hand. Behöver kanske folk som lär en (utanför ett förhållande!) att man håller även om man hävdar sina behov från början och att det är okej att vara öppen med att man kanske inte vet eller kan formulera sig på en gång. Eller som hjälper en att ens känna igen sina behov.

Anmäl
2016-09-02 17:02 #15 av: tarantass

… om sedan en sådan person träffar en som själv är rak och funkar bäst med rakhet tillbaka, som är van vid att veta vad man känner när man känner det och vid att då ta upp det, kanske tappa omdömet ett tag men sedan är luften rensad – då kanske hen får påbackning på sin självbild att hen inte håller för konflikter och inte bör riskera några, eller att det inte finns utrymme att försöka fånga sina svårfångade känslor och behov.

Eller något ditåt.

Min erfarenhet säger mig att de båda motsatserna gärna dras till varandra – tyvärr – men det kan ju råka vara bara de jag har träffat. Hur som helst kan det väl inte skada att ta en titt på vad man dras till och vad för samspel man tenderar att glida in i.

Anmäl
2016-09-02 17:14 #16 av: Sarah

Så smidigt för honom, lägger all skuld på dig och slipper då ta något ansvar för hur illa han nu behandlar dig.
En god vän blev lämnad på liknande sätt, från ingenstans så han att han ville skiljas, sen gav han henne ett glas vodka och gick till jobbet. Han bara kastade bort henne för att han fick för sig det. Så fruktansvärt elakt.

Anmäl
2016-09-02 21:24 #17 av: imsuchadiva

Min första tanke var att antingen så sysslar han med droger eller så har han träffat något annan. Kanske en gammal flamma i staden som han tidigare bodde i?

Anmäl
2016-09-03 07:33 #18 av: Devya

Det här är ju så konstigt det bara kan bli. Hur kan han med gott samvete behandla dig så här? Det här låter inte som en vettig människa som du bör vara tillsammans med och om det här är dessutom andra gången han gör det här så gör du bäst i att aldrig ta honom tillbaka även om han skulle komma krypandes tillbaka.

Förstås går mina tankar till otrohet. Varför skulle det inte kunna vara det då killen ifråga beter sig på ett så konstigt sätt som du inte ens kan förstå? Du känner ju helt tydligen inte den här människa öht då du inte vet vad han går igenom just nu. Ni tycks vara två främlingar med ett förflutet just nu. Då människor är otrogna så förnekar väldigt många det tills de blir nästintill blå i ansiktet. De vill mest av allt bara dra iväg utan att låta sitt ex någonsin få veta vad som hände. Det är liksom lättare att lämna istället för att ta itu med konsekvenserna.

Angående vännerna som skulle sagt något om han var otrogen, det är tydligen inte alls sant eftersom de har ju sagt till dig att de inte vill lägga sig i. Så just den biten kan du nog bara glömma. De verkar inte vilja lägga sig i det här och skulle säkerligen därmed aldrig berätta om han har varit otrogen eller vad nu allt det här gäller. Tyvärr bryr de sig mera om sig själva och honom än dig. Jag skulle blivit otroligt besviken på sådana kompisar men om de är först och främst hans kompisar så kan jag förstå.

Sen igen spelar det ingen roll vad orsaken till den här killens beteende egentligen är. Han har visat dig tydligen att han har noll respekt för dig och dina känslor. Det är ingen människa som är värd din kärlek. Så ser jag på saken åtminstone. 

Jag är verkligen ledsen för din skull. Något sådant här borde ingen få gå igenom. Det är så kallt och känslolöst att jag förstår inte.. 

Anmäl
2016-09-03 12:04 #19 av: freyya_

Tack för ert stöd och era spekulationer! Det kanske var dumt, men jag skickade ett sms till honom igår (fastän jag hade lovat mig själv att ignorera honom lika mycket tillbaka) där jag skrev att de flesta tror att han varit otrogen. Han vet såklart inte att jag tagit upp det såhär, men många av mina vänners första reaktioner har också varit om han kan ha varit otrogen eller att något liksom hänt när han varit borta. Ingen av mina vänner ser honom som någon som skulle kunna vara otrogen egentligen, men det är ju med tanke på hur han gjort slut och betett sig! Skrev sedan att jag inte heller ser det som en omöjlighet att han varit otrogen och att han nog bör förklara snart vad det här verkligen handlar om för han kommer inte kunna nå mig i framtiden.

Såklart inget svar... Lär väl inte få det heller... Hur håller jag mig från att höra av mig mer? Han har ju liksom inte sagt ett pip om vårt förhållande eller varför sedan han ringde i måndags, bara nämnt några rader om praktiska saker och ifall han ska ta med en j*vla tv eller inte.

#10 Pm:ar dig gärna! Lite fullt upp i helgen. Men när jag får tid och ro :)

Anmäl
2016-09-03 12:07 #20 av: freyya_

Fattar inte hur en människa kan gå från att vara stöttande till tusen, alltid där, världens mysigaste som alltid vill vara nära, som älskar ens familj och som inte visar några andra tecken till att göra såhär. Jag vet att jag han gjorde såhär ett år tidigare, men då hade han en annan förklaring! Och då var han ledsen och ville inte heller att det skulle bli såhär. Nu är det skillnad.

Jag vet att det är slut och jag vet att jag INTE kommer kunna ta honom tillbaka. Men han beter sig som någon jag inte känner och jag kan inte ta på honom på allvar. 

Anmäl
2016-09-03 12:11 #21 av: freyya_

Kanske inte bidrar något till stora bilden, men i förrgår såg jag på facebook att han hade kvar att han var förlovad och hade en bild på oss som omslagsbild. Skrev till honom och bad honom ändra det. På en sekund var jag borttagen som vän helt och hållet. Ingen annan respons. Alltså va? Jag tycker det är så sjukt just för att jag INTE GJORT NÅGONTING. Det är jag som är "offret" i det här och han låter mig bara gång på gång lida och utsätter mig för den här utfrysningen. Han kunde inte ens svara på om han hade fått med sig min cykelnyckel. Jag är inte värd mer än ett äppelskrutt i hans ögon.

Anmäl
2016-09-03 12:19 #22 av: Aleya

#21 hur svårt det än känns så låt detta vara. Det blir inte bättre av att sitta och älta saker och undra varför han beter sig som han gör.
Kan vara han svara på. Och han verkar ju inte vilja heller.

Sen att alla tror att han inte kan vara otrogen, det kan alla vara fast man inte tror det. Så att vrida den frågan ut och in gör ingen gladare.

Mitt tips är att du blockar han från fb så att inte han kan nå dig där om han bestämmer sig för att avblocka dig.
Undvik att skriv till han. Och om det känns svårt så går det på vissa telefoner att blockera sms från en specifik person.

Dessa tips är till för att du inte ska känna dig så frestand att skriva till han. Och sen om du kan så försök underhåll dig med vänner eller dylikt så att du får annat än detta att tänka på.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-09-03 12:20 #23 av: Surpan

#21 Det kan vara så att han faktiskt tror att han hanterar det här på bästa sätt för dig. Men jag vet hur du känner dig.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-09-03 12:22 #24 av: freyya_

#22 Tack! Han har bara tagit bort mig som vän och inte blockat. Kan dock tänka mig i längden att det kan vara lika bra att blocka honom. Bara det att jag någonstans djupt inne har en förhoppning om att vi skulle kunna vara vänner en dag... Om han ger mig en bra förklaring, visar mycket ånger, ja kanske om ett år. Kommer ju inte kunna förlåta detta överhuvudtaget nu, om jag någonsin kommer kunna det.

Jag tänkte alltid att om det skulle ta slut mellan oss en dag skulle det ske på vänskapligt vis, för att det är sådan han är. Han är inte ute efter hämnd, har dåligt temperament eller "kastar bort" saker såhär. Ja tydligen nu då...

Blockar jag även hans nummer är väl chansen ännu mindre att jag kommer få veta vad det handlar om ifall han vill träda fram. Men har övervägt det ändå. Försöker göra mycket med mina kompisar nu i alla fall, så det är väl bra.

Anmäl
2016-09-03 12:22 #25 av: freyya_

#23 Men det är ju helt sjukt i sådana fall! På vilket sätt tror han att han gör mig en tjänst genom allt detta?

Anmäl
2016-09-03 12:29 #26 av: Surpan

#25 Sett det förut att vissa personer tror att det är bäst att hålla sig borta för den andras skull. Tyvärr spelar ingenting av detta någon roll. Det är slut nu och du måste jobba själv med dina känslor. Försöka koppla bort honom.

Jag håller med Aleya om att hålla på att älta en eventuell otrohet inte är bäst för någon just nu.

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2016-09-03 12:35 #27 av: freyya_

#26 Ja, må hända... Det har ju inte ens gått en vecka än så jag antar (eller det vet jag) att det blir lättare att koppla från med tiden. Jag är redan inom psykiatrin och ska dit på måndag, så då lär jag ta upp det här. 

Bara så ofantligt svårt att lämna det här med alla dessa frågetecken.

Anmäl
2016-09-03 12:45 #28 av: Hera

#27 Självklart är det svårt. Ni har delat livet :(

Jag har varit med om liknande och JAG är fortfarande förbannad. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-03 12:50 #29 av: freyya_

#28 Förstår verkligen bara inte hur man som partner kan lämna och göra ett avslut såhär. Det är ju inte ens ett avslut. Han ville inte ens träffa mig en sista gång.

Skulle jag göra slut, hur svårt det än skulle vara skulle jag göra mig säker på att den andra fick ALLA svar den ville ha. Åtminstone de allra självklaraste. Man vill väl inte vara mer taskig än man redan är? Känns ju som att ett uppbrott borde vara svårt för båda, och säkert mår han inte så bra innerst inne, men varför han tar den här komplicerade vägen...

Anmäl
2016-09-03 13:14 #30 av: Hera

#29 Jag beklagar verkligen :(  

Jag känner som du. Man säger det man känner.  Man fegar inte och lämnar sin partner på detta sätt. Blir verkligen ledsen att du behöver gå igenom detta. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-03 13:39 #31 av: Hayabusa

Intressant diskussion. Måste man verkligen motivera varför man gör slut? Eller kan det vara så att man lägger fram de motiv som kommer att tas emot "bäst"? Typ den där klassiska: "Du vet, det beror inte på dig utan mig."

Den som blir lämnad har oftast fler frågor än svar, vilket är skit så klart. Den som lämnar vill bara få till ett "clean break" utan att behöva svara på frågor som upplevs som "jobbiga". Och kanske inte heller går att svara på. 

Det är vad jag tror.

Anmäl
2016-09-03 13:40 #32 av: Aleya

#29 förstår att det känns jäkligt bittert. Hade själv en kille som sket i att betala hyran hos mig då han bodde där själv och jag bodde i en annan del av landet. Han sket i att svara eller nått. Men jag skrev ett brev till han och bad han flytta ut sin röv ur min lägenhet. Fick som aldrig heller ett avslut med den idioten.
Men jag är nöjd över att jag fick sista ordet genom att anmäla han till kronofogden. Så man kan få lite olika avslut på vissa saker.
Min poäng är att än kanske inte sista kortet är lagt. Och ibland så får man tyvärr inget avslut på saker.

Men jag kan förstå att du känner dig förbannad att han har gjort som han har gjort. Och det kan hålla i sig ett jäkla bra tag. Men låt inte detta förtära dig inifrån. För det är inte värt att han ska få "vinna" på det sättet. Så tycker det är bra att du pratar av dig på måndag, och jag hoppas att du kan en dag känna att du kan gå vidare från detta sveket.

Det är tråkigt att vissa är så fega att dom inte kan vräka ur sig vad dom egentligen menar. Men sen är inte alla människor som har en ryggrad eller samvete som säger hur man kan göra saker på ett bättre sätt. Och han verkar som en av dom.
En som älskar att ha offerkofta och skylla saker på andra och vill inte se hur man själv beter sig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-09-03 14:32 #33 av: freyya_

#31 Fast, lögner är ju inte motiv som tas emot bäst. De argumenten han hade är ju inte sanna. Om han nu inte gått och ljugit för mig i hela förhållandet om hur han känner, vilket vore orimligt. Jag tycker självklart, utan tvekan att man är skyldig den riktiga förklaringen om man varit tillsammans i +3 år, är förlovade och kanske ska ha barn tillsammans. Ser inte heller det här som en diskussion riktigt... jag vill ha tips och råd.

Anmäl
2016-09-03 15:28 #34 av: Hayabusa

#33 Kanske är motiven som han hade sanning & verklighet för honom? Att det var så han upplevde ert förhållande? Även om du tydligtvis har en annan bild. 

Att man "...självklart, utan tvekan är skyldig den riktiga förklaringen..." håller jag personligen inte med om. Man kan aldrig kräva något sådant. Dessutom - vad är den "riktiga" förklaringen? En förklaring som båda är överens om?  

Förstår att du vill ha tips & råd, men det är nog omöjligt att ge om man inte känner er båda IRL. En tråd utvecklas nästan alltid till någon form av diskussion, eftersom flera individer deltar, och jag tycker att det är intressant.

Ett tips när det kommer till att vara vänner med ex - låt det ta tid, det är en god idé att ta en riktigt lång timeout ifrån varandra innan man ens försöker etablera en vänskap. Finns det känslor kvar hos den ena parten, eller båda, så kommer dessa att ställa sig i vägen för en vettig & bra kompisrelation.

Anmäl
2016-09-03 16:04 #35 av: freyya_

#34 Absolut kan det vara verklighet för honom, men om du har läst i tråden så har han ju alltså aldrig tagit upp det här med mig. Allt har varit precis som vanligt, han har varit precis som vanligt, jag ha frågat tusen gånger genom åren att han måste vara ärlig om något känns dåligt - han har aldrig yttrat sig. Vem går i ett förhållande i tre år med taktiken att aldrig berätta vad man känner, stör sig på eller blir sårad av och sen bara "äh, nu gör jag slut".?

Det är ju inte schysst eller ok någonstans. Det handlar inte om att vara överens vid ett uppbrott, det handlar om skyldigheter, respekt och omtanke. Kan hända att du missat en del i trådstarten, hur som helst är han skyldig mig så mycket mer än att göra slut via telefon och sticka utan att träffa mig. Det vet jag och tvivlar jag inte ett dugg på. Det är ett faktum och alla är värda att bli behandlade bra.

Anmäl
2016-09-03 16:24 #36 av: Hayabusa

#35 Alla är värda att bli behandlade bra, men tyvärr ser inte verkligheten ut så alla gånger. 

"Vem går i ett förhållande i tre år med taktiken att aldrig berätta vad man känner, stör sig på eller blir sårad av och sen bara "äh, nu gör jag slut".?" Jag gissar att det inte är helt ovanligt, faktiskt. Fast att kalla det taktik är nog inte helt rätt, det är nog snarare ett sätt att förhålla sig.

Du skriver om skyldigheter flera gånger. Han är, enligt ditt sätt att se det, skyldig att motivera varför han gör slut? Dessutom ska det vara ett motiv & förklaring som du instämmer i? Så nog handlar det om att du ska vara överens om att motiv & förklaring är korrekt? 

Anmäl
2016-09-03 16:42 #37 av: freyya_

#36 Vi kommer nog ingen vart i att diskutera detta eftersom vi har så skilda åsikter. I min värld är man skyldig att vara ärlig varför man gör slut, samt att vara ärlig under förhållandet med hur man känner. Allt annat är egoistiskt och respektlöst.  Vilka bra relationer byggs på oärlighet? Det finns vissa grundstenar som finns där för en anledning. Jag är inte ute efter att jag ska instämma hundra procent i vad han tycker, så fungerar det inte. Hade han gjort slut på grund av känslor till mig, otrohet eller att han bara vill vara ensam skulle jag inte instämma i att "jo, så är det. förstår dig". Det suger oavsett och jag känner mig oavsett förd bakom ljuset.


Vill du diskutera vare sig man ska vara ärlig i ett förhållande eller ej får du göra det i en annan tråd. Majoriteten i den här tråden tycker redan att ärlighet och respekt är A och O och att han betett sig extremt illa. Att du delar en annan åsikt är helt okej, men det är inte vad den här tråden handlar om. Ser gärna att du respekterar detta.

Kommer bara diskutera min situation i tråden hädanefter. 

Anmäl
2016-09-03 16:56 #38 av: Hayabusa

Ett svar som säger en hel del.

