Annons:
Etikettbarn
Läst 9073 ggr
vadgöravad
2017-06-12 13:22

Vill ej göra abort

Jag är 15 år och har blivit gravid. Jag åt p-piller hela tiden men det hände ju ändå. Min mage är ofta dålig, typ ibs men offta orolig i magen och lös. Vet inte om de kan bero på det men jag behöver HJÄLP. Jag får verkligen inget stöd från min mamma hon är bara skitarg och kräver att jag ska göra abort. jag har fast förhållande med min kille och han är såklart den som är pappa till barnet. Han är 16 år och vi har varit tillsammans i 11 månader.

Kan mamma tvinga mig till abort pga min ålder? Hon säger att hon ska stötta mig till 100% om jag gör abort men om jag föder barnet så får jag ta mina saker och flytta hemifrån. Kan hon kräva det medan jag går i skolan?

Barnet var inte planerat såklart men jag klarar verkligen inte av att ta bort det. Jag vill ha mitt barn nu när det finns inuti mig!

Jag pratade i förtroende med skolsköterskan och berättade allt om vad min mamma sagt osv och att jag vill föda barnet. I början tyckte jag hon var bra och lyssnade på mig men sen så var ändå slutklämmen det att hon sa "Men kanske ska du ändå lyssna på din mamma och göra en abort. Det är nog det bästa för dig"

Jag vet varken ut eller in bara det att alla är emot mig. Även vännerna. ALLA säger att jag ska göra abort. Bara min pojkvän förstår mig och han vill också ta sitt ansvar för barnet så gott han kan, men han bor ju hemma precis som jag och nu ska jag ju bli utkastad på gatan.

Annons:
Lojs
2017-06-12 13:35
#1

Såklart är ju det bästa att inte hamna i situationen från början, men jag anser att det måste vara ditt beslut hur du ska göra. Du är varken den första eller den sista som blir gravid i ung ålder. 
Jag tycker det är väldigt illa av din mamma att säga som hon gör, men samtidigt kanske det är något hon slänger ur sig medan hon är arg, inte säkert att hon har samma inställning i grund och botten (hon kanske vill skrämmas) eller att hon tycker samma efter att ha fått fundera på saken i lugn och ro över tid. 

Vad jag minns är föräldrar skyldiga att försörja sina barn tills de i alla fall är 18, så skickar hon ut dig så gissar jag på att hon får betala hyra var du nu ska bo sedan. 

Jag anser inte abort är fel, däremot anser jag att det beslutet måste komma helt från en själv, ingen utomstående ska bestämma. Risken när man gör abort för andras skull är att man mår väldigt dåligt över det i många år framåt (det kan man visserligen såklart göra ändå, men jag tror risken är större när man inte bestämmer på egen hand).

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

Aleya
2017-06-12 13:36
#2

Jag kan förstå att du vill behålla. Men tänk först att du är ung, du är inte klar med skolan heller och ett förhållande kan ta slut. Ett barn behöver bara mer än kärlek. Det är en människa som du har ansvar för. Hur ska du få pengar har du tänkt? Vart ska du bo? Hur ska du fixa utbildning? Tänk igenom innan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

ApanAnn
2017-06-12 13:40
#3

Vid rejäl diarré kan p-piller fungera sämre så visst kan det vara så. Dessutom så är unga personer mycket mer fertila än vuxna så det krävs inte lika mycket för att preventivmedel inte ska funka. Ingen kan tvinga dig att göra något med din kropp, men hur tänkte du lösa det annars? Det är fruktansvärt dyrt att försörja ett barn, och varken du eller din pojkvän har någon direkt möjlighet att skaffa vettig försörjning så unga som ni är, Även om det känns som att ni kommer vara tillsammans för evigt just nu så är det inte säkert att det håller. Att få barn är en jättestor belastning på ett förhållande även för vuxna. Är du fortfarande beredd att göra detta även utan stöd av din pojkvän? För du kan inte räkna med honom. Stannar han hos dig är det en bonus, men inget du kan veta nu. Din mamma är skyldig att försörja dig tills du fyller 18, men du är skyldig att försörja ditt eget barn. Jag vet inte hur det rättsligt fungerar. Jag tycker att du ska ringa BRIS och prata, de kan råda dig mer om vad din mamma kan eller inte kan göra. I din situation hade jag sprungit till abortkliniken, men det är ditt beslut. Jag menar, det är inga garantier att du mår bra genom graviditeten, barnet ska ut också, och försörjas i minst 18 år. Din skolgång lär bli lidande vilket gör den där försörjningsdetaljen ännu knivigare.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

ApanAnn
2017-06-12 13:42
#4

En tanke… Din mamma kanske inte KAN försörja både dig och ett barn. Jag vet inte hur er familjs ekonomi ser ut.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

AnnaFagerell
2017-06-12 13:49
#5

Min personliga åsikt är att barn inte bör skaffa barn. Inte för att de inte klarar av det utan för att man går miste om otroligt mycket. Om man nu ändå väljer att överväga att behålla barnet ska man ha en plan. En plan som du måste visa för din mamma. Hur du ska försörja barnet, hur du tänkt när barnet blir lite större, om du ska gå tillbaka till skolan etc. Din mamma reagerar nog väldigt vanligt skulle jag tro. Hon är rädd. Inte för ett barn utan för hur hennes dotter ska klara sig i livet och för vad det ska bli av henne när hon inte kan fortsätta sina studier pga ett barn. Helt normalt även om det låter taskigt av henne och faktiskt omoget så är det helt naturligt att reagera så. Tänkte du att din mamma skulle försörja er? Man måste tänka på att hon har redan gjort sitt med bebisar. Hon vill kanske inte känna sig tvingad att hjälpa dig med detta. Samtidigt tror jag också att det är så det blir. Du är ung och efter några månader med amning och blöjbyte och uteblivna kvällar med dina kompisar kommer du kräva av din mamma att vara barnvakt för att du inte orkar? Att ha barn är otroligt krävande av en vuxen mamma som har ordnad ekonomi. Det är tufft nog. Frågan är om du tänkt ut en plan för det ekonomiska? Du lär få hjälp av socialen om du blir utställts men frågan är, vill du ha ett sådant förhållande till din mamma och är det värt att dina barn kanske så ska växa upp utan mormor? Nu behöver du växa upp riktigt fort och lägga alla korten på bordet om hur du tänkt er framtid. En dag i taget fungerar inte i denna situation. Själv var jag 20 när jag blev gravid och det var jättetufft. På tok för ung redan då. Min son är 16 idag och om han skulle säga att han och tjejen väntade barn skulle jag också rekommendera abort.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Honestyisdead
2017-06-12 13:56
#6

Barn ska inte ha barn enligt mig.  Och ja jag anser att du är ett barn.

Hur ska du försörja ett barn? Du har bara gått grundskolan. Var ska du bo? 

Det verkar inte som du tänker med hjärnan nu utan du tänker med känslor. Det är inte bra i din situation.

Annons:
vadgöravad
2017-06-12 14:00
#7

#5 Om mitt kommande barn måste växa upp utan en kontakt med sin mormor så är det helt och hållet min mammas fel och inte mitt fel. Det är inget hot hon ska kunna komma med för att skrämma mig till abort tycker jag. Sen flyttar jag gärna till en egen lägenhet om jag nu inte längre är välkommen hem mera. Men jag tvivlar på att jag kan lyckas jobba så mycket extra att det täcker alla kostnader för mig och barnet och hyra mm mm men jag får väl hoppas att soc kan hjälpa mig med ekonomiska biten då.

tlover
2017-06-12 14:08
#8

#7 Räkna inte med soc, skaffa en plan som inte räknar med soc så att du kan gå till soc om det blir värre.

Har du hunnit sommarjobba någonting än så att du vet hur det är att jobba? Har du några idéer om var du kan söka jobb?

l'm back

vadgöravad
2017-06-12 14:12
#9

#8 Ja jag har sommarjobbat och jag är där hela den här sommaren också

AnnaFagerell
2017-06-12 14:15
#10

#7 på det sättet du agerar nu tyder på att du inte är mogen. Hade du svarat att du är ledsen för att du vill att ditt barn ska växa upp i en bra familj med släkt och vänner som ställer upp så hade du visat mer på mognad. Din mamma kan inte tvinga dig att göra abort men i värsta fall blir du faktiskt fosterhemsplacerad. Soc sätter inte dig i en lägenhet med en liten bebis 😔

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Gronstedt
2017-06-12 14:16
#11

TS, det handlar inte bara om ekonomi, utan också om tid. Hur ser det ut med barnomsorg? Hur ska du kombinera hämtning och lämning med jobb? Hur klarar du dig ensam om barnet visar sig vara sjukt eller ha andra problem? Klarar du att vaka hela natten och sedan jobba hela dagen? 

Tänk på din mammas situation. Varför skulle hon acceptera att ett barn kommer in i hennes liv? Hon måste få välja om hon vill ha ett spädbarn som inneboende, det kan inte du göra åt henne.

Drakellen
2017-06-12 14:24
#12

Den här tjejen ställde uppenbarligen frågan här för att få lite stöd och vänliga råd i en situation som hade omkullkastat vem som helst. Och folk slänger ur sig saker som att hon inte är mogen eller absolut borde lyssna på sin mamma. Jag har varit vuxen ett bra tag nu och jag kan utan tvivel säga att jag hade varit totalt panikslagen, antagligen utan stöd från vuxna och trots det variet en utmärkt förälder vid 15 års ålder. Enligt min uppfattning är många 15:åringar mer mogna än 25:åringar. En mammas jobb är att stötta sitt barn, oavsett om åsikterna går isär. #0 Jag lider med dig och jag tycker att (precis som det faktiskt står i lagen) det är helt och hållet upp till dig hur du vill göra! En abort kanske är enklare men jag kan svära på att det finns flera hundra 15:åringar i världen som har fött barn och gjort hygliga människor av dem. Det mesta löser sig längs vägen, barn växer upp precis lika mycket i begagnade kläder och egentillverkade leksaker. Jag hoppas att det löser sig för dig och önskar dig all lycka på vägen.

micki78
2017-06-12 14:29
#13

Svår situation för dig! Du är ung, du är bara ett barn själv. Om du känner i hela din kropp, hjärta och själ att du vill ha barnet så bör du behålla det. Men vem är jag att säga det åt dig. Du måste göra det som känns rätt för dig, inte det som är rätt för någon annan. Kom i håg det.

- Min bästa kompis blev gravid när hon var 15år. Hon behöll barnet men fick också stöd från sin familj. Hon fick en egen lägenhet från kommunen som hon och barnets pappa fick bo i. Det höll inte många år med barnets pappa. Men dom båda är aktiva i barnets liv (barnet är nu 18år och har ett eget barn).

Behåller du barnet kommer det bli svårt utan din familjs stöd, om dom nu inte ändrar sig om/när barnet föds. Tänk noga men viktigaste av allt, gör det som känns rätt för dig. Lycka till hur det än blir.

Annons:
tlover
2017-06-12 14:29
#14

#9 Då vet du ju lite om hur det är att jobba, tror du att du kommer att klara av att gå till jobbet när du inte fått sova en hel natt i 2-3 år?

Jag förstår om du inte vill göra abort men då är det viktigt att du är så förberedd som det går att bli. Tex göra upp planer, börja spara pengar (barn kostar mycket mycket mer än vad man tror), hitta jobb, ev bostad (om di mamma gör verklighet av sitt hot, jag tror däremot själv att hon är rädd helt enkelt), gå på föräldrakurser osv

Det finns bebissimulatorer som kanske det skulle vara värt att testa?

edit: Det är också bäst att ha någon slags lös plan om det värsta händer tex barnet föds med sjukdom/funktionshinder eller är dödfött. Den bästa planen för det är nog att få din mamma att förstå, blir det så så vill du ha hennes stöd (det vill du annars också)

l'm back

Aleya
2017-06-12 14:42
#15

#7 får jag undra hur du tror att du ska kunna få lägenhet? Finns folk som är äldre än dig och med fast jobb som inte ens kan få bostad. Och man kan inte förlita sig på soc heller. Vad för du om du blir ensamstående då? När inte din kille kanske känner att det är så kul att vara en familj. Tycker du att detta är ett drömscenario för dig och ditt barn?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

vadgöravad
2017-06-12 14:48
#16

#15 Nej men om min mamma bestämmer att jag måste flytta hemifrån som 15åring så måste jag ju bo någonstans. Jag menade inte att det är optimalt att flytta redan men om hon kräver det så blir jag ju tvungen.

