Annons:
Etikettkriser
Läst 907 ggr
Duvethon
3/21/17, 11:17 PM

Att gå vidare

Hej.

Jag tror mest att jag vill skriva av mig men ni får gärna komma med konkreta råd.

När jag var 17 drabbades min förälder av en stroke. Jag kan inte förklara med ord hur det kändes, att inte veta vad som skulle hända. Idag är jag 18 år och min förälder är på bättringsvägen, dock har det blivit en stor förändring i vardagen och min förälder är inte som tidigare, blir lätt trött och kan inte gå långa sträckor osv. Min andra förälder är dessutom missbrukare och min andra förälder var min enda "friska" förälder. Jag har som 18 år förlorat min enda friska förälder och jag är så extremt rädd för att min förälder ska insjukna i stroke igen. Vad kommer hända då?

Det är så orättvist. Allt jag önskar mig är att ha två friska föräldrar - jag känner mig så extremt ensam och så mycket som jag behöver bearbeta som jag inte vågar ta tag i. Jag är rädd. Jag är ledsen. Jag nyttjar varje minut till att uppskatta alla i min närhet men samtidigt blir det så krävande, att ständigt tänka att jag kan förlora någon. Att denna dag kan vara sista för någon i min närhet. Att denna dag finns risken att min förälder kan gå bort, antingen i missbruk eller stroke. De flesta dagar mår jag bra men samtidigt finns den här ständiga rädslan i mig. 

Hur kan jag gå vidare? Är det ens möjligt att bearbeta detta? Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Annons:
Honestyisdead
3/21/17, 11:19 PM
#1

Har du pratat med din förälder om hur du känner?

Duvethon
3/21/17, 11:24 PM
#2

#1 Om du menar min förälder som har fått en stroke så ja, delvis. Stroken medförde att denne lätt kan skratta bort saker som den tycker är jobbigt. Dessutom vill jag inte stressa min förälder eller göra den ledsen. När det gäller båda mina föräldrar är jag rädd över att förvärra tillståndet, mina förälder som missbrukar har en tendens för att öka sitt missbruk i jobbiga situationer. Dessutom har jag knappt någon kontakt med den som missbrukar och pratar aldrig om känslor. Jag är även väldigt ledsen och SÅ BESVIKEN över att min ena förälder missbrukar när min andra förälder är sjuk och inte får bli utsatt för stress. Jag förstår inte.

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Honestyisdead
3/21/17, 11:59 PM
#3

Du behöver prata om det för att bearbeta. Har du varit i kontakt med kurator eller psykolog?

Duvethon
3/22/17, 12:35 AM
#4

#3 Nej det har jag inte. Jag funderar på att ringa i veckan och boka tid.

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Honestyisdead
3/22/17, 12:38 AM
#5

#4 Det tycker jag att du ska göra. :)

Upp till toppen
Annons: