Jag röstar på 18 år, då ses man generellt som vuxen.
Även om det är väldigt individuellt hur mogen man faktiskt är vid 18 års ålder…

Mer av mitt resonemang i [inlägg #50 i den här tråden](den här tråden).

Ingen åldersgräns tycker jag. Det finns så mycket gränser för allt.

Är man minderårig så träder andra skyddsfaktorer in från samhällets sida så det behöver inte vara en katastrof. Det kan bli bra ändå.🙂

Hade velat sett alternativ för yngre åldrar än 15. Jag röstade på att det såklart inte ska vara 'förbjudet'. Jag har för mig att det räknas som en mänsklig rättighet att få bestämma själv över sin reproduktion i sverige/Europa. Sen är frågan vad som anses med att det är förbjudet, förbjudet att ha sex? Straffbart? Fostergemsplacering? Det senare görs väl ändå om det är ett barn som fått ett barn och ingen annan släkting kan ta hand om barnet? Skulle det vara 18 års gräns på att skaffa barn skulle halva min släkt inte finnas…

#3 Tusan också, glömde det, sorry! 😞

Röstade nej eftersom det i praktiken skulle innebära att man utför tvångsaborter på de som är "för unga".

Nej det tycker jag inte. Sex och risken/möjligheten att bli med barn följs åt och ingen ska någonsin tvingas att glra abort mot sin vilja. Samhället ska erbjuda bra information, möjligheter till preventivmedel och fri abort. Men varje kvinna bestämmer över sin egen kropp och eventuella graviditet.

Min kompis är 15 och fick precis en liten flicka, det går jätte bra för dom två och hon klarar av det jätte bra :)! Beror på person och hur förhållandet ser ut.

Ingen åldersgräns - inför "körkort" på att få skaffa barn istället!

Om man får drömma och tänka totalt orealistiskt, så skulle jag gärna vilja att ingen under 18 år skulle kunna bli med barn. Alltså att det rent fysiskt skulle vara omöjligt. Självklart finns det unga som är underbara föräldrar, men jag tror ändå det generellt sett är bättre om föräldrarna är åtminstone 18 år och vuxna (sen finns det självklart en massa andra faktorer som har betydelse också). 

Men om man ska tänka realistiskt så tycker jag inte det är okej att tvinga någon att göra abort, adoptera bort ett barn eller hindra någon från att ha sex oavsett ålder. Och då kan jag inte riktigt se hur en åldersgräns (eller "körkort" för den delen) skulle fungera i praktiken och därför är jag inte för det. Istället bör man satsa på bra sexualkunskap, möjligheter till preventivmedel och abort samt stöd från samhället.

Nej, det skulle vara helt omöjligt att genomföra rent praktiskt. Att tvinga någon att genomföra en abort, tvångsadoptera bort barnet när enda anledningen är att föräldern inte kommit över en åldersgräns… Det gör ont i hela mig av bara tanken. Jag tror snarare på bättre stöd för unga föräldrar och ett samhälle med ett tryggt skyddsnät. Då är det inget problem att få barn tidigt. Jag förespråkar verkligen inte att bli förälder tidigt, jag skulle själv aldrig skaffat barn vid 15. Det är helt emot hur jag är och hur jag va. Var inte alls intresserad av barn och ville bli vuxen med jobb, kunna erbjuda barnen samma ekonomiska trygghet som jag själv upplevde. Jag fick min dotter när jag hade allt det, vid 30, och då är jag först av mina vänner. Jag är ände helt emot tvångsinsatser som inskränker på individens rätt till sin kropp och sin sexualitet. Jag kan också som mamma säga att om någon skulle slita min dotter ur mina armar efter förlossningen skulle jag dö. Tanken är så vidrig och så ofattbar att jag inte tror att jag skulle överleva… jag tror inte den känslan är annorlunda om man är 15 eller 30…

Jag säger nej, jag tycker inte att det borde införas en åldersgräns , och inte heller ett "körkort."  Detta av två olika skäl. 

1. Alla människor är olika. Man kan vara olämplig förälder oavsett om man är 15 eller om man är 50. Så bara för att man är av en viss ålder betyder inte det att man automatiskt blir lämplig att skaffa barn och då besegras syftet med att ha en sån åldersgräns. 

2.    Staten skall inte lägga sig i människors reproduktion. Speciellt inte i form av "körkort" som nån nämnde.  En åldersgräns ger i alla fall alla individer rättighet att skaffa barn i sinom tid, men om man inför ett körkort kan vissa människor dömas till barnlöshet på livstid bara för att de inte uppfyller ett visst antal kriterier, även om de kanske faktiskt hade blivit fantastiska föräldrar ändå.  För ingen människa är felfri, och om vi börjar nysta i vem som ska ha rätt att ha barn och inte, då skulle en rätt stor del av den nu levande befolkningen inte egentligen ha funnits.   Och  vilka kriterier skulle i så fall gälla? Och varför anses just dessa kriterier vara  de "rätta." Och vem är det som bestämmer det?  Vilken människa skall ges rättigheten att bestämma  detta över andra, och varför just den personen/gruppen / myndigheten och inte någon annan person/grupp/myndighet?  Osv osv. Det funkar inte i praktiken. 

Dessutom ska man vara väldigt väldigt restriktiv med vilken makt man ger staten över våra liv.  Det börjar med ett "barnkörkort" och  vips har det gått 50 år  och man lever i ett samhälle där det utförs  tvångssteriliseringar på individer som anses vara olämpliga föräldrar, och vars gener inte ska föras vidare. (*host* andra världskriget *host* rasbiologi). Det kanske låter långsökt, men så långsökt är det faktiskt inte.  Lagändringar sker väldigt gradvis och  börjar man på den vägen vandra att staten ska lägga sig i vår reproduktion då öppnar man upp för ännu mer restriktiva reproduktionslagstiftningar i framtiden. Vilket också, historiskt sett, ALLTID skett när man gett staten den makten. Bara se på vad nazisterna gjorde under andra världskriget, och det är inte ens det enda exemplet som finns.

Så nej nej och åter nej. Staten ska inte bestämma sådant över oss.  Varken genom en åldersgräns eller körkort.  Även om åldersgräns hade varit en rätt mycket mildare sak att införa än "körkort" i och för sig. Men då har vi det där med tvångsaborter som någon annan nämnde, eller kanske tvångsadopteringar? Men det är i så fall mycket sannolikare att staten skulle införa tvångsaborter då detta är betydligt billigare än att låta någon fullfölja en illegal graviditet och sen omhänderta barnet och så ska samhället betala omsorgen för detta barn tills det kan försörja sig självt. Och staten gillar ju att spara pengar, det är ett välkänt faktum.
   Är det verkligen ett samhälle vi vill leva i? För även om alla skulle skydda sig superbra så händer det olyckor ändå så tvångsaborter/adopteringar skulle garanterat behöva genomföras.   Då kan man ju visserligen införa ett sexförbud för alla som inte är gamla nog att få vara föräldrar, fast hur skall detta sexförbud upprätthållas?  Svaret är att det går inte. Det är inte praktiskt genomförbart att övervaka människor så till den grad att man kan hindra dem från att ha sex. 

Nu förstår jag att det var en teoretisk fråga, men min hjärna spann iväg lite bara.

Jag svarade att det ska vara 18-årsgräns. Jag tycker att det borde införas lämplighetstest tillsammans med den åldersgränsen.

Jag svarade 18.

Jag känner så många som aldrig borde fått bli föräldrar. Det är därför jag lite skämtsamt sa att det borde införas "körkort". Min vän T blev utkastad för första gången innan han ens blivit tonåring i en hel vecka. De låste dörren och han kunde inte komma in. Och nej, han fick aldrig hjälp av socialen fastän hans pappa dessutom slog honom och hans mamma missbrukade till den grad att hon aldrig var medveten om någonting. Min vän K är nu vuxen men bor hemma för att ta hand om sina föräldrar som aldrig har tagit hand om honom. Mamman har inga pengar och bara handlar. Pappan dricker och knarkar och spelar. Min vän M har "bara" blivit slagen av sin pappa en gång men har varit vittne till alla de gånger han slagit hennes mamma. Min vän L är nu sjutton år. I sjutton år har han blivit psykiskt och fysiskt misshandlad av sina föräldrar. Det tog sjutton år för socialen att ordna en fosterfamilj - som han ändå blir utsparkad ifrån inom några månader när han fyllt arton. Han är dock den enda jag känner som faktiskt fått någon slags konkret hjälp av socialen.

Jag förstår att det inte är realistiskt att införa åldersgräns eller ett lämplighetstest men ärligt talat ser jag inget bättre alternativ. Självklart ska alla förebyggande metoder stärkas (t.ex. sexualundervisning i skolan, det finns ju knappt) men barn kommer ändå hamna i dessa hem helt oälskade och ensamma i hela världen. Ärligt talat önskar jag att folk bara kunde sluta sätta fler barn till världen och hjälpas åt att ta hand om alla de miljoner som misshandlas dagligen och faktiskt behöver föräldrar.

Det bästa alternativet måste väl vara en socialtjänst och ett samhällelig skyddsnät som snabbt plockar upp barn i olämpliga hem och hjälper dem med bra fosterhem, stödhem och övrig hjälp för att stötta. Det bäste vore ju resurser för att kunna placera äldre barn i egna bostäder, yngre barn i bra fosterfamiljer där det behövs eller stödfamiljer där det kanske bara behövs stöttning. I vissa fall kanske föräldrarna inte är olämpliga utan behöver lite hjälp, och då ska det erbjudas. Jag kan inte se hur man skulle kunna inskränka på människors reproduktion utan att det skulle innebära vidriga, omänskliga ingrepp eller överförmynderi. Hur håller man reproduktionen under kontroll? Tvångsinsättning av preventivmedel som spiral eller stav, tvångsaborter, tvångsadoptioner. Vem ska bestämma om en förälder är lämplig och vårt ska gränsen gå? Ska det vara en ekonomisk gräns? Ska barn vara enbart för de "rika"? Vilka diagnoser ska vara bortsorterande? Ska personer med Borderline få skaffa barn? Depression? Utbrändhet? Hur ska mm reglera de olämpliga? Tvångssterilisering? Den här diskussionen, om man krafsar lite på ytan av den ganska oskyldiga frågan, en fruktansvärt obehaglig tanke… att tvinga en människa till abort är ett vidrigt övergrepp. Att tvångssterilisera hör historiens mörkaste och hemskaste stunder till. Det är inget man vill se igen.

#14 självklart hade det bästa varit om alla människor kunde tänka rationellt och avstå från att skaffa barn om man inte kan ta hand om dem. Det finns ju så många barn i världen som inte har det bra, jag vet. Men det är ändå mycket mycket (mycket mycket) farligt när stater börjar gå in och lagstifta denna typen av saker. Det kan inte nog understrykas. Och just när det gäller reproduktionslagstiftning finns det konkreta exempel över hur fel det kan bli. Andra världskriget är bara ett exempel, men det finns fler. Problemet är att börjar man öppna upp för sånna lagar så kommer de garanterat att bli mer och mer restriktiva med tiden allt eftersom människorna vänjer sig. Gränserna tänjs liiite liite mer för varje år och till sist sitter man där i ett samhälle där bara en mycket mycket specifik typ av människor får skaffa barn medan alla som inte ingår i denna mycket mycket specifika grupp straffas hårt om de ens försöker. Det har hänt förr och inte för speciellt längesen heller. Så man ska vara vääääääldigt försiktig med vad man önskar sig för saker som verkar bra kan egentligen vara förödande.

Ni som pekar på det sociala skyddsnätet och att samhället ska gå in med den hjälp och stöd som kan behövas (oavsett ålder på föräldern eller föräldrarna), har ni någon personlig erfarenhet av hur systemet ser ut och fungerar idag?

Min erfarenhet är att det är otroligt trögjobbat och osamarbetsvilligt och som helst skickar runt en i cirklar för att dom redan har för många ärenden på sitt bord och en konstant brist på resurser.
Sen vet jag inte om just unga föräldrar får en speciell VIP-hantering.
Känns som det finns en viss övertro på vad Socialen kan uträtta för mirakel.

Att tvingas till abort… Det knyter sig i magen på mig av tanken. :/

Rent biologiskt är det ju som unga vi "borde" få barn. Djur i naturen blir dräktiga tämligen omgående när de har blivit könsmogna. Vi har dock skapat ett samhälle som är allt annat än naturligt, där man inte tillåts bli vuxen förrän mycket senare och där generationerna är avskilda med tämligen vattentäta skott.  Historiskt sett har ju familjerna hållt ihop och man har levt nära varandra genom livet. Kvinnorna flyttade inte bara till mannen de gift sig med, utan även till hans familj. Det finns så klart för- och nackdelar med allt, men då hade man på nära håll tillgång till stöd och hjälp med allt från barnpassning till uppfostran. Säkert jobbigt på minst lika många sätt som det var bra, men det är så det har sett ut och fortfarande gör i många kulturer. 

För bara 20 år sedan sågs förstagångsgraviditeter vid fyllda 30 som riskgraviditeter. Nu är det i storstadsområdena där medelåldern för att få sitt första barn ligger!

Med detta menar jag att biologiskt är barn tidigt inget problem. Problemen är kulturellt betingade. Skola, utbildning, jobb, pengar, status… Vi har så många måsten nu som inte funnits tidigare!

#17, som sagt, istället för resurser på kontroller, övervakning och tvångsåtgärder som jag ser som enda utväg om man ska upprätthålla en åldersgräns borde fokus läggas på en fungerande socialtjänst som här möjlighet att hjälpa och stötta, och självklart omplacera vid behov till noga kontrollerade familjehem. Det ser jag som en bättre lösning än att kallt tvinga människor till åtgärder som i vissa fall, som sagt, är rena övergrepp. Om någon har en humant förslag på hur kontrollen av en åldersgräns ska skötas lyssnar jag gärna, men jag ser inte hur man löser det… till på köpet är jag övertygade om att majoriteten av alla som missköter sina barn är äldre än 18, som ju är myndighetsåldern i Sverige. Tror alltså därför att en åldersgräns är tämligen verkningslös om man vill komma åt olämpliga föräldrar. Dom finns i alla skikt, och, skulle jag anta, saknar koppling till föräldrarnas ålder.

#20 Men idag går ju inga resurser till att kontrollera en åldersgräns som inte finns, och ändå så är systemet i mer eller mindre konstant haveri.

Inget tal om att tvinga någon. Samma sak som att vi inte kan tvinga folk att låta bli att stjäla, mörda och våldta. Det skulle ju antagligen bli böter/fängelse/omhändertagning (kanske tills vidare)/whatever som straff om det nu blev förbjudet att skaffa barn under en viss ålder.

Jag tycker att konkreta lösningar på detta är svårt, men står fast vid att åldersgräns och speciellt lämplighetstest är bra. Lämplighetstest ska inte gå ut på att motsvara hundaveln där man väljer ut mycket specifika individer med mycket specifika krav, utan att se till att grundläggande saker såsom tak över huvudet och ekonomi uppfylls, samt att det är straffbart (för man kan inte tvinga) att direkt olämpliga individer skaffar barn. Olämpliga individer tänker jag då exempelvis pedofiler som har begått brott mot barn eller de som är kriminella på andra sätt, samt missbrukare.

Jag kan erkänna att jag tycker att det är udda med barn som skaffar barn, men det som avgör mina åsikter är just att ett barn som är säg 13 år saknar främst ekonomin, vilket ju är en grund i att leva. Inte siffran i sig. Fast med siffran brukar även mognaden komma, vilket inte bör glömmas bort. Det känns väl lite tryggare med en 40 år gammal "vanlig" kvinna som levt ett längre liv och upplevt mer än en "vanlig" 13-åring som inte varit med om så mycket och knappt har börjat leva.

Fast nu dök det upp tankar om något slags system där föräldern/en annan vuxen tar på sig det huvudsakliga ansvaret. Det spelar mig ingen roll om det låter illa, men ungefär som principen med husdjur. Om en person som är över 18 skaffar ett djur till sitt yngre barn så är allt som än händer med djuret dennes ansvar.

Det är basically så jag tänker just nu.

Nej inget tvång, varken minimum ålder eller "Körkort" (skulle det vara the case så skulle jag aldrig blivit mamma för jag har diagnos. När vi var ofrivilligt barnlösa så fick jag höra att jag kanske inte ens skulle få insemineras om det skulle gå så långt just pga min diagnos, inte för att jag skulle vara dålig förälder. Ni kan inte fatta hur hemskt det var. Tack och lov funkade det utan insemination till slut annars skulle vi fått åka utomlands för det).

Möjligen skulle jag kunna sträcka mig till tidig (före 18v om möjligt) föräldrautbildning som krav, mest så att man kan ta ett välgrundat beslut inför abort. Men bäst skulle det vara att börja med det som ett val först.

Nej fy, hemska tanke!

Det går givetvis inte att ha en åldersgräns, men jag svarade 18 år pga att då är föräldern myndig, och kan fatta beslut för sig själv och barnet. Vem gör det om man är 15? Ska mor- och farföräldrarna?

#21, självklart pratar vi ju hypotetiskt, och alternativ i en hypotetisk frågeställning :) jag menar att det är bättre att bygga upp ett fungerande skyddsnät än att införa åldersgränser.

#26 Ber om ursäkt, min trötta hjärna missade helt att du skrev "…borde fokus läggas på en fungerande socialtjänst…"😞

#27, haha, ingen fara alls :) en annan borde nästan ha läsförbud efter 20.00, kan missa en hel slutsats ibland, så ett ord håller jag inte emot någon ;)

Får hålla med #9 men ska man vara realistisk så nej, inget förbud. Däremot hade jag gärna sett att inställning till att skaffa barn ändrades. Numera är det något man ska göra, det förväntas nästan av en. Att inte skaffa barn är ett mer aktivt val än att göra det. Man ska inte problematisera att skaffa barn, det löser sig alltid. Det går att leva på luft bara man har kärlek. Och det vet vi ju att alla föräldrar älskar sina barn oavsett.

Nu menar jag inte att man inte ska få skaffa barn om man vill det, men jag tror inte denna det-ordnar-sig-alltid-filosofi gagnar barnen och de är ju främst de som riskerar att råka illa ut.

#18: Min knyter sig betydligt mer vid tanken på att någon ska tvingas föda och, nästan ännu värre, ta hand om, ett barn hon inte vill ha. Jag vet inget samhälle - definitivt inte det svenska - som i praktiken har fri abort. Det finns på papperet, men i verkligheten förekommer stark press mot abort, både i det privata och det offentliga. Och då är Sverige ändå ett av de länder som har "friast" abort.

Jag skulle önska att reproduktion var ett opt in-system. Att alla människor var infertila tills de genomtänkt och övervägt bestämmer sig för att de VILL reproducera sig. Tänk vad många oönskade föräldraskap det skulle bespara oss …

Tekniskt är det faktiskt möjligt numera, men socialt omöjligt. Sheri Teppers Hail Mary assumption har en del att svara för.

#30, hur tänker du Då? Önskar du en helt fri abort, rätt till abort fram tills barnet är avnavlats och räknas som en egen individ?

#30 oj, känner inte igen din beskrivning av Sverige!

#31: Som jag skriver: Att man inte kan bli förälder om man inte aktivt önskar det. Det är faktiskt skillnad mellan abort och utebliven befruktning. "Infertil" betyder att man inte kan föröka sig, inte att man kan föröka sig men väljer att ta bort konsekvenserna i efterhand.

#32: Starkt jobbat att missa hela abortdiskussionen! Säger namnet Elinor Grinmark dig något?

Har definitivt inte missat den debatten. Det ser jag mer som kvinnofientliga högerkrafter subventionerat av amerikanska antiabortrörelsen och inget som har något starkt fäste i Sverige. Jag tolkade din beskrivning ovan som att du tror massa Kvinnor i Sverge pressats att föda barn mit sin vilja.

Eftersom frågan är hypotetisk skrev jag 18 år och menade då att i sånt fall skulle man inte kunna reproducera sig innan man blev myndig. Det hade varit optimalt tror jag.

#35 Ja, det hade verkligen varit optimalt!

Åldersgräns? Nja, men körkort på barn borde finnas innan man skaffar!

Säger som #37. Jag röstade ingen åldersgräns. 

Generellt sett är det ju så att är man lite äldre har man bättre förutsättningar angående att skaffa barn. Både rent ekonomiskt och praktiskt, men även fysiskt (t:ex kan ju barn så unga som 12 få sin mens och även bli gravida, men deras kroppar är definitivt inte redo för det tunga arbetet som är att vara gravid och föda). Dock är det inte någon garanti att bara för att man är äldre så kommer man bli en bättre förälder. Så jag skulle vilja önska om vi nu fick leka med tanken att det snarare fanns andra kriterier man måste uppfylla, lite sådär i "körkorts" stil angående bil, och ingen konkret ålder.

Tycker att det ska vara upp till föräldern. Jag personligen hade aldrig  gjort valet att skaffa barn innan jag var 18 för det passade inte  min livssituation men det kan ju vara högst individuellt också.. Nu är jag nästan 8 år äldre och barnlös och det har fortfarande inte riktigt passat mig..

"Ingen åldersgräns" är den rätta IRL för jag anser att om det stiftas regler ska också en konsekvens finnas om regeln bryts. Vad skulle den konsekvensen i så fall vara?

För diskussionens skull satte jag "20 år" då hjärnan är mer mogen vid 20 än vid 18 år.