Det var därför jag skrev in här och undrade om föräldrar ens FÅR tvinga en 15åring att flytta.

micki78
2017-06-12 14:55
#17

#16 Dina föräldrar har ju ett ansvar över dig tills du är myndig, dvs 18år. Jag tror inte dom kan slänga ut dig hur som helst faktiskt. Värt att kolla upp. Googla..

tlover
2017-06-12 15:00
#18

#16 Det "nånstans" kan istället vara någon kompis soffa.

Dina föräldrar är däremot skyldiga att försörja dig (men inte ditt barn) tills du fyller 18 eller går ut gymnasiet (dock max till du är 21 el 22 har jag för mig). Men du skulle inte heller vara den första som kastas ut i den åldern så jag gissar att det finns "kryphål" så det kan hända att du hamnar på tex fosterhem el liknande istället

l'm back

Aleya
2017-06-12 15:01
#19

#16 men jag frågade dig en fråga: vad ska du göra om du blir ensamstående? Och om du inte har någonstans att ta vägen och inget jobb. Barn är inte leksaker som du bara kan skita i när saker blir jobbigt. Och jag måste säga att jag förstår nog att din mamma helst ser att du gör abort. För du verkar inte kunna dels se framåt eller vara mogen nog för att ha hand om ett barn. Tyvärr.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Åsa S
2017-06-12 15:03
#20

Det finns många barn som bor på gatan idag som inte får stöd av soc eftersom soc. säger att deras föräldrar har försörjningsplikt tills de är 18år. Ibland har dessa barn lämnat hemmet självmant ibland har deras föräldrar bytt låset och vägrar släppa in dem. Så nej föräldrar får ju inte lämna sina barn vind för våg men det är inte så mycket som händer ifall en förälder slänger ut sitt barn och eftersom dessa barn är under 18 har de ofta svårt få hjälp av soc. Och sedan vill jag ju lyfta en annan sak blir du utslängd och knappt kan ta hand om dig själv inte har något tryggt boende etc. kan ju ditt barn bli omhändertaget och placeras i fosterhem soc tittar ju även på vad som de tycker är bäst för ditt barn och de kanske inte anser att din livssituation är bra för barnet.

Annons:
Gronstedt
2017-06-12 15:04
#21

#16: Det spelar ingen roll varför du flyttar, boende kan vara svårt att få tag i oavsett orsak. Det beror förstås på hur bostadssituationen är på den ort där du bor nu, men du kan behöva flytta långt. Det kan göra att du blir ännu mer ensam och isolerad.

Det är också svårt att få jobb, speciellt när man är för ung för många jobb, och ännu svårare när man är gravid. Kan du hitta jobb och boende och barnomsorg som ligger så att du kan ta dig mellan dem utan bil?

Gör upp listor över alla problem du fått tips om här och alla andra du kan komma på. Fundera sedan över realistiska lösningar på dem. Att bara tänka att "jamen då får soc betala" är ingen lösning, det fungerar inte så i verkligheten. Ju mer du har tänkt över i förväg, desto mer förberedd är du. Som småbarnsförälder måste man ha beredskap och kapacitet för tusen små katastrofer varje dag, och helst också för de stora. Det kräver stenkoll på detaljerna att få det att gå ihop.

Ta kontakt med till exempel BRIS och be att få prata med någon som kan förklara hur samhället kan hjälpa dig och vad du själv måste göra för att få hjälp, liksom vad lagen säger att du kan begära av din familj. Ta också noga reda på vad du INTE kan få hjälp med, så att du inte har några falska förhoppningar som inte infrias.

Se till att få så mycket av informationen som möjligt skriftligt och/eller anteckna så mycket du kan, så att du kan kolla i efterhand vad som sagts. Det är lätt att glömma eller missförstå.

Halvdansken
2017-06-12 15:05
#22

#16.  Ingen aning om din mamma kan tvinga dig att flytta, men jag tror inte att hon är tvingad till att försörja ditt barn. Så hur ska du göra det?  DET är ditt problem. Har du en plan för det? Och vad är den?  Hur ska du försörja ett barn om du inte har en inkomst? Det är inte din mammas problem, det är ditt, och pappans. Vad säger han om det här?  Har han en inkomst?

Min omedelbara reaktion - gör en abort.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

vadgöravad
2017-06-12 15:08
#23

#20 Så de föräldrar som byter lås och vägrar släppa in sina omyndiga barn så menar du att soc inte gör något åt det? Det låter ju konstigt ifall nu föräldrar inte får lämna sina barn vind för våg och de är försörjningsskyldiga tills barnet fyller 18. Hur kan det komma sig att soc struntar i det?

Gronstedt
2017-06-12 15:10
#24

#23: Soc är inte någon polismyndighet, de beivrar inte brott.

vadgöravad
2017-06-12 15:14
#25

#24 Jaha så polisen hjälper till där  omyndiga personer låses ute av sina föräldrar?

tlover
2017-06-12 15:20
#26

#25 Ponera att du inte kastas ut men förlorar all månadspeng och liknande (det har föräldrar all rätt att göra) vad ska du göra för att ta hand om ditt barn (som dina föräldrar inte är ansvarig för) har du en miljon* i sparande?

* Det ska vara snittet på vad det kostar att uppfostra ett barn

l'm back

Herveaux
2017-06-12 15:21
#27

Jag var en av dom som riskerade att bli bostadslös innan jag var 18 och Soc kunde inte hjälpa mig förens jag fyllt 18.  

Hade jag inte haft några riktiga eldsjälar till lärare så hade jag suttit på gatan. 🤗

Skulle aldrig ens överväga att bilda familj utan en stabil vardag med boende, jobb och fungerande ekonomi.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Annons:
Gronstedt
2017-06-12 15:24
#28

#25: Förmodligen inte, utöver att kanske köra hem dem om de uppträder störande på offentlig plats. Med lite tur kan det därefter göras en rättslig utredning (som kan ta lång tid), varefter föräldrarna kanske får ett föreläggande att uppfylla sina lagstadgade åligganden. Det kan de förstås strunta i, om de vill, och så börjar det hela om. 

En minderårig person kommer inte att få en egen lägenhet av socialen, där hen kan bo utan att bekymra sig om några räkningar. Däremot kan det efter utredning (som förstås tar tid) komma ett beslut att frånta föräldrarna vårdnaden om den omyndiga personen, eller att fosterhemsplacera hen, men det är inte något som sker i en handvändning.

[Roe Deer]
2017-06-12 15:37
#29

Först och främst så förstår jag att du känner dig sviken av din mamma… Att hon inte alls förstår dig och vad du går igenom. Hon som mamma borde ju själv vetat att risken fanns att hennes kommande tonåringar kanske skulle kunna bli gravida medan de ännu var unga. Så hennes nuvarande agerande tyder på rädsla att hennes livsstil kommer att spricka, hennes ekonomi kommer behöva omfördelas annorlunda, hon kommer inte kunna fortsätta leva som hon lever nu. Det skrämmer henne. Samtidigt är det ditt beslut, men ekonomiskt kommer din mamma drabbas. Så du får verkligen fundera hur du vill göra. Du gjorde allt i din makt för att inte bli gravid, och det vet alla om. Du kan mycket väl välja att behålla barnet, men tänk då på att all din tid kommer disponeras annorlunda, mindre tid för skola och ansvaret du lägger på dina föräldrars axlar. Samtidigt kommer en eventuell abort att påverka dig emotionellt livet ut troligtvis. Hur det än blir så kommer allt att förändras. I sådana här lägen brukar jag tro på ödet för att själv kunna deala med svårigheterna.

pyromanen
2017-06-12 15:47
#30

Kag tycker flera här i trådennär orimligt hårda mit ts som redan är i en svår situation! Vadå dyrt? Det behöver inte alls vara dyrt med barn! Ett barn behöver kärlek, omvårdnad, bra mat och lite kläder. Resten vi köper "åt barn" är egentligen åt barnets föräldrar. Barnet t.ex. Bryr sig inte det minsta om barnvanen är kusinens från 1997 (gratis) eller en ny för 12.000 Jag kan verkligen förstå att du inte vill göra abort! Jag är definitivt för fri abort, men just "fri" är jävligt viktigt! jag kan också förstå det kan vara en svår situation för din mamma. Kanske är hon ganska trött/mätt o nöjd med småbarn och känner inte hon skulle orka ett litet barn i hemmet? Jag tror det skulle vara bra att prata med en kurator. Inte på skolan utan på mödravårdscentralen/barnmorska. Det finns där kuratorer som är specialiserade på just denhär typen av svåra beslut. Börja med att gå dit själv och sen kanske igen tillsammans med din mamma. jag har en kompis som fick sitt första barn då hon var 16. Nu ör hon 26 och har 3. Och är gift med barnens far, har gått klart en bra utbildning, jobbar, bor i hus…. mår bra. Det finns sjäkvklart nackdelar med att få barn så tidigt men det finns fördrlar ocksp, tx. att en har mycket ork nör en inte är så gammal. Hoppas bitarna fallar på plats för dig ts!

vadgöravad
2017-06-12 15:50
#31

Tack snälla för alla svaren här!

Jag tror och hoppas att jag och mamma kommer kunna prata bättre framöver och att det är hennes chock som gjort att vi blivit osams. Det här är ju så nytt allting. Självklart förstår jag att hon är rädd och förtvivlad och allt. Det är jag själv också. Men det kom ändå som en liten chock för mig att hon reagerade så starkt. Vi har nämligen alltid haft en nära kontakt jag och mamma. Vi har inte haft några hemska strider och bråk mellan oss som jag hör att många kompisar haft med sina päron när de hamnat i tonåren. Nej jag och mamma har alltid kunnat prata om allt och hon har stöttat mig när jag haft gnabb med kompisar osv. Därför kändes det dubbelt hemskt när hon blev så jättearg plötsligt och inte alls förstod mina känslor till att ha en levande varelse i min kropp som jag vill skydda.

tlover
2017-06-12 15:53
#32

#30 och alla har en kusins barnvagn att ärva? Att leva billigt med barn beror också mycket på omständigheter.

Sen så kan vissa saker man köper till föräldrarna vara för barnets skull. Tex så har vi köpt en bärstol, helt enkelt för att det är enklast för oss, visst vi skulle kunna bära henne i armarna hela tiden men med min ledvärk så skulle jag bli en hemsk mamma (det är svårt att vara glad och snäll när man har ont).

Sen så är inte blöjor tex gratis heller (inte ens tygblöjor), eller mat, vissa kläder är i princip omöjligt att hitta begagnat också

l'm back

Gronstedt
2017-06-12 15:53
#33

#30 … och någonstans att bo, barnomsorg, sjukvård, friskvård, mediciner, blöjor, möbler, transport - och har man otur dessutom specialmöbler, specialkost, hjälpmedel, assistans … och mycket, mycket mer.

tlover
2017-06-12 16:02
#34

#31 När jag misshandlades som 14 åring så var min mammas första tanke "vilken tur att hon har försäkring"

Nät man är i chock så tänker man inte alltid bra

l'm back

Annons:
pyromanen
2017-06-12 16:24
#35

Jag har 3 barn, så det är inte så att jag bara har naiva ideer, jag har så att säga genomfört det i praktiken. Använda samma barnvagn för alla tre och köpte den från blrjan på loppis för 400 kr. Sydde i nytt innertyg när minstingen var på g. Alla kan hitta en billig begagnad barnvagn. (Barn kan sova gott i en papkartong eller byrålåda eller hemsnickrat vagga ocskå, det är föärldrar som "behöver" barnvagn). Men visst behöver barn saker också, särskild när de blir lite större. Men det är knappast det ekonomiska/matriella som är största utmaningen med att skaffa barn i Sverige 2017. Sånt lösar sig! Den stora utmaningen må vara att inte som sina jämnåriga ha x antal år mellan att en själv är barn och senare ev skaffar barn. Istället få ansvar för en liten ny människa. Det är ju ingen liten sak.

tlover
2017-06-12 16:51
#36

#35 Så var ska en person med 0:- i inkomst få de 400:- som en begagnad barnvagn "bara" kostar, eller en byrå för att sova i (eller blöjor, mat osv). Var ska man ha råd att köpa symaskinen för att sy om fodret från?

