Psykologi

Pojkvännens tjejkompis

2017-06-16 16:22 #0 av: [Helluuu]

Måste få skriva av mig och få hjälp med få lite andra infallsvinklar...
Min pojkväns bästa tjejkompis vill verkligen inte lära känna mig eller ha mig med när de umgås. Jag har själv killkompisar och när de har skaffat tjej har jag varit noga med att visa lite god vilja att lära känna dom. Jag menar, tanken är väl att vi ska umgås iaf nån gång om året länge framöver typ födelsedagsfirande?
De tjejerna har vart så "tacksamma" över att jag visat intresse över att vilja lära känna dom och har på så sätt vart positivt inställda till mig (har de berättat och så har också känslan varit). Vi har i slutändan haft riktigt roligt ihop :)
Mina killkompisar tycker det är superroligt att jag har träffat en ny kille efter ett och ett halvt år som singel (det förhållandet var bra men vi blev mer som vänner efter 4 år tillsammans). De bjuder med honom och vill lära känna honom, ställer frågor och skämtar.

Jag har träffat min pojkväns tjejkompis 2 gånger. Första gången var det bara vi tre. Då funkade det helt okej. Det kändes så bra att jag öppnade mig och berättade att i ett tidigare förhållande (sen tonår) var min dåvarande pojkväns tjejkompis kär i honom. De tillbringade mycket tid ihop utan mig och veckan efter vi gjort slut var de ihop. Det kom också fram att de legat med varandra under tiden vi var ihop.
Jag berättade för henne (tillbaka i nutid, min nuvarande killes tjejkompis) att jag har en liten osäkerhetsdemon efter det som jag verkligen jobbar med, men också att det inte varit några problem hittills eller i mitt förra förhållande och att jag inte hade såna tankar om henne. Hon förstod precis för hon hade vart med om samma sak själv och vi pratade lite löst kring det och det kändes som båda var på samma plan.
Sen avslutar hon med att säga "så länge jag har min egen pojkvän behöver du inte oroa dig". Lite konstig mening tyckte jag men lät det bero.

En vecka senare har hon och hennes kille gjort slut. Då börjar hon höra av sig väldigt ofta till min pojkvän (nästan varje dag), för att han ska trösta henne. Hon ber honom åka upp till henne (bor ca 15 mil ifrån varandra) men han säger att han inte hinner men att han finns via telefon. Allt i sin ordning. Jag hindrar inget utan tycker det är bra att han finns för henne. De har timslånga samtal i telefon.

Nästa tillfälle vi ses är på fest. När hon kommer ser hon lite vilsen ut, hon känner bara honom och har träffat några av hans vänner nån gång. Jag går direkt fram till henne, visar att jag är glad att hon kommit och hur det är med henne. Eftersom min kille är upptagen med att prata med en kompis så pratar jag med henne (hon står bara och kollar på min kille) tills han blir "ledig". De pratar en stund men han har många vänner där så så fort jag ser att hon blir ensam så slår jag mig ner bredvid och pratar lite men det känns inte alls bra. Det känns som att hon helst ville att det bara skulle vara hon och min kille då hon tittar efter honom hela tiden och inte möter min blick.

I slutet av kvällen sitter hon och min kille och pratar själva så hon får absolut "egentid" med honom.

Det var två och en halv månader sen. Sen dess har hon upprepade gånger skrivit till honom att hon behöver honom, att han måste träffa henne och blir sjukt sur när han säger att han inte hinner just nu. Jag förbjuder inget - ifall ni undrar. Tidigare har de bara setts max en gång om året och då alltid i sällskap av hennes kille. Nu blir hon sur för att de "aldrig ses längre" fastän de setts tre ggr på ett halvår (snart 4 ggr, varav 2 ggr själva). På henne låter det som det beror på mig. De pratar minst en timme i veckan i telefon och chattar desto mer.

Nu ska de träffas igen om någon vecka. Jag sa att så länge inte hon bjuder med mig så får de ses själva, även om jag gärna vill vara med.
Hon bjuder inte med mig. Min pojkvän reagerar på att hon är orättvis, hon förutsatte alltid att hennes före detta skulle med innan de gjorde slut. Hon har bjudit in honom på fem olika grejer, det har varit väldigt tydligt med att jag inte är välkommen.

Jag litar på min pojkvän.
Känslan jag har bara är utfrysning från hennes sida. Han har inte så många vänner och jag vill ju att vi ska vara en del av varandras umgängeskrets även om man självklart ska umgås med sina kompisar på egen hand med. Hon behöver verkligen inte tycka om mig, men jag vill ju att hon accepterar att han valt mig och att jag någon gång får bli medbjuden.
Hur ska jag göra? Bara vänta och se? Ge dom två lite luft? Kommer det alltid vara såhär tror ni?
Hur funkar det för er som lever med en pojkvän vars tjejkompis inte verkar tycka om er? Eller ställer jag för höga krav med att kunna få vara med nån gång? Är det bara mina demoner som spökar?

Förlåt att det blev långt. Tacksam för tankar och svar som gör att jag kan se detta från lite olika perspektiv :)

Anmäl
2017-06-16 16:48 #1 av: mikkan01

Trist att det blivit som det är. Hur ser din pojkvän på saken? Vill han ha med dig när dom umgås? Kan inte han bjuda in henne att umgås med er någon gång eller sker träffarna bara när det passar henne?

Anmäl
2017-06-16 16:58 #2 av: [Roe Deer]

Det där ligger i din pojkväns händer nu känns det som. Det är hans vän och han är den som får säga till vart gränsen går gällande henne. Du är väldigt tålmodig må jag säga, och schysst som orkar backa. Hoppas bara att din kille är så pass självsäker att han kan säga ifrån om vännen blir för mycket. 

Anmäl
2017-06-16 17:47 #3 av: [Helluuu]

#1 och #2
Min pojkvän är säker i sig själv och ingen som behöver bekräftelse från någon. Han har sagt att om det visar sig att hon har känslor för honom kommer han omedelbart säga upp kontakten eftersom han inte har något intresse av henne mer än som kompis. Däremot är han lite kluven hur han ska göra om det visar sig helt på riktigt att hon ogillar mig, det beror ju på hur det utvecklar sig och hur hennes beteende är. Hon får ogilla mig så länge hon för sig som en normal människa och kan kallprata lite med mig nån gång om året när alla ses.
Han har föreslagit att vi ska ses alla tre (han och jag bor ihop), men då svarar hon inte på det och sen två dagar senare kommer ett "åh, jag måste verkligen träffa DIG nu!" från henne.
Vi har pratat om att det kan ha att göra med hennes uppbrott och att hon kanske inte är sig själv. Jag har sagt rätt ut en gång att det känns som hon använder honom som snuttefilt. Jag skulle aldrig själv bete mig såhär mot en killkompis, särskilt inte en som har flickvän.
Just "utfrysningsdelen" hade vart lika jobbig oavsett om kompisen vart tjej eller kille. Så jag känner mig inte svartsjuk. Om han faller för henne så är han inte min typ av kille ändå!
Jag tror verkligen att han kan säga ifrån, och han har sagt att han ska fråga henne rent ut nästa gång de ses (för han vill se hennes kroppsspråk).
Jag får helt enkelt vänta och se. Men det gnager lite inom mig, det är inte viktigt att alla måste tycka om mig. Men det känns lika illa som om hans närstående syster skulle tycka illa om mig. Jag är en person som har lätt att komma överens med andra i vanliga fall.
Jätteskönt att ni säger att det är upp till honom, och att jag får se hur hennes beteende utvecklar sig.
OM hon blir värre och han inte minskar kontakten/säger ifrån eller tar bort henne ur sitt liv så kommer jag inte tvinga honom att välja. Då kommer jag själv gå.
Fortsätter det såhär kommer det vara jobbigt men så länge det inte blir värre kan jag nog ändå leva med det.
Snurrigt inlägg...

Anmäl
2017-06-17 10:58 #4 av: Greta G

Det låter verkligen som att du har en bra pojkvän som vet vad han vill och som du kan lita på. Tänker bara att det kanske inte behöver vara ett problem eftersom de ses så sällan. Om min pojkvän träffade sin tjejkompis själv några gånger om året och hon inte ville att jag skulle vara med så skulle det inte vara något problem då det är så sällan förekommande men förstår att du vill att det ska vara god stämning när ni ses allihop, typ på födelsedagsfirande och dylikt. 

Du verkar också vara en trygg och säker person så jag får en känsla av att den här tjejen ser dig lite som ett hot då hon känns mer osäker och kanske även ganska omogen. Det är ju såklart upp till dig vad du står ut med från andra men jag skulle nog försöka att inte lägga så stor vikt vid henne utan låta henne hållas då hon inte utgör något som helst hot mot din relation till din pojkvän :) 

Anmäl
2017-06-18 14:11 #5 av: [Helluuu]

#4 Tack för ett stöttande och opartiskt inlägg! Precis vad jag behövde läsa!
Det är lite provocerande med hennes beteende. Men som du säger, tiden de träffas är så pass lite om året. Resten av tiden är ju bara telefon.
Om hon fortsätter så lär ändå pojkvännen tröttna på henne till slut, eller så blir hon "schystare" och så kan vi umgås trevligt alla tre :)

Anmäl
2017-06-20 12:39 #6 av: imsuchadiva

Tycker tjejkompisen har visat väldigt väl att hon är intresserad av att vara mer än vän med din pojkvän.
Hon har ju dessutom sagt att du inte behöver oroa dig så länge hon hade pojkvän..
din pojkvän låter väldigt stabil och så som du skriver så känns det inte som du behöver oroa dig för honom. Men tycker ändå att han borde ta ett snack med sin vän ang hennes beteende.

Anmäl