Kan tyvärr inte ge något bra svar men vill följa diskussionen ^^

Jag har inte varit i din sits men nej, du är inte sjuk som har dessa tankar. Dock tror jag inte att du mår bra av det, och bara det kanske är en anledning att backa och kanske fundera på att bryta förhållandet. Det är lätt för mig att säga som inte är i din situation men jag vill ändå råda dig till att antingen (tillsammans med honom) hitta ett sätt att kunna känna tillit igen eller faktiskt lämna honom.

4 utav de tjejer som jag har haft ett förhållande med i min yngre ålder och som har varit otrogna och som jag naivt och dumt nog gett en till chans, har varit otrogna igen, vissa tog det ett bra tag till nästa otrohet och vissa var otrogen igen nästan direkt.

nuförtiden så är jag fullt övertygad om(spelar ingen roll vad någon skriver eller vad jag läser) att 1 gång otrogen, alltid otrogen, 1 gång otrogen, bye bye, spelar ingen roll hur mycket hon gråter och ber, jag klipper alla trådar med henne direkt utan att titta tillbaka eller känna någon ånger.

i ditt fall så är det glasklart att du inte kan lita på honom då du oroar dig, inte är riktigt säker och planerar att skicka en snygg tjej för att ragga för att se om han nappar. tillit är så ömtåligt och när tilliten har raserats så är det extremt svårt att få tillbaka den, så min fråga till dig är, kan du verkligen reparera din tillit med en person vid din sida som du känner dig osäker med? jag har väldigt svårt att tro det faktiskt.

Det r helt normalt att du har dessa tankar, men jag tror inte alls på "once a cheater, always a cheater". 
Jag var otrogen i ett av min gamla förhållanden, och jag ångrade mig hur mycket som helst och har inte gjort om det sen dess. Det förhållandet tog slut av andra orsaker men visst kan man ändra sig. 
Men jag tror att du behöver ta upp det med honom och uttrycka din oro, om han inte lyssnar eller om du inte känner någon skillnad så kanske du borde fundera på att gå vidare ensam i livet? 
Man måste kunna lita på sin partner, och kan du inte det så är de kanske inte värt att lägga flera år av oro på förhållandet?

Jag har aldrig fått tillbaka tilliten igen efter otrohet hur mycket jag än försökt och den ständiga oron gör stor skada. Så jag lärde mig att för mig är det att lämna som gäller om det händer.

Det bästa du kan göra är att prata med honom om det.

Jag förstår din oro och dina tankar.  Men jag tror inte det hjälper dig att provocera fram en eventuell otrohet heller. Jag tänker som så, han var otrogen med sitt ex, någon han haft känslor för förut och som har betytt något för honom. Alltså någon som har funnits i hans liv. Skickar du valfri annan snygg tjej att ragga på honom för att se om han är otrogen kanske han inte alls faller för tjejen. MEN även om han inte gör det tror jag dock inte att din oro minskar och att du skulle sluta fundera på om han ändå var otrogen. Jag tror bara du börjar tänka "han raggade in på henne, men tänk om han raggar på någon annan".

Jag tror att du, även om du inte är medveten om det, känner dig lite skyldig gentemot dig själv för att du har stannat hos en som var otrogen trots att du förut lovat dig själv att inte göra så.

Vad du nog måste göra är bestämma dig för om det är värt denna bristen på tillit, denna oron, denna rädslan som kommer ibland.

Jag personligen tror inte på att om man en gång varit otrogen så är man det igen. Men jag tror att det är väldigt svårt för parten som en gång blivit bedragen att någonsin känna sig trygg med samma person igen i ett förhållande. Jag tror att även jag hade haft svårt att lita på någon igen efter det, även om jag ändå tror att det inte nödvändigtvis behöver hända igen. Jag hade helt enkelt inte själv velat stanna i ett sånt förhållande.

Det du behöver är svar på två frågor:

1) Vad var det som gjorde att han var otrogen?

2) På vilket sätt har 1. nu förändrats?

Om orsaken finns kvar (inklusive tänkbara saker som bekräftelsebehov, dålig självkontroll, problem i er relation, att han inte hade kommit över sitt ex etc) så finns risken kvar.  Om problemet däremot är åtgärdat - t.ex. nåt slags terapi för överdrivet bekräftelsebehov eller dålig självkontroll, parterapi, att han nu har kommit över exet, ellerbara att han uppenbart har lärt sig bättre sätt att hantera relationer även när det inte är lika kul  - då först finns det anledning att tro att han inte kommer att ramla i samma grop igen om tillfälle bjuds.

Jag förstår dig precis och jag har också haft liknande tankar. Min sambo har nämligen varit otrogen ett par gånger faktiskt. Sen vi flyttade ihop så har dock tilliten kommit tillbaka och jag är inte mera osäker, vilket vissa säkert finner knasigt. Vi har det väldigt bra här hemma och därför känns det väldigt tryggt just nu. Det har tagit lång tid att komma hit. Det är inget som går över en natt.

Hur är magkänslan nu för dig? Oftast brukar man ju känna av då något är fel. Så har det alltid varit för mig åtminstone. Varenda gång jag har känt av att något varit fel så har jag luskat fram all info jag bara kan och ställt honom mot väggen.

Men nej, "once a cheater always a cheater", det tror jag faktiskt inte alls på. För vissa är det så men definitivt inte för alla. Jag har själv varit otrogen (då jag kände att min pojkvän blev kall mot mig, vilket var de ggr han var otrogen) och jag skulle aldrig vilja vara otrogen igen. Jag har inget sådant behov och jag ser inte poängen med det heller. Det gör bara mer skada än något annat så det lönar sig inte. Så för mig skulle inte det där stämma in på. Jag har vuxit upp en hel del på sistone och känner mig trygg i mig själv, vilket är väldigt viktigt.

Alltså endel har liksom "behov" av att ha flera sexuella partners och endel  har ett beroende av spänning. Om han tillhör någon av dessa kategorier så kommer du ju aldrig få ha honom ifred för dig själv utan du måste välja om du står ut att dela din partner med flera eller lämna.

Om han inte tillhör dem utan verkligen gjorde ett engångsmisstag, tja då kan han ha ändrat sig. I så fall kommer han inte falla för någon test.

Att du har dessa tankar är helt normalt men får dig förstås inte att må bättre. Jag har två förslag att välja på:

1. Antingen gör du ett test och är då förberedd på att ta konsekvenserna av resultatet helt!

 Det betyder att du måste acceptera och lägga ner alla orostankar om han klarar testet och aldrig mer anklaga honom för gammal synd och inte hela tiden oroa dig för framtiden mer. Skulle du klara det?  Om han inte klarar testet, hur skall du då hantera det? det måste du bestämma dig för innan och fullfölja för annars sätter du dig i en ännu mer jobbig situation med grubbel.

2. Du bestämmer dig för att sluta grubbla och beslutar dig för vad du själv vill egentligen och agerar efter det utan att egentligen veta säkert!

Dvs, antingen vill du fortsätta med honom oavsett, och då måste du acceptera hans äventyr i så fall, alternativt accepterar du det inte och då måste du ta konsekvensen av att avsluta relationen och gå vidare i ditt liv utan otrohet att oroa sig för.

Kram och lycka till!

#9 Kanske är det pessimisten i mig som säger att om han klarar testet är det ändå bara klarat med just den tjejen. Det finns fler tjejer. Jag hade aldrig kunnat vara säker bara för att han inte raggade på en specifik tjej, en tjej som jag dessutom "valt ut" för att testa honom. För mig hade tankarna gått vidare till "Men den där andra tjejen då. Eller den. Eller någon helt annan." Men TS kanske funkar annorlunda.

jag slåss fortfarande med frågan, hur kan man fortsätta älska någon och ge en till chans till någon som uppenbarligen inte älskar en själv=/. när man är otrogen så spottar man på allt vad som heter känslor, tillit och skiter fullständigt i om partnern blir sårad och något sådant utsätter man inte en person som man påstår sig älska för, isf har man en väldigt konstig syn på vad älska är.

inte för att det finns några som helst ursäkter för otrohet, men det skulle ju iaf verka lite bättre och gå ur det hela med lite värdighet och mänsklighet om den otrogne berätta direkt efter, inte dagen efter, inte om några år, inte när den otrogna känner för det eller när den inte har nått val, utan DIREKT, men nej, det ska ljugas, det ska slingras, i dagar, månader, år, den otrogne står där framför det icke anande offret och påstår att den älskar henne/honom, ända fram tills otroheten visar sig.

det är just det vad denna killen har gjort, ljugit, in i det sista som det skrevs och varje gång killen har sagt "jag älskar dig", så har han ljugit henne rätt upp i ansiktet, det går utöver mitt förstånd hur man ens kan vilja titta åt en sådan ynklig människa efter det.

#10 Tänker lika dant.

#10  Precis!

Just därför jag även frågar om hon klarar av sluta ifrågasätta! För kan man inte det, då är ju testet helt onödigt i alla fall och man kanske lika gärna bör överväga att göra slut direkt eller acceptera att ens partner har fler sexpartners brevid en själv.

De allra allra flesta, när de tänker efter på alternativen på riktigt, vad som skulle hända om man gör ett sådant test och det faktiskt klaras inser att det inte räcker ändå. I så fall är ju ett test helt bortkastat i alla fall. Så ska man göra ett test måste man ju vara beredd att ta konsekvenserna av det - oavsett vilket resultatet blir!

Såvida man inte gillar att slösa pengar, energi och att plåga sig själv förstås..