Har du hört talas om introverta respektive extroverta personlighetstyper? Det låter som att du är mer introvert vilket innebär att man kan bli rätt uttrötttad av att umgås för mycket med andra… man hämtar sin energi genom att umgås med sig själv typ. Extroverta personer är tvärtom, de får energi genom att umgås med andra människor. Man kan vara mer eller mindre av antingen det ena eller det andra… Det är mer komplext än vad jag skriver här och jag rekommenderar att du läser på själv och se om det verkar stämma in på dig… Jag är själv mer introvert än extrovert och blir ofta trött vid stora middagar/mingel etc, framförallt om jag inte känner folket som är där… .likadant om vi har bjudning hemma. Jag går gärna undan och diskar i köket en stund bara för att få vara ifred en stund… :)

#1 ja det stämmer nog. Tror jag trivs bäst i min introverta bubbla, för det krävs ansträngning att gå utanför den. 

För ibland orkar jag inte prata och blir bara så trött, då hade jag föredragit att blunda och bara lyssna på när den andra pratar. Det kan vara på vägen hem efter en shoppingtur i ett centrum eller liknande och då antar jag att jag har fått nog med intryck för dagen kanske. :) En annan sak kan vara att jag sover rätt så dåligt ibland, vaknar alltid för tidigt.. Tack!

En fråga (från en som insett att han är introvert):  Finns det en mening i att försöka ta sig ut bland folk utan nån anledning?  Finns det en nytta? Var ligger fördelen? 

Det jag kommit fram till är att om jag känner mig isolerad och instängd så "går jag ut" och får en dos socialt. Sen är jag nöjd. Men frågan är: Ska jag tvinga ut mig utan att denna känsla av isolering finns?

#3 Nu hoppar jag in här, och talar helt från mitt eget perspektiv som introvert. Jag har de senaste veckorna jobbat som ett as, och allt som hetat vänner har lagts åt sidan. Det har känts helt okej, jag har inte haft lust att träffa någon. Men sen när jag väl gör det inser jag att jag verkligen behöver det. Kanske inte egentligen för att få prata och tjoa, men för att connecta med någon igen, påminna mig själv om att allt inte kretsar kring mig. Jag tror också att jag blir mer empatisk och förstående ju fler andra människor jag träffar. Sen är jag också lite rädd att den där känslan av ensamhet och isolering ska komma mer och mer sällan… Så ja, jag tror att det finns ett värde i att träffa andra människor, trots att du egentligen inte får energi av det. Men sen kan det såklart vara helt annorlunda för dig, och det är helt okej det också.

Du behöver helt enkelt tid att förbereda dig på att du ska träffa någon? Du kanske kan säga - kan inte idag men kan vi ses på .. torsdag? Typ…

Relaterar så mycket. Tycker det är så jobbigt när jag gjort planer "med mig själv" men så kommer någon och frågar om jag vill hitta på något. Det är ju liksom inte personen det är fel på, bara det att jag hellre vill vara ensam. Men det känns så dumt att säga till någon att "nej, jag vill inte umgås med dig idag för jag ska sitta ensam hemma och se på TV". Ja, det kanske funkar att säga till vissa beroende på vilken relation man har, men inte till alla. När jag pluggade brukade jag skylla på plugget ganska ofta. Det funkar ju både om det är samma dag och om det är några dagar framåt. Är man inte säker kan man säga typ "jag vet inte hur mycket plugg jag kommer hinna få gjort innan dess, men jag kanske hinner träffas". Känns fel att "ljuga" men samtidigt är det en enkel sak att säga som de inte kan säga emot. Jag tycker inte att man ska tvinga sig ut en massa om man inte vill, så länge det inte går till en överdrift såklart.

" Jag tycker inte att man ska tvinga sig ut en massa om man inte vill, så länge det inte går till en överdrift såklart. " skriver du.  Jag håller med. Vi ska inte blanda ihop detta med motion för fysikens skull. Det är en annan sak.

Jag tror att man får hitta sin egen balans. Som jag skrev i #1 så kan man vara mer eller mindre introvert/extrovert. Har man ett jobb som kräver att man är extrovert så kanske man ska försöka vara lite mer ensam den tid man kan för att "ladda batterierna" om man är mer introvert och tvärtom såklart. Eller om man har haft en "tuff" lördag så kanske man ska vara hemma och landa lite på söndagen. Jag ser inget fel i att man säger att "nej, jag kan inte idag". Man behöver inte säga mer än så, eller ge någon förklaring. Att vara introvert innebär inte heller att man är osocial, man kan vara en social introvert person. Men genom att lära känna sig själv så tror jag att man kan hitta den där balansen i vad man mår bra av. Det är också viktigt den dagen man kanske lever i ett samboförhållande, att man vet vad man behöver för att må bra. Sen är ingenting svart eller vitt (ganska mycket är grått faktiskt :)). Och att träffa andra människor ibland är nog rätt bra ur många aspekter, men att tvinga ut sig är fel. Som sagt hitta din balans :).

Jag är också introvert, men jag tycker nog det är enklare när någon annan frågar än att jag ska göra det själv. Men jag vill att det ska finnas åtminstone några dagar mellan frågetillfället och själva aktiviteten. Då planerar jag övriga dagar så att jag vet att jag har energi den dagen. Ju "jobbigare" aktivitet desto mer ensamtid har jag dagarna innan (och efter). Då kan jag se till att ha ett väl laddat batteri, vilket gör att jag kan se fram emot det trots att jag hade valt att vara ensam om ingen hade frågat. 

Ska jag ta initiativ blir det aldrig av liksom, för egentligen är jag ju helst ensam större delen av tiden. Det är väldigt sällan jag saknar eller har en önskan om att umgås med andra personer. Men jag inser att det finns fördelar med att vara med folk, och därför behöver jag någon som "tvingar" med mig ibland. Sen förstår mina nära och kära mitt behov av ensamtid, så jag kan vara ärlig och säga som det är om jag vet att jag inte kommer orka den dagen.

#7 Precis. Tänker även att när det gäller sociala situationer får man känna efter själv hur man fungerar. Jag vet t.ex. att jag oftast brukar ha roligt om jag väl kommer iväg till personen/aktiviteten, även om jag innan dess inte vill göra något annat än att ligga hemma. Eftersom jag vet detta kan jag tvinga iväg mig när jag känner att jag varit hemma lite för mycket. Om man däremot vet med sig att det aldrig brukar gå bra är det ju bättre att lyssna på sig själv. Svårt att förklara hur jag menar men ni kanske förstår.

Jag förstår precis vad du menar. Speciellt spontana grejer som man gruvar sig för kan bli väldigt roligt.
Ibland jämför man sig mot andra och tycker att "fan va osocial jag ä'". Har dock insett att jag har min egenskaper och de har sina. Jag trivs jäkligt bra med mig själv. Har sambo nu och det funkar bra men i bland vill jag faktiskt bara vara själv. Vet inte riktigt hur jag ska tackla den biten. Får fundera å saken. 

En introvert person är en som glädjer sig över nåt som är inställt. Ha ha. Det tycker jag är kul.  :-)

Jag är nog också väldigt introvert, ofta tycker jag det känns jobbigt att få förfrågan om att ses och hitta på nåt med nån kompis och de flesta gånger har jag ångest innan jag går iväg för att möta upp dem. Ibland däremot kan jag känna mig taggad på att träffas och göra nåt kul, både om det är mitt eget eller den andra personens förslag.. men när det närmar sig den dagen så kommer ångesten och obehaget krypande och jag får en tung känsla av att allt är jobbigt och besvärligt så då brukar jag ställa in träffen. De gånger jag faktiskt träffas med vänner brukar jag ha jättetrevligt och vara glad efteråt, men ändå kommer ångesten nästa gång igen. Så det är inte speciellt ofta jag kommer ut ur min lilla bubbla och umgås med andra folk än familjen.

Jag med är en sån. Trivs bäst när jag är själv sisådär 90% av min vakna tid. Men då uppskattar jag verkligen att tröffa människor dendär sista 10🤣. Trir det handlar om att lära känna sig själv och planera därefter. Ibland (för mig) är det absolut bra att tvinga mig lite utanför komfortzonen, för jag blir ju verkligen glad av vissa sociala sammanhang. Bra då att lära sig vilka sammanhan en förmodligen blir nöjd med att ha givit sig ett spark i baken och vilka som inte är värt det.

Tog en liten kort paus från iFokus och tackar för alla svar, jätteintressant att läsa! Väldigt mycket kloka och väl genomtänkta saker som skrivits. ✨ 

Känner igen mig i så mycket!

"En introvert person är en som glädjer sig över nåt som är inställt."
Hahaha känner igen den  känslan. 😉

Och gillade det du skrev Spongebob; att när man redan har "planer med sig själv" så blir det jobbigt att ställa om sig för att träffa någon - man är helt oförberedd. Och som du, OlgaMaria var inne på så behövs det lite tid för att förbereda sig mentalt. 

Håller med om att man behöver vila inför och efter man går på en aktivitet, och mängden vila varierar beroende på hur mycket kraft som behövs. Som du skrev Fien. Känner verkligen att det är så.

Och som redan även poängterats av 1234642 m.fl. så är det vääldigt bra att gå utanför sin comfort-zone och umgås med andra - iallafall de som är snälla och som man tycker om helt enkelt. :D För känner personligen att jag själv växer från att umgås med andra, lite som ett träd som får ännu längre grenar. Men att man tar allt i sin egna takt.

Tack igen alla som svarat, det värmer lite i hjärtat faktiskt. :')