Psykologi

kan inte ha förhållande?

2017-02-27 18:59 #0 av: hund_katt

Sedan jag började gymnasiet så har jag varit på G med typ 4 pers..

Grejen är, att så fort jag får liksom "svar", alltså får bekräftat att personen gillar mig, så vill jag inte längre och känner mig obekväm och undviker personen. Vilket är jättehemskt för personen jag var på G med tror väll att dom gjort något fel...

En person som detta hände med, vi gillade varandra och sen sov vi över i samma säng (internatskola) för det blev sent och vi somnade. En till person somnade i min rumskompis säng. Skitmysigt såklart tyckte jag, och förmodligen han också och min rumskompis och hennes kille hon var på g med.

INGENTING hände som skulle kunna vara orsak till att jag slutade gilla honom, Vi sov hämta varandra i samma säng. Rörde knappt varandra. Jag tyckte det var mysigt och ångrar det inte en sekund. Men dagen efter så börjar jag undvika honom (precis som med alla andra...) och var tyst i närheten av honom, kände mig lite stel och obekväm i hans närhet. Och hittar på ursäkter så vi inte kan ses...

Jag har börjat gilla honom igen nu, efter några månader... Vi är fortfarande bra kompisar och jag slutade undvika honom och så efter kanske en månad. Han gillar mig fortfarande, iaf vad min kompis sa för han hade sagt det till henne (och även pratat med henne när han hade varit lite förvirrad och så efter att jag börjat dissa honom innan..). Men tänk om jag börjar undvika honom och sånt sen igen?? Jag är så rädd för det... är alltid rädd för det när jag börjar bli på G med någon. Och ja.. händer ju varje gång så inte konstigt att jag är rädd att det ska hända..

Någon som vet vad som är "fel?" Någon som känner igen sig? Asså jag får så dåligt samvete för att jag bara dissar sådär... Men jag kan inte hjälpa det!! Jag mår så dåligt av att behöva ha det såhär!

Anmäl
2017-02-27 20:04 #1 av: Thotis90

Jag tänker att ditt beteende kan bero på två saker: antingen så vill du undermedvetet ha det du tror att du inte kan få och när du väl inser att du kan få det så är du inte intresserad längre, eller så är du helt enkelt rädd för att släppa in någon på djupet. Jag tycker definitivt att du ska prata med en professionell om detta och reda ut vad det beror på så att du kan få hjälp med det.

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Anmäl
2017-02-27 20:47 #2 av: hund_katt

Asså jag kan typ få sånna här tankar typ "kommer det funka? Tänk om mina föräldrar inte gillar honom? Tänk om vi kommer göra slut sen och vad händer då?" Asså jag tänker rätt mycket på vad som kan gå fel om vi blir ihop...
Mina föräldrar är sånna "ojoj har du skaffat kille??" Och blir helt till sig och sen går dom och såhär småretas typ.
Under 4 år, innan jag började på gymnasiet så umgicks jag med några som liksom, om jag säger någon jag gillar, "Ojojoj vad heter han?" Och sånt och sedan stalkar dom upp personen, och i vissa fall har dom skrivit till personen också. Inga elaka saker, men alltså typ lekt "troll" och sånt. Någon gång har dom sagt till personen att jag gillar honom..
Sista åren så berättade jag aldrig om jag gillade någon. Höll det väldigt hemligt och så. Och tänkte "om vi blir tsm så måste personen jag gillar kunna träffa mina "kompisar" utan att dom typ säger till mig efteråt att "omg vad konstig han var när han gjorde såhär!!" Och sånt..som att jag var konstig som dejtade honom.

De jag umgås med nu är underbara och skulle aldrig göra något sånt! Men kan det hänga i fortfarande?går bara förstå året på gymnasiet, så jag kanske fortfarande har svårt att liksom känna att jag kan gå vidare utan att det blir dåligt?

din tanke om mitt undermedvetna... Gud jag hoppas inte det är så :/ känns ju hemskt isåfall.. eller kanske bara är jag som tycker det låter hemskt. Typ att man försöker tävla med sig själv om man kan lyckas få någon.. Jag har ju börjat gilla personen igen, så hoppas verkligen att det inte är så.. Hur ska man veta om det är så eller inte?

Anmäl
2017-02-27 21:14 #3 av: Thotis90

Jag har en kompis som tänker efter före, d.v.s. hon tänker i förväg på vad andra ska tänka, vad andra ska tycka, vad som kan gå fel osv. Hon hämmar sig själv på det sättet eftersom hon, tack vare sina tankar, har blivit rädd och får ångest av allt - sociala sammanhang, ekonomi m.m. Hon går nu i terapi för detta och jag tror att det skulle vara bra för dig också då dåliga mönster är svåra att bryta på egen hand. Jag har en tendens att tänka negativt, men inte i så stor utsträckning som er. 

Har du försökt prata med din familj om detta? Jag får bilden av att det skulle behöva, eller rättare sagt att det är nödvändigt. 

Det här med det undermedvetna tror jag är svårt att ta reda på. Du får antingen rannsaka sig själv när du är i den situationen eller prata med någon professionell om det. Du kanske får bra tips där som du kan använda dig av.

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

Anmäl
2017-02-27 21:33 #4 av: hund_katt

Tack så mycket! Ska verkligen kolla upp detta :) både mitt undermedvetna och min osäkerhet..

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.