Annons:
Etikettallmänt
Läst 5693 ggr
pernillaa
7/30/17, 11:04 PM

Attraktion vs kärlek

Hur vet man skillnad mellan attraktion och ren kärlek? Alltså hur vet man, när man är mitt uppi alla känslor, om det man upplever är att man är attraherad av personen och det är glädje-hormoner som sprutar åt alla håll för att sexet fungerar bra, eller om det är ren kärlek?
Jag vet ju självklart skillnaden, att det ena handlar om det fysiska och det andra handlar om personen mer än kroppen. Men om man har suveränt sex, allt fungerar bra, man bråkar inte och samarbetar bra, men ändå inte riktigt törs visa sina svagheter efter 7 månader som ett par, kan det vara så att det handlar om attraktion mer då? Min kille är perfekt och det jag upplevde i början av vårt förhållande har jag aldrig upplevt förut. Jag kunde inte lägga ifrån mig telefonen och kyssarna och beröringarna var elektriska. Men jag kan inte riktigt se oss bygga något tillsammans ändå, jag törs inte visa mitt allra innersta riktigt och mina svagheter och jag känner inte riktigt att jag passar in i hans liv. Jag upplever att jag älskar honom och vill att han ska ha det riktigt bra på alla sätt, men jag vet inte om just jag är det bästa. Dåligt självförtroende? Vad fan är det här om? Jag får inget grepp.
Kan det vara så att allt fungerar så bra och känns så enkelt för att det fysiska fungerar så bra?

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
2Sirius
7/30/17, 11:57 PM
#1

Att för andra visa sina svagheter, har vi olika lätt eller svårt för… Ens fiender, självklart för de kan utnyttja det, men kanske än mer för de man tycker om, attraheras av eller är kär i, för man är rädd för att den andra ska ogilla det och avvisa en. Det hör/kan även höra ihop med låg självkänsla, osäkerheten på sig själv, är det ok att vara som jag är/vill vara… Attraktion är en del av Kärleken, man attraheras av både det yttre och det inre. Kärleken till sina föräldrar/barn, vänner mm har en sorts attraktion. Och kärleken till Hästar, för en häst intresserad har en annan attraktion. Jag vet för egen del att det finns de som är kär i mig, men tror sig inte vara värd mig. Det är alldeles för lätt att se ner på sig själv, och känna det som, att jag är inte värd något eller inte så mycket och inte se sitt riktiga värde. Det är dock mycket lättare att se värdet hos andra, och kanske till och med förstora det lite. Skilnaden blir då i tanken/känslan, väldigt stor. Och rent matematiskt får man det då inte att gå ihop. Om man inte älskar sig själv, så har man svårt för att tro att man kan bli älskad av andra. Och att de är värda "något bättre." Så, ett kort svar: jag tror att du är både kär och attraherad av honom, och att du har lite tilltuffsad självkänsla. Kram! ☺

!ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ?ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

sp0ngeb0b
8/1/17, 1:19 PM
#2

Detta är ju en ganska svår fråga. Har funderat en del på hur man vet att det faktiskt är kärlek. Har väl inte kommit fram till något jättekonkret, och det kan ju skilja jättemycket också. Men jag vet att jag känner kärlek till min partner för jag känner så enormt mycket för honom. Jag sätter hans behov framför mina egna (inte alltid, förstås), tanken på att något skulle hända honom gör mig helt förstörd. Jag vill spendera all min tid med honom, så fort jag ska göra något vill jag att han ska följa med, och om något kul har hänt vill jag genast berätta om det för honom. Efter ett år tillsammans har känslorna inte svalnat det minsta. Vår kemi har inte minskat. Det är så jag vet att detta är kärlek, men det är svårt att veta hur det är för andra.

pyromanen
8/1/17, 7:39 PM
#3

Finns ju något som heter "rebound" också. Om en snabbt efter en lång relation blir jätteförälskat men eg inte är redo att skäppa in en ny människa på riktigt, för att en inte är klar med att bearbeta det som tog slut. Kanske kan vara något sånt?

[Devya]
8/2/17, 7:34 AM
#4

Behöver du verkligen analysera det här eller kan du ge det tid för att se hur det går? :)

laraklara
8/2/17, 10:33 AM
#5

Hur vet man skillnad mellan attraktion och ren kärlek?

Jag tror att är man kär i någon eller älskar någon, då vet man det bara. Man känner det inom sig. Men är man tveksam om det är kärlek eller inte då kanske det inte är det?

tiger tok
8/2/17, 1:43 PM
#6

#5 tror precis som dig! Tror man känner att man hör ihop!

Annons:
pernillaa
8/3/17, 12:09 AM
#7

Tack för era svar. Ja jag känner att jag måste analysera det här för jag står vid en punkt i vårt förhållande då jag inte vet om det är värt arbetet eftersom vi bor en bit ifrån varandra och jag upplever att vi är på så olika ställen i livet. Det känns inte hållbart som det är just nu. Väger om det kostar mer än det smakar. Kanske var det en rebound, jag vet inte. Men jag känner en sån otrolig vördnad om honom. Jag vill att han ska må bra och bryr mig verkligen om honom.

Ha en bra dag! // Pernilla

pernillaa
8/3/17, 12:11 AM
#8

Tycker mig ha känt det där att vi hör ihop, men det har jag ju tyckt varenda gång jag träffat någon. Djävla puckad man är. Haha,

Ha en bra dag! // Pernilla

2Sirius
8/3/17, 12:46 PM
#9

#8 💖Nä, det är du inte 😊 Men vet inte alltid ifall det varit en bra Sommar förens det är höst! Ibland är det svårt att se klart då man är mitt uppe i det. Hade själv en Romans för ett år sedan, möttes hastigt på nästet, samma sak med att ses, bli tillsammans, hon till och med bodde här en tid. Men omständigheter gjorde att vi inte var tillsammans så långe, hon flyttade, och förälskad som jag var hoppades jag att det skulle lösa sig och bli vi, men jag vågade inte "ställa henne mot väggen" och fråga ut henne hur hon egentligen kände. Istället gick jag och genomled veckovis för att det kanske skulle lösa sig. Det är upp till var och en hur mycket tid man ger olika händelser i sitt liv. Fick intrycket att många runt omkring mig, inte hade gett det någon tid alls, men de tycktes heller inte se saken ur varken Hennes eller Mitt perspektiv, attityden var mer att det gick inte för lätt… Precis som att allting i livet alltid går lätt!? JAG TYCKER: att ni ska försöka prata lite mer, försök utröna vad ni tycker, tänker, känner och vill med framtiden. Vet man vad man väntar på eller strävar efter så är det lättare att vara iFokus… Men framför allt, är han sjyst i största allmänhet, du trivs med honom, mår bra med honom och han vill ha dig, då är DU OCKSÅ VÄRD HONOM. JAG KAN INTE ANNAT ÄN ATT, ÖNSKA ER ALLT GOTT OCH LYCKA TILL! MÅ DET BÄSTA FÖR ER BÅDA SKE 💕💞

!ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ?ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[Oonapaloona]
8/4/17, 3:58 AM
#10

Jag tror att man bara vet. Om du känner att du kan vara utan honom så är du inte riktigt där än, även fast det kan komma. Jag kan inte säga till dig vad som är rätt eller fel, dina riktiga känslor vet bara du. Kärlek för mig är när man inte kan tänka sig ett liv utan sin partner.

VeilofElysium
8/4/17, 8:53 AM
#11

Har nog haft väldigt svårt att skilja på sådant tidigare, är en väldigt känslosam person och blir väldigt lätt fäst vid någon. Sedan om jag varit kär eller inte är något som jag kommit på efteråt. Jag tror i de flesta förhållanden jag har varit i har jag bara varit väldigt attraherad av min respektive när jag tänker efter.

Kan bara komma på två gånger när jag varit både väldigt attraherad och väldigt kär på samma gång, vilket var bla. i mitt nuvarande förhållande.

Bästakompis
8/15/17, 11:10 AM
#12

TS jag känner så väl igen mig i det du skriver! Jag hade ett sådant förhållande rätt snart efter att mitt långa äktenskap gått i kras. Det förhållandet tog slut just för att , som du skriver, jag inte kunde se oss bygga någonting tillsammans. Det var förälskelse i 1 1/2 år, och sedan fanns det….knappt någonting. Jag tyckte jättemycket om honom, men jag var inte beredd att göra de kompromisser och uppoffringar som krävdes för att vi skulle kunna skapa ett liv tillsammans. Nu har jag träffat en ny kille, och efter bara några veckor så är det en helt annan känsla. Jag vill ha hans liv i mitt liv, jag vill ge honom av mig själv , ge upp saker för hans skull. Smälta ihop till ett "vi". Det är nog skillnaden.

pernillaa
8/16/17, 10:40 AM
#13

Tack för era svar. Jag har nog kommit fram till att jag har väldigt starka känslor för honom, som inte är varken eller (attraktion eller kärlek) utan både ock, men att mitt tvivel beror på den sunkiga faktan att vi faktiskt inte har någon framtid tillsammans… Jag kan inte se oss varken bo tillsammans eller skaffa barn eller bli gamla tillsammans. Jag har sagt till honom att jag älskar honom och jag menar det också, men tyvärr kommer vi nog inte kunna bygga något tillsammans. 
Jag har övervägt alla möjligheter och tyvärr är det så att vi båda är fast där vi är, och även om jag inte haft mina barn så älskar jag både min lägenhet, samhället jag bor i och naturen jag är omgiven av. Jag skulle bli olycklig någon annanstans och jag är olycklig som det är nu med att bara träffas då och då. Det passar inte mig som person utan gör att jag mår dåligt. 
Jag kommer måsta släppa en man som jag inte hittar något som helst fel på, som är allt jag vill ha och som behandlar mig bra. Min och barnens långvariga lycka är viktigare än några lyckliga stunder då och då i något som känns som att det inte riktigt är verkligt. Jag vill ha honom i verkligheten också eller inte alls.
Och jag kan inte tumma på min egen lycka och framtid tyvärr. Han är nog villig att göra det mesta för att det här ska fungera och jag vet att han älskar mig också och jag är hans stora glädje här i livet och har förändrat hans liv från något som varit ett svart hål till något med mening och glädje, men det han inte kan tänka sig att göra är att byta jobb eller flytta då han förra året köpt och renoverat upp ett hus som är som hans barn ungefär. Och det är inget jag vill be honom om heller för då skulle han bli olycklig i längden också.

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Gronstedt
8/17/17, 10:37 AM
#14

Varför inte fortsätta som det är och ha glädje av varandra så länge ni trivs ihop? Ni vet ju båda premisserna och det finns inget skäl att kasta bort glädjen idag bara för att man inte är säker på att den ska räcka i morgon också.

pernillaa
8/19/17, 7:47 AM
#15

Jo eftersom jag är bipolär så blir glädjen lite för mycket glädje för mig och jag dippar efteråt.

Ha en bra dag! // Pernilla

Upp till toppen
Annons: