Barn

Barn och styvbarn

2016-10-21 11:23 #0 av: blondiie

Jag är en tjej som fick barn när jag va 18 år en dotter som nu bor hos min mamma för att jag ansåg att jag inte klarade av henne pga mitt psykiska mående. Har heller inte haft henne tex helger utan endast när jag åkt till mamma. Jag har nu fått medicin som gör att jag mår bättre men är fortfarande rädd att jag varken är mamma material. Nu har jag träffat min dröm kille dock har han 2 barn. Vi bor istortsett tillsammans och jag tar mycket hand om hans barn. Jag är oxå och umgås/tar hem min dotter mer. Men de känns så himla fel att ha hand om hans barn när jag inte kan ta hand om mitt egna. Dock ha jag bara varit med hans barn ca 1 vecka men de känns ändå väldigt dumt.

Är inte direkt ute efter nå svar utan ville mest skriva av mig men de hade varit kul om man hittade någon i samma sits eller någon annan "mamma" att prata med. Bolla lite tankar och så med.

Anmäl
2016-10-21 11:37 #1 av: OlgaMaria

Hur länge har du och killen varit tillsammans? Och hur lång tid innan du fick träffa hans barn?

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-10-21 11:52 #2 av: blondiie

#1
Ca 2 månader och jag kände barnen sedan innan.

Anmäl
2016-10-21 19:31 #3 av: eihpos

Jag är ju inte insatt i hela historien men spontant kan jag tycka att borde man inte börja ta hand om sitt eget barn på heltid innan man börjar vara styvförälder till partnerns barn.

Anmäl
2016-10-21 19:51 #4 av: [silkesnosen]

Tja det kan ju vara ansvarsfullt av dig att inte ha vårdnaden om ditt barn. Det kräver ändå en del självinsikt. Sedan känns det ju viktigt att du försöker att arbeta på att barnet lär känna dig så att du blir en vuxen att lita på. Du behöver alltså ha en någorlunda frekvent kontakt, men givetvis bara om det gynnar ditt barn och du är i balans. Utöver det så anser jag att du ska fundera kring barnen du nu spenderar tid med. Har de en trygg hemmiljö? Är du någon som bidrar till lugn och trygghet? Det är nämligen barnen som är viktiga och de går före er relation. Om du kan svara ja på de frågorna så ser inte jag något hinder att du försöker att bli en trygg vuxen, men viktigast är att du själv får hjälp. Du måste först hjälpa dig själv innan du kan finnas för någon annan. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.