Storbråk av ingenting
Jag och min sambo har haft vårt första bråk nu efter 6 konfliktfria år och det verkar helt ha låst sig. Vi har inte ens någonting att bråka om så jag förstår inte hur det kan ha blivit så här.
Det började med att en väninna gråtande berättade att hon och hennes man skulle skiljas. De hade haft det tufft en tid och nu ville han skiljas. Men hon ville att de först skulle söka någon form av samtalshjälp/psykolog eller liknande men han stenvägrade. Det var slut!
Jag berättade saken för min sambo och la till att jag tyckte det var synd att mannen inte gick med på att ta hjälp av utomstående. För även om det ändå slutar i skilsmässa så kan man förhoppningsvis få ett bättre avslut på det sättet.
Det höll min sambo inte alls med om. Han blev snarare stortokig och jag har aldrig hört honom höja rösten på det sättet. Han använde ord som "otrohet", "svek och "fruktansvärt förnedrande" om jag skulle prata med en jävla psykolog om VÅRA problem… som INGEN ANNAN har någonting med att göra. Allra minst nån simpel hjärnskrynklare som sitter och tar betalt för att gotta sig i andras olycka. Nej det kunde jämföras med om jag skulle ligga med en annan man. Precis lika hemskt skulle det vara om jag pratade med en psykolog om VÅRA problem som om jag gick och knullade med några andra män. För är det slut så är det slut, och det har INGEN med att göra vad orsaken till det är. Och skulle vi få problem i framtiden så "pratar du FAN inte med någon jävla psykolog om saken, för det angår ingen annan än OSS, vad VI har för problem!
Och lite annat som han bredde dit. Det kändes riktigt hotfullt. Vi har helt olika syn på parterapi och sådant men det hade jag ingen aning om för vi har aldrig haft anledning att prata om det. Och inte visste jag heller att han kunde ha all denna ilska i sig och att det bubblade upp bara av att jag tyckte det var synd att väninnan skulle separera och att mannen inte ville söka hjälp.
Jag är helt i chock.
Milde himmel! Förstår verkligen att du är i chock. Men vad gör man? Du kan gå ensam till familjerådgivning för att få ventilera detta hemska. Utan hans vetskap förstås. Har själv upplevt något liknande men vi hade haft konflikter en längre tid. Vårt förhållande kunde inte räddas. Hoppas det går bättre för dig. Varmt lycka till!
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
Han överreagerar helt klart och frågan som du kan ställa dig är vad som egentligen hans ilska handlar om - att han är allmänt negativt inställd till att man ventilerar sina problem med en utomstående (även om det är någon professionell) eller handlar det om er relation. Kanske finns det något där inne som bubblat under ytan under de här åren som han velat ta upp med dig men inte vågat/orkat? Kanske av rädsla för din reaktion eller rädsla att du ska vela gå i parterapi.
Det behöver inte vara så naturligtvis men det känns som att hans reaktion är överdriven och därför tänker jag att det handlar om annat. Vet du om han tidigare gått i parterapi med någon annan eller om någon av hans tidigare partner lämnat ut väldigt privata delar av deras relation till andra? Det skulle också kunna förklara hans reaktion.
Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor, Bokcirkel och Multikulturellt
#2 Nej han har aldrig gått i parterapi för det är bara sjuka personer som gör så enligt honom. Det berörda paret ska själva lösa sina problem och går inte det ska man göra slut. Varken vänner eller professionella ska blanda sig i ens problem. Det är "fruktansvärt fel" säger han. Och att jag skriver här anonymt är säkerligen absolut förbjudet också men tur han vet inte om det.
Ja visst skulle det kunna vara något annat som går och gnager men då måste han ju faktiskt säga det för jag är tyvärr ingen tankeläsare
Jag skulle faktiskt fråga honom vad det egentligen handlar om för han reagerar så väldigt kraftigt och även det skulle jag säga till honom.
Mvh Linn
Håller med #4. Han får ju det hela att handla om ert förhållande och om vad du absolut inte får göra. Vilket för övrigt är respektlöst? Skulle du någon gång behöva prata med en professionell om ert förhållande har du all rätt att göra det. Känns som att det ligger något mer bakom, finns ingen anledning till att han skulle reagera så starkt över hur någon annan gör annars.
![[Roe Deer]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag får känslan av att din karl ruvar på en sorts otrygghet. Han har säkert länge sett ert förhållande som den trygga basen rent emotionellt… men ditt annorlunda synsätt på parterapi fick hans tidigare trygga grund att skakas om… Tänk om DU skulle ventilera ERA eventuella framtida problem med någon annan?!? Detta verkar vara en stor rädsla för honom. Hans överreagerande var säkert ett sätt för honom att försäkra er båda om att DETTA INTE FÅR SKE. Såklart att du är i chock. Jag har varit med om en liknande situation med mitt numera ex. Hans syn på abort och dyl. men detta var just bekymmer från ett tidigare förhållande som han inte ventilerat med mig.
Prata med din karl och ifrågasätt gärna på ett neutralt sätt varför han reagerade så starkt på din åsikt och med sådan ilksa?!
Lycka till vännen!
Hur har det gått?
Att bråka är verkligen en svår sak att bemästra. Man kan bråka på dåliga sätt men också på väldigt bra sätt som tar relationen framåt. Med tanke på att ni inte har bråkat ordentligt tidigare är det inte konstigt att det låser sig när något sånt här väl dyker upp. Men jag hoppas ni kunnat lösa det… hursomhelst tappa inte modet och tänk att bråk är till för att lösas på ett sätt som gör båda glada. :)
/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
#7 Vi har väl egentligen inte löst något. Eller vi har löst det genom att gå vidare utan att prata mer om det. Han blev så låst i den positionen att "söka hjälp är fel" och "prata med utomstående om problem i sitt förhållande är fel" så jag valde att släppa det till slut och inte ta upp det mer utan bara gå vidare.
Lycka till!
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
Inte undra på att ni tidigare inte har stött på problem om ni väljer att ignorera när något väl dyker upp…? Låter inte särskilt konstruktivt. Jag skulle inte klarat av att släppa en sådan grej. Jag vill inte leva i ovisshet och vill därmed gärna diskutera om jag inte förstår min partner. Oftast brukar dessa konversationer leda till ökad förståelse för min man samt ett mer sammansvetsad relation.
#10 Men det är ju inte så att vi inte har diskuterat. Vi hade ju pratat en massa innan jag startade denna tråd. Men vi kom inte fram till något mer än det jag sa i #0. Dvs han tycker inte det är okej att blanda in andra utomstående personer i ens förhållande om man får problem. Paret ska själva lösa sina problem och klarar man inte det får man gå isär. Enligt honom då.
Du har själv valt att leva vidare med den situation ni befinner er i. Respekterar ditt beslut - ingen annan kan göra det beslutet. Du kanske känner med tiden att du vill handskas med situationen på ett annat sätt? I så fall vore det nog skönt att ha stöd från fackman, typ familjerådgivning.
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.
#11 Så länge du accepterar svaret och klarar av att han har en sådan inställning så ser jag inga större problem med det. Jag själv skulle ha väldigt svårt att acceptera en sådan inställning som han har. Lyckligtvis så är min man positivt inställd då det gäller parterapi och psykologer i allmänhet då han själv har gått till en psykolog efter han förlorade sin mamma. Han ser fördelarna med att ta hjälp av utomstående. Men det finns tyvärr ännu idag många som tycker att man borde skämmas om man söker hjälp. Tycker det är synd att det är så men inget man kan göra åt. Din kille kan ju hinna ändra sig senare i livet. Livet är så föränderligt att det är svårt att ha samma åsikt hela livet ut. :)