Anmäl
2016-09-03 17:25 #39 av: Devya

#37 Åtminstone så var du nog värt ett bättre avslut än vad du fick. Ditt ex behandlade dig otroligt dåligt och i mina ögon är han ett svin som har ingen ryggrad. Ingen förtjänar att bli behandlad som du gjorde.

Det kanske inte handlar om skyldigheter eller dylikt, utan kanske mer vanlig anständighet och respekt.

Däremot var han nog skyldig till att berätta hur han kände då ni var tillsammans, tycker jag då. Men eftersom han redan nu visat vad han är en för sorts människa så kanske det inte är så konstigt hur han betedde sig då ni var tillsammans.

Anmäl
2016-09-03 17:48 #40 av: Sarah

Det finns ändå ett självklart svar på varför och det svaret gör alla andra svar meningslösa. Han älskar dig inte längre, han är inte kär längre. Det är grunden, sen är hans handlingar ett resultat av det.

Anmäl
2016-09-03 18:42 #41 av: freyya_

#40 Precis, helt sant.

Anmäl
2016-09-04 02:02 #42 av: MissClue

#0 Usch så fruktansvärt avslut, jag förstår att din frustration måste vara på topp. Det hade min varit om jag stod där med massa frågor utan svar. Jag blev lämnad av en nära vän på ett liknande sätt. Inte samma sak som att vara sambo och förlovad  men när man från ena dagen är den bästa och viktigaste personen i hens liv till att i nästa dag mötas av en kall hand, bli avstängd och totalt ignorerad av personen utan  en vettig anledning så står man där som ett frustrerat frågetecken. Har sett att många i tråden redan skrivit att han möjligen har varit otrogen och det var min första tanke också. Sedan skrev du att han var konflikträdd och aldrig utryckt "negativa" känslor gentemot dig. Det är jättesvårt att få grepp om situationen eftersom man inte känner någon av er men min andra tanke förutom otrohet är att han är rädd för dig. Du låter verkligen inte som en aggressiv, skrikande person men han kanske känner sig underlägen dig intellektuellt och inte anser sig ha en chans om han tar upp ett problem som skapar diskussion. Eller att du är bättre på att tala för din åsikt och att han känner sig överkörd för att han som konflikträdd inte vågar stå på dig. Man kan spekulera i oändlighet men i det stora hela så tycker jag att det var otroligt fegt sätt att göra slut på samt att du ska ha en bra förklaring. Om han är rädd att ta det personligen så kunde han fått ner det i text. Håller tummarna för att han ger dig en vettig sådan så du kan reflektera och gå vidare. 

Anmäl
2016-09-04 18:22 #43 av: freyya_

Just nu känner jag mig så rädd för hur jag ska reagera när och om han hör av sig. Jag har svårt att tro att vi verkligen har hörts för sista gången då vår gemensamma vän har sagt till mig med självsäker ton "han kommer höra av sig när allt lugnat ner sig". På vännen låter det som att de försökt prata med honom och att de ville att han skulle träffa mig en sista gång när de var här och flyttade, men att han ansåg att "jag inte var mottaglig för hans förklaring". Bullshit - Det var ju JAG som ville träffas.  Jag har försökt göra ALLT för att få de svaren jag vill ha. Det är inte hos mig bollen ligger. Han bor ju ändå hos den här vännen, så jag litar på det hen säger. Sedan är jag rätt säker på att vi inte har löst allt praktiskt än, och då måste vi ju prata. Jag är rädd att jag ska må så mycket sämre när jag får höra hans röst igen eller om det nu blir via text. Vet inte alls vad jag ska vänta mig...

Imorgon har det gått en vecka och jag har inte ens brutit ihop. Jag har gråtit, men inte mycket egentligen. Jag har varit arg, men inte jättearg. Jag har liksom accepterat allt väldigt snabbt och mina vänner är nästan argare än mig. Varför tror ni inte att jag reagerar starkare? Är det för att jag varit med om detta med honom förut och att jag på något sätt innerst inne kanske varit beredd på att det kan hända igen? Innan detta förhållande var jag i ett mycket destruktivt sådant i 3 år där med, och efter det tror jag att jag har blivit rätt hårdhudad och "van" att gå vidare snabbt. Inte gå vidare till nästa person, men i livet. Trist att erkänna, men jag är helt klart van att bli sviken. Ändå gick jag in så hårt för att lita på honom. 

Förstår mig inte på mig själv... 


Anmäl
2016-09-05 08:12 #44 av: [Rulander]

Hans beteende är helt oacceptabelt. Du har all rätt att vara besviken och arg.

Jag har inte helt samma erfarenhet som du i bagaget, men jag vet hur smärtsamt det är när den andre gör slut, och man hamnar i ett tomrum.  Du är inte ensam om att ha upplevt detta.

När jag ser tillbaka idag så kan jag säga att jag är mycket tacksam för att hon gjorde slut. Efter detta träffade jag min nuvarande fru och vi är gifta sedan 20 år med två underbara barn.

Mitt råd till dig som fungerar men är svårt(jag har provat många gånger): Välsigna honom och lyckönska honom i fortsättningen. Tänk bara goda tankar för honom. Även om han har agerat svinaktigt. Det som kommer att hända är att din bitterhet kommer att försvinna. Uttala att du förlåter honom. Allt du gör kommer att vända tillbaka till dig själv.

Inget enkelt råd men jag säger det av egen erfarenhet. (jag hoppas att han ger dig svar och att ni får träffas på ett värdigt sätt)

Anmäl
2016-09-05 10:16 #45 av: Leramani

Du skriver att du många gånger sagt att han måste säga till om nåt inte är bra,  vara öppen om det.  Det har han inte gjort.

När jag läser tråden, får jag en känsla av att han är en lite kontakträdd, konflikträdd och lite feg person som har svårt att uttala åsikter och visa negativa känslor.  Han kanske inte vågar tala om hur han känner,  för att du inte är som han, och han är rädd för dina reaktioner och den diskussion som kan uppstå.  Det här med ev graviditet ställer ju allt på sin spets och när han är i sin hemstad kan han känna efter och väljer då att göra slut,  när du inte är nära och han slipper ta dina reaktioner och kan komma undan konsekvenserna.  Fegt, kan man tycka. Men alla är ju inte stöpta i samma form.

Det finns ju många människor som inte klarar av när nån blir arg på dem, eller när nån blir ledsen och gråter.    Du säger att du inte har skrikit på honom och att ni inte har bråkat mycket.  Men vissa upplever små oenigheter som stora bråk.  Det finns människor som självvalt lever ensamma,  för att de inte orkar ha relationer,  därför att relationer drar med sig oenigheter och diskussioner,  som de inte klarar av att ha.  Kanske är han en sån person?

Anmäl
2016-09-05 10:21 #46 av: Hera

#45 Oavsett vad man är för person bör man visa sitt ex den respekten att tala om varför man gör slut.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-05 10:59 #47 av: freyya_

#45 Det är möjligt att han är så som du  beskriver. Han har dock dolt det väldigt väl genom att vara självsäker inom alla andra områden. Ibland på ett elitistiskt plan. Han kan prata allt från politik, livsfrågor och musik med nästan vem som helst. Han har helt klart varit den i min familj som sagt vad han tycker oavsett vad (på gott och ont) men många har tyckt om honom för det. Ska han pröva på något nytt är han inte ens det minsta osäker. Hela hans inställning är: "Det löser sig!" Och han oroar sig aldrig. Inte vitt jag vet, jag som bott med honom. Hela hans kroppsspråk uttalar självsäkerhet och han har alltid varit initiativtagande, "modig" och självsäker på jobb. Har lätt till skratt och verkar ta det mesta med en klackspark, (kanske även detta uppbrott..)

Eftersom vi enligt min åsikt inte haft mycket konflikter oss emellan, på djupare plan, har jag bara antagit när han nickat istället för att säga någonting eller sagt att han håller med att det är 100% vad han tycker. Jag tror inte heller att han alltid undvikit konflikter eller bara hållt med för att få det undanstökat, nog har det hettat till någon gång. 

Om all den här självsäkerheten bara varit en fasad eller om man nu kan bete sig så annorlunda (i frågor som politik, underhållning, livet i stort) än på privat plan som relationer, vet jag inte. Det jag vet dock är att våra gemensamma vänner som känt honom längst alltid sett honom som rätt omogen, ansvarslös och konflikträdd. Något jag aldrig upplevt honom som. Tänkte att han alltså skärpt till sig sedan han träffade mig! Och de trodde nog också vännerna. Men sedan hör till saken också att de flesta av hans/våra vänner där är 8-10 år äldre, så vore ju inte konstigt om han inte var "lika utvecklad" som dem...

Anmäl
2016-09-05 14:21 #48 av: Persifone

#43 När jag blev lämnad så var jag helt "tom" i cirka en månad, sedan rasade min värld samman, grät och kände mig bortvald och som att jag inte förtjänade kärlek (blev dumpad i december). Mår fortfarande fruktansvärt dåligt i perioder, men har kommit in i en nyorienterings fas (till skillnad från den första; chockfasen). Det tar tid att ens förstå vad det är som hänt.

#47 Din beskrivning skulle lika gärna kunna handla om mitt ex, otroligt självsäker, modig och intelligent men av någon anledning hade han så svårt att bara prata på riktigt, speciellt om känslor. 

Av min erfarenhet är det mycket svårare att hantera ett uppbrott när en inte vet varför det tog slut och när det kommer helt utan förvarning. Ofta brukar det vara väntat, båda känner att det inte är så mycket kärlek kvar, eller att det är för mycket bråk o.s.v.

Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus

Anmäl
2016-09-05 14:56 #49 av: freyya_

#48 Åh så jobbigt om jag har det framför mig... Just nu går jag bara och oroar mig för när jag ska bryta ihop. Det kanske inte är samma för alla, men hur ska jag kunna leva och försöka se ljust på framtiden nu om jag vet att det kommer bli sämre sen? Ungefär som att veta att man kommer bli riktigt sjuk om ett tag.

Jag mår redan dåligt generellt och är sjukskriven, behöver verkligen komma ut och göra saker och tror att jag är redo för att jobba eller studera. Kanske extra passande nu när jag inte mår bra av att vara för mycket själv med mina tankar. Försöker se det som en nystart och att det bästa är att komma ut och träffa folk samt lära känna nya. Ersätta tomrummet. Men är jag fortfarande i chock är det ju ingen idé att påbörja något om jag kommer bli sängliggandes i sorg och/eller depression. Jag vet inte om jag är i chock. Jag förnekar absolut inte det som har hänt och jag vet till 100% att det är slut och att jag mest troligt aldrig kommer se honom igen. När jag tänker på det känner jag bara en slags acceptans. Självklart gör det ont, men jag vet så starkt att han inte kan tillföra något gott i mitt liv mer. Jag är typ inte ens arg på honom längre. Jättebesviken, sårad och lurad - ja. Men jag går inte och är förbannad.

Anmäl
2016-09-05 15:03 #50 av: Persifone

#49 Självklart ser inte sorgeprocessen likadan ut för alla. Det var inte min mening att skrämma dig eller gör dig orolig. Jag kan ju bara prata om mina erfarenheter.

Jag tog upp gamla kontakter och skaffade nya vänner för att ha annat att tänka på och för att, som du säger, bygga upp tomrummet. Egentligen så tycker jag mitt liv är roligare nu när jag gör mer saker och umgås med fler människor, förutom sorgen då som ständigt är närvarande. Men de bra dagarna börjar konkurrera ut de dåliga :)

Medarbetare på Feminism och Vegan.ifokus

Anmäl
2016-09-06 10:52 #51 av: immobilized

Been there, done that...

Det är skitsvårt jag vet det men någonstans så tror jag personligen att när såna här saker händer så är det bäst att försöka gå vidare. Jag är själv en sån som grubblar över allt och verkligen gräver ner mig i detaljer. Men jag försöker att lära mig släppa saker och människor mer och mer. En del är inte värda tiden det tar att grubbla och älta. Med försöka gå vidare menar jag inte att man bara ska släppa allt. För så enkelt är det ju inte. 

Tillåt dig själv att känna. Gråt, sörj, bli förbannad - you name it. Men försök att inte gräva ner dig i skiten. 
Utöka dig umgängeskrets, test på en ny hobby, ta upp kontakten med gamla vänner. 

Tro mig hjärtat, det här är hans förlust ! Hjärta

Sajtvärd: Barnens ifokus   Medarbetare: Spetsar & urhundar & Tonåringar ifokus

Facebook: Iron Wolf - working sleddogs
Gilla oss där och dela gärna!

.

Anmäl
2016-09-06 11:16 #52 av: Leramani

#46
Ja,  det tycker jag. Och du. Och de allra flesta.  Ändå finns det gott om folk  som inte vill konfronteras och svara på svåra frågor,  som helst vill bara slippa undan och försvinna utan förklaring.  Till och med finns fall där nån går ut för att köpa en tidning och försvinner till en annan världsdel och bygger upp ett nytt liv där,  utan att ge ifrån sig några livstecken till nån i sin familj,  eller omgivning,  och där man av en händelse fått veta var de tagit vägen.
Det är svårt att förstå hur de tänkt.  En uppenbar brist på empati för de som lämnas kvar med en massa frågor,  har de i alla fall.  Trådstartarens ex har i alla fall meddelat sig,  gjort slut,  innan han stängde av kontakten.  Alltid något.

Anmäl
2016-09-06 11:19 #53 av: Hera

#52 Att folk gör på det viset gör det inte moraliskt rätt. Att folk gör så vet vi ju. Så jag ser inte varför du skriver det vi redan vet.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-06 11:24 #54 av: Hayabusa

#52 Sedan kanske man ska lägga till en faktor som: Självbild. Att bli dumpad är så klart hårt och svider i själen, men är alla beredda att få höra "sanningen"? Att få partnerns motiv & argument, så som hen upplevde/upplever situationen, presenterad för sig? Finns det en diskrepans i självbilden så blir det svårt eller jäkligt komplicerat.

Anmäl
2016-09-06 11:35 #55 av: Leramani

#53. Aha.

#54 Ja, självklart.  Det kan ju vara anledningen till såna omoraliska dumpningar,  att man inte tror att förklaringen godtas.

Anmäl
2016-09-06 11:51 #56 av: Hayabusa

#55 Jag "gjorde slut" med en killkompis för några år sedan. Jag är hetero så det var ingen kärleksrelation, men vi umgicks mycket under 2-3 års tid. Sakta men säkert visade killen egenskaper som jag inte uppskattade på något sätt. Bl a kunde han få rejäla vredesutbrott för minsta bagatell. Ja, som jag och mina övriga vänner upplevde som bagateller. Han hade även ett krävande kontrollbehov.

Till slut så sa jag till honom att jag inte ville umgås längre, mitt motiv var: "det funkar inte längre". Han blev upprörd/arg och ville veta exakt orsak. När jag poängterade att jag ogillade hans vredesutbrott så var han fullkomligt oförstående - han hade aldrig några vredesutbrott utan såg sig själv som en glad & fridfull person. Med andra ord - jag ljög och berättade inte den "verkliga anledningen". 

Det fanns fler exempel & motiv från min sida, men inget av dem accepterades av denna kille. Vad gör man då? Jag var så ärlig jag kunde vara, men det föll inte i god jord och i hans ögon var & är jag en svikare & lögnare. 

Anmäl
2016-09-06 12:23 #57 av: freyya_

Min självkänsla är inte 100procentigt bra, men oavsett om jag hade haft lägst självkänsla i världen hade jag varit värd en ärlig förklaring. Så är det bara. Jag har vänt ut och in på situationen och hans få rader till argument tusen gånger om. Folk som känner mig extremt bra men även honom har tittat på situationen utifrån och det stämmer bara inte. Alla har reagerat chockerande, med ilska och oförståelse mot honom och då är de inga personer som "tar parti". De känner oss båda väl.

Det är han som feg och slipper undan lätt. Jag vet självklart att jag inte är perfekt, det är inte någon, men det argumentet han lyft fram har jag aldrig fått ta del av och inte heller då haft chansen att rätta till. Älskar man någon är det väl självklart att vilja lösa det som kan lösas. Han har alltså inte velat det. För att lösa saker krävs kommunikation, och han har inte fört den dialogen med mig. Jag är verkligen inte omöjlig och hade jag vetat att det här problemet existerat hade jag gjort ALLT i min MAKT för att göra det bättre för oss.

Där är skillnaden mellan han och mig. Jag skulle kunna göra allt för våran relation, han sticker hellre med ett telefonsamtal. Jag har långa relationer i bagaget, han i princip inga och ett rykte (av sina vänner som känt honom längst) att vara lite omogen och konflikträdd. Distanserad från sina känslor och rätt ego. 

Anmäl
2016-09-06 12:35 #58 av: freyya_

#51 Jag försöker att gå vidare så gott jag kan. Det mesta jag är orolig för just nu är att jag inte varit mer förkrossad än vad jag är, och när den smärtan i sådana fall ska komma. Men jag vet att det är hans förlust, för jag har verkligen gjort allt jag kan. Spelar ingen roll orsak till varför man gör slut - en ordentlig förklaring och att åtminstone kunna ta det face to face är för mig (och alla jag känner) en självklarhet. Speciellt då man bott tillsammans i 3 år. 

Tack för dina ord Hjärta

Anmäl
2016-09-06 13:57 #59 av: immobilized

#58 
Jag håller med dig till fullo. Jag har själv varit med om en man som vände på en femöring och jag har fortfarande inte fått någon förklaring till vad som hände. Sörjer att jag inte fick det, att jag inte fick en chans att förstå ialla fall och därefter kunna läka. Istället lämnades man med en massa frågor och förvirring...

Du kommer hitta någon som förtjänar dig! Hjärta

Sajtvärd: Barnens ifokus   Medarbetare: Spetsar & urhundar & Tonåringar ifokus

Facebook: Iron Wolf - working sleddogs
Gilla oss där och dela gärna!

.

Anmäl
2016-09-07 00:21 #60 av: [LadyK]

Är kanske bara jag som är dum  men i ditt första inlägg TS skriver du att han sa att "Den enda förklaringen han hade när han ringde och gjorde slut var att det här har pågått länge, jag sårar hans känslor när vi bråkar, jag förstår inte honom och kommer aldrig förstå." vilket jag tolkar som hans anledning att göra slut. Förstår faktiskt inte varför han ska förklara sig mer än så det är ju hans anledning, han känner sig sårad när ni bråkar, känner sig missförstådd osv.

Anmäl
2016-09-07 11:26 #61 av: freyya_

#60 Självklart kan det vara hans anledning. Missade du kanske att han gjorde slut över telefon och inte ville träffa mig öga för öga efteråt? Att han faktiskt bara stack 100 mil bort? Det handlar inte om bara om anledningen - det är hela grejen som är sjuk. Sedan att han aldrig bemödat sig att berätta om denna stora anledning till varför han nu gör slut gör det hela ännu värre. Jag fick ingen chans, vi fick ingen chans, han bara tog den enkla vägen. Därför tror jag att det finns mer i bilden än detta "jag sårar honom när vi bråkar". Jag känner inte något par som inte råkat sårat varandra någon gång, exempelvis under bråk är det lätt hänt. Jag skulle aldrig såra honom med mening. Inte ens nu när han gjort slut på detta vidriga sätt försöker jag hämnas, såra honom eller dylikt. Finns inte på kartan.

Vad jag menar är att det är mera invecklat än du sammanfattar.

Anmäl
2016-09-08 02:24 #63 av: [LadyK]

Nej jag har inte missat det du tar upp, jag tycker inte heller det är rätt sätt att göra slut på. Men du frågar igen efter "den stora anledningen till att han gör slut" Varför måste det finnas något större? han har gett en anledning, hans anledning till att göra slut som i hans värld kan vara hur stort som helst. Jag hade nog också hållt mig undan om det jag säger inte duger eller inte stämmer överens med din sanning.  Hade du accepterat hans anledning om han stått öga mot öga med dig och sagt samma sak? Eller hade du blivit arg och ifrågasatt honom?

Och det finns par som aldrig bråkar eller sårar varandra.

Anmäl
2016-09-08 11:25 #64 av: SuperNaturalBeing

Jag kan väl säga såhär. Jag har själv gjort samma sak, dock var det inte alls en lika seriös relation, men det var exakt samma tillvägagångsätt när jag gjorde slut. Vi var tillsammans tre år jag och min pojkvän, och han var en översittare från dag ett. Men jag accepterade det, ursäktade det och gick vidare. Tills jag inte stod ut längre. Stod inte ut att varje gång jag tyckte om något han inte tyckte om så hade jag fel, var korkad, och visste inte mitt eget bästa och det blev alltid enorma bråk om jag stod fast vid min åsikt. Dessa bråk handlade 90% av tiden om en av två saker: vilka spel (datorspel alltså) som är bra och inte, samt musik. Det kunde också handla om på vilket sätt jag färgade och stylade mitt hår på (följde "emostilen" som var rätt populär där runt 2008 och han gjorde sig alltd lustig över mitt utseende. "Clownhår" sa han en gång om mitt hår vill jag minnas. Och så skrattade han). Ja, sånna löjliga små saker helt enkelt.

En dag fick jag nog och sa att jag ville göra slut. Han blev ENORMT arg . Läskigt arg. Som tur är var det ett distansförhållande så han var ju i ett helt annat land, annars vet jag inte vad han hade gjort. I alla fall, här är min poäng: han frågade mig varför jag gjorde slut, och jag sa varför, att han hela tiden tryckte ner mig på olika sätt och att jag alltid blev mycket ledsen över detta. Dessutom var jag trött på att alltid trippa på tå för att undvika eventuella storbråk (för storbråk kunde startad när som helst om precis vad som helst.).

Godtog han dessa anledningar? NEJ.

Han fortsatte fråga, fortsatte anklaga, fortsatte kalla mig för både det ena och andra. Jag var självisk, jag "gav inte relationen en chans", jag "hade inte varit tillräckligt öppen så vi kunde diskutera och lösa detta" osv osv. Han förstod inte ALLS vad jag menade för honom var det ju inget fel på? Han behandlade ju mig med största respekt? Jag var bara en oförskämd hora (hans ord) som utan vidare slängde undan honom , en jättesnäll kille som tagit hand om mig och aldrig varit dum på nått sätt. Han var dessutom mycket arg över att jag inte sagt nått face to face och jag och min familj var ju påväg till hans land på semester så varför kunde jag inte bara väntat några dagar då? (Svar: jag var rädd. Och med tanke på hur "våldsamt" han reagerade är jag tacksam för att jag inte väntade tills vi var tillsammans).

I ca ett halvår efter detta fortsatte han sedan att trakassera mig genom att kalla mig för saker och hota. Det enda sättet för mig var att sluta svara och blockera honom där jag kunde. Jag var tvungen att försvinna. Först då slutade det.

Nu säger jag inte att du är lika hemsk som mitt ex (för det kan jag omöjligt veta) MEN, jag vill bara poängtera att det finns två sidor av alla historier, och vi som är här på ifokus känner ingen av er så vi kan inte veta vem som har "rätt" och "fel." Och många av de sakena du skrivit här om ditt ex är faktiskt precis sånt som mitt ex anklagade mig för...

Anmäl
2016-09-08 11:49 #65 av: freyya_

Det är ganska magstarkt att komma och påstå att jag manipulerat, kontrollerat, kört över, kränkt honom och allt det du påstår #62. Att du får ut detta av min trådstart + inlägg? Jag har ingen som helst skyldighet att förklara mig och det är extremt taskigt att utläsa (hitta på) dessa egenskaper om mig. Jag vet att det inte stämmer, att du sitter och lägger pusselbitar bakom en skärm om mig är en annan sak, och det är väldigt onödigt att gå in för att trycka ner mig såhär. För så blir det faktiskt.

Jag har aldrig manipulerat eller kontrollerat honom, det är ett fakta. Jag har varken anklagat, svurit eller betett mig instabilt. Mer kan ni läsa längre ner. Det skulle aldrig finnas på min karta, och du/ni får snällt tro mig. Det är nämligen bara jag som sitter med sanningen i den här tråden! Jag vet inte vad han tänker och han skriver inte i tråden, därför får ni min historia så ärligt jag bara kan berätta den. Jag skulle inte tjäna någonting till att gå in som anonym och ljuga i ett relationsforum där det är jag som blivit lämnad under hemska förhållanden. Vilket slöseri med tid?! Jag vill ju bara ha hjälp och stöd till att kunna gå vidare. Det är riktigt fult att dra tråden till sin spets med påhitt om att jag varit en manipulerande och kontrollerande, hemsk person. Jag talar sanning i tråden och det finns ingenting som visar på att jag ljuga. Jag har inte hört av mig till honom sedan tre dagar efter han gjorde slut och har ingen plan på heller. Det är 10 dagar sedan nu. Jag är ingen tjatig, jobbig j*vel, det kan jag lova. Det gör ont att han gjort såhär, men jag låter det här vara nu. Jag har alltid låtit honom få ordet, jag har frågat snällt när jag undrat vad han tycker, utan att direkt få något svar. Men om det enda du/ni kan utläsa av det här är ett jag är ett manipulerande monster som han nu gjort rätt och lyckats fly ifrån? Ja, då är det ingen vits att jag skriver här mer. 

Jag vet själv att jag är bland de mest omtänksamma och respektfulla människor jag känner, och det är inget jag bara säger. Det får jag höra ofta av mina vänner och alla är lika förbannade på att jag måste gå igenom något så svinigt igen. Jag får ofta höra av min psykolog att jag ska stå på mig mer och bli mer självsäker. Jag skulle inte våga vara sådan som du påstår att jag är, fler anledningar i den feta texten under... Det är därför min omgivning reagerat så starkt också, för att jag inte förtjänar det här det minsta lilla. Jag skulle inte säga att jag är genomgod, men någotsånär. 

Vem är moderator i den här gruppen? För jag tycker inte att det är okej att jag i min sorg ska behöva uppleva sådana påhitt och kränkande inlägg som Gronstedt skrivit. Vad hände med att hålla sig till trådstarten och faktan som redan finns i tråden? 

Kommer troligtvis inte skriva här mer eftersom jag inte behöver sådan här negativitet mot mig. Manipulativ och kontrollerande är det sista jag skulle vara eftersom jag varit med om allt detta plus psykisk misshandel, stalkning, hot och långdragna trakasserier med inblandad polis i tidigare förhållanden. Tänk för f*n innan ni skriver.

Anmäl
2016-09-08 17:41 #66 av: Devya

#65 Men hon menade ju inte att du var sådan? 

Poängen var helt enkelt att det kan finnas två versioner av historien. Fast du inte tycks förstå varför han gjorde som han gjorde, så kan det ha funnits något som du inte har varit medveten om och som endast han såg. Det behöver inte alls betyda att du var bitchig eller så, utan det kan lika bra handla om något helt annat.

Jag tror du läser lite för mycket in i #64 inlägg.  Men det är förståeligt med tanke på allt du går igenom just nu. Det blir säket väldigt emotionellt. 

Anmäl
2016-09-08 18:33 #67 av: freyya_

Jag skrev till Gronsteds, #62. Jag tänker inte tåla att jämföras med en kvinnomisshandlare som någon måste fly från, vilket var det hen verkade jämföra mig med. Att det finns två sidor av historien förstår jag absolut, annars skulle han ju inte tycka och säga det han upplevt. Att han sedan inte delat med sig är väldigt orättvis mot mig och situationen i stort. De flesta i det här forumet bör ju anse att kommunikation och ärlighet är viktigt? Det är ju grundstenen i alla relationer. Han har varken kommunicerat eller varit ärlig, och det beskrivs noggrant i trådstarten.


Återigen, jag skrev tydligt i min kommentar att jag svarade till #62. #64 Antyder förvisso att jag skulle kunna vara liknande hens ex, som blivit läskigt arg, anklagat, kränkt och kanske stalkat om jag förstår det rätt. Detta stämmer inte på mig och det är väldigt dumt att anta det om någon en inte känner. 

Anmäl
2016-09-08 18:48 #68 av: Devya

#67 Ojj! Missade det inlägget totalt! Jag ber om ursäkt!

Jag tycker det finns alltför många antaganden i inlägget från gronstedt och jag tycker det är fel att skriva på det viset. Usch.... 

Anmäl
2016-09-08 18:50 #69 av: freyya_

#68 Det är lugnt, lätt att missa i en lång tråd :)

Anmäl
2016-09-08 18:54 #70 av: Hera

Inlägg #62 är borttaget eftersom jag håller med om att det var väldigt grova antaganden som kändes som rena påhopp.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-08 18:57 #71 av: SuperNaturalBeing

#67 ja alltså. Du måste ju ändå förstå att vi här omöjligt kan veta vad som är sant eller inte. Du skriver att du inte skulle få ut något av att hitta på saker på ett forum, och det kan absolut stämma , men faktum är att folk ljuger om dig själva på forum hela tiden. Det bara är så. Så du själv vet att det du skriver är sant, men hur ska vi veta det?

Med det sagt, ja, jag kanske antydde ite saker, fast inte alls så allvarligt som du verkar ta det. Min huvudpoäng var just det jag skrev, att det finns två sidor av samma mynt och han kanske helt enkelt upplevt saker som du själv inte alls tänkt på? Du kanske HAR gjort något dåligt utan att inse det själv? Det betyder inte att du är en hemsk människa eller alls har betett dig i närheten så dåligt som mitt ex gjorde (eller så har du det. Vad vet jag. Jag är en främling på internet som varken känner dig eller ditt ex så det enda jag kan göra är att prata i generella drag) MEN även den bäste kan ta i för hårt utan att ens vara medveten om det.

Det kan vara så att ni båda betett er dåligt, det kan vara så att bara han betett sig dåligt eller att det trots allt är du som har gjort det. Det kan INGEN här veta, för vi har inte alla fakta. På forum är det så att man vädrar sina problem för okända människor och då måste man även stå ut med att folk fyller i saker själva och kommer med teorier om hur det kan ligga till. Man måste därför ta allting med en nypa salt. Det är trots allt ingen här som har sagt "jag vet exakt hur det ligger till och allt är faktiskt ditt fel."

Edit: nu lät detta iofs väldigt anklagande..Menar det inte så. Hoppas du förstår vad det är jag försöker säga.

Anmäl
2016-09-08 19:00 #72 av: Hera

#71 Det var inlägg #62 hon skrev om. Du skrev inte inlägg #62.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-08 19:03 #73 av: SuperNaturalBeing

#72 jag vet att det var till inlägg 62. Jag skriver bara generellt. Sen skrev hon faktiskt även att jag antydde saker och då ville jag förklara mig eftersom hon verkade missförstå mig lite.

Anmäl
2016-09-08 19:08 #74 av: freyya_

#71 Självklart är det svårt i forum eftersom de som läser, vill hjälpa eller komma med sin åsikt inte vet om allt till 100%. Jag vet ju inte ens till 50% vad mitt ex kände eller känner nu. Han är som en främling till mig efter allt det här och har kapat alla medel för oss att prata. Han avslutade förhållandet i ett 15-minuters samtal, sedan var han klar med detta. Men forum-situationen - vad kan jag göra? Det har ju inte med min tråd att göra, att man inte vet vad man kan lita på i det som skrivs. Visst hade det kunnat vara så att jag satt och blåljög för att jag hade för lite fritidsintressen eller tyckte det var kul att få medlidelse, förnekade hur situationen egentligen låg till osv. Men jag går alltid in med inställningen att vara ärlig, även som anonym i forum, eftersom jag vill använda stödet man kan få som hjälp till att gå vidare. Skulle jag ljuga skulle det inte hjälpa mig alls... Ser inte vitsen överhuvudtaget.

Men såhär är det ju med alla trådar i vilka forum som helst. Vi känner inte varandra, vi läser något i text som antingen kan stämma eller inte. Men är det inte bäst att utgå ifrån att den som skriver och ber om hjälp talar sanning? Annars finns det ju ingen vits i att vara aktiv i forum. Det är sällan man får bägges sida, tyvärr. Jag vet ju som sagt inte ens vad han känner (förutom det lilla han sagt) och kommer tråkigt nog aldrig få veta, vad jag befarar...

Anmäl
2016-09-08 19:10 #75 av: Hera

Jovisst är det bättre att som läsare utgå från att den som skriver är ärlig och inte tvärt om.

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-09-08 19:27 #76 av: 0utstanding

Jag blev själv dumpad hastigt och lustigt av mitt ex efter flera års förhållande utan förklaring. Han bara packade en väska och sa att han ville vara singel. Varför fick jag aldrig veta och frågor ville han inte besvara. Man kanske inte har skyldighet att komma med några förklaringar till sitt ex men jag kan tycka att det är lite dåligt att hålla tyst i flera år och inte säga ett knyst om att man inte trivs i förhållandet. Och så plötsligt bara dra en dag. Och den som blir lämnad fattar ingenting.

Men men, jag har kommit över det där nu och det kommer du göra också ts.

Anmäl
2016-09-08 19:40 #77 av: SuperNaturalBeing

#74 jag håller med.

Tyvärr spårar ju trådar ur rätt ofta pga missförstånd och så. Men nu lämnar vi det tycker jag och håller oss till ämnet. Ursäkta mig.

Det är hur som helst väldigt beklagligt det som hänt dig. Kanske är det så att det alltid kommer göra lite ont , med tanke på alla lösa trådar, men förhoppningsvis kommer du på fötter snabbt igen. Det är det enda man kan hoppas på i nuläget <3

Anmäl
2016-09-13 21:45 #78 av: freyya_

Hej igen! Har lite funderingar som jag kanske kan få era synpunkter på... Ingenting har hänt, men jag tänker lite förberedande.

Hela min familj + de flesta vännerna som känner honom är rätt säkra på att han kommer höra av sig i framtiden. Inte ens rätt säkra, de tror verkligen det. Det är ju svårt att beskriva en människa över internet, men mitt ex är verkligen en bra och schysst människa i grunden. Han var den snällaste jag någonsin hade träffat och han tog både min familj och mina vänner med storm, utan att behöva smöra in sig så att säga. Sådan är han verkligen inte, att han smörar. Vill bara förklara varför de flesta tror att han kommer höra av sig, det är inget de bara säger för min skull. Vet inte ens om jag vill prata med honom igen... Hur som helst. OM han hör av sig - vad gör jag då?

Om han ringer, ska jag bara svara direkt och höra vad han har att säga? Jag tänker, ska han få det så lätt att ta kontakt med mig igen efter allt det här? På ett sätt vill jag att han ska få kämpa lite för att prata med mig.

Om han smsar blir det enklare att inte svara, åtminstone på ett tag. Då har jag ju ändå läst vad han har att säga och jag har ju ingen skyldighet att svara honom efter det han gjort. 

Anmäl
2016-09-13 22:21 #79 av: Agafia

Och hur menar du att vi här ska veta vad du vill eller ska säga honom om han hör av sig ? 🤔 Det är nog något du måste göra själv .

Anmäl
2016-09-13 22:53 #80 av: Sarah

Du måste ju utgå från vad du vill. Vad har alla andras åsikter med det att göra? Vad din familj och dina vänner tycker är inte relevant. Vi du prata med honom så gör det, vill du inte så gör det inte. Håll inte på med massa spel.

Anmäl
2016-09-14 05:32 #81 av: Aleya

Om han ringer så måste du ju göra valet om du ens vill prata med han.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-09-14 07:25 #82 av: Effie

Du frågar, inte för att vi ska tala om för dig vad du ska göra, utan för att ev få lite andra vinklingar på problemet. För ditt beslut kommer att mogna fram. (gissade jag rätt?)

Om jag hade blivit dumpad på ett grymt sätt av en I grunden väldigt bra person, och han horde av sig igen...jag hade nog inte svarat I telefon. Jag hade behövt tänka, och känna efter. Jag hade svarat med ett skeptiskt sms, om det kändes rätt. Och sedan se hur det utvecklade sig.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2016-09-14 07:26 #83 av: Devya

#78 Som de övriga har sagt, du måste bestämma vad du vill göra. Jag tycker dock att du ska undanhålla dig från några spel.

Jag hoppas verkligen att du inte tar honom tillbaka om han skulle ångra sig mittiallt. Jag tycker inte att han förtjänar en andra chans.

Sen kan jag inte påstå att han verkar vara en schysst kille. Bara för att din familj och vänner gillade honom utan att han behövde smöra sig in betyder faktiskt ingenting. En schysst kille gör inte som han gjorde, så försök komma ihåg det. Han behandlade dig otroligt dåligt mot slutet och ingen förtjänar det. =/

Anmäl
2016-09-14 08:37 #84 av: OlgaMaria

Anledningen att man inte svarar är väl för att man inte orkar eller är för arg. Men att inte svara bara för att sända ett budskap ser jag inte vitsen med. Ni har trots allt lång historia tillsammans och det är väl en fördel om ni kan prata med varann på ett vuxet sätt, ifall det finns något som behöver sägas. Jag tror du vill att han ska bete sig moget så då tycker jag att du också ska göra det, även om han inte alltid gjort det. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-09-14 14:41 #85 av: freyya_

Vänta nu här, nu missuppfattar ni mig. Jag har inte bett någon av er att bestämma ÅT mig. Det kunde ni väl läsa i första meningen? Glad Jag vill ha synpunkter och därmed förklarar jag situationen och valmöjligheterna, om det gör det lättare att sätta sig in i själv och se ur det perspektivet.

Jag är en 24-årig kvinna och vet självklart att jag själv måste avgöra det. Just nu vet jag dock inte alls om jag ens vill prata med honom om han hör av sig. Är rädd för att det bara ska göra saken värre. Att höra hans röst, och tänk om han bara fortsätter skyffla över på mig eller inte alls kan ha en diskussion?

Jag vet att jag måste ta det då, ville bara ha lite tankar från er. Jag vill definitivt inte ta honom tillbaka och jag har svårt att se att han kommer vilja att vi ska fortsätta. Jag tycker också är det är vidrigt så som han betett sig mot mig, det är bara så märkligt när någon ändras på ett fingerknäpp. (Eller ja, flippar ur en dag om året, han gjorde ju slut en gång tidigare, eller just då var det bara att han behövde tid att tänka och inte ett uppbrott, men han ändrade sig snabbt och var helt förstörd under den tiden. Så är det inte nu.) Just nu ser jag mest de bra sidorna med honom ändå eftersom de fanns där till 95% av tiden. Sist jag träffade honom var ju allt som vanligt. Sedan ett telefonsamtal också pang är han borta. Jag har även svårt att tro att han medvetet är ond och elak. Det tror jag inte alls är hans mening.

Anmäl
2016-09-14 19:05 #86 av: MissClue

#85 Ringer han så hade jag nog inte svarat direkt utan ringt tillbaka när du samlat känslorna och tankarna, hade ringt upp samma dag varje fall (om man vill prata med personen), inte spelat svår bara för att. Jag minns när mitt ex ringde mig plötsligt efter 6 månader efter uppbrottet, allt runtom frös och hade jag svarat då hade jag troligen inte fått ut ett ljud för det gick så mkt tankar i skallen. Jag andades och ringde upp honom efter ca en timme. När han ringde igen efter ytligare 1 år utan kontakt ville jag inte prata med honom, kände inget behov av det utan skickade bara ett väldigt neutralt sms och frågade om han ville något särkilt. 

Anmäl
2016-09-20 03:14 #87 av: AnnaMariaK

Jag har blivit dumpad av min förra man när vi precis fått vårt andra barn (36 år sedan). Det gjorde inte mindre ont för att jag visste orsaken (en annan kvinna). Idag är jag glad över att jag inte är gift med honom, verkligen. Han kommer och hälsar på våra gemensamma barnbarn och jag har låtit deras intresse att träffa sin morfar väga tyngre än mitt intresse att slippa se honom. Jag tolererar honom, men känner förstås "behärskad ovilja". Det är svårt att förlåta ett sådant svek, men som sagt är jag glad över att ha ett eget liv utan honom. Hoppas att Du, TS kan gå vidare och se med tillförsikt på framtiden, för den kommer!

Anmäl
2016-09-20 10:07 #88 av: Tjeja

Ts, du skriver högre upp att den vännen han flyttat till var övertygade om att han skulle komma att höra av sig igen när "allt lugnat ner sig"?

Jag tänker också spontant utifrån din berättelse och tråden i övrigt att det hänt något. Däremot är jag inte lika övertygad om att detta " något" nödvändigtvis behöver vara något utifrån utan kan lika gärna vara något som "hänt' inuti honom själv helt enkelt. Något som kan ha slagit slint på något vis.

Som du beskriver det är han ju helt personlighets förändrad. Något som får mig att tänka på saker som tex depression. När känslorna och stressen inuti går för långt orkar man inte ens vara ledsen eller arg. Man bara ger upp. Tappar kontrollen över sina känslor och tankar. Han kanske inte ens vet själv och därför inte har några svar på dina frågor i nuläget. Han känner bara stopp och apati?

Sådan äkta depression kan hända vem som helst när som helst och handlar om kemiska obalanser. Vad som helst kan råka bli den trigger som utlöser reaktionen.

Det du bör tänka på och fundera över innan han hör av sig igen och ni får kontakt igen är: vad vill och orkar du med i ditt liv i längden?
Även om han skulle råka vara sjuk, något han inte rår över, eller oavsett orsak till hans agerande, oavsiktligt eller avsiktligt, är detta något du klarar av att hantera och står ut med att vänta dig igenom när det händer igen i så fall bara du vet vad det beror på och du vet att stormen lägger sig igen så småningom?

Eller är det så att du inte orkar uppleva sådana här brutala slitningar oavsett hur oavsiktlig och offer han själv skulle vara för sin egen svaghet (tex psykiatrisk förklaring som bla depression el annat)?

Fundera på och var på det klara med vad du själv vill när den dagen kommer att ni får eller råkar få kontakt igen. Så du vet det då.

Hand tror jag du håller med om är meningslöst. Att försöka ge tillbaka eller bestraffa honom på något vis kommer inte göra saken bättre. Det du behöver är att veta och ha kommit till freds med dig själv, vad du själv vill och hur du vill utforma din framtid.

Du skriver att han varit en ensamvarg tidigare och att vänner runt honom blev förvånade när han plötsligt friade till dig? Dessutom har du varit med om liknande plötsliga nycker och tvärvändningar i vad han vill förr. M a o låter det som att han har en instabilitet i sig i grunden som slår till när han sätts ur balans av en eller annan anledning.
Inte osannolikt att vetskapen om din ev graviditet kan ha varit en utlösande faktor den här gången. Reaktionerna kan variera men nyckfullhet en när känslorna spelar spratt är ändå det samma. Varesig det är positiva eller negativa känslor som blir överväldigande.

Tror lite också att det kan vara så för dig med just nu i denna situation, när du skriver att du inte än har reagerat med sammanbrott utan att du tagit saken väldigt sakligt Jag tänker att du både är i chock och att det är "för mycket" för dig att hantera känslomässigt så istället kapitulerar känslorna för förnuftet och bara "stänger av" tills du är redo och kapabel att bearbeta dem?

Oavsett mina spånanden,
1.Han är personlighets förändrad gentemot dig.
2.Han har inte betett sig på ett chyst sätt emot dig.
3.Du har hamnat i en livsförändrad situation på grund av uppbrottet.

Detta talar för att han själv inte mår bra. När han stabiliserat sig kommer han säkerligen höra av sig eftersom han egentligen är en omtänksam person. Även om han inte vill bli tillsammans igen tänker jag. Men även om han inte gör det, behöver du fokusera på ditt liv och din framtid nu. Försöka släppa dina frågor och önskemål om förklaringar. För hur stor rätt du än har till förklaring kanske du aldrig får någon. Och då måste du hantera det med för att själv komma vidare i livet.

Har du tur får du endsg en förklaring och han hör sv sig igen, då måste du redan veta vad du vill och hur du skall ställa dig till ett eventuellt scenario där han kanske inte kunde rå för sitt eget handlande. Eller så hör han aldrig av sig och du blir tvungen att ta dig igenom detta ändå utan någon förklaring.

I sistämda fall mår man oftast bättre av att försöka släppa ältandet och frågorna och fokusera på framtiden istället. För oavsett svar och förklaring är din situation idag ändå densamma. Du står själv, plötsligt och oplanerat och måste planera om ditt liv och din framtid för att den skall bli bra.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-12-27 01:18 #89 av: Trollhund

Nu drar jag upp ett gammal inlägg, men hur går det för dig TS?

Anmäl
2016-12-30 02:20 #90 av: freyya_

Hej igen! Skulle kunna uppdatera lite. Det går bra för mig och situationen är väl i princip oförändrad. Men jag har kunnat gå vidare :)

Ungefär tre veckor efter uppbrottet så lyckades jag få till ett samtal där vi kunde försöka få ett ordentligt avslut och jag kunde få svar på de resterande frågetecken jag hade. Vi pratade i telefon i nästan två timmar tror jag, men inte var jag klokare efter det. Istället för det korta samtalet han ringde när han gjorde slut var det bara samma anledningar i två timmar istället. Vi var inte arga på varandra när vi pratade, för jag förstod direkt att det inte skulle hjälpa något, men så fort jag ifrågasatte det med att han inte tagit upp problemen han tyckte att vi hade och bad honom ge exempel kontrade han bara med att säga "det spelar ingen roll nu" "*mitt namn*, det är ingen idé, det spelar ingen roll nu". Så det blev liksom att så fort jag ifrågasatte hans frånvarande beteende och även sa mina synpunkter på hur han gjorde slut avbröt han mig, suckade bara och sa "ja, men det spelar ingen roll nu." och blev otålig och kändes mer som att han bara ville lägga på. Så det sa ju en del. Han kunde inte ens be om ursäkt för hur han gjort slut. Han kunde dock "ta på sig" hälften av uppbrottet med att han borde ha varit tydligare med hur han kände under förhållandet, men det satt långt inne. Mest var det ju mitt fel, men exakt varför hade han svårt att beskriva. Han tog upp någon gammal diskussion vi haft som exempel, som inte ens varit ett bråk, och sa att "den gången blev jag riktigt sårad och det har hållt sig kvar". Jaha, men varför sa han att det var lugnt då och att vi lämnade diskussionen som vänner? Helt oförståeligt. Då fick jag liksom betala mitt pris för något jag inte visste att jag hade gjort, som att såra honom, ett år efter. Som att det på något vis var rättfärdigat att göra slut med mig över telefon, för han tyckte inte att det var fel att göra så. 

Närmaste veckorna efter det hördes vi sporadiskt angående något praktiskt men that's it. Han visade inte en enda känsla i det längre samtalet vi hade, grät inte, var helt neutral och jag fattar ingenting. Nu har det gått 4 och en halv månad och jag tror bara han kommer gräva ner det här och förtrycka sina känslor, så som han alltid verkar ha gjort. Det får stå för honom. 

Jag hoppas inte att han kommer till insikt eller för får sig att hantera det här vettigt någon gång i framtiden faktiskt. Komma till insikt får han gärna göra, men vet fortfarande inte hur jag skulle reagera om han plötsligt hörde av sig, nu eller om ett halvår och grät eller plötsligt valde att känna sina känslor och hade skuld han ville bli av med eller något. Har fortfarande svårt att se att det är samma man jag var förlovad med som sedan valde att bete sig sådär.

Anmäl
2016-12-30 15:01 #91 av: Tjeja

Tack för uppadateringen! Så skönt att du kunnat släppa och gå vidare!

Men hans svar att "det spelar ingen roll nu" retar mig. Jag skulle sagt att "Jo det spelar visst roll nu! Visserligen inte för att rädda relationen för det är inte intessant längre. Men för mig är det viktigt att få svar för att jag skall förstå och kunna lyckas bättre i framtida relationer! "

Det hade kanske inte alls hade fått honom att ge bättre svar för det. Men om han höll tillbaka för att han inte vill "försöka igen" så kunde det hjälpa att han vågat svara ändå. Något som skulle hjälpa dig att först och hitta ett bättre bokslut för din egen del.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2016-12-30 17:05 #92 av: freyya_

#91 Precis, jag svarade med något liknande det du skriver om att det spelar roll - inte för att rädda relationen, för det hade inte varit möjligt. Men efter all tid tillsammans var det viktigt för mig att kunna förstå, men han kunde inte ge mig det. Det var inte värt det för honom, visar lite på hur egoistiska vissa personer är när det kommer till kritan. 

Kom till insikt ganska snabbt med att han inte var värd min tid eftersom han inte ens försökte förklara och bara fortsatte vifta bort allt. Spelar ingen roll hur fin och bra han varit tidigare, tolererar INTE att bli behandlad så. Men det här har verkligen lärt mig att även den värsta mardrömmen går över, och framför allt att det inte behöver bli lika hemsk som man trott. Jag mår jättebra idag och klarar mig hur bra som helst utan honom. Livet tar inte slut för att en relation tar slut :)

Anmäl
2016-12-31 11:26 #93 av: Tjeja

# 92 Vad skönt att hur du hanterat det hela! Fy så respektlöst och själviskt resonerat av karln! Nej han är verkligen inte värd att lägga någon mer energi på!

Hur blev det med din eventuella graviditet då? Visade det sig att du lyckligtvis aldrig var gravid eller vad hände?

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-01-01 18:22 #94 av: freyya_

#93 Jag var lyckligtvis inte gravid! Snacka om tur.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.