Jag är inte för att man ska slösa pengar heller, vår dotter har bara haft begagnade barnvagnar också men dom kostade ändå litet, mer än 0:- iallafall, så även blöjor osv

Nu pratar vi inte någon som har låg inkomst utan en som har noll i inkomst förutom möjligen på sommaren

l'm back

pyromanen
2017-06-12 17:38
#37

Ingen människa i Sverige (med svenskt personnummer) har noll pängar. Jag anser ekonomiska argument som helt irrelevanta i ts situation. Vargör skulle inte ts av alla människor få någon inkomst? Klart hon kommer antingen jobba, få csn eller hjälp från föräldrar. Dessutom har barnet en far också. (Däremot är det ett jättestort beslut att ta på sig ansvaret för ett barn). Har f.ö. skrivit en artikel engång inne på kvinna i fokus som handlar just om att skaffa barn och leva bra med liten inkomst.

Aleya
2017-06-12 18:22
#38

#37 csn är hon för ung för. Jobba heltid kan bli svårt då hon är bara 15. Och föräldrarna kanske inte har ekonomin. Så ne jag tycker inte att ditt argument gällande att pengar finns håller inte.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

tlover
2017-06-12 18:25
#39

#37 med tanke på ts ålder så blir jobb svårt att få. CSN kanske inte går pga barnet, föräldrarna har ju hotat med att kasta ut ts så där kan man inte räkna med pengar och ts är för ung för pengar från soc. Pengar från pappan är inte heller säkert då är det drygt 1000:- från FK som gäller, lägg till drygt 1000:- till för barn bidrag och du har förmodligen ts hela inkomst. Det är då till hyran, maten, hygien osv osv för båda

l'm back

ApanAnn
2017-06-12 18:35
#40

Det blir så negativt pga erfarenhet om hur mycket det kan kosta om något skiter sig. T.ex. Att amma är "gratis", men om det av någon anledning inte går eller om barnet har någon matallergi drar det iväg som fan i kostnad bara att se till att barnet får mat. Klart jag hoppas att allt går bra! Men det är bättre att göra en kalkyl som involverar marginal för att en eller flera saker skiter sig. Kanske läge för TS att be sin mamma boka in ett möte med soc tillsammans. Det kanske går bättre att prata med varandra om någon utomstående är med.

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

vadgöravad
2017-06-12 19:04
#41

Det har ej med pengar att göra för mina föräldrar. Om de var så fattiga hade de inte kunnat bo i stort hus med nyare bilar och skulle de behöva pengar har de en massa hektar skog de kan sälja. De har ju bra jobb båda också som inte är låg lön på.

(obs jag menade INTE att de borde sälja skog och försörja barnet med, ville bara tala om att mamma inte bor ensam i nån liten lägenhet och är urfattig)

Annons:
tlover
2017-06-12 19:44
#42

#41 fast det är ju deras pengar inte dina

l'm back

Lia
2017-06-12 19:49
#43

När jag blev gravid som 17-åring ville inte mamma heller att jag skulle bo kvar hemma om jag behöll. Delvis hade hon inte kunnat försörja mitt barn, och det hade jag inte heller förväntat mig. Och delvis var hon färdig med småbarnstiden. Hon hade stora barn nu och hade ingen lust att börja om med barnskrik i huset varje natt med allt vad det innebär. Och jag förstår det verkligen. Varför skulle hon tvingas byta livsstil så pass mycket utan att kunna påverka sin situation?

Att jag hamnade i min situation var en olycka, jag skyddade mig men det blev så i alla fall. Men trots det hade jag ju ett val. Jag kunde påverka situationen. Nu var det inte så förenklat, men jag valde till slut att istället låta mig själv och min pojkvän behålla våra tonår och skjuta upp familjelivet till framtiden. Det var 6 år sen och vi är fortfarande tillsammans, så det kommer med största sannolikhet bli en familj av oss ändå, fast när det passar bättre. Och jag är så glad över mitt beslut idag, trots att det var hemskt svårt då. 

Jag vet att det är svårt och känns omöjligt. Men tänk noga på alla fördelar och nackdelar både med att behålla och att vänta med barn. I mitt fall hade mitt liv försvårats något otroligt med facit i hand om jag hade behållit. Så jag hoppas verkligen att du tänker på allt och ser till att få komma till en kurator som kan hjälpa dig bolla idéer.

Aleya
2017-06-12 20:37
#44

#41 jag tycker du ska sätta dig ner med din mamma så får hon förklara hur dyrt barn är. Då kanske du bättre förstår att det är inte optimalt alls att få barn nu.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

vadgöravad
2017-06-12 20:48
#45

42. absolut har inte påstått annat.

Honestyisdead
2017-06-12 21:19
#46

Jag tycker inte att någon, oavsett ålder bör skaffa barn när man varken har jobb, bostad eller utbildning. Det är oansvarigt och egoistiskt.

Man behöver en grund att stå på.

pyromanen
2017-06-12 21:25
#47

Man kan skaffa sig jobb, utbildning och bostad. Även nör man har barn. Det ör inte egoism att vilja ta hand om ett barn som finns i sin mage. Det är kärlek. Och modersinstinkter.

Honestyisdead
2017-06-12 21:36
#48

#48 Det är min åsikt. Det är egoism för mig.

TS är FEMTON år. Ett barn själv. Förstår inte hur du kan skriva som du gör!

Annons:
Carolineee
2017-06-12 21:51
#49

Min kusin blev gravid när hon var 15 och hon valde att behålla barnet. Hon gjorde ett uppehåll med studierna ett tag. Idag är hon 24 och bor tillsammans med pappan till barnet och deras son som blivit ganska stor nu :)

Ts hoppas din mamma vill stötta dig hur du än väljer att göra

Herveaux
2017-06-12 21:57
#50

OT  Det är egoistiskt att skaffa barn i grund och botten.
Det är föräldrarna som vill ha barnet, det är inte barnet som vill komma till världen.
Man skaffar inte barn för någon annans skull än sin egen (och sin ev. partners).  

Tycker det bara är dumdristigt att skaffa barn (oavsett ålder på föräldrarna) när man inte har förutsättningarna att ta hand om det utan (ekonomiskt) stöd från andra, spec om man räknar kallt med pengar från tex Soc som huvudsaklig inkomst.

Vi som inte vill ha barn (och andra skattebetalare) ska inte behöva betala för att andra skaffar barn dom inte har råd med.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Honestyisdead
2017-06-12 21:59
#51

#50 Precis.

Herveaux
2017-06-12 22:10
#52

Tillägg till #50: Ville bara tillägga att givetvis kan även den mest välplanerade familjen hamna i en kris av något slag där dom blir beroende av tex Soc en period, men jag menade folk som redan när dom planerar och väntar barnet inte har en stabil vardag/ekonomi eller ens en plan för hur man ska kunna försörja en växande familj.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

pyromanen
2017-06-12 22:13
#53

#48 Och #47 är min åsikt. Jag tycker fkera här verkar vilja skrämma (med ekonomi tx) eller skuldbelägga (att det skulle vara egoism) skriver ts är omogen. Ja klart man är omogen när man är 15, men det betyder inte att man inte ska bemötas med respekt. Att ta beslut om att få barn när man är 15 är definitivt inget litet beslut! Därför jag även i #30 flreslog att prata igenom detta med kurator på mödravårdcentralen. De kan ställa rätta frpgorna så att alla viktiga adpekter tas med och en kan komma fram till bästa möjliga beslut i varje fall. Kanske kommer ett sådant samtal att utmynna i att ts ändrar sig och vill göra abort, kanske kommer det stärka henne i att rätt beslut är att barnet ska födas. De stora och viktga aspekter på det beslutet vidhåller jag har väldigt lite med ekonomi att göra. Det handlar om hur ts ungdomstid ska se ut. Åren 15-20? Hur stor skillnad är det på de två alternativen dessa år med eller utan barn? Hur såg ts planer ut innan ang utbildning i jobb? går det att justera planen så den går att genomföra med barn också? Eller kommer hon på att priset i form av förlorat frihet är för högt? 15 är ungt, ingen tvekan. Sen är 15-åringar väldigt olika. Vi kånner inte ts. Min son är 15. Och ett barn som inte är bra på att ra snsvar. Min kompis jag nämnde tidigare som ör 26 men var 16 nör hon fick barn hon fixade ju "uppgiften" galant.

Honestyisdead
2017-06-12 22:18
#54

#53 Ja jag har då inte varit respektlös mot ts.

Jag har sett hur illa det kan gå när man skaffar barn när man själv är barn. Därför avråder jag från det.

pyromanen
2017-06-12 22:20
#55

Och jag har sett att det också kan gå alldeles jättebra.

Annons:
tlover
2017-06-12 22:47
#56

#45 Det verkar nästan som att du påstår annat, bor du i din mammas hus så kommer det att påverka deras ekonomi att du skaffar barn och dom kanske ville ha lite "frihet" nu när du snart är stor nog att flytta ut.

Många väljer ju medvetet att skaffa alla barn nära varandra så att man blir av med småbarnsåren så snabbt som möjligt, dom kanske inte vill tillbaka till småbarnsåren nu

l'm back

Denna kommentar har tagits bort.
Greta G
2017-06-13 07:59
#58

Jag förstår att detta måste vara hemskt jobbigt för dig ts och jag förstår att du tänker att det handlar om vad du vill. Jag tänker att det handlar om vad som blir bäst för ett eventuellt barn. Själv har jag varken skaffat barn, hund eller katt och tro mig, det kryper i hela mig av längtan men det skulle vara egoistiskt exempelvis att skaffa katt för den skulle inte få det som den behövde, tillräckligt med utrymme etc. Det är din fria vilja men försök att inte tänka bara på dig själv utan på det kommande barnet, du får aldrig skylla hen för att du inte kunde gå klart skolan eller inte kunde göra de där sakerna alla dina vänner fick göra. Allt detta är ditt val. 

Jag har växt upp under svåra förhållanden där det ibland inte fanns mat på bordet och där det inte fanns trygghet och då är inte bara kärlek tillräckligt. Jag har många gånger känt att mina föräldrar kanske aldrig borde skaffat barn för det är faktiskt jag som har blivit mest lidande. Inte dom,  men valet är ju såklart ditt, välj det med stor omsorg och lycka till oavsett hur du väljer.

Katti
2017-06-13 13:51
#59

Jag har inte läst hela tråden, men känner att jag måste svara TS rakt från hjärtat inna jag ens tar mig tid att läsa. 

När jag var 15 var jag vid ett tillfälle orolig att jag var gravid. Det drog så klart igång en hel massa känslor, men den starkaste var att det här är MITT barn. För mig var det redan ett barn, inte ett foster som skulle kunna bli ett barn. Nu var jag inte gravid, men jag tänker på det där ibland. Jag var rätt lättledd på den tiden och ade alldeles säkert blivit övartalad att göra absort om så varit fallet. Och jag är helt övertygad om att jag hade mått mycket dåligt över det i resten av mitt liv. Jag är inte alls emot fri abort. Det är fantastiskt att möjligheten finns. Men för mig själv hade det varit fel med stora feta bokstäver!

Att din första tanke är att behålla barnet tycker jag tyder på en viss mognad. Att pappan känner likadant är fantastiskt! 

Oavsett hur du/ni väljer att göra så önskar jag dig stort lycka till och att du handlar efter egen övertygelse om inte låter dig ledas av vad andra tycker att du ska göra. Ung eller ej så är det ditt liv det handlar om och det är du som ska leva resten av livet med ditt beslut!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Denna kommentar har tagits bort.
Honestyisdead
2017-06-13 18:25
#61

#60 Jag undrar lite hur gammal du är som tror att någon skulle vara avundsjuk.

Aleya
2017-06-13 18:31
#62

#60 avundsjuk? Ne när jag var 15 hade jag då verkligen inte lust att ha barn. För jag insåg hur dyrt det är. Är du någon slags spåkärring? Menar när du vet att saker går bra. För det kan du inte veta. Och det låter inte som att ts har förutsättningar alls för att behålla barnet.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
pyromanen
2017-06-13 18:45
#63

Helt klart är det mycketmycket stor skillnad mellan olika Kvinnor när det gäller hur stark moderinstintet är. Och nu tänker jag absolut inte bara utifrån denna tråd utan även tx trådar som varit om valet att alldrig skaffa barn/ frivillig barnlöshet och motsatsen hur vissa ofrivilligt barnlösas hela tillvaro kan kretsa runt det att få barn. Och var o en förstår ju logiskt sett sig sjålv bäst. För att ts ska göra sitt bästa val behöver hon göra just sitt eget val. Jag hör väl till de där detta med att skaffa barn varit en jättestark kraft. Då jag blev gravid första g (oplanerat) hade jag 1/2 år kvar på min universitetsutbildning och efter det inget jobb och ingen bostad. Barnets far hade ett tillfälligt jobb och ingen bostad. Jag var dock 25 vilket är något helt annat än 15.

Gronstedt
2017-06-13 22:10
#64

#60: Det där var riktigt, riktigt otrevligt. Inte bara för att du ljuger bort alla faktiska risker och problem och lovar fantasier som du inte har minsta täckning för, utan framför allt för ditt att du så grymt förringar TS mor och deras relation.

Aleya
2017-06-14 08:18
#65

#63 ja du var 25. Det är en jäkla skillnad.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

pyromanen
2017-06-14 16:55
#66

Ja, jätteskillnad på åldern. Men likheter när det gäller känslorna för barnet i magen. De av er i tråden som alldtig varit gravida och är övertygade om att ni alldrig vill ha barn måste ha mycketmycket mindre av dedör modersinstinktkänslorna.

Aleya
2017-06-14 17:29
#67

#66 vad får dig att tro det? Men jag skulle se till att barnet har det bra och jag har ett stadigt liv innan jag skulle sätta ett barn till världen. Alltså inte tänka egoistiskt om vad jag vill.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Honestyisdead
2017-06-14 18:02
#68

#66 Eller så tänker en del helt enkelt förbi dom känslorna och tänker på framtiden och på barnet.

pyromanen
2017-06-14 18:25
#69

Det finns barn som har otur i "mammalotteriet" oavsett ålder vid förlossningen. Andra egenskaper ån ålder är viktigare. #68 Nej, jag tror inte ni "bara" tänker förbi. Bara att du kan skriva så gör att jag flrsyår att du inte förstpr styrkan som moderskänslor kan ha. De går verkligen inte att "tänka förbi", de är mycket starkare än så.

Annons:
Honestyisdead
2017-06-14 18:31
#70

#69 Med tanke på att folk gör abort och adopterar bort barn så finns det dom som tänker med hjärnan och inte bara hjärtat.

pyromanen
2017-06-14 18:35
#71

Ja det är jättestor skillnad mellan olika Kvinnor. Just det jag försökt få fram. Sen tycker jag kanske inte nödvendigtvis Kvinnor som gör abort är böttre exempel på tänkande med hjärnan, en del av dessa hade säkert kunnit undvika oönskat graviditet just genom att koppla på hjärnan i ett visst tidigare skede.

Honestyisdead
2017-06-14 19:09
#72

#17 Syftar så klart på de som gör abort för att dom just då inte kan ge barnet en stabil start. Det kallar jag att tänka.

Gurky
2017-06-14 19:21
#73

Kan man inte ta hand om sig själv tycker jag inte att man ska försöka ta hand om ett barn. Att man inte inser såna självklarheter betyder att man verkligen inte besitter mognaden man bör ha. Många pratar om ekonomi i tråden, men det är EXTREMT tidskrävande att vara småbarnsförälder, det är ett heltidsjobb och är du insatt vad det innebär samt hur det påverkar dig och ditt liv? Hur skulle du ställa dig inför det hela om du var ensamstående? Det är nämligen en väldigt stor risk att det blir så när barnet väl kommer. Hur tänker du kring det hela från barnets perspektiv?

oh-la
2017-06-14 20:39
#74

Jag förstår sin ångest ts, jag skulle själv aldrig kunna göra en abort idag. Den känslan är ännu starkare sedan jag fick barn. Även om en graviditet idag kanske skulle göra mig ensamstående då min man inte vill ha fler barn alls skulle jag behålla. Känner man så starkt för sitt ofödda barn skulle en abort kunna bli ett livslångt trauma. Jag tror att en 15-åring kan klara föräldraskapet precis som en 30-åring kan vara direkt olämplig. Att få barn vid 15 är ingen garanti för att man inte ska kunna läsa klart skolan och bli något. Man får hjälp att lösa det! Det löser sig! Gällande din mamma, har du kontakt med umo? Kan du få prata med en kurator och kanske få prata med denne tillsammans med din mamma så ni får sagt det ni vill utan att gräl.

aarina
2017-06-14 20:43
#75

Jag undrar om ts har tänkt sig att föräldrarna/mamman ska hjälpa till att ta hand om barnet och stötta ekonomiskt? Jag förstår mycket väl om inte föräldrarna är så sugna på det. Som så många här säger, man kan ju inte skaffa barn bara för att moderskänslorna klickar in, man måste ju se till att man kan försörja och ta hand om sig själv och barnet också. Det är ju ett enormt ansvar att kräva av nån annan (föräldrarna i det här fallet)

Kalli
2017-06-15 11:28
#76

För mig handlade det inte om modersinstinkt när jag var ung, det handlade om omognad och ett väldigt svartvitt tänkande. Jag kunde inte föreställa mig att göra abort, intalade mig själv att jag skulle tänkte varje år att nu hade X varit si och så gammal.  Numera tänker jag mer sansat, att abort faktiskt inte behöver vara världens undergång, det finns massor av Kvinnor som går vidare utan att älta och må dåligt. Dessutom handlar det inte bara om mig, det är ett eventuellt barn också.

Sen tänker jag inte säga åt TS att göra varken det ena eller andra. I mina ögon är hon på tok för ung men abort är och ska vara upp till den enskilda individen. Det jag skulle rekommendera är att gå och prata med en utomstående tredje part som du känner att du får förtroende för, en kurator, psykolog eller vad som.

Och till er som säger att det löser sig, skäms på er! Det kan ni inte garantera, man kan inte leva på kärlek och luft. Men jag utgår från att om Ts blir utkastad och hamnar på ett vandrarhem alldeles ensam med en nyfödd bebis då kommer ni ställa upp?

Annons:
pyromanen
2017-06-15 12:24
#77

#76 jo, det görs ju massor av anorter varje och de flesta känner förmodligen/förhoppningsvis att det var rätt beslut/bästa lösning och lever goda luv utan trauman. Är dock rätt övertygad att en sak som krävs för att en abort ska vara npgorlunda lätt att smälta är att kvinnan i frpga har flrsndrat beslutet i sig själv innan det sker, att aborten är frivillig och inte pressat/tvingat/manipulerat mot kvinnans egentliga vilja.

Gronstedt
2017-06-15 13:10
#78

#77: Minst lika viktigt är att hon inte pressas/tvingas/manipuleras åt andra hållet av argument som:

Det ordnar sig!
Du kommer aldrig att ångra att du blir mamma!
Barn kan man aldrig ångra!
Du vill väl inte MÖRDA ditt barn!
Ingen har någonsin ångrat sina barn, men en abort ångrar man hela livet!
Självklart kommer din mamma att hjälpa dig, det är en mammas uppgift!
Barn är det bästa som finns!
Ingen i Sverige är utan pengar!
Det löser sig, SOC hjälper dig!

pyromanen
2017-06-15 13:43
#79

Ok, då är vi överens kanske egentligen. A och o att det blir ett beslut som är förankrat i henne själv, hennes eget bästa möjliga val.

Gronstedt
2017-06-15 13:47
#80

#79: Absolut! Grundat på maximal mängd fakta rörande problem, möjligheter och tänkbara konsekvenser, positiva som negativa. Och utan sentimentalt struntprat, som att ingen ångrar barn eller att alla ångrar abort, eller att barn förstör livet med mera.

Falurven
2017-06-15 13:49
#81

Jag blev gravid när jag var 16 år gammal. Hade väldigt blandade känslor om vad jag ville göra, på ett sätt ville jag inget annat än att behålla barnet.

Men min logiska hjärna fick mig att verkligen att fundera - är det här verkligen en bra situation som jag för in mitt barn i?
Jag hade inga pengar, inte gått klart gymnasiet, inget jobb, inget eget boende.

Mina föräldrar är till skillnad från dina inte berikad med skog eller välbetalda jobb, vi har istället haft det ganska knapert och svårt att få mat på bordet ibland.

Mina modersinstinkter skrek åt mig att det kan funka, att jag tänker SE TILL att det funkar. Så kom min logiska hjärna och ifrågasatte - hur fan då?!

Det hade varit väldigt egoistiskt av mig att behålla detta barnet. Det fattade jag. Och jag förstod även innebörden av hur det är att leva knapert/osäkert, med en känsla av att man när som helst kan hamna på gatan eller att elen blir avstängd i en vecka mitt i vintern.

Jag vill inte att mitt/mina barn ska växa upp under lika osäkra omständigheter som jag har gjort.

Det slutade med att jag gjorde abort i alla fall, trots att en stor del av mig ville ha det här barnet. Jag ville dock inte föra in barn till världen, i min osäkra situation.
Distanserade mig från mitt barn, intalade mig själv att det bara är en 10 veckors cell-klump inom mig.
Efter aborten kände jag inte någonting.
Min reaktion kom ett år senare då jag började undra om jag verkligen valde rätt, ifrågasatte mitt beslut och faktiskt grinade över valet jag tog. Fick för mig att mitt barn dömde mig - larvigt jag vet.
_Sen var det över.

_Jag har inte lidit mer av detta valet, mer än att jag tänkt på detta ibland. Och nu idag när jag är 26 år gammal så är jag mer tacksam än någonsin att ett barn inte är i min situation.
Jag har fortfarande inte en stabil grund att stå på, så gudskelov är jag ensam i denna situationen.

Min mamma vill gärna att jag behåller ett barn om jag råkar bli på smällen nu 🤔

Mvh Nathalie

[LadyK]
2017-06-18 02:02
#82

Vet inte hur jag ska börja.
Har du TS bestämt dig för att behålla barnet tycker jag du ska göra det. Det kommer bli tufft och fattigt och ingen dans på rosor men det går.

Till många här undrar jag hur man tänker när man skriver till en tjej som ber om svar på en specifik fråga och på alla sätt och vis försöker få henne att göra en abort mot sin vilja, fri abort ska vara just fri även för en 15-åring.

Hur soc ställer sig till det vet vi inte och jag hade gått och pratat med dem om jag varit TS. Jag "fick" eget boende och försörjningstöd när jag var 15 eftersom jag och mamma inte drog jämnt sen om soc krävde mamma på en del av det har jag ingen aning om.

Och till argumentet att jag vill inte betala skatt för att soc ska försörja ditt barn. Blir jag bara trött och ledsen. Denna 15 åring kommer troligen att betala sin del skatt under sitt liv, likaså barnets pappa och barnet självt. Det finns många värre saker ens skattepengar går till som kostar fan så mycket mer.

TS hur ställer sig pappans familj till det? Med lite tur är de mer positiva och kan ställa upp för er.

Aleya
2017-06-18 07:31
#83

#82 nu vet jag inte hur gammal du är. Och vilket år du "fick" en lägenhet från soc. Men jag kan bara säga att verkligheten är mycket tuffare nu. Man ska tusan varken vara sjuk eller arbetslös. För det är inte alls säkert att man får hjälp. Och jag vill inte ens veta hur det går för minderåriga utan utbildning och barn.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
[LadyK]
2017-06-18 14:37
#84

#83 Jo det var ju några år sedan, men min dotters kompis som är i samma situation som ts, har en son på några månader får sin egna lägenhet 1 juli av soc. Jag skaffade barn tidigt utan utbildning, har jag en magister och en kandidat i ytterligare ett ämne som jag läst in via distans samtidigt som jag jobbat. Det går att först skaffa barn och sen utbilda sig. Tufft men det fungerar. At få barn tidigt innebär inte ett slut utan snarare en ny början. Att göra en abort är ett definitivt slut på ett barns liv.

Aleya
2017-06-18 15:22
#85

#84 ja men alla har inte samma driv som du kanske har. Men det är ju inte heller så smart att få det att låta som att det är som att allt serveras bara för att man skaffar barn. Det är det jag vill få fram. Om man ska vara petig så räknas inte embryo/foster som barn förrän vecka 22. Så att säga att det redan är ett barn låter mer som att försöka skuldbelägga folk som gör abort.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

pyromanen
2017-06-18 15:37
#86

Alltså det är nog inte så vanligt att en gravid tänker att det är något annat än ett barn de har i magen!? utom möjligen de som verkligen inte vill ha nåt barn i nagen.

Aleya
2017-06-18 22:11
#87

#86 jag har fattat din ställning. Du verkar inte ha något nytt att komma med i detta.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Katti
2017-06-18 22:33
#88

#85 Alla som inte får barn som unga har inte heller det drivet. Det är ganska många som "inte blir nåt" trots att de inte får barn tidigt och många som får barn tidigt som klarar sig alldeles utmärkt! 

Visst tar livet en helt annan vändning när man får barn, oavsett när man får det, men att det skulle vara slut eller kört är då verkligen inte fakta som gäller alla eller ens majoriteten.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

pyromanen
2017-06-19 06:36
#89

#87 mitt inlägg #86 hade visst nytt innehåll. Ditt #87 däremot var enbart ett otrevligt påhopp riktat inte mot det jag skrev utan mot mig. Vänligen försök diskutera sak ustället.

Tjeja
2017-06-19 09:57
#90

TS (vadgöravad) jag är enormt imponerad av din styrka och vilja! Stå på dig! Det är din kropp och ditt barn och din och barnets framtid det handlar om nu! Visst det blir jobbigt för din mamma men vilken jävla (ursäkta) skitmorsa som inte vill stötta dig om du behåller barnet! Jag blir såå arg! SJÄLVKLART ska du ha 100% stöd OAVSETT vad du väljer!!! Väljer du att behålla barnet väljer du en i praktiken tuff väg och med allt motstånd du har runt dig blir det extra hårt! Men samtidigt som det är jobbigt så väljer du också den väg som ger dig och barnet mest till hjärtat. Enormt med kärlek och glädje som inte går att jämföra med annat. Samtidigt som bekymmer och oro tyngre än du kan tänka nu. Gör du abort väljer du en på ytan lugnare och stillsammare väg. Mer dold sorg på insidan men istället mindre praktiska bekymmer att tampas med. Ett liv utan barnet är upp och nedgångar som det alltid varit. Ett liv med barn blir mer berg och dalbana. Underbara toppar och hissnande fart och sugande dalar. Vill du uppleva starka känslor av kärlek, lycka, oro och slit. Behåll barnet! Vill du slippa känslostormar och hellre sörja i det tysta men ha möjligheten att planera din framtid lite bättre. Då gör du abort. Oavsett så blir livet i slutänden sällan som man tänkt sig ändå. Men kan bli fantastiskt bra om man har turen att välja rätt i svängarna. Vad som är rätt för dig vet bara du! Många i din omgivning kommer visa vilka som är äkta vänner när bebisen väl kommer. De kommer stödja dig i praktiken även om de tycker du gjort fel. Andra kommer bli avunsjuka och vill också få gosa med din bebis. Din mamma kommer troligtvis mjukna när hon får hålla bebisen i sina armar. Då kommer instinkten och moderskänslorna med största sannolikhet slå till. Just nu är din mamma bara rädd och därför arg. Har du tur mjuknar hon med tiden eller åtminstonbe när barnet väl är här! Få kan stå emot en ljuvlig bebis! 💕 Heja dig vad du än beslutar dig för! Hoppas du följer ditt hjärta! 💖💗💞

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Annons:
Maria
2017-06-19 09:59
#91

TS har ju inte varit inloggad sedan sitt inlägg här så vi får väl hoppas att allt gått bra.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Gronstedt
2017-06-19 10:06
#92

#90: Fy för sådana fria fantasier, som att förutsätta att TS har vänner, äkta eller andra, eller kommer att kunna umgås med eller ens bo på samma ort som dem, om de nu finns. Fy för sådana fria fantasier som att förutsätta att en abort måste medföra sorg eller ånger. Fy för att försöka rosenmåla en fantasiframtid för en ung människa som står inför ett livsavgörande beslut.

Och FY för att vräka hat över en kvinna man aldrig ens sett bara för att hon inte omedelbart är villig att kasta bort frihet, fritid och pengar för att någon annan bestämt sig för att skaffa barn!

Vi är för övrigt många många som med största lätthet kan stå emot "en ljuvlig bebis". Det är fullkomligt absurt att inbilla sig att alla, eller ens majoriteten, skulle bli "avunsjuka" för att någon skaffat barn, och ännu mer att inbilla sig att dessa personer skulle vilja "få gosa" med någon annans barn, som om det var ett gulligt husdjur man vill leka med. Vad tror du föräldraskap handlar om egentligen?

Pytteliten
2017-06-19 10:32
#93

#92 skrev "Och FY för att vräka hat över en kvinna man aldrig ens sett bara för att hon inte omedelbart är villig att kasta bort frihet, fritid och pengar för att någon annan bestämt sig för att skaffa barn!"

Grejen är bara att någon annan i det här fallet är kvinnans dotter. En egen individ, inte vuxen ännu men på god väg att bli, och redan med ett eget utvecklat känsloliv, tankar och behov. En människa med egen vilja och massor av känslor i detta stora som händer i hennes kropp. En ung kvinna som som faktiskt i sammanhanget vet vad hon vill. Har då mamman rätt att med en vedertagen härskarmetod (gör som jag vill så får du min kärlek, gör du det inte så är du luft för mig) tvinga dottern att gå emot sina egna känslor och utföra en abort som hon verkligen inte vill göra? 

TS har faktiskt inte ställt oss frågan om vi tycker att hon ska göra abort eller inte. Hon vet vad hon vill. Det är våra egna känslor inför unga föräldrar som får utlopp i våra svar…

Tjeja
2017-06-19 10:35
#94

#92 Fy för alla som rosenmårar abort som den enda vettiga lösningen! Fy för alla som förnekar glädjen med barn! Fy för alla som förringar sorgen i att inte få behålla sitt barn man vill ha kvar och älskar! Jag har inte skönmålat livet med barn! Skriver att det är den tuffaste vägen med mest svårigheter, men också med mest glädje och kärlek! Är det falskt menar du? Är det fel att de flesta mjuknar med tiden när de väl står där med ett oskyldigt barn framför sig? Fyyy jag skulle inte vilja träffa den människa som kan spotta åt en ung mor och hennes bebis på grund av sina moraliska höga hästar! Jsg hoppas att alla som inte har förmågan att öppna sitt hjärta för sitt eget barnbarn aldrig blir far- eller morföräldrar! En förälder som i slutänden verkligen slänger ut sitt barn på grund av en graviditet är inte värd att vara mormor etc! Nej!!! JA, jag blir ARG på föräldrar som hotar sina barn med eftergifter om de inte gör abort! JA jag har förståelse för mammans ilska och frustration och sorg att hennes barn inte satte utbildning före familjebildning. MEN det rättfärdigar INTE att hota och kasta ut sitt barn som är gravid för det! NEJ! Dessa åsikter står jag för utan att skämmas!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Calcifer
2017-06-19 20:35
#95

Barn behöver mycket, mycket mer än bara kärlek. Punkt slut. Sen finns det ju skräckexempel där allt inte går som det borde. T:ex att barnet föds med en fysisk defekt som kräver speciell och krävande vård livet ut. Eller en funktionsnedsättning.

Eller som min äldre bror, som vid sex års ålder utvecklade en allergi mot ALLT. Alltså, jag skojar inte. Damm, päls, all mat utom renkött, blåbär, och tre grejer till jag inte kommer ihåg. Mamma hade då även en 8 åring, en fyra åring, och jag var nyfödd. Mamma kunde naturligtvis inte jobba för min bror kunde inte gå på dagis för han var så farligt allergisk. Hon fick städa minst 5-6 timmar om dagen, ingen överdrift. Dammsuga gardiner och annat som man inte brukar behöva göra, speciellt inte varje dag. Och hur tror du andra barnen kände? Jag var ju nyfödd i princip, jag märkte ju inget. Min syster på 8 år klarade det rätt bra. Min bror som var 4 for väldigt illa av det.

Nu är ju skillnaden att mamma hade fyra barn. Men hon var 30 när hon fick första barnet, och hon blev ensamstående efter att tredje barnet var fött, och vi fick vända på varenda krona hela min barndom. Och vet du vad? Det var ett HELVETE. För alla inblandade. Lyx i min familj, det var den där enda gången i månaden då vi kunde gå på ett fik och få en chokladboll för 10:- men vatten var vi tvungna att dricka. Nya kläder var inte att tala om. Alla ärvde kläder av varandra, allt var second hand, det ledde till mobbning och utfrysning och att vi skämdes otroligt mycket när vi växte upp och såg hur alla andra hade det så bra. Nu var min bror bara så extremt allergisk i ungefär två år innan det lugnade sig.

MEN. Vad gör du om ditt barn blir så? Så att dagis är omöjligt, du kan inte jobba för du inte kan lita på (och tro mig, det skulle du inte göra) att någon annan skulle göra 100% rätt för ditt barns säkerhet. Du kan i princip inte lämna hemmet, och alla som kommer och hälsar på måste omedelbart in på toaletten, duscha, byta kläder (det var en verklighet i vårt hem, inkluderade oss barn när vi varit på dagis etc), ingen kunde använda parfym eller deodorant, hade någon varit i kontakt med djur eller ätit t:ex jordnötter kunde de helt enkelt inte komma in alls. Mamma var totalt isolerad under två års tid och vi blev i princip det också.

Vad gör du om det händer dig?

Vad gör du om ditt barn föds med en hjärtsjukdom som kräver sjukhusbesök och operationer kanske minst en gång i månaden i flera år? 

Vad gör du om ditt barn har extrem kolik och vrålar dag ut och dag in så att du inte får sova? Jag lider av insomnia, efter 2-3 dagar utan sömn så bryter hjärnan och kroppen ihop och man kan inte fatta bra beslut, man blir desperat, svag, arg, ledsen, förtvivlad. Hur hade du tänkt klara jobb, barn, hushåll, etc då?

Min gissning är att din mamma är upprörd för att det är så extremt vanligt att om barn skaffar barn är det mormor eller morfar som måste agera föräldrar. Din mamma kanske är helt färdig med småbarn och vill helt enkelt inte ha fler barn. Vill inte ha spädbarn längre. Vill inte bli tvingad att vara den som går upp på natten för att du inte orkar. Och kom ihåg att du måste ge upp 90% av det som tonåringar gör. Gå ut och festa? Glöm. Unna dig roliga ekonomiska saker? Glöm. Följa med på klassresor? Glöm. Kunna studera heltid när du inte har egen lägenhet, ingen inkomst, kanske ingen dagisplats (det är inte alls säkert att man får dagisplats hur lätt som helst beroende på vart man bor), och hur gör du då?

Man är otroligt naiv om man säger att det enda ett barn behöver är kärlek. Nej. Ett barn behöver en stadig uppväxt, med allt som kan komma att behövas förutom kläder, blöjor, eventuellt välling eller mjölkersättning om du inte kan amma, leksaker, etc. Och småbarn växer förövrigt ur sina kläder löjligt fort.

Jag kan inte tvinga dig till abort och det skulle jag aldrig göra. Men du MÅSTE tänka över alla scenarion innan du fattar ett beslut.

Och det värsta som kan hända är att ditt barn faktiskt tas ifrån dig för att du anses inte kunna ge det allt som det behöver. Att göra abort är jobbigt, det tvivlar jag inte på, men BARNET far inte illa av det och du behöver inte gå igenom en graviditet, känna barnet sparka, se ultraljud, gå igenom en förlossning, hålla ditt barn för första gången, ge det ett namn, och sen tas det ifrån dig för att du inte anses kunna ta hand om ditt barn.

Sen är barn för livet. Det går inte att tänka "ja men det är ju bara tills barnet är 18". Glöm din dröm. Det är ditt barn tills den dag du dör och även om barnet så småningom blir mer kapabel att stå på egna ben så försvinner inte ditt ansvar bara för att det blir myndigt. Förälder kommer du alltid vara.

I denna situation är din skyldighet att tänka på barnet först. Inte dig och dina känslor. Ärligt, hellre att du mår dåligt över en abort än att ett barn föds och far illa över ditt beslut.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Herveaux
2017-06-19 20:46
#96

#95 Klockren text. 🌺


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Katti
2017-06-19 21:32
#97

#95. Och hur klarade din mamma det som 35-plussare? Inte ett dugg bra efter vad som går att läsa i ditt inlägg. Så klart en jättejobbig situation, vem som än hamnar i den, men där är knappast mammans ålder av speciellt stor betydelse. Snarare har en ung människa mer krafter och en friskare kropp (rent statistiskt). Dessutom troligen inte tre barn till… Men hela inlägget är oerhört hypotetiskt. Absolut kan det hända vem som helst att man får ett barn med speciella behov. Vad gör man då? Jo, man gör så gott man kan utefter omständigheterna!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
vadgöravad
2017-06-19 21:39
#98

#91 Nej inte varit inloggad men läst ändå men tappar sugen att skriva när många verkar bli så irriterade och upprörda över mitt beslut.

Men jag har smältit allt mera nu och även mamma tror jag. Jag och min kille fram emot att få lära känna den nya lilla krabaten men förstår att det kommer bli tufft på många sätt.

Men nu ska jag inte skriva mer här. Det blir bara massa upprörda svar tydligen.

Så ni kan låsa tråden eller fortsätta bråka utan mig.

Calcifer
2017-06-19 21:47
#99

#97 Det var otroligt svårt. Och dessutom har jag asperger något som inte blev en officiell diagnos fören jag var 25, min syster har Borderline, min ena bror har drag av asperger han med. 

Hypotetiskt visst. Men man MÅSTE räkna in dem i sina tankar. Det är klart det kan gå hur bra som helst, där man får en massa babysaker av folk, där ens barn är helt underbart lättskött, där man har tur och soc verkligen hjälper en med lägenhet och man kan göra klart sina studier på distans etc. Men om det INTE blir så måste man ha en plan för det också. Det är omöjligt att veta med säkerhet.

#98 Fast du får nog faktiskt acceptera att du kommer få många som inte menar illa mot dig men som faktiskt tänker på barnet i första hand - något ni också borde göra. Förstår att ni tänker på barnet, vilket kön det skulle kunna vara, hårfärg, osv. Men det du inte verkar tänka på är alla möjligheter där det faktiskt inte går bra.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Ria74
2017-06-19 22:36
#100

Du sitter i en väldigt svår sits TS och jag förstår absolut att du inte vill göra abort. Men det man måste tänka på är att det kan rent ut sagt bli skitjobbigt för vem som helst ung som gammal att bli förälder.

Jag var definitivt inte en ung mamma när min dotter föddes och även om jag hade man, hus, jobb och stadig ekonomi var det enormt tufft främst den första tiden.

Graviditeten var ingen dans på rosor, jag kräktes varje dag och flera gånger om dagen så att kunna jobba var inte så enkelt. Tröttheten gjorde ju också sitt till och trött kan man bli oavsett om man är ung eller gammal.

Under förlossningen blev det komplikationer så jag fick akutopereras vilket ledde till att amningen inte kom igång alls. Jag fick enormt dåligt blodvärde och var så trött att till och med att gå uppför en vanlig trappa kändes som att bestiga Mount Everest där i början.

Dotter fick kolik och skrek konstant till hon var ca 6 månader gammal. Min man jobbade borta hela veckorna och ibland var jag så trött att jag kunde satt mig ner och gråtit.

Nu skriver jag inte detta för att avskräcka dig från att behålla barnet utan bara som en motvikt till dom som säger att allt fixar sig. Ibland är det inte enkelt, särskilt inte om man inte har ett bra socialt skyddsnät.

Din mamma vill kanske inte ställa upp även om hon får se bebisen, det måste tas i beräkningen. Din kille kanske ångrar sig rätt som det är och inte heller vill ställa upp, du måste vara beredd på att detta kan inträffa. Sen kan ju naturligtvis det motsatta med inträffa att allt fixar sig utan problem. Men planera för värsta scenariot och hoppas på det bästa är mitt råd.

Lycka till hur du än väljer att göra!

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Tjeja
2017-06-19 23:29
#101

Ts skrev den här tråden i hopp om att finna stöd i att hon faktiskt har ett fritt val! Men med samhällets och majoritetens attityder här så ger ni henne verkligen inget fritt val. Enbart en massa fördömmanden! All skit ett barn eller en mamma kan råka ut för kan ske oavsett moderns ålder! En ung person har visserligen mindre erfarenhet och kunskap för att hantera svårigheterna. MEN å andra sidan har de kraft och energi att kämpa sig igenom svårigheter med som den äldre föräldern inte har! Dessutom har äldre en förmåga att måla upp allt och jaga upp sig värre än vad som är nödvändigt i många situationer. Beslutet att vara en hängiven eller en självupptagen mamma har med personlighet och attityd att göra, inte ålder! Majoriteten dåliga föräldrar lär knappast vara de yngre föräldrarna utan sådana föräldrar som sätter sina barn i andra, tredje och fjärde hand efter karriär, egna behov och gud vet vad o s v! För övrigt: Klockren Katti i #97!

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Calcifer
2017-06-20 08:06
#102

#101 Jag tycker inte åldern spelar in så där jättemycket i ens kompetens att bli förälder. Inte åldern ensam. Men någon som är äldre har oftast en stadigare ekonomi och kan hantera de kriser som kan hända bättre (både ekonomiskt och emotionellt). Som sagt har jag aldrig sagt att TS måste göra abort. Det är helt och hållet hennes val. Det är alltid personen som är gravids val. MEN, det är naivt att bara fokusera på det positiva och tänka "det kommer gå bra" utan att ha en fullt utstuderad plan för hur man ska göra om det inte är det- Dessutom bör TS kontakta t:ex soc omedelbart för att se hur de kan hjälpa, alternativt försäkringskassan, samt vända sig till en kurator inom vården som också kan komma med hjälp kring vart hon bör vända sig. Tycker även TS ska försöka hitta t:ex ett forum som specialiserar sig mot unga Kvinnor i samma ålder där de kan ge sina erfarenheter.

I min hemstad var det en ung tjej som blev gravid tre gånger, och pga hennes ekonomiska situation, att hon saknade fast jobb, inte hade en färdig utbildning, ingen bostad, etc, så tog de alla tre barn ifrån henne och hon har nu 10 år senare aldrig fått träffa något av dem. Det skulle vara fruktansvärt hemskt för TS om det skulle hända.

Notera att jag personligen oftast använt ordet OM. Just för att det är inga säkra scenarion  - men det är möjliga scenarion och TS bör åtminstone gå igenom dem alla och tänka "ok, OM det händer, hur kan jag lösa det". Se efter om det där TS bor kan finnas stödgrupper eller t.o.m. grupper på FB eller nåt liknande om tjejer som varit i nästan samma situation. Det gäller att vara så informerad man kan, både om det bra och dåliga, och därefter fatta ett beslut för barnets bästa, inte bara tänka på sig själv och hur gulligt det skulle vara med ett barn.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Katti
2017-06-20 10:09
#103

#102. Man blir inte fråntagen sina barn för att man är ung eller har dålig ekonomi i Sverige.  I så fall skulle det vara vanligt med sverigeadoptioner, men det är ytterst ovanligt att svenska barn adopteras bort. Det fanns garanterat missbruk eller andra stora problem i det här fallet som du inte känner till eller väljer att inte skriva om.

En ung tjej som av misstag blir gravid och då gör ett aktivt ställningstagande att behålla barnet hon bär tycker jag rent generellt känns både mer mogen som som mer av ett mammaämne än alla de Kvinnor som ska "leva livet" till 35 utan en tanke på barn, men när den biologiska klockan tickar kommer på att de i alla fall ska ha ett som sedan visas upp som statussymbol…

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Gronstedt
2017-06-20 10:09
#104

#95: Anser du på allvar att att "vara mormor" är något slags belöning eller utmärkelse man måste "förtjäna"? I synnerhet om man inte vill vara det? Hur ser du egentligen på barn och familjebildning - som något alla automatiskt vill ha och blir lyckliga åt, oavsett om man fått välja själv eller inte? Det ger ett bedrövligt enkelspårigt och inskränkt intryck och tyder på en extremt romantiserad bild av verkligheten. 

TS, det är bra att du kommit till beslut och jag hoppas att du har och får stöd kring det. Fortsätt att skaffa dig så mycket information du bara kan i alla avseenden. Både angående hur du ska sköta graviditeten och det kommande barnet, men framför allt kring juridik, socialförsäkringar etc. Lita inte på tyckanden och ojanden, utan leta fram hårda fakta så mycket du kan. Information kan man aldrig få för mycket av.

Annons:
Kalli
2017-06-20 12:20
#105

#103: Lyckligtvis finns det ju inte bara de två alternativen. Det önskvärda vore väl att man blev med barn för att man bestämt sig för att man vill ha barm. TS ville bevisligen inte ha barn nu, eftersom hon åt p-piller, utan skaffar barn för att hon inte vill göra abort.

Calcifer
2017-06-20 16:37
#106

#103 Bortadoperad har jag inte sagt är ett faktum. Däremot kan barnet placeras i fosterhem om det anses att det inte finns en stabil nog miljö hos biologiska föräldern. Skulle mamman göra slag i saken att vägra försörja barnet, då ska alltså den väldigt lilla summan tonåring får kunna försörja både henne och ett barn. Och skulle de bli nekad ordentligt boende, där kanske hon måste placeras i fosterhem själv är risken stor att barnet inte kan följa med dit. Det behöver inte betyda att hon aldrig får tillbaka barnet, men risken finns även där. 

I det exempel jag gav vet jag inte om barnen faktiskt adopterades av någon familj eller om de bott i fosterhem hela denna tiden. Det enda jag vet är att hon aldrig kunnat reda upp sitt liv så pass att det har kunnat vara en möjlighet för henne att få dem tillbaka.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Linn Is The New
2017-06-25 15:17
#107

Jag har läst en hel del, och vissa av er… Jag tappar verkligen hoppet om mänskligheten lite varje dag. 

TS jag lider med dig, och om du vill behålla ditt barn som är av ditt egna kött och blod så ska du göra det. Ingen ska tvinga dig att ta bort det barn du har skapat och vill älska livet ut. 

Jag kan berätta för er som säger att en  femtonåring inte klarar av att ta hand om ett barn- fy skäms på er allihopa. Min mammas väninna fick barn när hon var 15,  och hon lever fortfarande tillsammans med sin make. De bor i hus och har 3 barn, det äldsta är 19 i år.  Hon jobbar, och maken jobbar. Dem hade det tufft, men det funkade och nu lever dom to.m bättre än många andra par som fick barn när dem var äldre. Min tjej kompis som är 15 fick precis en liten flicka, det går jätte bra för dem också. Hon pluggar hemma samtidigt som hon tar hand om barnet, och pappan älskar barnet och jobbar på ett jobb som han fick tag på genom en bekant. Dom lever i en jättefin husbil, och det funkar UTMÄRKT! 

Jag är själv femton år men anser mig själv vara mycket mognare än många tjugoåringar och trettioåringar, och skulle klara av att ta hand om ett barn. Så jag anser att TS ska följa sitt hjärta och göra som hon vill. 

Och vissa av er skriver att förhållandet kanske inte håller hela livet etc och hon blir singelmamma. MEN hur många vuxna skiljer sig inte och annars ser att skaffa barn som en problemlösare? Vuxna är inte så mentalt goda som många anser dem vara. "Vi har mer erfarenhet" "fast jobb" etc etc. Och? Den här flickan kommer få massa erfarenhet och massor av kärlek av sitt barn, och den ekonomiska biten löser man om man verkligen vill. Punkt slut.

  • Du får lätt tag på kläder etc från köp/sälj sidor
  • Du behöver inte dem dyraste blöjorna
  • Du kan göra din egna barnmat för att sedan frysa in
  • Om barnet blir sjukt har du som tur fri sjukvård i Sverige.
  • Om du inte vill betala dagisavgiften, behöver du faktiskt inte låta barnet gå på dagis om du inte anser detta nödvändigt
  • Skolböcker/skola är gratis upp till gymnasiet då böcker etc betalas själv.
  • Kärlek kan du ge oändligt av
  • Hyran fixar du, det är bara att kämpa. 
  • Eller så gör du som min kompis, lev lite billigare och sedan skaffa något bättre.

Lycka till käraste du

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

Calcifer
2017-06-25 15:26
#108

#107 Och det där är inte ett inlägg som tyder på att du är mognare än en 30-åring när det gäller verkligheten kring att ha barn.

TS ska inte göra abort om TS inte vill. Men det är naivt och oansvarigt att inte ens sätta sig ner och innan man fattar ett beslut gå igenom många olika eventuella scenarion där man söker lösningar till dem om det skulle utspela sig som så. 

Det är naturligtvis så att det finns solskenshistorier. Det är ingen i tråden som påstått att det är omöjligt och det är ingen som ska skämmas. Däremot finns det historier där det inte gått som man tänkt och det är de man måste vara beredd på att få kämpa med. Det finns en miljon "kansken" och "om", att man ignorerar dem alla bara för att fokusera på ett scenario där absolut allt går rätt är dumt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Linn Is The New
2017-06-25 15:46
#109

#108

Så man ska helt enkelt gå runt och tänka "shit detta kommer jag förmodligen inte klara så jag tar bort mitt egna kött och blod"? 

Nej, om man verkligen vill går allt. Själv tycker jag du är omogen som inte inser det. Det finns historier i oändlighet, och vissa slutar sämre och vissa slutar bra. Men om man ska gå runt och vara rädd och inte se hopp, ja då lever man förmodligen under en sten.  Så varför i hela vida världen skulle inte denna unga kvinna få uppleva kärleken från ett barn och erfarenheten av att vara mamma? 

Hon är varken naiv eller oansvarig, hon vill bara ta hand om sitt barn. Det är sådana människor SOM DU som gör att hon tappar hoppet om mänskligheten  och en lycklig framtid med sitt barn. 

Jag säger inte varken eller om det kommer gå bra, men jag ger mig fan på att hon lyckas om hon verkligen vill. Ts, jag är på din sida.

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

Honestyisdead
2017-06-25 15:48
#110

#107 Jag tycker inte det är moget att tro att solskenshistorier och tro på att pengar alltid löser sig. Det är inte realistiskt. Och kärlek löser inte allt.

Undantag finns. Men kolla statistik på hur vanligt det är att man är tillsammans till vuxen ålder om man träffas när man är 15. Det är Sådant man måste tänka på.

Och visst känner man sig mogen som 15 åring. Men man är fortfarande ett barn.

tlover
2017-06-25 15:49
#111

#107/109 jag tycker snarare de flesta tryckt på att ts ska tänka efter noga och planera nog ifall hon vill behålla det.

Visst vissa är helt emot att så unga skaffar barn men de är väldigt få

l'm back

Annons:
Linn Is The New
2017-06-25 15:52
#112

#111 Jag kommer besvara din kommentar för du anser inte att jag är omogen, vilket jag tackar för. Jag håller med dig, men om hon sedan fattar beslutet att hon vill behålla det så tycker jag hon ska få göra det :)!

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

Honestyisdead
2017-06-25 15:57
#113

#112 Samtidigt tycker du att folk i tråden ska skämmas 🤪

Calcifer
2017-06-25 16:03
#114

#109 Ord och inga visor och otroligt aggressivt uttryckt. Vet inte om det speglar på mognad men kör på det.

Man lever inte under en sten om man accepterar att saker inte alltid går som man vill i livet. Däremot gör man det om man vägrar se annat än att allt kommer gå perfekt och helt rätt. Det gör inte alltid det, och att gå från helt blind för ett problem som sedan uppstår är en käftsmäll av livet som heter duga. Varför inte försöka se till så att man tänkt på det mesta innan det händer, om det händer? 

Det är knappast korkat av TS att t:ex ringa soc, ringa försäkringskassan, prata med andra närstående, uppsöka forum där många befinner sig i eller har befunnit sig i samma position och även kontakta t:ex mödravårdscentral för att kunna få kontakt med kurator eller annan person att prata med om detta.

Sätta upp skygglappar, slå händerna för öronen och skrika LA LA LA LA LA och intala sig att inget kan gå fel är däremot motsatsen till smart eller moget.

Det betyder inte att TS ska göra abort, Det betyder att TS och alla i TS situation bör tänka efter en gång extra innan ett beslut, oavsett vilket det är, så att det blir så bra som möjligt för ALLA i situationen. 

Men du kanske tycker att det är bättre om ens eget kött och blod (som du tjatar om, som om någon här hintat på att det är en växt eller en alien man blir gravid med) lider längre fram i livet, kanske i åratal, för att man valde att inte ens försöka se situationen ifrån olika håll och synvinklar.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

tlover
2017-06-25 16:57
#115

#112 såklart och de flesta är för fri abort här också (dvs att den gravida bestämmer, inte att hon måste göra abort).

Sen att folk säger vad som kan hända är ju bara bra eller hur? Då kan TS förbereda sig. Skulle alla säga att det blir underbart och att allt barn behöver är kärlek så skulle det ju vara att göra TS en björntjänst för så är det inte. Jag är mamma, jag vet.

l'm back

finafiskarna
2017-06-25 17:59
#116

#107 På vilka grunder  baserar du ditt antagande att du är mer mogen än de flesta tjugo och trettioåringar? Med tanke på att hjärnan är färdigutvecklad i 25- årsåldern och konsekvenstänket (väsentlig del av att ta genomtänkta och mogna beslut) är bland det som är färdigutvecklas allra sist låter det väldigt osannolikt. Vilka egenskaper anser du dig besitta som de allra flesta av denna åldersgrupp saknar? Jag har aldrig träffat någon som inte ansett att den utvecklats sedan den var 15. Bara att ta ansvar över egen ekonomi och hushåll, och lära sig att se vilka brister man själv har är något som jag, liksom de flesta lär sig när man ställs inför de nya krav som kommer med vuxenlivet.

tlover
2017-06-25 18:14
#117

Typ ett tillägg till #116

När jag var 15 så ansåg jag mig mogen, mycket mer mogen än 20-30 åringar också. Numer vet jag att jag inte alls var det. Visst jag var, på vissa områden mycket mer mogen än mina jämnåriga men på andra områden var jag lika mogen eller till och med mindre mogen.

l'm back

Calcifer
2017-06-25 18:32
#118

#117 Gud, jag med. Och trodde jag var helt medveten om hur mycket saker kostade eftersom jag kommer från en väldigt fattig bakgrund. I had noooooo clue, säger jag bara. 

Jag vet med mig minst över 100 personer i min omgivning som tänkt precis samma. Att de är så himla mogna för sin ålder. Sen går det 10-15 år och de inser att de hade så otroligt fel. De var inte mindre mogna för sin ålder, men mer mogna var de absolut inte.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Linn Is The New
2017-06-25 19:58
#119

Jag arbetar som servitris och har ett iq på 154… högre än väldigt många vuxna :)

Mvh Linn 

Jag har inte speciella talanger. Jag är bara passionerat nyfiken // Albert Einstien

Ansträngning lönar sig bara om du vägrar att ge upp // Napoleon 

Driver en blogg vid namn: Starriderstables.weebly.com

Since 2016

finafiskarna
2017-06-25 20:03
#120

#119 Så att du arbetar som servitris eller har ett högt iq skulle alltså göra dig mer mogen än andra i din ålder eller 20-30 åringar? vad har iq konkret med mognad att göra? Förklara gärna!

tlover
2017-06-25 20:04
#121

#119 Hög IQ behöver inte betyda mognad, jag vet. Jag har själv hög IQ, även min man har det och han erkänner också att han inte alls var så mogen som han trodde när han var ung

l'm back

pyromanen
2017-06-25 20:20
#122

Vilket sjafs om mogenhet. Klart att en ungdom på 15 är tämligen omogen. Hon som väljer att bli mamma vid 15 lär mogna tidigare än sina kompisar, det kommer hon vara tvungen till. Att växa med uppgiften tror jag det kallas. Oavsett vilken ålder eller mogenhetsgrad eller iq en människa har så förtjäner hen att mötas respektfullt.

tlover
2017-06-25 20:39
#123

#122 Visst ts kan möjligen mogna snabbare ifall hon väljer att inte göra abort men utvecklingen på frontalloben som blandannat har som uppgift att ta beslut grundat på möjlig framtid kommer inte att utvecklas snabbare. Därför tycker jag inte ts ska fnysa åt alla de tips som hon får. För det är faktiskt vad de flesta kommer med tips på tex vad hon ska tänka på för att kunna göra ett välgrundat beslut om att göra abort eller inte.

Det är som sagt få som tycker att ts är hemsk och att hon måste göra abort. De flesta vill bara att hon ska göra ett så välgrundat beslut som möjligt

l'm back

Calcifer
2017-06-25 20:55
#124

#199 Jag har också högt IQ. Inte var jag mognare som 15-åring för det. Det har ingenting med varandra att göra. Jag hade även mitt första jobb i den åldern. Inte heller det garanterade någon slags automatiskt mognad där jag kunde påstå att jag låg på samma eller högra nivå som någon dubbelt så gammal som jag.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Aleya
2017-06-25 21:42
#125

#119 hahahahaha vad har jobba som servitris och iq med nått att göra i denna tråden? Låter mer som skryt. Gå och var 15 istället för att uttala dig om saker du inte verkar förstå alls.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
Greta G
2017-07-12 14:51
#126

#119 . När du uttalar dig sådär om iq och jobb får det mig att undra om du verkligen har ett så högt iq…..  inget illa ment men jag med ett normalthögt (vad jag vet, har inte gjort något test) förstår att det inte har något samband med mognadsnivå.

[LadyK]
2017-07-12 15:13
#127

Att ha hög IQ betyder inte mycket alls om man inte kan omsätta det i kunskap.

Halvdansken
2017-07-13 15:54
#128

#107. "Hyran fixar du, det är bara att kämpa. "

Kämpa med vad? Hur? Om man inte har pengar, hur skaffar man de då?  Man kan inte leva på kärlek och luftbiff.  Visst finns det unga tjejer som klarar det fint att bli mammor, men då har de stor uppbackning från vänner och familj. 

IQ har inget med mognad att göra, det är ett sätt att mäta visst logiskt tänkande.  Som programmerare ligger jag också högt på de där testerna (var har du gjort dina? Via nätet eller en kontrollerad Mensatest?), men jag var inte mer mogen för det innan jag blev sådär 21 och flyttade hemmifrån och upptäckte en massa saker.

