Annons:
Etikettbarn
Läst 1068 ggr
petals
2017-02-28 14:35

Känslosamt att försöka

Min man är en rätt tystlåten typ, han visar inte ofta kärlek genom att prata känslor, utan mer genom gester, t.ex. åker till affären med cykeln om vi saknar något hemma till kvällsmaten, ger mig en lång kram och med närhet.
Jag är den i vårt förhållande som har lätt för att visa och uttrycka mina känslor och är, när jag tänker efter, den mer dominanta av oss när det kommer till att ta initiativ.

För några månader sedan bestämde vi oss för att börja försöka bli gravida. Vi har aktivt försökt och detta är tredje månaden vi försöker och håller tummarna för ett plus i mitten av Mars. Vi vill båda detta, och det är här vi har mötts i samtal och pratat, men på sista tiden har min man haft erektionsproblem och/eller kan inte fullfölja samlag. Vi har inte försökt att göra ett schema av det hela, utan hållit det relativt naturligt och kärleksfullt under ägglossningsveckan, men givetvis före och efter också. Men jag undrar, tror ni min man har börjat fundera, har känslor inför detta som påverkar honom och i så fall hur kan jag hjälpa honom när han inte tar upp det?

Har föreslagit att vi kan vänta några månader eller mer  om han behöver vänja sig mer vid tanken eller bara behöver tid, men han säger att han verkligen vill detta.
Jag har en tendens att ta på mig allt om något är fel i förhållandet, då jag är den som får ta initiativ till den den känslosamma biten och ta upp den. Min man säger att han alltid mår bättre när vi pratat, men han tar aldrig initiativ till det själv.  Jag upplever ofta att min man vill prata, men i den här situationen känner jag att det är dags att han tar tag i att prata om han behöver hjälp eller råd. Tänker jag fel?

Annons:
[Devya]
2017-02-28 14:47
#1

Det kan ju vara så att han sätter stor press på sig själv och då kan det bli lite fel. Jag tror lite som dig att det här måste vara något som han tar upp för risken finns att om du tar upp den här saken så kan han eventuellt bli mer stressad.

Så nej,  jag tror inte att du tänker fel men kanske andra här har lite fina tips att ge.

Shailina
2017-02-28 15:07
#2

man kan absolut få "prestationsångest" när man beslutat försöka få barn. Sånt kan gå ut över prestandan så att säga. Behöver inte ha något med frånvaro av vilja, utan han vill för mycket att det skall lyckas kan vara lika sannolik anledning. Vet rätt många av mina polare som haft samma problem, det har knytt sig lite mentalt i de för att de vill det så intenst. Jag har tyvärr inte riktig frågat de om hur de löste det. Kändes inte som min plats att fråga så intima detaljer, men avslappning tror jag kan vara bra. Att prata om just detta tror jag egentligen inte kommer lösa ett dugg för honom utan kanske även förvärrar det. Men jag kan förståss ha fel.

“A single dream is more powerful than a thousand realities.” 
― J.R.R. Tolkien
http://www.fyllepenna.net

Thotis90
2017-02-28 15:31
#3

Det blir en helt annan grej att ha sex för att man vill ha barn jämfört med att ha sex när man känner för det. När man försöker få barn blir det automatiskt en press på mannen eftersom han måste prestera. Utan hans stånd och hans spermier blir kvinnan inte gravid. 

Jag har varit i din situation och jag väntade inte på att min karl skulle komma till mig för att prata, för det finns vissa saker som är svåra att ta initiativ att prata om, men när diskussionen väl är gång så går det betydligt lättare.

Medarbetare på Bloggande, Endometrios, Ensamhet, Motionspepp och Ångestsjukdomar Stjärnor

pyromanen
2017-02-28 17:47
#4

Prata. Och försök "tagga ner lite". Säg inte ni ska hoppas det plussar i mars, sög det är vanligt att set kan ta ett år eller ibland mer och strunt i att ha koll på ägglossning och älska när i kånner för det.

[LarssonA]
2017-03-01 11:19
#5

Strunta i ägglossning, temperaturer osv. Bara kör på precis som innan ni bestämde er för att skaffa barn. 

Reaktionen från din man är vanlig, han vill säkert jättegärna bli pappa + att han vill inte göra dig besviken. Då är det inte konstigt att prestationen blir så som du beskrivit.

Och att hoppas på barn redan i tredje månaden  är alldeles för mycket att hoppas på. (Talar av erfarenhet, först när vi struntade i det, accepterade att vi inga barn fick och skaffade katt blev vi med barn. )

Kör på, lek, älska och må bra. Kravlöst och utan förhoppningar (svårt, jag vet) men försök att inte pressa varandra.

Upp till toppen
Annons: