Att leva tillsammans

Förhållande ( Tips och råd ) ?

2016-12-03 11:55 #0 av: Desiré

Hej alla fina människor där ute. Skriver detta och hoppas på att få lite hjälp i mitt förhållande då jag på senare tid börjat fundera om detta är hållbart längre och jag velar hit och dit i det tysta.  Har ingen i bekantskapen att direkt bolla tankar med.

( har försökt prata om våran situation oändligt med gånger och det slutar alltid med att han går i väg och blir irriterad )

Jag har vart tillsammans med min nuvarande sambo i fem års tid.

Han har svårt att hålla kvar sina jobb som han får och det strular hit och dit.

Svårt att vara ärlig och har tidigare ljugit om allt mellan himmel och jord. Vilket gjort att jag fortfarande har svårt att lita på honom. Självklart är det ett stort problem.

Han söker jobb men jag anser inte att han söker tillräckligt eller verkligen tar tag idet eller visar att han verkligen vill. Vi har konstanta problem med ekonomi då jag är den enda som jobbar och  räkningar svämmar över.

I övrigt ägnar han timtal till sitt dator spelande. Orkar inte bråka på honom om detta mer, då vi diskuterat det så många gånger.

Han har arbetat på sitt körkort i flera år och nu har han tagit tag i det igen, jag stöttar och erbjuder att hjälpa till så mycket jag kan om han vill ha hjälp.

I övrigt så fastän jag jobbar till 17 kan han inte erbjuda sig att laga middag utan jag måste komma hem från jobbet för att laga middag till oss båda.

Har gett honom tips på massor av enkla recept men inget intresse finns.

Jag gör alltså frukost / lunch / middag även på mina lediga dagar till honom.

Han kan inte ens bjuda till med frukost när jag slitit en hel vecka utan det förväntas att jag fixar. Ibland är jag alldeles för snäll men jag tycker att man ska vilja göra det där lilla extra i förhållandet för varandra.. men det är det visst bara jag som tycker. .

En gång bad jag snällt om han kunde göra pannkaka men då fick jag till svars att han måste " förbereda sig " eller att det var för smutsigt i köket.

Däremot så diskar han! och dammsuger oftast om jag ska säga nått positivt han gör i hemmet.

Skulle dock aldrig tvätta det får jag roa mig med på min lediga tid.

Lider av rygg smärtor sedan tidigare arbete men har aldrig någonsin blivit erbjuden massage eller liknande för det. Medans jag tycker om att göra det där lilla extra..

Nu blev detta kanske lite osammanhängande.. Men jag är bara så trött på allt detta. Och trött på att han smiter undan från allt ansvar. Pratar vi om det så säger han dessutom att han är medveten om det.  Han är ingen typisk skit stövel utan mer " du är ju så duktig på att laga mat " osv.. för att slippa undan.

En annan tanke hur ni tänker kring detta.

Jag gav som förslag att vi skulle göra en liten lista på små saker vi tycker är viktiga i vardagen och vad som skulle förbättra våran situation.  Jag skrev då ned tex små söta saker i vardagen som ex sätta på en kopp kaffe / te spontant.  i den formen skrev jag.

Han hade många bra förslag när jag fick hans lista men även läste jag att han skulle önska att jag färgade håret svart? mycket var relaterat till mitt utseende.

Använda string oftare mm. Poängterade även att det skulle vara bra för min egna självkänsla.... :@

Vilket är väldigt känsligt för mig då jag tidigare vart väldigt utseende fixerad och mått dåligt över det. Jag började gråta ( är väldigt känslig som person ) och han kunde inte förstå varför. 

Hoppas alla kan hålla god ton och ge mig några tips eller råd. Har slut på det då jag gjort allt från tjatat / gråtit / skrikit / lyssnat / erbjudit hjälp / terapi.

Anmäl
2016-12-03 12:19 #1 av: Florrpan

Så, han är lat, oansvarig och saknar mål i livet. Troligen spelberoende? Tillflyktsort från allt annat som kräver ansvar och är "jobbigt"

Detta är ju väldigt individuellt, men om han verkligen inte vill bättra sig, och knappt vill ta dessa diskussioner med dig, så kanske du ska ge han ultimatumet och se hur han reagerar.

Han kanske behöver få vara singel ett tag och lära sig att det inte alltid finns någon som kan sköta allting åt han? En spark i röven och verklighetscheck helt enkelt.

Om han håller dig  och ditt mående nere så kanske du gör bäst i att göra slut, för din egen skull, om som det låter, för hans skull så han får mogna på sig lite.

Anmäl
2016-12-03 12:20 #2 av: Aleya

Jag blir ledsen för din skull då du måste stå ut med denna jättebäbis.
För det är det han är.

Jag hade ärligt kastat ut han för flera år sedan. Kan han inte bidra och bara skräpar runt hemma så ser jag inte varför du ska slita ihjäl dig för han? Han ger dig inte mycket i utbyte.

Antingen ger du han ultimatum. Skaffa jobb inom x antal månader eller du åker ut.

Kanske hårt med han är en igel och har dig som sin mamma.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2016-12-03 12:38 #3 av: Vyer

Det låter mer som du är hans förälder, än hans sambo. Du verkar ju sköta allt åt honom? Jag vet att "gör slut!!!" är ett extremt vanligt råd men, alltså... gör slut! Eller bli särbo? Du kan inte ha det sådär. :/


Anmäl
2016-12-03 12:42 #4 av: Hera

Undrar varför du fortfarande bor med slashasen? Han lever ju lyxigt, klart han stannar.  Men du?

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-12-03 12:52 #5 av: Åsa S

Japp låter som han måste växa upp och börja ta ansvar för sig själv du är inte hans mamma. Sluta curla honom, sätt upp en lista på kylskåpet vilka dagar du lagar mat och vilka dagar han lagar mat och liknande och har han inte lagat mat när du kommer hem sätt dig ner och fråga när maten är klar. Alt. så kanske ni ska bo isär så han får lära sig göra all sina hushållssysslor själv.

Anmäl
2016-12-03 15:35 #6 av: Devya

Jag har haft liknande problem med mitt ex. Jag stod ut i 10 år. Han ljög om ditten och datten, oftast om att han gick till skolan fast han inte gjorde det. 

Han slösade sitt studiestöd pådatorspel och på att äta lunch ute nästan vareviga vecka fast han inte skulle ha råd på det. Vi levde på min lilla lön. 

Han städade aldrig men i slutändan så började han laga mat vilket var jättefint men i slutändan orkade jag inte med alla hans lögner. Han kunde heller aldrig ta tag i studierna. Han bytte riktning flera gånger men i slutändan blev han lat och slutade att gå på lektionerna. Han hade ALLTID någon ursäkt och det var ALDRIG hans fel. Han skyllde alltid på andra. Jag beslöt mig för att det fick vara nog då jag träffade en kille som verkligen var ambitiös och såg till att ta itu med saker och ting. Jag ville ha en sådan kille och inte en som jag aldrig skulle orka ta hand om i längden.

Jag vet inte hur länge du kommer att orka men troligtvis lär även du ge upp vid något skede för man orkar inte i längden.

Anmäl
2016-12-03 15:46 #7 av: Agafia

Han utnyttjar din snällhet i absurdum , tror du behöver ta ett beslut där du sätter
dig och ditt mående som prio ett .
Du kan inte förändra honom , så gör det du behöver göra för att DU ska må bra .

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.