Annons:
Etikettallmänt
Läst 1103 ggr
MissClue
2/8/17, 12:04 AM

Tacksam för råd

Hej, jag stöter på ett visst problem lite då och då, har varit mycket av det i de sista. Det är så att jag tycker det är väldigt jobbigt att umgås ensamma med män i deras hem eller andra platser som är folktomma, typ skogsområden. Jag har varit med om ett våldtäktsförsök/våldtäkt av en kollega där jag inte kunde ta mig ut ur lägenheten plus att en fd nära killkompis klickade en kväll och var fysiskt våldsam mot mig i hans lägenhet. Antar att dessa händelser satt sina spår trots att det var flera år sedan. Problemet är att när killar bjuder hem mig, oftast för att hänga som vänner så får jag ångest och klarar det inte. Bara av att dom frågar. Det går bra med dom jag känt i många år men inte nyvunna vänner som jag känt ngt år eller halvår. Jag börjar bli tom för och trött på att hitta ursäkter till att jag inte kan komma hem till dom. Typ "kan vi fika på stan ist för hos dig, är så kul att titta på folk" fick jag dra till med i veckan. Vill egentligen förklara mig men är rädd att männen tar illa upp, som att jag ser de som våldtäktsmän eller opålitlig person. Men min kropp säger bara ifrån, kan inte styra det. Oftast vill jag känna personen rejält innan man tar upp såna där mörka bagage också…eller vad tror ni? Ska man vara öppen och säga som det är trots att det kan bli helt fel?

Jag väntar föresten på samtalsterapi som jag hoppas ska kunna hjälpa mig, väntat i tre månader nu på att bara bli kallad.

I love not man the less, but Nature more…

Annons:
cillal
2/8/17, 9:55 AM
#1

Jag tycker bara det låter väldigt sunt och normalt att inte vilja vara ensam i en lägenhet med personer man inte känt så länge. Där är jag nog precis likadan. Alltid bäst att ses på allmänna platser där det finns annat folk också. Bra att vara försiktig.

Jag hade bara sagt det "Jag vill gärna ses på allmän plats så här i början innan vi lärt känna varann"

Honestyisdead
2/8/17, 10:29 AM
#2

Håller med #1. Finns inga anledningar till att du ska hitta på något . Det är väldigt bra att du skyddar dig!

setfree
2/8/17, 11:19 AM
#3

#0 Ja var försiktig.

Om någon av mina kvinnliga vänner hade sagt att de känner sig obekväma i en viss situation, hade jag absolut förstått det. Utan att kräva en förklaring. Man ska ha respekt för andras känslor och normalt är det inga problem med att anpassa sig efter sina vänners önskemål. Det är ofta som personer säger att de inte vill gå in på detaljer och då frågar jag inte mer. Hoppas du får hjälp och kan känna dig lite tryggare. 🙂

Ria74
2/8/17, 11:27 AM
#4

Låter helt normalt tycker jag att vara försiktig.

Det är bara vänner jag känt i många år som jag går hem och fikar hos. En ny bekantskap hade jag definitivt träffat ute någonstans.

Säg precis som det är, du har blivit utsatt för saker och känner dig tryggast ute bland folk. Är det en riktigt vän så accepterar hen det utan problem.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Devya]
2/8/17, 12:14 PM
#5

Jag tycker också att det är jättebra att du inte går hem till någon du bara känt ett halvår/år. Jag hade en "vän" som jag hade känt i ca 7månader. Han bjöd upp mig till hans lägenhet för lite te efter att vi hade varit på bio. Det slutade med att han försökte våldta mig. Jag är numera väldigt försiktig och åker inte hem till någon kille som jag har känt en kortare tid.

Det är ju dock inte kul att du får ångest bara av att de frågar. Det är bra att du får prata med någon för oberoende så låter det som om du behöver det.

OlgaMaria
2/8/17, 1:18 PM
#6

Jag tänker att det kanske skulle bli lättare för dig om du sa som det var och inte kände att du behövde krysta fram en ursäkt / halvsanning. Sen kan man berätta en sån sak på många olika sätt, men kanske ett enkelt och odramatiskt sätt är bäst.

När jag var i tonåren så var jag också väldigt rädd av mig med killar pga en läskig erfarenhet. Sen fick jag en pojkvän och han undrade varför jag var så försiktig, försökte förklara men kändes som att han liksom inte blev nöjd med min förklaring så jag spädde på tills han fattade, men då hade jag liksom hittat på en osann historia, för det var som att han inte tog mig på allvar. Önskar att jag bara hade varit tryggare i mig själv och att jag fick sätta vilka gränser jag ville av vilka anledningar jag ville. Ingen annan kan bestämma vad man "får" vara rädd för och vilka gränser man är ok med. Önskar att jag bara hade stått upp för mig själv och vad som var ok för mig, utan att skämmas för det. Så jag tycker att du inte ska känna någon press på att vara ok med situationer som du inte är ok med, och att du får berätta vad du inte är ok med utan att skämmas för det. Det är ju bara att säga - det har inget med dig att göra men pga mina erfarenheter sen tidigare vill jag inte göra det och det i dagsläget. Kan killen inte acceptera det så är det hans problem.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
MissClue
2/8/17, 4:54 PM
#7

Tusen tack för alla svar. Nu känner jag mig mindre ensam om detta och knäpp. Jag tror ångesten när de frågar kommer försvinna den dagen jag vågar säga tvärt nej (fast trevligt) ist för att hitta på ursäkter eller låta det rinna ut i sanden. 

#5 tråkigt att du också varit utsatt, usch. Hemskt är det. Man tror inte innan att det är ngt som ska hända en själv

#6 Det är väldigt svårt att får någon som själv inte varit i situationen att förstå, vilket egentligen är förståeligt men frustrerande. Ibland känner jag om jag berättar om kollegan som utsatte mig för övergrepp att folk typ rycker lite på axlarna och kan säga vilken tur att han inte våldtog dig(dvs kom in med snoppen). Men han skadade mig med fingrarna mer än hans snopp hade gjort så egentligen begriper jag inte skillnaden. Då kan jag också få lust att spä på historien och använda ordet våldtäkt och kidnappad bara för personen ska reagera. Jag ska försöka säga som det är till mannen som bjudit hem mig nu som du skrev..hoppas hoppas han inte missförstår för det är lite språkproblematik mellan oss

I love not man the less, but Nature more…

pyromanen
2/8/17, 5:51 PM
#8

Tänker att du inte behöver förklara alls. Bara säga: jag vill hellre ses där eller där i så fall. Eller om nån frågar eller undrar eller tycker det är märkligt och du inte vill få honom att känna att du ser honom som en potentiell våldtäktsman, så säg att du varit med om en sak som du går i terapi för och sålänge det pågår ska/får/vill du inte träffas annat än på offentliga platser med män.

MissClue
2/8/17, 7:06 PM
#9

#8 Ja det sista du skrev lät bra, nu har jag formulerat ihop vad jag ska skriva till en av dom. Det första du skrev har fungerat hittills på personen jag tänker på och vi har setts många gånger ute bland folk. Men han insisterar på att jag ska komma hem till honom gång på gång så nu får jag säga som det är till honom så han slutar fråga. Kommer inte gå hem till honom oavsett men jag känner mig så pressad av bara frågan.

I love not man the less, but Nature more…

Upp till toppen
Annons: