Man ska inte försöka övertala någon anser jag.
Vill man inte ha fler barn ska man inte "övertalas" till det enligt mig i alla fall.
Det ska ske på bådas villkor.

Ingen vilja väger mer än den andra

Jag tycker inte någon i relationen ska övertalas till att skaffa fler barn. Föra en diskussion och framföra vad man vill och varför är en sak, men att övertala…
näe, det tycker jag blir alldeles galet.
Man ska vara två som vill ha fler barn, inte att den ena parten "går med på det" för den andres skull.

Parten som vill ha fler barn får acceptera att det inte blir några fler barn eller helt enkelt välja att skaffa fler barn med en annan partner om det är något så viktigt som gör att denne inte kan eller vill stanna i nuvarande ensambarns-relationen.

Svaret är solklart enligt mig. Den som inte vill ha barn, hens önskan väger tyngst.

Håller med Maria. Kan sedan den som vill ta barn inte leva med det får man fundera på att gå isär.

Här krävs samtycke.

Ingen ska ju skaffa barn för att den övertalats till det. Tycker någon att fler barn är väldigt viktigt måste den hitta en likasinnad partner givetvis.

Den som inte vill ha fler barn väger tyngst.

vill den ena inte ha barn(oavsett man eller kvinna), så är det case closed, då blir det inga fler barn, om sedan den andre blir sur eller kanske tom lämnar, tja, då kan iaf inte jag påstå att förhållandet var så stabilt.

Sådant är något man behöver ta reda på att man tänker lika kring tidigt i förhållandet, innan man fått nr 1.

#9 Det kan dom ju ha gjort. Folk kan ändra sig i det avseendet.

Känner folk som ville ha minst 2 barn. Men efter första ville dom inte ha fler.

Min man och jag hade planer på flera barn men trots att vi fick världen snällaste lille pojke och lättsam på alla sätt så kom vi på att det här med småbarn kanske inte riktigt var vår "grej"

Vi var en helnöjd liten barnfamilj istället.

Så kan det absolut vara, dock ändå viktigt att stämma av sådant innan man börjar bilda familj. Håller i alla fall med om att den som inte vill har veto, men samtidigt kan det upplevas som ett svek om den ena säger nej och man tidigare varit införstådda med att man båda ville ha flera barn. Sådana här saker kan vara väldigt viktiga för personer, åt båda håll. Båda bör väl ha en önskan om att alla ska bli nöjda så långt det är möjligt.

Jag har haft den här diskussionen flera gånger. Jag vill ha barn och har alltid velat och min kille vill inte ha några barn. Vi vet båda väldigt väl vad den andre vill men jag känner att det är inte relevant förens barn faktiskt blir aktuellt. Först då vet man på riktigt var man står då det kan ändras när man kommit så långt i förhållandet. Vill han då ha barn så är det ju optimalt men jag skulle aldrig komma på tanken att välja bort personen som älskar mig över allt annat för något som inte existerar, aldrig någonsin. Vill han inte ha barn när det blir aktuellt så skaffar jag helt enkelt inga barn.

Övertalning blir nog inte så bra, om det tjatas blir ju ingen sugen på fler. Bättre att fokusera på att vara nöjd och glad barnfamilj och hoppas på att man tycker samma om ett tag i så fall.

Har man ett barn redan och ena vill ha mer så funderar jag lite kring när då? är det tidbestämnt nu eller någon gång i framtiden? Att säga nej nu behöver inte betyda att det är nej inga mer barn alls i framtiden.Är det så är allt bra men detta blir ett hinder så kanske man bör gå och prata med någon. För jag kan väl tycka hör man verkligen på sin partner om varför man inte vill/eller vill?

#15 nej det är sant, ett nej nu behöver inte betyda ett nej för alltid, men den ovissheten får partnern så lov att leva med, säger partnern nej till flera barn, så är det bara att acceptera och sen få se i framtiden om han/hon vill ha fler barn. går inte att kräva ett svar som partnern inte har för stunden och som redan sagts, tjat hjälper inte, det förstör mer än vad det gör nytta. lämna eller acceptera och se vad framtiden har att erbjuda, take your pick.