Känslor

Hur känns förälskelse vs kärlek?

2016-12-12 02:05 #0 av: [Blue_Lugia]

Jag är en kvinna som sorgligt nog under mina 26 år börjar inse att alla gånger jag "trott" varit förälskad kanske i själva verket bara varit attraherad. Nu var det många år sen sist.

Det verkar vara en smal övergång det där vad jag läst på, men nu känns det som att det kanske inte varit så mycket "riktiga känslor" trotts pirret och ruset som hör förälskelser till.
Men såhär i efterhand så börjar jag tvivla.

Så ni som känner att ni kan det där, hur vet man skillnaden på atttaktion/förälskelse?
Och om man så småningom går över till att bli kär, skillnad där?

Anmäl
2016-12-12 02:48 #1 av: vendelay

Jag vet inte om detta är "rätt" men såhär tror jag åtminstone:

Först blir du attraherad. Du kan bi attraherad av vad som helst, utseende eller klädstil eller attityd eller personlighet eller... Det gör att du känner dig intresserad eller dragen till den personen. Hen kanske får dig att skratta, vilket många uppfattar som en attraktiv egenskap. Du vill helt enkelt var i närheten (kanske fysiskt, men kan ju också handla om att exempelvis följa personen i social medier). Attraktion behöver inte leda till förälskelse eller ens romantiska känslor överhuvudtaget, det kan bara handla om att du tycker en kändis är snygg eller att en klasskompis är omtänksam (eller valfri attraktiv egenskap).

Attraktionen gör alltså att du tar första steget till att, på något vis, lära känna personen. Om du börjar utveckla romantiska känslor (vilket ju är så otroligt olika vad en menar med det, för vissa kanske det innebär att vilja kyssas, för andra kan det betyda att bara vilja vara nära jämt osv), så övergår det till en förälskelse. Förälskelser är extremt starka, många jämför det med en drog för en blir ju ganska förblindad och vill spendera all sin tid med den här personen. Hur det känns är olika men jag skulle väl säga att det är pirrigt och lyckligt och längtansfullt.

När det övergår i kärlek lägger sig den "förblindande" delen. Du kan se personen på riktigt, bra och dåliga sidor. Ett exempel på dess känslor kan väl vara när två stycken flyttar ihop alldeles för fort och sedan inte klarar av varandra längre. Förälskelse är vackert och rosa moln och pirr i magen medan kärlek är respekt och acceptans och lite lugnare. När du är förälskad kommer du antagligen inte att prutta högt eller göra dina fulaste grimaser eller storböla med svart smink rinnandes nerför kinderna - för du vill ju vara åtråvärd. När du är kär och trygg med personen kommer allt vardagliga.

Attraktion är alltså helt enkelt intresse. Förälskelse är blind glädje. Kärlek är trygghet.

Så skulle nog jag definiera det Glad

Veganism Savvity (English)
Vegan iFokus (svenska)

Anmäl
2016-12-12 03:04 #2 av: Lia

Generellt kan man säga att attraktion är när man känner någon form av intresse. Man kan ju vara attraherad av utseendet, eller insidan. Det är lite som en väldigt mild förälskelse, med tanke på pirrandet i magen och vad man nu kan känna. En förälskelsen däremot gör livet outhärdligt utan den personen, och helt underbart med. Det behövs oftast inte mycket mat eller sömn första tiden, och hormonerna flyger runt i kroppen. Det är nu man "går på moln". Detta håller i sig i ca 1-2 år, men det försvinner alltid. Kroppen kan inte hålla på att producera så överdrivet mycket hormoner hela tiden, så då tycker den att det får räcka, och stänger ner produktionen. Då kan det bara gå på två håll. Antingen svalnar det och man inser att man inte är rätt för varandra och går troligtvis skilda vägar. Eller så utvecklas det till kärlek, att man älskar varandra. Det är nåt att bygga framtiden på. Kärleken drivs nu inte av alla hormoner, utan snarare alla minnen av hur förälskelsen fick en att känna samt hur väl man fungerar ihop och vad man tycker om varandra. Så kärleken är starkare än förälskelsen på ett sätt, eftersom den är nåt att verkligen bygga på, och den är också mer stabil.

Så med det sagt är det inte helt lätt att veta om det rör sig om "riktiga känslor" förrän förälskelsen lagt sig och man ser om man blir kär eller inte. Men oavsett vilket, blir man förälskad är de ju riktiga i stunden i alla fall :-)

Men jag förstår hur du tänker, innan jag träffade min pojkvän trodde jag att jag varit förälskad flera gånger. Men när jag väl fick känna hur det kändes insåg jag att det bara rört sig om attraktion i mitt fall.

Hur som, min beskrivning är bara generell, men jag hoppas den hjälper något i alla fall!

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-12-12 03:32 #3 av: mangemani4

i början utav ett förhållande så är man nykär, det är då allt känns så fruktansvärt bra, det pirrar i kroppen bara man tänker på sin partner, man längtar extra mycket, känns som att inget på denna jorden kan trycka ned en, man är som lyckligast då. men, med tiden, så planar dessa känslor ut sig och det hela känns inte lika nytt längre, inte lika pirrigt och och uppåt, men man älskar fortfarande, man längtar och känner sig attraherad osv, men inte på samma sätt som i början, inte lika intensivt.

allt för många blir lurad utav denna övergången och tror att de inte älskar personen längre eftersom det inte känns lika starkt nu som i början och börjar sakta men säkert gå i tankarna om att göra slut och när de tankarna har satt igång, ja då snöbollar det hela och det tar slut. men vissa med erfarenhet vet hur det hela funkar och fortsätter att vara ihop. 

Anmäl
2016-12-12 03:41 #4 av: [Blue_Lugia]

Det var ett tillfälle jag hade en person jag tänkte på 24/7 och jag. var rusig/hade svårt att sova/. äta osv. Men detta la sig väldigt fort.
Så jag är skeptisk till om det var förälskelse som jag trodde just då.

Dom där attraktionsbeskrivningen känner jag igen mig betydligt mer i.
Jag kanske varit naiv och trott att det varit färälskelser vilket jag tolkar lite mer i personligheten.

Attraktion för mig är mer utseenderelaterat.
Sist jag kände så var jag väl runt 20, ganska ung ännu och i yngre år är det ju lätt att man fäster sig vid en attraktiv person och får nån sorts känslor som i själva verket är varken kärlek/förälskelser.
Nu är jag lite äldre.
Svårt att känna något man aldrig känt förut, men när den dagen kommer när det blir "äkta" känslor så lär jag väl veta det hoppas jag.

Anmäl
2016-12-12 04:49 #5 av: Hera

Förelskelse är för mig något ytligt och fysiskt och kortvarigt. Det kan sedan bli djupare och bli kärlek eller så tappar man intresset när hjärnan börjar fungera igen. 

Sugen på att köpa eller sälja något? Klicka här!      
Relationer * HundarBodyart * Kvinna * Fiske * Viktminskning 
Har du frågor som rör iFokus och dess funktioner? -> Support!

Anmäl
2016-12-12 19:40 #6 av: OlgaMaria

Håller med #5

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2016-12-12 20:55 #7 av: pyromanen

Känner också igen #5 beskrivning.
I förälselsen finns en massa pirr men man ser inte hela verkligheten. När förädkelsen klingar av börjar man se mer o mer av verkliga människan man är med. Om man , ömsesidigt, kan och vill människan med både för-och nackdelar, styrkor och svagheter då kan det övergå i kärlek.
Förälskelsen är en rus. Kärlek är på riktigt. 😊

Anmäl
2016-12-12 21:01 #8 av: [Blue_Lugia]

Går "på riktigt" känslan att beskriva?

Anmäl
2016-12-13 03:17 #9 av: Lia

#8 Trygghet och värme, istället för ivrigt och pirrigt. Jämför någon man är förälskad i med några bekanta man verkligen vill lära känna och bli vän med. Och jämför någon man är kär i med en riktigt nära vän man kan dela allt med och verkligen vara sig själv runt. Lite svårt att förklara, men så känner jag i alla fall.

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2016-12-13 04:26 #10 av: [Emanon]

Attraherad är när man tycker någon ser fin ut och verkar vara en intressant person.

Förälskelse är när man tänker rätt mycket på personen och gärna vill träffa den och gärna vill veta så mycket som möjligt om den, men att man inte har något riktigt band till personen och inte skulle bli ledsen i mer än ett par dagar om den försvann.

Kärlek är när man tänker på personen oavbrutet och vill spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med den, och skulle kunna göra vad som helst för att göra personen glad, och att man känner sej fullkomligt trygg med den, och har ett band som håller en kvar vid personen oavsett vad som händer.

Anmäl
2016-12-14 10:59 #11 av: Amasone

I min värld finns det inte några tydliga gränser mellan attraktion/förälskelse/besatthet/kärlek, utan känslorna för en person kan vara en blandning av ovanstående och olika starka. Det är inte ett antingen - eller. Har jag varit förvirrad kring känslor och hur jag ska handla på dem, så har tiden alltid visat vägen. Trist svar kanske, men för mig har det inte varit så meningsfullt att försöka definiera eller kategorisera känslorna för en person.

Anmäl
2016-12-14 14:52 #12 av: [Blue_Lugia]

#11 Känns bara pinsamt att jag vid 26 års ålder inte vet hur det känns medan det för vissa är självklart i 15-års åldern.

Anmäl
2016-12-14 15:42 #13 av: mangemani4

#12 det har jag väldigt svårt att tro, att vid den unga åldern och den enormt långa livserfarenheten de har hunnit samla på sig(ironi) samt det faktum att de bär på dessa hormoner och testosteron som förvränger sinnet och tankarna rätt så väl, VET. de kan bli kär i typ vad som helst och vem som helst(inte så bokstavligen talat) som visar lite uppmärksamhet och omtänksamhet och tro att det är love for life, tro att det ska hålla livet ut. så jag är väldigt skeptiskt till det.

Anmäl
2016-12-14 16:09 #14 av: pyromanen

#8 hmm.. att man lärt känna människan så väl att bilden man gar är nyancerat och realistisk. Man ser både styrkor och svagheter, sånt som flyter perfekt och sånt som behöver jobbas med. Och när man tånker på eller är med personer och har helhetsbilden klar för sig utan rosa dimmor så fylls man ändå av stor värme och glädje och känner JA! Hen älskar jag.

Anmäl
2016-12-14 21:14 #15 av: Amasone

#12 Det är absolut inte pinsamt! Och inte det minsta konstigt heller tycker jag. Låt dina känslor vara vad de är och vad de har varit, attraktion eller förälskelse eller nåt annat, det ena är inte mer "värt" än det andra. Att träffa någon man får ömsesidigt djupa och varaktiga känslor för händer inte varje dag, och att bli stormande förälskad är inte heller en självklarhet bara för att det är så stort fokus på det överallt. Man ska faktiskt ha en hel del tur också!

Anmäl
2016-12-20 13:48 #16 av: mosebose

När man läser alla dessa beskrivningar så börjar det bli klarare och klarare för mig att mitt ex gjorde slut för att det hade gått över i kärlek och hon inte förstod det. Det känns så himla sorgligt eftersom jag kände att vi va så bra för varandra... :(

Anmäl
2016-12-20 14:10 #17 av: mangemani4

#16 OM det nu var så i ditt ex fall, så ja, det må hända att ni kom bra överens, men, tråkigt att behöva säga det, så var hon då för omogen och för oerfaren och det hade nog tagit slut inom kort vilket som. en mogen och erfaren person VET att känslor planar ut sig med tiden och VET att det som känns nytt och spännande, inte förblir nytt och spännande för all framtid. det är de mogna och erfarna som står kvar i ett förhållande efter det att nykär känslorna har övergått till den gråa vardagen där man fortfarande älskar, längtar osv, men inte lika intensivt som när allt var som nytt och spännande. går man runt och tror att allt kommer att kännas lika starkt och intensivt som det gjorde i början i resten utav förhållandet, heh, ja då kommer man för alltid att bli besviken och kommer aldrig att kunna ha ett längre förhållande.

Anmäl
2016-12-20 14:13 #18 av: mosebose

#17 Jo jag förstår det också. Gud va jag önskar att vi hade setts senare i livet när hon var mer mogen

Anmäl
2016-12-20 16:04 #19 av: Pytteliten

Fast den mognaden tror jag har mycket lite med ålder att göra. En del har den tidigt och en del får den aldrig.

Anmäl
2016-12-20 16:14 #20 av: mangemani4

ingen som har nämnt ålder. finns tex de som kör med fjortis stilen som är tragiskt nog uppåt 50 år, acceptabelt när man är i tidiga tonåren, inte när man är uppåt 50. ingen som har nämnt ålder och har inget med det att göra heller, det handlar om mentaliteten.

Anmäl
2016-12-20 17:09 #21 av: Pytteliten

#20 Jo, #18  utgår från att hon senare i livet hade varit mer mogen. Det var det jag svarade på.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.