Att leva tillsammans

Svärmor vill umgås mer än jag vill

2017-08-11 23:27 #0 av: gråMalva

Min svärmor vill att vi åker till henne en dag varje helg och då är det inte en snabbvisit utan det är standard med lunch mitt på dagen sedan prata och umgås, fika mitt på hållet vid 14-15-tiden och en lättare middag kl 17 innan vi åker hem.

Det kanske kan tyckas helt normalt att umgås på det sättet men jag har ett heltidsjobb (sambon jobbar också heltid) , vi har villa som inte är i toppskick direkt utan det är mycket underhåll mm, vi har andra människor som vi vill hinna träffa och framför allt så har åtminstone jag ett stort behov av lugn och ro och återhämtning på helgerna.

Jag accepterar en dag varannan helg att träffas sådär många timmar men jag tycker det blir för mycket med varje helg med tanke på att hon inte är den enda människa jag vill hålla kontakten med.

Hon är helt oförstående till det och tycker att en dag i veckan är ju ingenting. Nej inte om man är pensionär som henne och bor i en lägenhet där hon bara behöver laga lite mat och städa och resten är fritid. Men då måste man fylla sina dagar med något man vill göra och inte att allt ska innebära att vara med sonen och hans sambo.

Det konstiga är att det är så viktigt för henne att JAG är med varje helg. Vi har gjort några gånger så att min sambo åker varje helg till henne och jag följer med varannan gång. Men då är hon inte alls nöjd. Då kan hon ringa på måndagen och säga till sin son "jag tycker det är så hemskt att det var så länge sedan vi umgicks" Och han svarar "men vaa?? Jag var ju hos dig från 12-17.30 senast IGÅR!"  Och då säger hon "Ja DU ja, jag vill ju att vi ska umgås alla tre. Ska M stanna hemma så kan jag ju lika gärna sitta ensam hela helgen"

En annan sak är att hon är rätt så svartsjuk, eller avundsjuk eller vilket ord som nu passar.  Men vi har slutat att tala om för henne när vi ska träffa några andra människor. Tex mina föräldrar eller jämnåriga vänner. Får hon veta att vi besökt mina föräldrar säger hon "ja det är klart att det går bra att träffa dom, men inte mig inte. Det duger inte" Sanningen är den att vi inte alls träffar mina föräldrar oftare. En gång i månaden, max 2, och det har jag sagt till svärmor och hon säger "Det tror jag vad jag vill om"

I midsommar träffade vi några andra par och grillade. Minst 3 gånger sedan dess har svärmor påtalat att det tydligen "inte dög" att umgås md henne på midsommar. Och då var vi ändå till henne åda två på midsommardagen från 12-17.30. Mina föräldrar träffade vi inte alls under midsommarhelgen ändå kan inte svärmor låta bli att flika in med "Ja ni träffar garanterat dem flera gånger i veckan" lite nu och då.

Jag blir så trött på denna kamp om umgänge och att hon inbillar sig att hon alltid kommer i sista hand vilket inte alls är fallet. Men hur man än förklarar för henne så vänder hon det till annat.

Anmäl
2017-08-12 00:29 #1 av: Tjeja

Känner igen mycket av detdär. Min svärmor är också helt oförstående för att det finns fler vi vill umgås med. Mina föräldrar är inte alls svåra på det sättet utan helt balanserat förstående. Även om de också kan surna till ibland. Men då finns det oftast en anledning som både min sambo och jag har förståelse för.

När jag berättade för min svärmor och svägerska att jag inte har firat jul med mina föräldrar på över 10 år och mer blev svägerskan arg och undrade om jag inte brydde mig om mina föräldrar alls. Medans svärmor bara blev tyst och tyckte att jag bara ljög.

Hur når man fram och får dessa svärmödrar att förstå?
Vet inte med min svärmor för hon verkar faktiskt inte kunna förstå riktigt.

Men med din undrar jag om det kan vara så att hon är väldigt ensam under veckorna och bara lever för att få umgås. Och det får hon bara när ni kommer? Kanske behöver hon något mer annat roligt i livet med andra människor hon kan umgås med?

Min har i alla fall fullt upp hela dagarna annars men verkar se det som en självklarhet att vi två ska umgås med henne och deras familj varje högtid. Som om mina föräldrar liksom inte fanns.

Nu bor min svärmor 50 mil bort så det blir ju bara vid längre ledigheter vi kan då. Dessutom kan jag bara följa med när jagvimte jobbar. Jobbet har hon förståelse för. Att mitt jobb kräver helgarbete ibland. Men då i gengäld måste vi ju alltid stanna en vecka varje gång och ändå är det alltid för tidigt och för fort vi åker hem. Hon blir liksom "sviken och besviken" varje gång vi åker hem igen liksom.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2017-08-12 07:41 #2 av: setfree

#0 Aldrig någonsin ska någon annan diktera villkoren för vad man ska göra. Absolut inte svärmor. Jag hade aldrig i livet accepterat detta. Låt dig inte bli styrd på det här sättet.

Sätt ner foten och säg ifrån ordentligt. Annars kommer hon att fortsätta. Dessutom hade jag funderat noga på om relationen med min sambo är värt detta. Hon är manipulativ och det är inte OK.

Anmäl
2017-08-12 08:09 #3 av: Maria

Usch vilken situation.

Nu har jag ingen svärmor längre för hon är död men jag är själv svärmor.

Vi bor i samma stad som sonen och hans sambo men vi träffas väldigt oregelbundet beroende på vad var och en har att göra. Jag brukar alltid säga att det finns ju telefon. Jag är så nöjd med att bara prata en stund.

Min sons sambo, han och jag brukar dessutom sms:a. Skicka lite bilder på vad som händer i vardagen.

Er situation känns ansträngd. Hon måste ju inse att era träffar numera är påtvingade och hennes kommentarer är inte OK. Man ska ju träffas för att det är roligt.

Jag tycker ni ska försöka ta ett ordentligt samtal med henne om detta. Hon kommer med all säkerhet att bli sur och stött men det får ni försöka överleva. Säg att hon är välkommen till er och så får hon se vad ni har att göra på helgerna

Påtvingat umgänge är ju aldrig roligt eller äkta. Detta påverkar med all säkerhet ert förhållande på sikt väldigt negativt så jag tycker att ni ska göra upp en plan för det här kommer kanske till och med eskalera.

/Maria

 

Anmäl
2017-08-12 11:29 #4 av: Angelfish

Nästa gång hon börjar med sina litanior om att ni aldrig är där och så, prova att hålla med henne. Säger hon t.ex: "Ni är aldrig här" så svara "Du har rätt, vi är aldrig här" men säg sen inget mer. Låt det vara tyst. Säger hon: "Ja ni träffar garanterat dem flera gånger i veckan" så svara "Ja, vi träffar dom flera gånger i veckan." Kom inte med några förklaringar eller försök urskulda er, håll bara med henne och var tysta sen. Har ni tur så slutar hon med det.

Ni kan också sätta er ner och prata lugnt med henne om hur det känns för er när hon säger så och att om hon inte slutar med det beteendet så kommer ni att sluta umgås med henne helt och hållet. Hur hon reagerar på det är inte erat problem, ni har sagt vad som behövs för att ni ska besöka henne sen är det upp till henne om vad hon tycker är viktigast, att få träffa er eller att klaga över att hon aldrig får se er.

Nästa gång ni träffas och hon börjar med samma visa igen (vilket hon säkert kommer göra) så säg lugnt till henne att ni pratade om det här och om hon inte slutar så går ni. Slutar hon inte, så gå på en gång. Säg lugnt att ni ses igen nästa helg, eller helgen därpå. Nästa helg börjar ni om på noll, så att säga; så länge hon inte säger nåt så är allt ok, börjar hon med tjatet igen så säg bara lugnt: "Ok, nu går vi. Vi ses igen nästa helg".

Säger hon sånt när ni pratar i telefon så avsluta lugnt samtalet så fort hon börjar med det.

Har ni tur så slutar hon med. Fortsätter hon med det är det hennes val och ni kan välja att sluta umgås med henne. Det är hennes fel och hennes val om det är viktigare för henne att klaga om att ni inte ses tillräckligt ofta än att verkligen träffa er.

Det är inte erat fel om relationen till henne blir förstörd, det är helt och hållet hennes fel. Hon har redan förstört den och det är upp till henne om hon är villig att försöka laga den.

Lycka till.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.