Förhållande

Lögner och svek

2017-01-02 18:44 #0 av: Natcor

Hej, 

Jag behöver verkligen er input. Det skulle betyda otroligt mycket för mig. Känner mig så himla orespekterad o icke älskad just nu..

Vi har varit ihop i snart tre år. Jag har pg a tidigare relationer satt ner min fot tidigt och sagt att jag inte accepterar stora lögner då jag tyvärr blivit sviken förr och lovat mig själv att jag inte ska vara i en relation där man ljuger för varandra igen. Dvs sådana lögner som involverar något som verkligen kan påverka relationen. Två gånger har min partner dock erkänt lögner han dragit och min reaktion har varit att jag blivit riktigt ledsen, besviken och han har fått konsekvenser som jag trott skulle göra inverkan. Första lögnen kom efter att vi dejtat i en månad och vi skulle gå vidare till att bli seriösa. Han fortsatte att chatta med en tjej och verkade inte ge sken av att han var påväg in i något seriöst alls fram tills jag fick reda på det av en slump pg a tjejen och jag hade gemensamma bekanta. Han avslutade dock detta så fort det kom fram. Det fick mig däremot att ifrågasätta om han verkligen var seriös. Han har aldrig haft en flickvän förut förutom mig och han är 5 år yngre (25 jag är 30), vilket fick mig att ha överseende den gången. Han behövde mogna, veta vad det är att ge sig in i en relation och tyckte att han ska få tid att växa in i det. 

Andra gången han ljög var om att han var på strippklubb med sin vän. Vilket var helt konstigt för vi har gått på strippklubb ihop tidigare och jag tyckte det var riktigt konstigt att han skulle känna att han behövde ljuga om detta. Varför skulle jag ta illa upp när jag sagt innan att det varit ok? Jag frågade återigen, finns det verkligen inget mer du gjort? Erkänn det nu istället så att jag kan känna att jag kan lita på dig än att känna obehag och ledsamhet över att få reda på saker i efterhand. Han svor att det inte var något mer och sa det i ansiktet på mig. Andra gången han ljög mig rakt upp i ansiktet nu. Konsekvensen var att han inte fick dölja något för mig. Vi tog båda bort alla lösenord (även på mina saker för lika ska vara lika). 

Att säga att man aldrig tänker acceptera något sånt här har varit så otroligt mycket svårare än jag tror. Jag älskar min partner men ifrågasätter starkt om han älskar mig. För mig är kärlek att inte vilja såra den man är med ändå gör han ett aktivt beslut i att utsätta mig för sådant här. Jag själv vet att jag har dålig självkänsla och att det varit anledningen till att jag andra gången accepterade detta och tyckte att ja men om jag ger honom en konsekvens kanske det blir bättre denna gången.

Vi har vid sidan om detta en relation som varit upp och ner. Men, mestadels uppåt. Vi är båda sociala, gillar att göra samma saker och vi har sällan tråkigt ihop. Vi skrattar ofta tillsammans, känner närhet även om sexlivet dalat en del. Inte pg a  mig då min sexlust alltid varit av det övre. 

Iallafall. Gång nummer tre var idag. Idag fick jag reda på att min instinkt och magkänsla hade rätt. Han hade gjort mer. Han hade ovanpå en vanlig show även betalt för att se en strippa hålla på med sexleksam och onanerat samtidigt. Jag är som sagt en sexuell person av mig så konstigt nog är detta kanske inte min favorit av det jag vill att min partner ska göra men samtidigt inte det värsta en partner kan göra. Jag hade tyckt att det var ok om det var något han sällan gjorde och att han varit ärlig om det. Vilket han nu inte var. VIlket gjorde denna lögn så mycket värre. 

Jag ifrågasätter varför han kände behovet av att ljuga. Han sa för att han var rädd att mista mig. Jag undrade varför? När jag varit tydlig med att lögner är det värsta jag vet och att jag anser att det han gjorde inte var lika illa. Snarare lögnen i sig. Och att han sedan höll detta undan för mig i hela 7 månader gjorde verkligen inte saken bättre. Plus att jag försvarade honom framför hans kompis där som han varit med den kvällen där jag sagt att det är dumt att säga till sin polare att vara tyst om något om man vill att han ska ha en bra relation. Han hade ändå valt att säga att han varit där vilket jag tyckte var bra. Men att han skippade det mest relevanta kändes ju helt befängt.

Jag sa till honom att om han verkligen älskar mig så får han ta två konsekvenser och det är det absolut sista jag gör för hans skull om jag ska stanna så är det kravet från min sida.
Att han 1 aldrig mer går till strippshow, då han inte förtjänar att ta vara på de möjligheterna om det får honom att ljuga 2. att han står för vår parterapi som vi nu kommer att behöva pg a hans lögner. För faktum är att vi de andra problem vi haft som inte varit många kunnat lösa. Men detta, har legat på honom. Han är vuxen och han måste lära sig att lögner inte är ok. Jag begär inget av honom som jag inte gett själv. Jag har alltid varit ärlig, t.om när jag inte velat vara det. För att jag vet hur mycket tillit betyder i en relation. 

Har jag gjort rätt? Vad har ni gjort som varit i liknande situation? 

Anmäl
2017-01-02 20:36 #1 av: [Meddwín]

Det är verkligen fel att ljuga sådär, för det räcker med att ljuga en enda gång så blir det svårt att lita på personen sen.

Men det är ju även viktigt att inte reagera för mycket, för till exempel om man blir arg över att någon talar sanning eller erkänner något så kanske den inte vågar tala sanning nästa gång pga det. Och rent generellt så låter det ju som att han inte vågar vara ärlig och att han är rädd för det av nån anledning, typ att han fått för sej att du skulle kunna reagera väldigt negativt.

Att ta bort lösenord sådär är ju fint om det är ömsesidigt och av egen vilja, men att ställa krav på det eller tvinga någon annan till att göra eller inte göra saker är inte ok.

Hursomhelst så är att förlåta och vara kärleksfull alltid bättre än att bestraffa. När man förlåter så får man förhoppningsvis den andra personen att känna tacksamhet och dåligt samvete, vilket är effektivare än bestraffningar, och om det inte har nån effekt och personen bara fortsätter att göra samma fel ändå så passar man kanske helt enkelt inte ihop. Men oavsett så är det väldigt få personer som känner starkare kärlek av att bli bestraffade.

Det som det finns störst anledning att oroa sej över är väl däremot att han kanske inte är ärlig med sina tankar om vad han tycker om dej och är missnöjd med olika saker, för det finns kanske en massa saker han tänker som han inte berättar eller delar med sej av eftersom han inte är säker eller inte vill såra eller något annat, och så går han och funderar på allt och låter tankarna växa, tills det är försent och du inte längre kan påverka något. Att dölja betydelsefulla tankar och känslor är exakt lika illa som att ljuga.

Anmäl
2017-01-02 21:18 #2 av: pyromanen

Jag skulle bli våldigt besviken om min partner ljuger för mig.
Jag skulle alldrig heller stå ut med om min partner hade sånt kontrollbehov att hen krävde att få lösenordet till min dator.
Tror alltså dels det är rätt att kräva ärlighet dels tror jag du behöver tagga ner ditt kontrollbehov och "förhörande" och bestämmer dig för att lita på honom.

Anmäl
2017-01-02 21:32 #3 av: Natcor

Om jag ska vara ärlig så gick jag aldrig in på hans dator ens. Ovanpå det så gällde även borttagningen av lösen mina saker också som för att visa att samma regler gäller för båda. Han gick däremot in på min dator och det var ok. 

Efter någon månad var det ok vi bytte igen och jag försökte återigen att lita på honom. Så jag har försökt. Men jag vet också att vad han än gör är det han som får stå för. När jag klart och tydligt sagt att det är viktigt att vara öppen mot varandra om saker som inte är ok och att inte ljuga. Han har sett effekten av det två gånger tidigare och ändå inte gör en förändring trots att han vet att det varit värre att ljuga överhuvudtaget. Jag vet inte....Det sjuka är att jag aldrig haft några kontrollbehov fram till att jag kände att min partner inte gick att lita på. Det var då jag började känna osäkerhet över saker och ting. Första gången gick jag vidare utan att några större konsekvenser. Andra gången blev det konsekvensen att vi får ha öppna konton. Tredje gången nu parterapi som jag tror att vi behöver..Men ni kanske har rätt..Kanske är jag helt fel ute? Men det är en smäll. Min självkänsla och självrespekt säger mig att jag inte bara kan backa och låta honom göra det här utan några somhelst konsekvenser. Så hur gör jag då??

Anmäl
2017-01-02 21:50 #4 av: _Fisken

På mig låter det som att han inte riktigt är mogen än. Han har inte fattat läget hur en relation med dig ska vara = du gillar inte lögner! Han är kvar i "göra-olydiga-saker" åldern. Sen gör han grejer som han tror du inte gillar o tar den lätta vägen o inte säger nåt och hoppas på att det ska gå bra. 
Han verkar ändå ta konsekvenserna o det bör ju visa på att han verkligen gillar dig. 
Jag tror en konsekvens för honom är att du visar dig ledsen o nedstämd. En normalt pratglad kvinna som tystnar är bland det värsta..

Hur som helst, parterapi är bra för båda tror jag. Bra o få en tredje parts åsikter.

Anmäl
2017-01-02 22:13 #5 av: Herveaux

Det här skriver jag absolut inte för att vara elak på något vis eller så, men det låter nästan lite som en förälder - barn-relation om man byter ut vad han ljugit om och vad konsekvensen eller straffet blev snarare än en relation mellan två vuxna.
Förlåt om du vart sårad TS, men det var bara det intrycket jag fick av texten.

Håller med #4 att parterapi låter som en bra idé! Glad
Det kan nog bli givande för er båda.

// Harley
Sajtvärd Star Stable iFokus
Medarbetare Hundar iFokus
"Your differences make you important and special"

Anmäl
2017-01-02 23:36 #6 av: Sarah

Finns väl ingen relation som blir bättre av att man straffar varandra, eller ger konsekvenser som du kallar det. Kan bara hålla med de andra om att ditt angreppssätt är konstigt. Han gör fel, ja inget snack om den saken, men samtidigt är det kanske inte så konstigt att han inte berättar allt då det ska straffas med ganska integritetskränkande konsekvenser. Även om du inte haft du kontrollbehov tidigare så har du det nu och det leder inte till ngt gott.
Nu har du en kille som av ngn anledning inte vill vara ärlig mot dig och det är det du måste ta ställning till. Acceptera det, parterapi, eller lämna relationen. Men att straffa honom leder ingen vart. Det bygger definitivt inte upp en bättre och starkare relation.

Anmäl
2017-01-03 11:34 #7 av: Agafia

Personligen skulle jag inte klara av ett förhållande med någon som ljuger och inte fattar att det skadar .
Hoppas att parterapin kan hjälpa er reda ut det som skaver .

Anmäl
2017-01-04 08:09 #8 av: Devya

Jag måste också säga att det låter jättekonstigt det här med bestraffningar. Låter som om det är din som har varit olydig. Jag förstår dock fullt och väl varför du ville ha hans lösenord men det är kanske inte den bästa lösningen i det här fallet.

De enda konsekvenser han måste ta för sina handlingar är ditt bristande förtroende för honom. Det ser jag som straff nog om jag är ärlig.

Jag tror det kan vara väldigt bra för er att gå på parterapi. 

Anmäl
2017-01-04 15:25 #9 av: [H1Z1]

Tidigt förra året lämnade jag någon som var precis sådär, var det bästa beslutet jag gjort. Han ljög om precis minsta sak, höll på med andra tjejer, dumpade mig och sen tog tillbaka mig.  Att ständigt gå runt och oroa sig samtidigt som självförtroende försvann det tär som attans på en. Att vara med någon som man litar på till 0% det är inte värt det! Jag är en mycket ensam människa speciellt då och jag kände att jag behövde honom så sätt så jag hade väl turen/lättare ta beslut då jag inte hade sådana "Kärleks" känslor för honom jag kände mest hat för han hade varit en "skitstövel" sen vårt första år tillsammans men jag var desperat av att ha någon att prata med/umgås med. Grubblar man, blir man sårad, oroar sig, känner ingen tillit så ska man gå. Livet är för kort.. var med någon som älskar dig och tar hand om dig psykiskt och fysiskt <3 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.