Hej alla fina människor där ute. Skriver detta och hoppas på att få lite hjälp i mitt förhållande då jag på senare tid börjat fundera om detta är hållbart längre och jag velar hit och dit i det tysta.  Har ingen i bekantskapen att direkt bolla tankar med.

( har försökt prata om våran situation oändligt med gånger och det slutar alltid med att han går i väg och blir irriterad )

Jag har vart tillsammans med min nuvarande sambo i fem års tid.

Han har svårt att hålla kvar sina jobb som han får och det strular hit och dit.

Svårt att vara ärlig och har tidigare ljugit om allt mellan himmel och jord. Vilket gjort att jag fortfarande har svårt att lita på honom. Självklart är det ett stort problem.

Han söker jobb men jag anser inte att han söker tillräckligt eller verkligen tar tag idet eller visar att han verkligen vill. Vi har konstanta problem med ekonomi då jag är den enda som jobbar och  räkningar svämmar över.

I övrigt ägnar han timtal till sitt dator spelande. Orkar inte bråka på honom om detta mer, då vi diskuterat det så många gånger.

Han har arbetat på sitt körkort i flera år och nu har han tagit tag i det igen, jag stöttar och erbjuder att hjälpa till så mycket jag kan om han vill ha hjälp.

I övrigt så fastän jag jobbar till 17 kan han inte erbjuda sig att laga middag utan jag måste komma hem från jobbet för att laga middag till oss båda.

Har gett honom tips på massor av enkla recept men inget intresse finns.

Jag gör alltså frukost / lunch / middag även på mina lediga dagar till honom.

Han kan inte ens bjuda till med frukost när jag slitit en hel vecka utan det förväntas att jag fixar. Ibland är jag alldeles för snäll men jag tycker att man ska vilja göra det där lilla extra i förhållandet för varandra.. men det är det visst bara jag som tycker. .

En gång bad jag snällt om han kunde göra pannkaka men då fick jag till svars att han måste " förbereda sig " eller att det var för smutsigt i köket.

Däremot så diskar han! och dammsuger oftast om jag ska säga nått positivt han gör i hemmet.

Skulle dock aldrig tvätta det får jag roa mig med på min lediga tid.

Lider av rygg smärtor sedan tidigare arbete men har aldrig någonsin blivit erbjuden massage eller liknande för det. Medans jag tycker om att göra det där lilla extra..

Nu blev detta kanske lite osammanhängande.. Men jag är bara så trött på allt detta. Och trött på att han smiter undan från allt ansvar. Pratar vi om det så säger han dessutom att han är medveten om det.  Han är ingen typisk skit stövel utan mer " du är ju så duktig på att laga mat " osv.. för att slippa undan.

En annan tanke hur ni tänker kring detta.

Jag gav som förslag att vi skulle göra en liten lista på små saker vi tycker är viktiga i vardagen och vad som skulle förbättra våran situation.  Jag skrev då ned tex små söta saker i vardagen som ex sätta på en kopp kaffe / te spontant.  i den formen skrev jag.

Han hade många bra förslag när jag fick hans lista men även läste jag att han skulle önska att jag färgade håret svart? mycket var relaterat till mitt utseende.

Använda string oftare mm. Poängterade även att det skulle vara bra för min egna självkänsla…. :@

Vilket är väldigt känsligt för mig då jag tidigare vart väldigt utseende fixerad och mått dåligt över det. Jag började gråta ( är väldigt känslig som person ) och han kunde inte förstå varför. 

Hoppas alla kan hålla god ton och ge mig några tips eller råd. Har slut på det då jag gjort allt från tjatat / gråtit / skrikit / lyssnat / erbjudit hjälp / terapi.