Tyvärr går det inte att ändra andra människor. Vill han inte vara ett stöd för dig så vill han inte. Det du måste göra är att sätta dig och fundera på om det här är hur du vill leva ditt liv . Är det vettigt att bli gravid i den här situationen som exempel, det blir ju inte bättre av att ha en liten när stämningen är dålig redan innan.

Jag tycker du ska ta kontakt med lite olika hyresvärdar och förklara läget. Att du måste ha en lägenhet för att din boendesituation är ohållbar. I kommunen där jag bor får man förtur om man flyttar hit från en annan kommun. Så är det kanske inte alls men det skadar inte att gå till hyresvärdar och prata med dom. Du kan också söka rum som inneboende.

Jag tycker inte du ska bo kvar med den människan, han låter som någon som borde bo själv  så han kan leva i sin egen skit.

Riktigt tråkig sits du hamnat i, hoppas det kan ordna sig för dig till det bättre!

Jag reagerade också på att du pratar om graviditet. Det låter inte så bra för ett barn att växa upp under de förhållanden som råder nu.

Det hela låter som ett förhållande du bör lämna.

#1 Nej jag vet att det inte går. Men när han säger att han vill prata och sen inte vill så är det ju inte jag som försökt ändra på honom? Då är de ju han själv som intalar sig något som inte är för honom. #2 Ja jag ska försöka göra det. Nej jag känner inte heller att jag vill bo kvar i det här. De blir inte bättre. Tack snälla <3 #3 Nej. Men när vi pratade om det så var det inte såhär. Då kunde vi prata om saker och lösa saker även om det var motigt. De är nu senaste 1,5 veckan som det föll helt och risken finns att jag redan kan vara gravid. Men hoppas innerligt att så inte är fallet. Vill inte heller få barn under de här omständigheterna med den här människan.. 😞 Ska föesöka. Vet bara inte hur jag ska lyckas :(

Ni har väl inte varit ett par så länge om jag inte minns fel från andra trådar i andra forum? Du separerade väl med ditt ex i somras någon gång? Har man bara varit ett par några månader är det inte ett gott tecken det du skriver ovan. Nu ska ju liksom vara den tid i förhållandet nör man knappt kan hålla fingrarna ifrån varandra. Man ska vara nykär och lycklig och den andra ska knappt ha ett synligt fel. Att det knakar såhär, och han berer sig som ha gör är inget gott tecken… kanske har det gått för fort fram? Några månader och ni bor ihop och planerar smått? Kanske skulle ni behöva backa lite och börja om från börja , som särbos ett tag som exempel flr egen del skulle jag nog dock lämnat. Är man redan efter så kort tid nere i något med någon som verkar dricka mängder (har man tidigare problem med alkohol är det all alkohol som triggar och sitter han och dricker så gott som dagligen låter det som en person med en alkoholism) och beter sig som ett svin hade jag inte kunnat se en framtid alls. Det är i alla fall skönt att läsa att du själv verkar inse att han inte är pappamaterial i det skick han är nu. Han har problem med alkohol och beter sig som en slusk. Det är inte då man ska satsa på smått… tycket det är starkt av dig att inse det. Längtan efter barn kan ibland vara blind och man har överseende med en partners fullkomligt hemska sidor för att längtan är så stor. Jag har läst länge och förstått att du kämpar och har kämpat dör barn, och då är det ännu starkare att göra som du verkar göra och inse det omöjliga i det just nu med den här mannen.

Grejen är att hade jag kunnat flytta hade jag gjort det. När jag lämnade exet hade jag ingenstans att ta vägen. Killen jag har nu tog emot mig och hunden. Hämtade oss klockan 3 på natten. Vi bodde ihop som vänner först. Men var ju smått kära i varandra så de blev ju mer än vänskap ändå så vi tog beslutet tillsammans för att prova. Han visste att jag och exet hade startat de här med barnverkstad. Han ville ju ha barn han också. Vi pratade igenom det. Och han ville att jag skulle fortsätta med hormonerna. Vet ju ändå inte hur lång tid de tar innan de blir något trots hormoner.

Tycker som övriga att du ska lämna, sök boende på blocket, som inneboende om du inte får tag i ett eget i alla fall tills vidare. Reagerade också på att du ville skaffa barn med en man så får dig att må så dåligt och som jag nu förstått att du bara varit tillsammans med i max några månader. Det är lite väl tidigt enligt mig, du kanske ska ordna upp din situation innan du tar på dig ansvaret för någon annan. stort lycka till!

#7 Jag hopppas du läste mina tidiga svar. Där får du reda på varför.

Du måste själv bestämma om det här är ett liv du vill leva. Om ja så får du acceptera det och din kille, det går inte att ändra på andra människor, speciellt om de inte själva vill. Om nej, så tror jag det bästa är att göra en plan. Skriv ner allt du behöver göra för att gå vidare och sätt igång. Om du pluggar har du ju tex rätt till csn, det är kanske inga enorma summor men kan ju räcka till ett enklare boende. Det brukar finnas helg- och kvällsjobb för studenter som kan ge lite extra pengar in. Boende får man hitta via att ringa runt, kolla blocket osv. Är du student har du ju också möjlighet att få studentbostad vilket brukar vara enklare att få (jag har fått flera i Göteborg vilket sägs vara svårt/omöjligt men det är det verkligen inte om man jobbar lite själv för det!).

Tyvärr är jag inte student. Utbildningen jag går år via af. Så har aktivitetsstöd. Inte CSN. Stämningen har blivit lite bättre hemma igen. Så får se vart de tar vägen. Vet inte om han trott att jag varit arg på honom eller något för jag gick fram och sa åt honom att jag ville ha en kram och sa att jag saknade att gosa med honom. Helt plötsligt blev stämningen som vanligt igen och vi hade roligt och mysigt tillsammans igen. Så får se vart de bär av.

#4 om folk säger en sak och gör en annan så finns inte viljan att göra som de sagt. Han vill inte ändra sig bara för att han sagt det, han har väl sagt det du vill höra, utan att ha någon tanke på att göra så. Ang hormonerna, han ville att du skulle fortsätta, men vad vill du? Jag förstår att längtan efter barn är stor, men situationen och personen är ju inte bra så en liten passar ju verkligen inte nu och inte med den mannen :( om han är sår nu så finns det ingen anledning att tro att han skulle vara annorlunda om det kommer ett barn.

Jag tycker fortfarande att det viktigaste är att du funderar på vad DU vill. Vilket liv vill du leva? Att stämningen är tillfälligt bra löser ju inte det du beskriver i #0. Ett barn gör ingenting lättare, snarare tvärtom!

#11 Jo jag vet. Jag hade ju velat att de skulle bli bra som de var i början. Vi hade ju samma drömmar om livet. Jag vet inte riktigt när de vände. Han blev ju helt överlycklig när jag fick sprutan och hoppet om att jag skulle bli gravid dök upp. Han nästan grät av lycka. Jag vill ju också. Med honom. Men de har ändrats fram och tillbaka nu den senaste veckan. 😞 #12 ja det är precis vad jag gör nu. Skulle de visa sig att jag är gravid så får jag ju fundera på hur jag ska göra. Tanken på att behålla barnet och ta hand om de själv finns. Men jag vet inte. Får se vad som händer helt enkelt.

Måste ändå påpeka att planera barn efter 3-4 månader…. och att det nu inte funkar så pass tidigt i ett förhållande. Jag och mitt ex var i princip nykära i 7-8 månader och det var bara gullande, det är ett stort varningstecken när du redan känner såhär. Hur gammal är du?

Jag reagerar på att du skriver att ni tjafsar som alla par gör. Det låter inte normalt alls att tjafsa på det sättet redan efter några månader… Du skriver att ni hade det bra "i början" men ni är ju i början nu fortfarande! Även om ni inte gör slut kanske ni behöver pausa barnaskaffandet och bo isär? Ni har tid på er att skaffa barn. Har du inga vänner? Bekanta? Familjemedlemmar? Kan du inte bo hos din mamma ett tag då, då får du vara nära sonen också. :)

#15 Hade de varit så enkelt hade jag redan gjort det. Jag har ingen jag kan bo hos. Mamma bor redan trångt. Plus att hon bor 15 min bort. Vilket inte går eftersom jag har min utbildning här där jag bor.

sonen? Har du redan ett barn?

#17 ?

#18. I inlägg 15 så skrev Surpan att hon kunde bo hos mamman för att även vara nära sonen. Undrade då vems son.

#17 Ja jag har en son. Som min mamma har vårdnaden över. Men den diskussionen är inom våran familj så den orkar jag inte gå igenom igen.

Kan du inte kolla med AF om det går att flytta på utbildningen då? Att sova på någons soffa måste ju vara bättre än att leva i ett trasigt förhållande?

Utbildningen finns bara här där jag bor via af. Så nej det funkar inte. Plus att jag känner alla dem som jobbar på skolan där så jag har bäst stöd att gå där. För övrigt så tog killen till sig att prata ut här i förrgår. Så vi har valt att försöka ett tag till och se om det funkar. Han kände likadant som jag att allt har brakat. Så vi båda la fram de som kändes dåligt. Så stämningen här hemma är precis som den var från bröjan. Med allt gullande och nykära beteenden. Så vi får se vart det tar vägen. Men har lagt ner biten med barn iaf. Så just u känns de ganska bra faktiskt.

Okej. Skönt. Njut av förälskelsen. :)

Ja de ska jag verkligen göra. :) tack!