Annons:
Etikettkriser
Läst 1720 ggr
November14
2017-01-29 21:05

Allt rasar!

Jag vet inte ens var jag ska börja.. Jag har inga ord samtidigt som jag snart kräks om jag inte får ur mig detta. Lång text.. Vi (jag, min man och vår son) har en inneboende, en 18 årig kille. Till en början så skulle han bara stanna några dagar, dessa dagar blev en vecka och som nu har blivit lite mer än en månad. Jag har jättesvårt för människor, och vill inte omge mig med dessa mer än nödvändigt och absolut inte hemma. Så här har det blivit problem nu. Min man har tydligen lovat soc och denna kille att han ska få bo här tills han hittar en lägenhet. Någonting som han har lovat utan att ens ha kollat med mig. Detta har han lovat trots att jag dagen innan sa att jag vill inte att han ska bo kvar här längre, sonen behöver ha tillbaka sitt rum, jag behöver få känna att jag kan vara helt avslappnad i mitt hem och att vi behöver tid tillsammans som familj. Att han har lovat detta fick jag reda på idag när jag sa att jag vill att han åker hem till sig igen. Jag har under denna tiden börjar må allt sämre. Jag har autism och ADD så allt blir så mycket värre. Jag har under den här tiden som han har bott här försökt få min man att förstå att jag inte mår bra och att det beror på att han är här. Och att jag verkligen behöver min man nu för att jag känner att denna inneboenden och min man bara umgås allt mer, vilket gör att jag känner mig utanför i mitt eget hem och får en känsla av att jag måste stänga in mig i sovrummet. Häromdagen rasade allt för oss, jag har legat sjuk, mannen har varit bortrest med jobb, han kommer hem och får inte ens vara nära mig då han lider av en sjukdom som gör att blir han minsta förkyld så blir det allvarligt. Under den veckan jag var sjuk så sjönk mitt mående ännu mer, jag rasade totalt. Jag blev frisk och kände äntligen! Jag får sova med min man. Men den dagen rasade allt. Jag anklagade min man för att ljuga för mig och det var tydligen det värsta jag kunde göra. Tilläggas ska väl att min man har själv mått väldigt dåligt sista veckan pga rädsla för att bli sjuk och att inte kunna sova med mig osv. Så han balanserade redan på kanten och när jag sa att han ljög för mig så rasade allt. Den natten sov han tillsammans med inneboenden. Trots att jag bara dagen innan hade sagt att jag inte är helt bekväm med att han sover med andra (pga jobb utomlands osv). Igår gick jag runt och var ledsen hela dagen, mådde dåligt för att jag hade sagt att han ljugit och bad om ursäkt och försökte ändå liksom göra det bästa av situationen. Upp och ner gick det men kvällen slutade okej. Tills jag märkte att han gick och la sig hos inneboenden igen… Idag vaknar jag återigen ensam i sängen. Har sovit ensam i snart 2 veckor. Strax därpå kommer min man in, lägger sig bredvid mig och håller bara om mig. Jag känner att det här kan bli bra igen! Tilläggas ska väl att min man vill också att det ska bli bra men att han är sårad och besviken och inte riktigt vågar ha mig nära. Och det förstår jag. Det ena ledde till det andra och vi låg med varandra. Men allt eftersom dagen gick så sjönk vi båda igen. Nu på kvällen pratade vi igen och jag drog upp det här med att jag inte tycker om att han sover hos någon annan. Vill han inte sova med mig, så visst liksom. Men att han sårar mig väldigt mycket genom att sova med någon annan, och om han ändå gör det så är det inte säkert att jag orkar kämpa för oss, då han medvetet sårar mig i så fall. "Nä men jag sover nog på soffan ikväll" lät det. Nu åkte han och inneboenden iväg (igen, de gör tydligen allt tillsammans nu mer…) och jag lägger min son för natten och ser att min man har återigen lagt kudden i den andra sängen.. Jag vet inte längre vad jag ska göra. Enligt honom är det jag som måste kämpa för oss för att han ska kunna släppa in mig helt igen. Och ja, visst, jag har en del att jobba med, men jag kan inte jobba i motvind. Och det är precis det som jag gör nu känner jag.. Han vill inte sova med mig, han väljer att umgås med inneboenden hellre än mig. Han sover med honom, han spelar med honom, de tittar på film tillsammans och de åker iväg tillsammans. Jag vet som sagt inte vad jag ska göra.. Han sårar mig medvetet just nu och det gör så fruktansvärt ont.. Jag har sagt att inneboenden får flytta ut med en gång, "då slänger du ut mig på samma gång" sa min man då. Det känns som att den här andra människan har blivit viktigare än oss, mig, oss och vår son.

Annons:
Honestyisdead
2017-01-29 21:18
#1

Vilken märklig situation.  Låter ju helt idiotiskt att han sover med en 18 åring!

Och han verkar sakna respekt för dig som lovar saker till inneboende utan ditt medgivande. Och sedan sover med den…

Jag hade nog slängt ut dom båda.

tk1971
2017-01-29 21:31
#2

"Sover"? Är du säker på att det är det enda han gör i hans säng? Personligen skulle jag dragit öronen åt mig.

November14
2017-01-29 21:52
#3

#1 Ja.. jag önskar att jag hade modet till det.. #2 Du anar inte vilka tankar det är som snurrar i skallen på mig.. Han säger att vi är viktigast, men ändå lägger han sin kudde i killens säng innan de drar iväg.. jag har så många gånger velat ställa frågan om han börjar få känslor för honom, men jag vågar inte. Skulle säkert bara bli ljugen rakt upp i ansiktet dessutom.. Grejen är att skulle jag lämna honom så har jag noll och ingenting. Som det är nu kommer jag inte ens åt mitt eget bankkonto. Det är min lägenhet men jag kommer aldrig kunna betala hyran själv då jag står helt utan inkomst.

Honestyisdead
2017-01-29 22:00
#4

Varför kommer du inte åt ditt eget konto? Varför har du ingen inkomst?

November14
2017-01-29 22:03
#5

#4 Har inget bank-id på min telefon, har bett om hjälp med att fixa det men jag får ingen hjälp. Har bytt bank nyss så vet inte ens hur man loggar in utan bank-id.. Pga min autism och Add. Har aldrig kunnat arbeta och jag har inte haft någon som helst kontakt med sjukvården sen 2013. När jag försökte få någon ersättning från försäkringskassan så nekade de mig.

Goagubben94
2017-01-29 22:09
#6

#3 Testa och gå till banken och kolla om de kan hjälpa dig med så du kan komma in, så kan man inte ha det

Annons:
Honestyisdead
2017-01-29 22:23
#7

#5 Tycker du ska kontakta socialen. En egen inkomst är viktig.  Du kan inte stanna i ett förhållande bara för att du saknar egna pengar.

Har du bara levt på honom dessa år?

melonglass
2017-01-29 23:29
#8

Jisses vad respektlöst han beter sig! För att du ska kunna jobba på det du har att jobba på måste han ju stötta dig. Hela situationen med 18-åringen verkar ju hur konstig som helst. Du förtjänar helt klart bättre än att bli behandlad såhär!

November14
2017-01-29 23:36
#9

#6 om jag har förstått det rätt så har denna bank inget bankkontor, utan ligger endast på nätet. Men jag ska försöka imorgon att se om jag kan fixa det på något vänster. #7 Ja, soc blir det ju om jag väljer att lämna honom, nu hjälper de ju inte till. Eller du kanske menade någon annan typ av hjälp därifrån? Ja, jag har "levt" på honom sen 2010 med undantag på några avbrott i vår relation, då har jag gått på soc. Men vi har liksom inte haft några problem med det, utan det är först nu det senaste året som jag börjar känna mig riktigt begränsad. Så en förändring måste ske i vilket fall.

November14
2017-01-29 23:41
#10

#8 det är så jag känner också, jag blir så fruktansvärt fel behandlad av honom just nu.. ena stunden känns det som att allt är okej medan i nästa så vill han inte ens ha mig nära. Igår fick jag känslan att han bara leker med mig. Om han är så sårad som han säger att han är borde han ha tagit avstånd helt och inte bara ibland. Kramar ena stunden, kalla handen nästa. Som att han njuter av att se mig kämpa och må så här.. Just nu tror jag faktiskt att han ligger på soffan, är osäker dock, vågar inte gå och kolla. Men gör han det har kanske några ord jag sagt gått in iaf..

[Devya]
2017-01-30 07:30
#11

Det här låter för konstigt. Sover tillsammans med sin vän? Nej, jag skulle inte accepterat det. Inte bara för att det är konstigt men vad sänder det för sorts signaler till den andra killen om ert förhållande? Jag skulle verkligen inte gått med på det.

Och det där med att banken finns endast på nätet låter konstigt. Jag har åtminstone aldrig hört talas om en sådan bank. Vad heter din bank? Oberoende så finns det väl ändå ett telefonnummer som du kan ringa?

Du måste väl ändå börja ta itu med ditt liv och bli självständing OBEROENDE hur det går med dig och din man. Du är vuxen trots dina diagnoser. Du har ingen ursäkt till att vara så här hjälplös. Sparka dig själv där bak nu och ta itu med saker och ting. :) Du klarar det!

OlgaMaria
2017-01-30 08:59
#12

Vill inte vara oförskämd, men, jag är typ 100% säker på att jag läst ungefär samma historia för kanske ett par år sen här. Har letat men har inte kunnat hitta det. Förlåt mig om jag misstar mig helt, men, har detta hänt förut eller? Hursomhelst är det helt oacceptabelt, och om han säger att du kastar ut honom ifall inneboenden inte får bo kvar så har han ju gjort sitt val - han sätter relationen till den där killen högre än relationen till dig och sonen.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Pytteliten
2017-01-30 17:03
#13

ICA-banken har inga kontor t ex. I början sas det att varje affär var en bank, men nej - det funkar inte så! Men har du ingen form av kort?

Annons:
Katti
2017-02-01 15:01
#14

Hur går det? Släng ut dem båda två är mitt råd!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

November14
2017-02-02 16:26
#15

#12 Nej, detta har aldrig hänt tidigare, så därför har jag heller aldrig skrivit om detta förut. #14 Situationen i sig är oförändrad. Läget mellan mig och mannen har väl förbättrats något. Han sover med mig i sängen igen och vi "pratar". Men inte mer än så. Hade han inte lagt sig på soffan den kvällen så hade allt varit över nu, men någonstans så lyssnade han på vad jag faktiskt sa och förstod att jag menade allvar. Men.. Jag vet inte längre vad jag känner och vad jag vill. Han pratar om framtiden och jag kan inte se den. Det måste till en rejäl förändring hos oss båda två om detta ska gå och laga helt. Men jag tvivlar på om det ens går då. Just nu tar jag en dag i taget, tänker på sonen och mig själv i första hand. Jag har massor att jobba på med mig själv också, och jag ska försöka att resa mig upp igen.

Agafia
2017-02-02 17:21
#16

Försök få en samtalskontakt som kan hjälpa dig bli stark och få ett bättre liv för dig och Sonen. Styrkekram 😊

Upp till toppen
Annons: