Annons:
Etikettförhållande
Läst 1857 ggr
Emipapoi
11/6/16, 7:37 PM

Bör jag lämna?

Jag har varit tillsammans med min man i snart 12 år och har börjat tveka om att förhållandet ska hålla överhuvudtaget. Han tar mer eller mindre musten ur mig..

Under dessa år så har han haft en fastanställning under 5 år, resterande  har han mest dragit runt med kompisar och skrapar då och då ihop lite pengar efter att ha hjälpt dom med att laga bilar m.m. Han har under det senaste året spenderat till den största delen i Norge och jobbat hos en släkting men det har varit väldigt sällan som han kommit hem med pengar och att det har ofta varit något strul eller annat som har gjort att dessa pengar inte har visat sig. 

Sedan några månader tillbaka så har han varit hemma och spenderar mest sina dagar framför mobilen..Hans rutin är att vakna runt 13-14, ta en kopp kaffe och lägga sig i soffan o glo på mobilen.. sen drar han ut med sin kompis som han är med varje dag. Ibland kommer han hem en stund på kvällen och ibland inte före midnatt. 

Jag har varit på honom om detta och sagt att det han gör inte är okej. Hans respons är att han inte vet själv varför han inte orkar göra nått och förstår att jag tycker det är olämpligt att bara greja med mobilen än att vara med mig, men han gör inget åt det utan fortsätter. Under  2014-2015 så har han förlorat tre av sina bröder på kort tid och hans mamma är idag svårt sjuk och ligger inne på sjukhus. 

Vilket har gjort att jag har varit försiktig med att vara för på med att t.ex. hjälpa till mer hemma eller att han borde skaffa ett jobb som faktiskt drar in pengar. Har förstått ganska tidigt att han är nedstämd och hans "mur" är just mobilen för att inte behöva ta tag i saker eller prata om det som hänt och händer.  Men jag orkar snart inte mer. 

Idag sover vi inte ens tillsammans då han hellre ligger på soffan och glor på sin mobil till sent in på natten. Han är sitt vanliga jag med sin kompis men när han är hemma så åker skygglapparna på och fokusen är helt o hållet i mobilen. Han vill inte själv inse att han kanske är deprimerad och möjligen behöver professionell hjälp..om det nu är det han är. 

Jag har försökt stötta honom och visa förståelse för det som hänt men oftast så påpekar han att jag aldrig kommer förstå det han har gått igenom eftersom att mina syskon lever osv.  SJÄLVKLART kan jag inte veta hur det känns för honom exakt, men hur jag än gör eller säger så räcker det inte till.  Nu har jag bara gett upp och låter honom vandra så som han gör, men detta påverkar mig så pass att jag inte vet om jag kommer orka ha honom i mitt liv. 

Något som jag också reagerar starkt på är att han är oftast "gladare och uppåt" runt min löning..då han får pengar ifrån mig för att kunna köpa cigg till sig själv, käka snabbmat istället för att komma hem och bensin till bilen som han ständigt kör runt i (som dock inte fungerar sedan några dagar tillbaka..)..det är det enda som gör honom till sig själv ett tag, tills pengarna är slut.  

Jag går i tankarna på att jag blir utnyttjad och att han inte ändrar sig av en ren bekvämlighet och kan skylla på sin sorg och tar på sig offerkoftan för att slippa dra sitt strå till stacken.  O att det kommer vara så här tills sista lilla cell i mig inte orkar.

Känns inte som att nått ändras när jag pratar med honom, hopplöst antar jag..

Ta gärna glaset med din glädje, men ta inte flaskan med din sorg

Annons:
Kyllan56
11/6/16, 7:48 PM
#1

Låter som en fruktansvärd situation för dig! Du får ta dig en funderare om det här så här du vill leva ditt liv.

Din man kan mycket väl vara deprimerad, men som jag förstår har han aldrig riktigt kunnat ha och behålla ett arbete. Ditt sätt mot honom möjliggör att han kan fortsätta ligga på soffan och gå ut utan att umgås med dig.

Du är i din rätt att ha en partner som älskar och respekterar dig.

Gör en lista på för- och nackdelar med din man. Om nackdelarna överväger kanske du finner ett svar.

Hur han mår kan bara han själv ta ansvar över. Du kan föreslå att han söker hjälp mot sin depression.  För att ligga i soffan löser inte  hans problem.

Prata med honom att gå till en parterapeut! Om han inte vill, så har han sagt till dig, genom det, att han inte vill satsa på ert förhållande.

Jag får verkligen hoppas att det löser sig för dig! Men det är bara du själv som kan fatta beslutet att lämna eller inte.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

abcö
11/6/16, 8:05 PM
#2

Har han någon att prata med om sitt dåliga mående? Professionell person alltså. Det är där ni måste börja. Sedan kan ni tillsammans söka hjälp som par om ni vill jobba på att få ett fungerande förhållande.

Aleya
11/6/16, 8:13 PM
#3

Ha utnyttjar dig så det skriker om det. Och jag tycker du ska börja med att säga att nu får det vara slut. Och att du ställer ultimatum: fixa jobb annars åker han ut.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

pyromanen
11/6/16, 8:56 PM
#4

Du blir utnyttjad och du gör det möjligt för honom att inte ta tag i sina problen genom att vara så "tålamodig", men det är ingen hjälp för honom utan medvetkar tyvärr till att konservera situationen. Sålänge du låter han bo, äta, köpa cigaretter osv itan att bidra. Så länge behöver han ju inte ta tag i något. Det han varit med om behöver bearbetas och det vore nog bra att söka hjälp med detta för att kunna komma vidare med livet. Vad du kan göra är att upomuntra honom att söka hjälp och att säga ifrån när det gäller hans utnyttjande av dig. För hans eget och ditt bästa.

[LadyK]
11/6/16, 11:43 PM
#5

Jag hade slängt ut honom. Känns som om han lever på dig och inte för er om du förstår vad jag menar.

Sarah
11/7/16, 2:24 PM
#6

Vad har du honom till? Något utbyte måste man ha av sin partner. Om det är korta perioder då saker inte funkar så är det en sak, men det här då du har blivit utnyttjad i åratal, finns det inga ursäkter för. Du beter dig som hans mamma och det är väl inte därför du har en partner? För att få ha en vuxen och bortskämd son… 

Ut med slöfocken som utnyttjar dig. Du är dock medskyldig till situationen då du har gått med på det hela. Men, ni kommer ju inte kunna byta spår efter så många år. Lämna honom och låt dig själv börja om på ny kula med ngn annan.

Annons:
Namiko
11/7/16, 4:07 PM
#7

Steg nummer ett är att sluta ge honom pengar. Har han inga pengar till cigaretter, bensin och utemat så måste han ta tag i sitt liv själv om han vill ha pengar att röra sig med. Sen är det upp till dig om du vill kasta ut honom eller inte. Han utnyttjar dig och använder dåliga ursäkter för att slippa ta tag i sitt liv och sitt mående.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

Tjeja
11/7/16, 5:23 PM
#8

Men… sluta låta dig utnyttjas så! Sparka ut sloken!

Det som varit har varit och lite får du skylla dig själv för att du inte satt stopp tidigare. Men säg stopp nu och vänd ditt liv till något bättre!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Em_
11/8/16, 8:05 PM
#9

Jag tror inte han utnyttjar dig med flit, om man kan säga så. Om han har förlorat flera syskon och hans mamma dessutom inte mår bra kan jag förstå att han stänger av och sitter med telefonen. Att hänga med kompisar kanske också är ett sätt att skjuta allt i från sig. 

Att prata med honom utan att lägga skulden på honom kanske kan funka. Förklara hur du känner, att du förstår att han mår skit men att du inte kan vara ensam i ert förhållande. Är du beredd att jobba på det så säg det, kanske behövs både parterapi och att han går i terapi själv. Han kanske behöver några dagar för att det verkligen ska sjunka in, men försök boka en tid relativt snart så det verkligen blir av och inte rinner ut o i sanden.

Tror inte en direkt konfrontation med massa anklagalser kommer ge något, någonstans mitt i alla sorg har hans strategi att hantera jobbigt i livet har blivit att skjuta det i från sig. Tror han behöver en vänlig men bestämd som visar vägen upp ur det svarta hålet han har hamnat i.


Stallmima
11/8/16, 9:54 PM
#10

Kasta ut honom!  Varför ska du försörja honom?

setfree
11/10/16, 8:52 AM
#11

Det låter inte som du älskar honom. Kan de se dig själv i samma förhållande om ytterligare fem år?

Jag själv hade lämnat honom om jag hade varit i din sits utifrån det du beskriver. Varför stanna kvar om det inte gör dig glad?

VästkustFia
11/11/16, 7:34 PM
#12

Det finns egentligen två separata problem här.

Dels att han är allmänt omogen om han större tiden av äktenskapet hellre dragit runt med kompisar än satsat på jobb och ert förhållande.

Dels att han antagligen är deprimerad av alla förluster de senaste åren, vilket har förstärkt de negativa sidorna.

Frågan är, om han får rätt hjälp och tar sig ur depressionen, hur stor tror du chansen är att det första problemet blir mindre så ni kan skapa en bättre relation på sikt? Och orkar du/är du beredd att satsa på den vägen?  Om inte ska du nog överväga att lämna ganska omgående.

Emipapoi
11/17/16, 12:38 PM
#13

Tack allihop för att ni  har lagt tid på att svara mig. 

Jag är medveten om att jag får till en viss del skylla mig själv som har varit kvar i denna relationen och inte satt tydliga gränser för hur han fått bete sig. Trodde för länge på att saker och ting skulle ändra sig..Att man på något sätt skulle växa upp och ta tag i saker. (vilket gäller även mig.)

Jag har, sedan jag skrev detta inlägget, pratat med honom om hur jag känner och tycker. Förvånansvärt lyssnade han och tog diskussionen relativt bra.. Han hade själv funderat på förhållandet och ville så klart inte ha det på detta viset. Han letar efter en egen lägenhet nu och vi har satt förhållandet på paus.  

Jag känner att en stor sten har släppt och är mycket lugnare för att han ska flytta här ifrån. Han sover fortfarande i soffan men hittar han inte lägenhet innan slutet av november så har jag sagt att han får vara hos någon av sina vänner istället. 

Vet inte hur länge pausen kommer vara, men just nu känner jag att det kommer sluta med att vi går åt olika håll framöver. Ska landa i detta nu och sen får vi snacka den dag då vi känner oss beredda på att prata ut om hur vi ska göra. Tror det blir bättre så än att bara kapa av varann.

Ta gärna glaset med din glädje, men ta inte flaskan med din sorg

Annons:
Tjeja
11/17/16, 1:14 PM
#14

Bra! Vad skönt att det gick bra att samtala om situationen. 👍

Bra också att du satt upp en tidsram! Se till att hålla på den nu så det inte dras ut på vecka för vecka, månad efter månad. Till jul vill man inte ha något storbråk för att man blir utnyttjad av en person som snyltgästar heller. Ställ krav!

Han kan få svårt att hitta kompisar att bo hos över jul och nyår, men det kan få honom att vakna och förstå vad han faktiskt har med dig och kanske börja ta tag i sig själv och sitt liv.  Vilket är bra för honom. Men var vaksam och trilla inte tillbaka i samma spår och mönster om han ändrar sig. Framförallt, om ni börjar om, låt han inte flytta tillbaka hem igen utan att han börjat ta riktigt ansvar i sitt eget hem först.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Zepp
11/17/16, 8:23 PM
#15

Nu låter jag nog som värsta manspanelen.. men som du beskriver det så förefaller det hur som helst inte som så att detta förhållandet är något som kan utvecklas till det bättre?

Du är väl iallafall inte hans kurator?

Egentligen så tror jag att det är du som mognat.. och behöver en mogen partner?

Jag säger som den typiska manspanelen, får du inte ett minimum av vad du behöver från din nuvarande partner så sök någon annan som kan ge dig detta!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Upp till toppen
Annons: