Vänskap

Problem med längre vänskap

2017-06-22 22:21 #0 av: tinaolof

Vet inte hur jag skulle formulera mig i rubriken, men här kommer mitt problem.

Jag har en allra bästa vän som jag känt sedan förskolan, alltså väldigt länge. Vi är 26 idag. Jag tycker att det alltid varit jämställt mellan oss, att vi hört av oss lika mycket, velat ses lika mycket, tagit initiativ båda två och så vidare. Sedan har det funnits perioder i tonåren då vi inte setts lika mycket, med skola, nya bekantskaper och allt det här. Men sedan två, tre år tillbaka är det mest jag som tar alla initiativ. Vi båda har mer eller mindre upptagna liv med jobb och annat, men jag är väl den som mest ser till att vi ses. Skickar iväg ett sms en gång i veckan, hör hur det ser ut. Antingen svarar hon att hon inte kan eller föreslår att nästa vecka passar bättre. Men sedan hör hon inte av sig nästa vecka... Då hör jag ofta av mig istället som för att påminna, men då har det hunnit dyka upp något annat. Hälften av gångerna kan hon, så inte för det, men att det bara är jag som tar tag i det förstår jag inte... De gångerna hon tar tag i det är ofta helt spontant och med kort varsel, typ en timme innan hon kan eller ännu närmare i tiden. Självklart kan jag vara spontan om jag är ledig, men oftast har man ju saker inplanerade. 

Jag har tagit upp det här med henne på ett bra sätt. Nu var det kanske ett år sen, men de gångerna jag tagit upp det med henne har jag sagt något i stil med att "det känns som att jag är den som får höra av mig mest, vill du ses lika mycket som jag?". Till saken hör också att jag märker att hon prioriterar andra vänner framför mig, speciellt en annan vän. Självklart får ju HON bestämma över vilka hon vill umgås med mer, men när jag frågar henne säger hon alltid att hon vill ses lika mycket som mig men att hon inte har lika mycket tid. Men sedan ser jag ju i sociala medier och dylikt att hon träffar den här andra vännen mycket mer...

Det är speciellt det som stör mig, att det uppenbarligen inte har med brist av tid att göra och att det då måste handla om mig. Kanske inte att det är nu är något fel på mig, men att den här andra vännen alltid går före. Något som gör extra ont och som gör att jag skriver en tråd om det just nu är att jag ser att hon och den här vännen (som jag för övrigt också är vän med, om än inte lika bra) har bokat in ännu en utlandsresa tillsammans. För bara en månad sedan sa jag till min vän att det vore så roligt att resa bort tillsammans då det är något vi velat göra sedan tonåren. Hon sa ja och tyckte att vi skulle kika på det! Sedan har hon nu andra året i rad valt att åka med den andra vännen... Vi har till och med pratat några gånger då vi setts både min bästa vän och den här andra vännen om att åka iväg tillsammans vi tre, som ett tjejgäng! Men nej, så blir det ju inte. Jag känner mig sårad av att det var så nyligt jag pratade om en resa med henne men att hon ändå väljer att åka med den här andra vännen. 

Jag vet att jag låter bitter, svartsjuk och omogen kanske, men det gör lite ont. Och jag vet inte hur jag ska ta upp det här igen, om jag ens borde det? Ska jag framstå som en svartsjuk kompis som inte har något annat liv? Jag har andra vänner och kan absolut hitta på saker utan henne, men hennes handlingar och ord går inte ihop. Varje gång vi ses är hon lika go och fin mot mig som alltid. Men däremellan kan det gå flera veckor innan vi ses, speciellt ifall jag backar för att invänta hennes initiativ, som sällan kommer... Sedan som grädden på moset säger hon ofta när vi väl ses, med några veckors mellanrum "Vi borde verkligen ses oftare! Såhär lång tid får det inte gå emellan!". Jamen jag har ju hört av mig en gång i veckan eller mer för att boka in något? Blir inte klok på det här och vet inte vad mer jag kan göra. Jag kanske bara ska acceptera att våran vänskap inte är helt ömsesidig. 

Anmäl
2017-06-22 22:32 #1 av: PeterTM

Hon är uppenbarligen inte längre lika intresserad som du av en så tät vänskap ni tidigare haft, men hon har svårt att säga det till dig av någon anledning. Jag tycker det är dåligt av henne, men jag vet ju inget om vad det kan finnas för orsaker.

I den här situationen hade jag valt att låta bli att ta kontakt ett tag för att se om hon helt struntar i den gamla vänskapen eller inte. Jag hoppas att du har andra vänner att umgås med, för om du inte har det kanske hon känner sig "jagad" av dig.

Anmäl
2017-06-22 22:35 #2 av: tinaolof

#1 Nej, det verkar så. För när jag tänker efter är det ju jag som till 75% eller mer av gångerna hör av mig och ser till att vi ses. Det är bara j*vligt jobbigt att inse efter så många år av vänskap. Speciellt då hon nästan jämt säger till mig när vi ses att jag är en sån himla bra vän och att det är helt otroligt att vi känt varandra nästan hela livet. Att jag betyder så mycket för henne och allt det där. Det får ju mig att känna mig jättetrygg och uppskattad då, men sedan är ju ändå sanningen den här. 

Att när vi väl ses är hon världens bästa vän, kramgo och jättebrydd. Men det är som att det bara är för stunden. Förstår inte vad som står i vägen.


Anmäl
2017-06-22 23:26 #3 av: Aleya

Ja du... jag ser ju som att du har andra problem i livet än bara din vän.

Det kanske är som så att du borde ta ett steg tillbaka och kolla över dina relationer och om dom är värda att hålla så krampaktigt fast i dom?

För det känns nästan som att denna kompisen är lite som den där killen. Ni går inte ihop men du försöker ändå hålla ihop det. Och varför gör du det? Vad får du ut av det om du ändå känner dig sårad och löften bryts från båda dessa personer? Varför släpper du dom inte fria?

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-06-23 00:08 #4 av: tinaolof

#3 Nja, där tror jag att du har fel. Jag har inte lust att ge upp på en vän jag haft sedan barnsben, speciellt då hon mellan varven är så oerhört tacksam att ha mig som vän och bekräftar mig och visar sin uppskattning när vi väl ses.

Jag har gott om vänner och hakar absolut inte upp mig utan anledning. Men där har du helt rätt, jag släpper inte personer jag tycker om i första taget. Särskilt inte den bästa vännen jag haft genom alla år. Har inget ändrats nyligt så har hon sagt till mig för inte längesedan att jag är hennes bästa vän/bland de två bättre. Och det är det som är grejen, vi är som en person när vi ses. Vi är så lika och kan alltid prata och skratta i timmar när vi ses. Det handlar definitivt inte om att vi inte går ihop. Har hon en annan åsikt om saken märks det då inte när vi ses.

Svårt att veta hur man bäst ska gå till väga när det är så blandade signaler och mycket investerad tid.

Anmäl
2017-06-23 02:21 #5 av: nypisnina

Jag tror inte att du behöver bekymra dig över din vän, hon finns där och jag tror att hon alltid kommer att finnas där. Ni har varit vänner så länge och hon är som du sa; lika go och fin som hon alltid varit när ni ses. Nu vet hon att du hör av dig så hon behöver inte. Ibland behöver vänskapsrelationer lite rotation, det behöver inte betyda att du är sämre än hennes andra vän eller att hon föredrar henne framför dig, det kan vara andra saker som hon får ut utav den andra vännen just nu. Ett starkt vänskapsband bryts inte av så lätt, utan det finns där även om man inte har hörts av på ett tag. Om du vill ses oftare än henne så får du nog fortsätta ta tag i det och fortsätta att vara den som hör av sig och inte förvänta dig att det ska vara ömsesidigt. Vänskap - precis som alla relationer - är frivilliga, när hon väl hör av sig så är det för att hon vill det, inte för att ni har pratat om att du vill att hon ska höra av sig mer. Hade jag varit du hade jag backat lite, just för att fördela ansvaret på er båda men också för att sänka mina förväntningar. Om det nu inte vore så att jag verkligen ville ses varje vecka, då är det ju upp till mig att det blir av att ses liksom. 

Jag förstår att det gör ont och jag kan tänka mig att du känner dig utbytt, men om er vänskap har hållit såhär länge så borde den vara stark, så jag tycker att du kan glädjas åt att du har en bra vän och vara mer säker på att vänskapen finns där trots att ni inte ses så ofta. Ha tillit. 

Anmäl
2017-06-23 05:04 #6 av: Aleya

#4 fast men kan ju växa ifrån varandra. Sen undrar jag om ni aldrig har bråkat och gjort slut? Jag och min äldsta vän bråkar ibland och ändå kommer vi tillbaka till varandra och säger förlåt.
Ibland så är det många års mellanrum mellan skiten.

Sen ses vi inte allt för ofta då hon bor i ett annat land. Men det finns ju andra kontaktvägar.

Men ibland måste man häva ut sig saker liksom.

Men antingen kanske ni håller på att växa ifrån varandra och behöver träffa andra vänner. Eller så behövs det kanske tas upp nått som ligger och pyr under ytan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-06-23 08:08 #7 av: pyromanen

Vi fortsätter ju förändras och utvecklas hela livet och eftersom din vän väljer som hon att umgås mer med andra vännen då är det så att det är så hon vill nu. Du har redan tagit upp med henne att du tar mest initiativ till att ses så det tycker jag inte du behöver ta upp fler ggr. Bättre att i så fall ta lite mindre initiativ och sjålv kanske utöka vännkretsen/göra mer med nån annan/ lära känna fler.
Det låter klart lite svartsjukeaktigt och svartsjuka gör inget bra, så jobba på att bli av med den på egen hand och utsätt inte din kompis för den. Och det låter ju inte alls som att hon "dumpat" dig, ni ses fortfarande och har det bra nör ni ses.

Anmäl
2017-07-20 01:49 #8 av: brellan

Efter en sån lång vänskap går många isär lite, men har alltid kvar varann i hjärtat.  Det känns naturligt att man vill utforska nya vänner och influenser, gå utanför det  vanliga för att utvecklas som människa,, våga stå på egna ben utan sin närmsta vän, utan stöd hjul.  En vänskap får inte bygga på beroende utan byggas från hjäratat, då är den fri och man håller av sin vän vare sig man umgås el inte, på ett djupare plan...

lite tankar från me

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.