På vilket sätt ger han inte 100%? Menar du det att ni inte bor ihop ännu? Det har bara gått ett halvår. Ni ses ju varje helg, och det går ju kanske inte att göra på annat sätt när ni inte bor så nära varann.

Ni borde inte inlett något eftersom han inte är över exet. Risken är att du bara är en rebound.

Känslomässigt så ger han inte 100%. Jag märker att han har en viss distans ibland. Och han säger att han tycker om mig, men inte att han är "kär". Han säger också att han är över sitt ex, men det är sättet det gick till på (hon inledde ett förhållande med en annan) som han inte har kommit över, sårad stolthet liksom.

#0 Jag tror han har störst chans att bli redo om ni fortsätter träffas och han kommer till insikt att du inte är som henne. Men det är jäkligt svårt att balansera för du ska ju självklart inte skadas av vänta på honom. Jag är väl i en sits nu där jag är som honom. Träffar en man och har sagt till honom att jag inte är redo att dejta men vi umgås. Men som det känns nu,är han tålmodig och inte pressar mig för mkt ( lite press är bra, då knuffas man över bekvämlighetskanten) så kan jag se mig själv med honom. Men det är inte lätt för ngn part, man får ju försöka mötas på mitten, ge och ta. Om han vågar satsa på dig så är det ju viktigt att du är väldigt lojal för han kommer säkert vara på sin vakt en lång tid. Åter igen så finns det ju en gräns för hur mkt du ska behöva anpassa dig också. Beter han dig kontrollerande och väldigt paranoid/ misstänksam?

Tack för din synpunkt MissClue. Som tur är så har vi lätt att prata med varann, och jag försöker att inte tjata på honom. Jag förstår ju med att man inte kan tvinga fram nånting. Jag tror inte han är rädd att jag ska göar likadant för jag är helt olik henne (enligt honom) och han vet att jag aldrig varit otrogen. Jag försöker också hitta en balans mellan oss, inte tjata fram nåt men inte bara låta det vara heller, för jag ska ju också må bra. Jag skulle så gärna vilja tala om för honom vad jag känner för honom men jag vet att han inte skulle säga det tillbaka, utan snarare bli lite skraj. Han kan prata om vår framtid, att vi ska skaffa hus ihop men i nästa stund kan han säga att han blir lite rädd av tanken och vill inte planera nånting "på riktigt". Det är så jäkla svårt för mig att hantera! Men vi har ett förhållande, träffas mycket och umgås med vänner, har träffat resp (vuxna) barn osv. Får jag fråga vad det är du inte är redo för, handlar det om känslor eller vad?

#5 Skönt att ni kan prata med varandra även om vissa bitar förstås är jobbiga att ta upp. Men det är klart stor skillnad på om han håller tillbaka känslor eller helt enkelt inte känner lika starka känslor som du gör, sånt vill man ju gärna reda ut. Jag fick först intrycket av att han kanske var rädd att släppa in dig helt. 

I mina två sista förhållanden blev jag riktigt illa behandlad, psykiskt och fysiskt. Min rädsla för att hamna på botten igen gör att jag stänger ner känslorna för att jag inte ska bli sårbar ifall denna mannen också visar sig vara osund. Det ligger så mycket arbete bakom att känna sig stark och någorlunda stabil igen. Nu är det ju inte alls den sitsen din kille befinner sig men jag känner igen det där med att man inte är redo för att ge ut sig helt till en annan person. Min "kille" blev arg och fick nog, sa hur han kände och även om jag blev obekväm och pressad så uppskattar jag det nu. Det fick mig att släppa in honom mer och jag håller på att falla, hade han inte sagt något skulle jag hållit mig fast i min bekväma bubbla med känslorna på håll.

jag valde vänta halvannat år på min pojkvän. Han var inte heller redo, och han var ärlig om det från första början. Han var även ärlig om varför. Jag tog en risk, och väntade. Halvannat år senare fanns det bara mig för honom och vi har nu varit tillsammans lite mer än 3 år inkl väntandet. Men du måste i så fall ta risken med öppna ögon. Du kanske väntar utan att vinna fram med. Bara du kan besluta hur lång tid du är villig att ge detta. Det är bara du som kan sätta ner foten för dig själv när gränsen är nådd. Var öppna med varandra, så vet ni båda vart den andra står.

Jag är väldigt tacksam för era svar. Jag vet faktiskt inte om det handlar om att han inte vågar släppa fram känslorna eller om han inte känner lika mycket. Kanske en kombination. Ibland har jag förstått att vi talar olika språk, det jag kallar "kär" t ex kallar han för "älska". Älska är för mig ett stort steg och där är jag inte riktigt än, tror jag…. Han har också varit ärlig hela tiden med sina känslor och talat om varför. Jag är absolut beredd att ta risken. Bara jag vet att det faktiskt kan sluta bra, som hos er Shailina :)

En liten uppdatering:

Jag har nu frågat honom om han har svårt att visa känslor eller om det är så att han helt enkelt inte känner så för mig. Jag känner att jag kan inte vara i en relation där jag inte känner mig älskad. Där jag aldrig får höra "jag tycker om dig" (om jag inte frågar först.)

Han håller med om att han har hållit tillbaka och varit försiktig, att han inte kan ge mig mer just nu. Så nu ska vi inte ses mer, för detta är inte vad jag vill ha i ett förhållande. Efter 6 månader borde man veta om det är något man vill satsa på eller ej, även om man inte älskar personen ännu.

#9 Tråkigt. Men bra att lämna innan det gått för lång tid.

#9 Jag tycker det låter som ett jättebra beslut för er båda. Min erfarenhet av att ha sett sådana relationer hos vänner är att det aldrig blivit bra i slutändan. Jag tror mer på att ta en paus och kanske ta upp det igen vid ett senare tillfälle när den som har det jobbigt fått "landa i sig själv".