Det har hänt mig en gång och jag bestämde mig för att gå vidare utan honom. Det är svårt att veta vad som är rätt att göra men jag hade aldrig kunnat lita på honom igen och tillit är otroligt viktigt för mig.

Lycka till och ta hand om dig. ❤️

Jag förlät aldrig. Jag lämnade. Såg inte att det fanns nått att förlåta då det gått så långt.

Min kille var otrogen flera gånger med tre olika Kvinnor. En av de här kvinnorna var även hans flickvän under 3-4 månader. 

Vi hade under den här tiden ett långdistansförhållande. Vi hade inga planer på att flytta ihop och  allt var väldigt kaotiskt. Han såg inte hur vi skulle lösa allt och inte jag heller och därför förekom det väl en massa otrohet. 

Med andra ord så har jag verkligen gått igenom ett helvete. Han fick verkligen bevisa för mig att det var mig han ville ha i slutändan. Han flyttade till mitt land för att bevisa att han ville göra allt för att vara med mig. Sen flyttade vi tillsammans till hans hemland där vi nu bor (mitt beslut). Det har tagit en massa tid och vi har grälat mycket men vi har kommit över den värsta biten nu. Min magkänsla säger mig att allt är annorlunda nu och nu kan jag inte ens föreställa mig att han någonsin skulle vara otrogen, hur bisarrt det än låter.

Vi är äntligen lyckliga tillsammans och kunde inte ha det bättre. Vi ska gifta oss i sommar och vi försöker få barn. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna lita på honom igen men tydligen hade jag fel. Vi båda har växt upp en hel del under de senaste åren.

Jag vet att många ser ner på oss och dömer vårt förhållande men jag bryr mig inte. Det är vårt liv och vi gör det som känns bäst för oss. Vi mår bra tillsammans och det är väl det enda som borde betyda något.

Jag vet inte hur din situation ser ut men det beror väldigt mycket på människan och varför han/hon var otrogen från första början. Min kille var otrogen för han sökte en partner som bodde i hans hemland och han trodde inte att vi hade ens en framtid tillsammans då vi bodde i olika länder.

I mitt första förhållande var min kille otrogen, när det kom fram så pratade vi mycket och jag bestämde mig för att förlåta lögnerna eftersom jag aldrig sett otrohet som något som ens partner gör emot en utan att det handlar om en attraktion emellan dem och någon som inte har något alls med mig att göra.

Sen gick det ca ett år och sen gjorde han om samma sak, då flyttade jag ut, han var inte intresserad av ett monogamt förhållande var bara inte stark nog att lämna och stå ensam.

Jag har aldrig lyckats utan lämnat. Otrohet är så allvarligt för mig.

För att vara helt ärlig. Gå vidare, för är han kapabel till att göra det en gång så finns det en ganska stor risk att han kan göra det igen eftersom du förlåtit honom. 
Jag har lärt mig av mina misstag efter otrohet (då jag tyvärr va den som va otrogen) och det bästa att göra va helt enkelt att gå vidare, man är oftast otrogen av en anledning.

Eller om det är en hon

#6 Jepp,  därför är det ju bra om man vet anledningen så man kan se om det är något man kan jobba på eller om det är dömt att misslyckas.

Oftast brukar det inte gå att fixa, tyvärr.

Oj tack alla vad snabbt jag fick svar här!

#3 Det där låter verkligen värre än värst att din partner hade förhållande med flera dessutom i smyg bakom ryggen på dig. Inte "bara" att han hade sex en enda gång med någon annan, utan er "planerad otrohet" som jag tolkar det om man håller på med flera under en period. Verkligen starkt av dig att kunna förlåta och framförallt lita på honom efter en sådan sak. Jag hade nog bestämt att lämna direkt om min partner hade gjort så.

I mitt fall har det (vad jag vet) hänt en gång. Det är iallafall vad han säger. Han var full, det var fest, han var kåt och jag var inte där. Han ångrar sig jättemycket påstår han men jag är bara arg och ledsen och vill inte längre ha sex med honom. Vi har gått i terapi men jag kände mest att terapeuten till slut vände sig mot mig och stöttade min partner istället. Det var jag som måste förlåta och sluta älta samma sak flera gånger.  Det kändes som terapeuten tyckte det var mitt fel så jag slutade gå dit.

#9 Oj! Aldrig kan det vara ditt fel att han var otrogen. Tycker din partner att något är så fel att han måste vara otrogen så skulle han ju kunnat göra slut, eller försökt jobba på problemet, eller parat med dig. Nej det är inte ditt fel! Du får nog följa din magkänsla, känner du att det är värt att jobba på? Tror du att du kommer kunna lita på honom igen?

#9 Åh, nej det är absolut inte ditt fel. Däremot har terapeuten en poäng. Vid något skede måste du sluta älta och förlåta honom om du nu vill ha ett förhållande med den här människan. Det går ju inte att ha ett förhållande där du inte är villig att förlåta honom. Du kan ju inte straffa honom hela hans och ditt liv, det är inget liv att leva. Om du inte känner att du kan förlåta honom så tycker jag att du ska lämna honom, helt klart. 

Har det gått lång tid sedan det här hände?

#11. Det har gått 4 månader snart nu. Ibland kan vi prata om något trevligt och kanske skratta åt något. Men så kommer tankarna på otroheten tillbaka i mitt huvud att hur kunde han, varför, vi som lovat varandra ärlighet trohet osv osv.

#12 Ok, då förstår jag mycket väl att du fortfarande ältar. Jag höll på säkert i 6 månader och sen blev det mindre och mindre. Nu drar jag inte upp det mera men visst kan det poppa upp i huvudet, sådär två efteråt. 

Jag fick jobba mycket med min egen ilska och känslan av att blivit bedragen.  Det tog sin tid men min kille klarade av det lustigt nog.

Men som sagt, det är inte för alla. De flesta klarar inte av att förlåta utan måste lämna och jag förstår det mycket väl. Jag ville dock inte ge upp utan fortsatte att kämpa vilket hittils verkar ha varit det rätta beslutet för mig. Det betyder dock inte att det är det rätta beslutet för dig.

Jag vet inte om jag hade klarat av att förlåta min kille om han gjorde det. Man ska kunna lita på sin partnern och jag tycker det är oerhört viktigt att man har tilit för varandra. Jag är känslig och hade han gjort något sådant så hade mitt hjärta krossats. Skulle aldrig svika den jag älskar och då kan man ju undra hur mycket han/hon älskar en om man gör något sådant. Men då jag aldrig varit med om något sådant så kan jag inte sätta in mig i den situationen och kanske jag skulle tänka på ett annat sätt om det väl skulle hända mig. Följ magkänslan kan jag bara säga.

#13 Kanske för personligt och du behöver inte svara i så fall men jag undrar hur snart du klarade att ha sex med honom efter hans svek?  Jag har inte kunnat ha sex med min partner efter det han gjort. Och han är mycket frustrerad över att vi inte haft sex på snart 4 månader nu. Så jag känner ungefär att jag snart borde ställa upp.

#15 Man ställer aldrig upp för någon att ha sex bara för den andra personen vill, vill/kan inte du ha sex så ska du inte ha det!! Det är något du måste jobba dig igenom på din egen tid, du ska aldrig känna dig tvingad att ha sex bara för han vill det, man är 2 om den saken, inte 1!

Efter 4 månader sa jag att jag var beredd att förlåta honom. Mest för min egen skull för att kunna släppa och gå vidare och börja jobba på tilliten igen. Första året var ett helvete. Men hade inte han "stått ut" (med sitt eget misstag….) hade det aldrig gått. Finns det ingen ånger eller kämparglöd är det inte värt det. Jag har blivit mer ödmjuk och tar ingenting för givet. Jag trodde aldrig jag skulle förlåta en otrohet men där och då var inte världen så svart eller vit som jag hade föreställt mig. Önskar fler vågade prata om otrohet för det är så mycket vanligare än vad man tror. Att han var full och dum tycker inte jag är en anledning att förlåta, han måste veta vad som låg bakom för att du ska kunna gå vidare. Fulla och dumma är vi hela tiden och då kommer du alltid vara rädd att det händer igen. Han måste kunna hitta den bakomliggande orsaken. Sen kände jag att det var viktigt för mig att vara "den stora människan". Jag ville ha alla perspektiv innan jag tog ett beslut. Det är så lätt att bara dra i ren affekt. Relationen efter blir annorlunda. Men på många sätt så mycket bättre, vi har aldrig visat oss så sårbara inför varandra och aldrig nått varandra på ett sådant djupt plan. Men det är samtidigt långt ifrån alla relationer jag skulle förlåta den typen av svek.

Jag har inte varit med om det - men vet att jag inte skulle förlåta det.
OTrohet är bland det värsta jag vet och anser att man älskar inte sin partner om man är otrogen.

Jag har aldrig varit med om det, men när jag försöker sätta mig in i hur det hade varit kan jag tänka mig hur svårt det måste vara att välja. Jag älskar verkligen min partner och att han skulle vara otrogen finns inte på kartan (nästan större chans att jag skulle vara otrogen, och det är verkligen ingen chans det heller), men om han nu skulle göra det tror jag inte att jag hade kunnat förlåta honom helt, men jag hade inte heller kunnat leva utan honom. "With or without you"-stuk på det hela.. Det hade blivit ett fortsatt destruktivt förhållande för oss tror jag.. Är väldigt för mycket långsint för att det hade funkat att inte tänka på det ofta.

Hoppas du i inom snar framtid känner dig lycklig igen!

Varför stannar du? Jag har alltid känt att jag skulle lämna pga ev. otrohet. Då har vi ändå varit ihop i 11 år och har två barn, men det är inte skäl nog till att lappa ihop relationen. Det skulle bara göra sveket större. Tillit är ALLT.

Du ska stanna sålänge det är jobbigt eftersom du kommer aldrig komma vidare ifrån det och utvecklas om du lämnar det som det är nu, när du har jobbat klart med detta kan du dock tänka på om det är han du vill vara med eller inte

#21 Jättekonstigt råd tycker jag. Om en relation inte är för framtiden så lämnar man och läker och går vidare på egen hand. Detta är ju också det snällaste mot partnern - så att den personen kan gå vidare.

Olgamaria, jag har rätt i detta måste jag tyvärr säga. Om hon lämnar killen så kommer hon få samma problem i sitt nästa förhållande. Om hon stannar så kan han bli hennes hjälp till att lära en viktig läxa för att utvecklas.

#23 Det är inte hennes fel att han varit otrogen, och det kommer inte vara hennes fel om hon skulle utsättas för detta igen. Hon behöver inte vara kvar för att lära sig saker. Det är så sjukt att säga att man ska stanna sålänge det är jobbigt. Säg det till alla som lever i destruktiva förhållanden med upprepad otrohet, misshandel, missbruk osv. Man hänger inte upp sitt välmående på en partner. Om man inte har det bra i relationen så går man och utvecklas vidare på egen hand. Sen är det klart att man inte ska dra för minsta lilla, men otrohet är inte minsta lilla.

#23 vilken läxa menar du hon skall lära från att hennes partner valt att vara otrogen? Sämsta råd jag har hört nånsinne. Du kan inte hävda du har rätt i detta rådet. Det vet du absolut ingenting om, vilket ditt råd värkligen avslöjar. Så du menar alltså om hon lämnar en kille som är otrogen i fyllan så kommer även nästa vara otrogen mot hon i fyllan? Du kunde lika gärna sagt rakt ut "du kommer inte lära dig varför du fått en kille att vara otrogen i fyllan om du inte stannar". Du kunde lika gärna sagt rakt ut att det är TS fel att killen valt vara otrogen. Det är inte TS som gjort nåt fel och därmed inte TS som skall lära någon läxa här!! Tänk dig före innan du kommer med sådana råd från nu tycker jag.

#20 Därför att jag någonstans hoppas att vi kunde få det bra igen och att tilliten kanske kanske kan byggas upp igen. Att jag kunde få tillbaks de känslor jag alltid haft för honom innan det hände. Jag älskade honom så otroligt mycket och tyckte verkligen att vi hade det så bra. Vi hade så många planer för framtiden. Vi hade så otroligt roligt tillsammans. Skrattade åt samma saker. Ja jag trivdes så väldigt bra i hans närvaro. Jag tyckte inte på något enda sätt att vårt förhållande inte var bra innan hans otrohet

#23 Hur kan du säga att om jag någon gång träffar en ny partner så kommer han också vara otrogen? Varför kommer samma sak ske i ett eventuellt nästa förhållande menar du?

Herregud vad ni blir uppe i det. Jag kan säga att jag har jobbar väldigt mycket med mig själv och gått i terapi flera år för att jobba med min självkänsla och svartsjuka t.ex. Min svartsjuka uppstod genom att min pappa var otrogen mot min mamma. Min mamma visste inte vad hon skulle ta sig till och hon blev galen. Hon gick till en väldigt duktig psykolog som kunde hjälpa henne väldigt mycket. Jag har också gått till henne och hon är otroligt vis. Min mamma valde att stanna i förhållandet för att jobba igenom hennes jobbiga period i livet för att kunna utvecklas som person. Om min mamma hade valt att lämna pappa när hon upptäckt det så hade hon varit helt förstörd och galen idag. Min mamma har jobbat klart med detta nu och hon är så himla vis och mogen. Mina föräldrar är tillsammans och har det väldigt bra eftersom hon fick den underbara läxan att få jobba med sig själv i detta. Otrohet är inte samma som fysisk misshandel. Jag är ledsen att ni blev så upprörda, ni borde på riktigt tänka i en annan riktning. Ha de gött

#27 Jag stämmer in med övriga här då jag inte heller ser poängen med att stanna med en partner som varit otrogen för att bearbeta det som hänt?
Det går minst lika bra att göra som frånskild eller singel.

Till TS: Jag har aldrig blivit bedragen själv så jag kan inte sätta mig in i din situation, men jag håller med i det som redan nämnts om att ifall du vill fortsätta att vara i en relation med den här mannen så måste du förr eller senare förlåta eller iaf kunna lägga detta bakom dig.
Om det är helt omöjligt för dig så är nog det bästa att ni går skilda vägar, antingen för nu eller för alltid.

#27 fast vad har att hon stannade i realtionen med att hon tog sig igenom en jobbig period i livet att göra? Det är ju två helt olika saker. Eller menar du att gå till en psykolog och jobba med sig själv hade varit en omöjlighet om hon inte stannat kvar i förhållandet? För så är det ju inte. Man kan jobba med sig själv och sina känslor (om man nu känner att man behöver det dvs) även om man väljer att lämna.

#27 Jag tycker ändå att min situation inte alls liknar din eller din mammas. Jag har aldrig varit svartsjuk och aldrig tvivlat på min partner trots att jag sällan är med när han är ute och dricker alkohol (själv föredrar jag att vara nykter) Tvärtom har jag nog varit alldeles för blåögd och litat blint på att inget händer om vi är i från varann. Det har inte alls funnits på kartan att han skulle kunna vara otrogen. Det kom som en fullständig chock för mig när han kom hem och berättade. Och vi har ändå varit tillsammans i 6,5 år.

#29 Exakt. 

#27 Jag är jätteglad att det blev så bra för dina föräldrar men slutsatserna du formulerar i #21 är helt galna.

Och det handlar inte om att TS måste lämna. Det handlar om att hon kan göra vad hon vill, lämna eller stanna, och växa som människa. När du säger att det här kommer hända henne igen om hon lämnar nu är ju att säga att skulden till otroheten ligger på TS, och det är helt sjukt. Skulden till din pappas otrohet låg inte heller på din mamma, men jag är glad för din mamma att hon växte så mycket genom allt. Sen, risken för att bli sviken igen är ju inte direkt utraderad om man stannar heller. TS pojkvän har varit otrogen en gång. Det kan hända igen i värsta fall, och då är det inte så roligt att man stannat.

#26 Förlåtelse är en otroligt svår sak, i alla fall när det handlar om att gå vidare med personen och börja lita på den igen. Det är som att kasta sig ut i det okända utan några garantier. Så är det förvisso med vem som helst - man har ju ALDRIG några garantier för att inte bli sviken. Men när man blivit sårad är det svårt att ta det steget. Jag tror förlåtelse är frukten av ett beslut. Du behöver bestämma dig för om du vill leva med honom eller inte. Om du vill fortsätta så behöver du någonstans bestämma dig för att släppa och gå vidare, att våga tro att detta aldrig kommer hända igen och att ni kan bygga en vacker framtid tillsammans. Alltid då jag förlåtit svåra saker, som man känner att man knappt KAN förlåta, så har jag fattat ett beslut om att förlåta, om att släppa. Och det beslutet kan jag ha behövt fatta många gånger om. I en nära relation tror jag också det är viktigt att säga - nu förlåter jag dig för det här, nu lämnar vi det och går vidare. Man måste liksom börja på nytt och släppa. Annars är det som ett öppet sår i relationen som fortsätter skada närheten. Det låter som att ni har mycket fint sen innan att bygga vidare på och DET kan vara en god grund för att ni kan få fortsätta leva lyckliga tillsammans. Jag tänker på det där med att man behöver tillit och tro på framtiden, och man kan välja att basera sin tillit och tilltro på allt det fina man har upplevt tillsammans. Kan det räcka att grunda din tillit på det?

Jag och min man klarade oss igenom otrohet. Men inte på bara 4 månader. Det tog minst ett år innan vi hade det riktigt bra.

Känns lite som att http://relationer.ifokus.se/users/58afef6a8e0e7438280010cb-selma4386 är ts kille. Bara en känsla jag fick.

Hade lämnat direkt. Aldrig hänt mig, men utan tvekan hade jag stuckit. Jag hade inte bara blivit svartsjuk, sårad och ledsen. Jag hade även tappat all respekt och tillit, precis vad som behövs så att ett förhållande ska hålla.

Selma4386 är du seriös? Vad var det för oerhörd visdom hon uppnådde genom att vara kvar vilket hon omöjligen hade kunnat förstå annars?

#33 Är länken rätt? Du länkade hennes profil, kändes som att det kanske var någon tråd du ville länka?

#36 Det var meningen.  Dock inte ts profil.  Det tycker jag att jag gör ganska tydligt?

Jag har delade åsikter till det Selma4386 skriver. Mycket i min egen bearbetning var att jag tyckte det var självklart att det var min pojkvän som skulle reparera det han hade förstört. Inte jag eller någon psykolog. Det var hans jobb att lappa ihop allt det trasiga han skapat inom mig. Ingen annan. Om inte han hade tagit den uppgiften på största allvar hade vi inte varit tillsammans idag