Hela ditt sätt att resonera tyder på att du är ung. Det är inte så att "allt fixar sig" när man står ensam, plötsligt.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

[Devya]
2017-07-14 07:32
#129

#119 Vad är det för test som du har gjort om jag får fråga? Jag gjorde ett test över nätet som var på engelska. Det var otroligt många sidor att fylla (närmare 100 om jag nu minns rätt) och det gick på tid. Det var ett test som jag gjorde 2009. Hur pass pålitligt ett sådant gratis test är vet jag inte men jag tvivlar på resultatet (141). Jag är inte korkad men jag vägrar att tro att jag skulle ha ett så pass högt IQ. De flesta i-net test är bara trams. Jag gillar inte då det finns alternativ att välja mellan även om jag vet att dessa test fungerar på det viset. Om du också är så smart som du säger så vet du väl om att IQ test mäter egentligen inte din intelligens. De var ju inte heller för att mäta vuxnas intelligens från början, utan de gjordes väl ursprungligen för att mäta barns intelligens. Någon får rätta mig om jag har fel men det är vad jag har fått lära mig. Så om du tror att ditt IQ är högt bara på grund av ett test, oberoende vilket test det är som du har tagit så får du tänka om lite. Jag skriver inte det för att vara elak utan för att upplysa dig och andra att dessa test fungerar inte. De är dock roliga att göra om man inte har något annat för sig. :)

tlover
2017-07-14 08:28
#130

#129 Jag har för mig att det finns två olika IQ test, ett för vuxna och ett för barn eftersom barns hjärnor fungerar olika än vuxna.

Tex det jag gjorde ett övervakat test för borde ha varit för vuxna, annars ser jag inte riktigt vitsen med det (då jag var vuxen).

l'm back

[LadyK]
2017-07-14 08:41
#131

Har själv gjort mensas tester både som barn och vuxen då min hjärna inte riktigt är på samma nivå som min motivation. Det är inga lätta tester.

Katti
2017-07-14 09:43
#132

Man IQ-testar bara barn i undantagsfall i Sverige och det görs då av speciellt utbildade personer. Mensas test är övervakade och vem som helst (över 18) kan göra dem. Det är bara att kolla på deras hemsida när och var de görs och anmäla sig!Jag har gjort det. Man kan även göra ett provtest på hemsidan. 

Det man ska tänka på är att IQ inte säger något som helst om hur man fungerar i det dagliga livet. IQ är bara ett mått på förmågan till logiskt tänkande. Väldigt smalt med andra ord. Man kan i väldigt liten grad påverka sitt IQ, det är något man är född med. Så att tro att en allmänbildad person har högt IQ eller att en outbildad har lågt är helt fel. Man kan ha jättehögt IQ utan att kunna plugga eller ha ett jobb över huvud taget.

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
tlover
2017-07-14 09:55
#133

#132 "Man kan ha jättehögt IQ utan att kunna plugga eller ha ett jobb över huvud taget. "

Det är faktiskt problemet för många med hög IQ, en hel del (men såklart inte alla) är så understimulerade i skolan att dom blir utåtagerande, slutar skolan eller bara gör ingenting i skolan.

Däremot så kan man faktiskt påverka sin IQ. Depression tex sänker ens IQ upp till 20 poäng medan meditation kan höja ens IQ, hur mycket minns jag inte men jag har för mig att det var 10-20 poäng det kunde höja den max.

Men som du säger så har IQ inget med ens funktion i samhället att göra

edit: ett annat sätt att sänka ens IQ är att ta droger eller medicin. Vilket inte är helt ovanligt bland de med väldigt hög IQ

l'm back

[LadyK]
2017-07-14 09:58
#134

#133 Perfekt beskrivning av min skolgång de första åren.

Greta G
2017-07-14 12:29
#135

Det är min erfarenhet med, de med väldigt högt Iq har svårt att hantera vardag och sociala situationer. Min farsa har extremt högt iq och kan i princip bygga allt inom teknik , datorer (hårdvara och mjukvara) och mekanik men har extremt lågt eq och har aggessionsproblematik och missbrukarproblem.

lunaaa
2017-07-17 19:26
#136

Tycker du ska fortsätta vara barn TS. Du är väldigt ung, även om du tycker att du kan klara av ett barn så är det inte så enkelt. Som många tidigare har sagt så är inte dina föräldrar skyldiga att ta hand om ditt barn, och om du nu skulle flytta hemifrån så är frågan vart du ska bo, jag är 20 år och bor själv och kämpar med att få det att gå ihop med hyra och mat. När jag kommer hem är jag så pass utmattad att jag knappt orkar äta. Det är väldigt svårt att få bostad och sannorlikheten att du skulle kunna få en vid 15 års ålder är inte så stor. Tjejer tenderar att mogna före killar, kände inte en enda kille som var mogen vid 16 års ålder så det är viktigt att även din parter förstår vad det innebär att skaffa barn och att han inte förväntar sig att du ska göra det mesta. Att ha barn är både psykiskt och fysiskt påfrestande. Men barn ger en som sagt glädje också och har kraften att hela en person. Men det är viktigt att du känner att du kan ge barnet det barnet behöver. Samt att du är okej med att växa upp tidigt och att du är okej med det faktum att du inte längre kan ha så mycket fritid. Men det är upp till dig och pappan till barnet, får ni ekonomiskt stöd och uppbackning så kan det ju gå lite bättre. Kom ihåg attt hans familj ska isåfall ta lika mycket ansvar om de bestämmer sig för att hjälpa er. För övrigt vet jag 3 personer som fött barn vid 15-18 års ålder och det har gått bra för dem, men endast för att dess familjer hjälpt till. Annars hade de nog inte klarat av det. Dock är det endast 1 par, som var i 18 års åldern och som nu är 26 och fortfarande är tillsammans, desvärre har papporna till de andra barnen lämnat både barnet och flickvännen.

ama11
2017-07-18 03:54
#137

Jag tycker att du absolut ska välja ditt beslut själv. Känna hur du känner, men sen tycker jag även du ska tänka hur det ska fungera långsiktigt. Jag är bara 22 år, men när jag var 16 år skaffade jag en katt, där jag fick betala allting själv. För det första köpte jag en raskatt, vilket är dyrare än en huskatt, sedan alla saker till, som katten behövde. Plus att jag alltid haft en liten buffert med minst 20 tusen på kontot om det skulle hända något. Jag fick inte massa pengar av mina föräldrar, jag fick mitt studiebidrag och sommarjobbade. Jag sparade, massa. Ska jag vara ärlig, så den månadskostnaden jag hade för min katt med försäkring, mat, kattsand och tillbehör var nog mycket för mig, när jag var 16 år. Sen fortsatte jag på mitt sommarjobb, jobbade helgerna när jag var 17. När jag var kring 20 fick jag äntligen ett fast jobb på det stället. Men inte var det bra betalt. Jag fick ut kanske 14 tusen varje månad. Hyra på det, mat och kunna spara en slant. Sen blev jag även sjukskriven, gick knappt runt varje månad, och då var det verkligen tur att jag hade sparat pengar. Nu har jag slutat på mitt jobb, klarade inte av att gå tillbaka efter sjukskrivningen, har inget fast jobb utan sommarjobbar, sen vet jag inte vad som händer. Jag är 22 år. Jag har fortfarande min mamma som en backup ifall jag inte klarar min hyra, om jag inte får ett jobb. Dock har jag sparat så mycket som jag kunnat under alla år, så jag klarar mig minst ett halvår utan jobb. Men man måste se långsiktigt med livet, speciellt om man har andra som kan drabbas. Jag har både katt och hund nu och de får ju absolut inte vara utan det de behöver.

vadgöravad
2018-05-21 18:28
#138

Hej jag ville bara skriva och tacka alla som stöttat mig och min kille att följa våran dröm. Beslutet känns hur rätt som helst. Idag fyller Tindra 3 månader och är den góaste ungen som finns. (ja vet så säger alla mammor om sina barn iofs)

Är så stolt över min underbara kille också. Han tar sin papppa roll på fullaste allvar. Känns som han blivit flera år äldre i takt med att min mage vuxit

Försökte få med en bild på solstrålen men verkar inte funka tyvärr

Ha det bäst!!!  🎈❤️

Drakellen
2018-05-21 19:01
#139

#138 Grattis! Jag önskar er all lycka i världen!

Annons:
tiger tok
2018-05-21 22:25
#140

#138 underbart! Jag blev alldeles varm när jag läste det du skrev❤️ Hoppas det kommer gå bra i framtiden också, och att din mamma förstår dig nu! Lycka till med barnet och resten av livet!

Maria
2018-05-22 07:55
#141

#138 Grattis till dig och din lilla familj❤️

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Denna kommentar har tagits bort.
tlover
2018-05-22 09:53
#143

#142 Ångrar sig gör alla föräldrar nån gång, om så bara för en sekund men det betyder inte att man önskar bort sitt barn eller att man är en dålig förälder. Det är en stor förändring så så såklart saknar man livet innan ibland, varesig man är 15 eller 35.

#138 Grattis och lycka till

l'm back

Kalli
2018-05-22 10:22
#144

#142: Har inte Insider men hoppas att alla som har det anmäler det totalt olämpliga och enbart elaka inlägget.

MonicaLagerquist
2018-05-22 10:46
#145

❤️Grattis till lillbarnet.

Stolt ägare till fem La permer

serenas
2018-05-22 16:57
#146

Ett stoort grattis och lycka till i livet som mamma

Annons:
Magrat
2018-05-22 20:45
#147

Grattis.

Jag gjorde själv en abort när när jag var 17, och jag ångrade det som fasen. För det var aldrig mitt beslut, det var dem omkring mig.
Jag fick en förlossningspsykos efter aborten och såg döda barn runt omkring mig. Det var fruktansvärt, och jag har än idag svårt att se spädbarn.

Nu är jag 25 och vi har börjat planera barn. Men som livet ser ut nu… Nja, jag hade definitivt varit en bättre mor när jag var yngre. Jag ångrar verkligen min abort.

Grattis till den lilla och all lycka till er.

Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell

EPMSS
2018-05-22 22:01
#148

Jag har också vart ungefär i samma situation som #0. Jag fick barn när jag var 16 och under hela min graviditet och efter har jag alltid fått neråt blickar, blivit bossad runt, blivit påhoppad, dömd av alla. Jag fick aldrig något stöd från nån utan jag var helt på egen hand och de var jobbigt. Soc älskar att lägga sig i blöt med sina personliga åsikter och vill fucka upp ditt ännu mer när man är ung mamma. Folk helt enkelt avskyr unga mammor och i slutet orka jag inte utan de gick över till mitt mående. Ekonomi kan du få hjälp med efter du har fött barnet, då kan man söka efter många olika grejer från försäkringskassan.  Mammapenning, barnbidrag, bostadsbidrag…Jag kan säga att jag var inte vuxen när jag var 15 även om jag kände så och man förändras så mycket under den tiden. Jag är absolut inte samma person som jag var när jag 15-16år. Vad du än väljer så stå på dig, ingen bestämmer över din kropp. ❤️

~ But why? ~

ApanAnn
2018-05-23 10:21
#149

Vad skönt att det gick bra! Lycka till i framtiden

Tant är ingen ålder, det är en livsstil!

Sarah
2018-05-23 16:02
#150

Hur är relationen med din mamma nu?

Tjeja
2018-05-24 08:23
#151

Grattis TS och lycka till nu! Och när det blir kämpigt, svårt och du blir trött och sliten, försök då att påminna dig själv om att detta är en period. Ge inte upp då utan kom ihåg att p1erioder går över och det blir bättre igen! Njut av allt det fina tillsammans och ta en sak i taget ett steg i taget när det är tufft. Be om hjälp när du behöver! Även erfarna vuxna mammor och pappor behöver hjälp emellan varven! Stort varmt lycka till!!! 💖❤💖❤

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

OlgaMaria
2018-05-25 14:27
#152

Grattis och lycka till till er! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: