Annons:
Etikettfamilj
Läst 1686 ggr
ByxaSkruv2016
2017-02-07 13:30

Flytta och bli sambo med barn eller inte?

Har haft en relation i ca 2,5 år nu. Vi bor på olika håll, han en bra bit utanför stan och jag mitt i city, ca 2,5 mil mellan. Han har 2 barn på halvtid och jag 1 på heltid. Det som tär något oerhört är om/när/hur vi ska kunna bo ihop. Han är bunden till sin nuvarande boendeort pga en ök med barnens mamma + aktiviteter och skola för barnen. Det innebär att jag måste flytta med min son, byta skola, kompisar, boende osv. Jag är också osäker på att bo utanför stan, kommer jag känna mig isolerad, är jag en "city tjej" osv? Det finns också en osäkerhet kring att han säger att han inte är bunden till sin nuvarande ort om ca 4-5 år när barnen är tillräckligt stora- det är ju bara det att om jag flyttar är jag bunden med min son i ytterligare 4-5 år.  Han kanske vill flytta då och ska jag då "sitta fast" på ett ställe jag flyttat till pga av att min son då är mitt i skolåldern ?  Jag känner att det i princip bara blir jag som gör uppoffringar. Såklart det blir en omställning även för hans barn men inte på långa vägar lika stor som för min son, de har ju kvar orten, skolan, kompisar, närhet till mamma, aktiviteter osv. Till saken hör också att jag om jag flyttar antagligen inte kommer orka med resvägen till jobbet någon längre stund, det kommer ta ca 1-1,5 timme enkel resa beroende på trafik, idag tar det 20-30 min. Kanske bekvämt och en ursäkt, jag vet inte..  Är jätteorolig för detta att riva upp hela min sons trygghet och att flytta "ut i förorten". Så min fråga, vilken väg skulle ni ta?

Annons:
Gronstedt
2017-02-07 13:33
#1

Tänk först och främst på hur du skulle trivas med att bo där han bor. Om du inte kan känna dig rotad och till freds där, så är alla andra frågor meningslösa, för utan grundtrivsel funkar ingenting.

Calcifer
2017-02-07 13:35
#2

Vad säger han om situationen? Jag skulle inte flytta men bara med tanke på restiden till jobbet. En dag där trafiken är dålig kan det ju ta ännu längre tid och jag skulle se det som tid du förlorar med sin son och din sambo plus hans familj.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Honestyisdead
2017-02-07 14:04
#3

Jag hade inte flyttat. Detta pga resvägen till jobbet.

Maria
2017-02-07 14:20
#4

Är det så fel att vara särbos då? Barnen kommer ju så att säga först tänker jag.

Tiden går så oerhört fort även om det kan kännas som lång till framtiden.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Agafia
2017-02-07 14:20
#5

Jag skulle inte flytta utan fortsätta vara särbo tills barnen blir äldre.

Fransu
2017-02-07 14:55
#6

Jag hade inte heller flyttat i din sits. Hade fortsatt vara särbo. Jättejobbigt att pendla till jobbet så långt och även såklart med tanke på din son.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Annons:
OlgaMaria
2017-02-07 15:43
#7

Det är väl ganska orimligt att resa så långt till jobbet när man dessutom ska hinna med sin son. Och din kille kan ju inte heller flytta. Så antingen hittar du ett annat jobb eller så fortsätter ni bo isär.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Devya]
2017-02-07 16:39
#8

Nja, jag tycker personligen att du inte bör flytta. Inte bara med tanke på ditt jobb utan med tanke på din son. Som förälder måste man väl ändå först tänka på barnets bästa? Åtminstone då det gäller sådana här stora saker.

Sen verkar det som om det finns en massa andra orosmoment så jag tycker det låter som om du inte är alls redo för det här. Ta ett steg tillbaka och se på situationen med nyktra ögon. Kan du faktiskt inte vänta lite till för din sons och ditt eget bästa? Det betyder ju förstås inte att du nödvändigtvis behöver vänta 4 år till. Kanske känns det annorlunda om 6 månader eller om ett år?

Jag tycker att det ska kännas 100 %  rätt. Om det inte känns så, ja då är man väl inte redo?

Jag velade fram och tillbaka i en längre tid innan jag valde att flytta utomlands, där min kille bodde. Jag flyttade då jag kände till 100% att det här var något som jag absolut ville. Ibland kan jag förstås ändå ångra mig liiiitegrann för jag har ännu inte funnit ett lika bra jobb som jag hade i mitt eget land. Förutom det är allt bra och jag trivs här.

Em_
2017-02-07 18:10
#9

#8 Skulle jag vänta på att något kändes 100% skulle jag aldrig få något gjort. 53% räcker för mig, då blundar jag och kör så det ryker 😃 Har inte mycket till val då 55% rättkänsla är mitt personliga rekord 😇


Calcifer
2017-02-07 18:42
#10

#9 Fast när det är flera barn inblandade bör man tänka lite längre faktiskt. Jag som singel och utan barn kan också fatta beslut som inte direkt känns jättekloka, men jag strular ju bara till det för mig själv om nåt går fel, jag drar inte ner barn i det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Ria74
2017-02-08 10:58
#11

Jag hade inte flyttat, det låter som du redan nu är osäker på om du kommer att trivas.

Tänk på dig själv och ditt barn i första hand.

Jag är särbo med min dotters pappa, han vill inte flytta från sin hemort och jag vill inte flytta eftersom jag har jobb, familj och socialt nätverk på min ort. Vi har 22 mil mellan oss men det funkar hyfsat bra tycker jag.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Devya]
2017-02-08 11:08
#12

#9 Tja, vi alla fungerar ju olika. Jag tycker dock inte att det är särskilt smart att tänka på det viset om andra människor är inblandade i ens beslut. Då är det otroligt viktigt att det känns rätt så att man kan faktiskt stå för sina beslut.

Mindre viktiga beslut som inte omfattar andra i en så pass stor omfattning, ja sådant behöver man väl inte överanalysera särskilt mycket. Jag tycker dock att man behöver ha huvudet på skaft om det gäller stora förändringar som kan göra ens livsvaro sämre eller bättre.

Jag skulle aldrig kunnat flytta utomlands om jag endast kände att det var rätt till 53%. Det är en så pass stor omställning att man bör verkligen ha tänkt igenom saker och ting och inte rusat in i något med ögonen stängda. :)

Enligt mig måste det kännas rätt och jag måste definitivt ha viljan.

pyromanen
2017-02-08 17:55
#13

Flytta inte. Som du beskriver det låter det som att det är stor risk att du inte kommer trivas och vara nöjd. Fortsätta som särbos?

Annons:
Candela
2017-02-08 21:48
#14

Jag och min pojkvän har nästan exakt samma situation som du, men det är 4 mil emellan våra städer. Jag har visserligen bara mina barn på halvtid och kan därför bo hos honom den andra veckan. Vi har haft det såhär i snart 4 år och kommer väl fortsätta ett tag till, på grund av barnen.

Varför kan inte din kille bo hos dig varannan vecka när hans barn är hos mamman?

Upp till toppen
Annons: