Fy vad jobbigt! Du har nog all anledning att känna dig obekväm med detta, men jag tror inte det finns något (mer) du kan göra. Jag kan tycka det är bra att du berättat detta för ditt ex, men han har markerat att han inte vill höra mer så nu får du låta det gå som det går. Kanske får det ändå betydelse längre fram vad du berättat. Kanske kommer ditt ex minnas detta, men han vill ju såklart försvara sin flickvän inför dig. Det bästa du kan göra nu är nog att försöka vara så fredlig du kan. Få inte flickvännen att känna sig hotad för då kan det bli otrevligt. Sen ska ju du inte behöva ha kontakt med henne direkt.

Nej. Det är verkligen inte konstigt alls. Däremot har du ett jobb med dig själv framför dig. Det är att acceptera läget. Du får troligtvis ingen ursäkt.   Om du mår dåligt över detta så måste du komma ur det. Annars fortsätter historien.

Vilken sits du har hamnat i! Jag hade nog känt precis som du, att det hade varit väldigt jobbigt om en gammal mobbare skulle ta hand om mina barn varannan vecka… Man får väl dock hoppas att hon har förändrats och lärt sig något med tiden…. jag kan också förstå att du vill ha en ursäkt men om hon inte tar initiativ till det så hade jag nog själv gjort något för att ta tag i det. För mig hade det känts extra viktigt att allt fungerar så smidigt som möjligt med tanke på barnen. Du kanske kan försöka träffa henne på egen hand, utan ditt ex som ju verkar ta hennes parti utan att ha hela bakgrundshistorien. Risken känns större för bråk och drama om han är med. Berätta sakligt för henne hur du upplevde det under skoltiden och hur det får dig att känna nu. Jag tror det är viktigt att passa sig för att anklaga eller beskylla, utan fokusera på hur du kände och känner, det är inget hon kan ifrågasätta eller säga att du har fel i. Förhoppningsvis kan hon förstå det idag, 15 år senare… och förhoppningsvis vill hon också ha en fungerande relation…

#3 Det låter bra, men jag tror dessvärre inte det är en bra idé. Om det finns på kartan för flickvännen att ha ett sådant samtal så kan hon ta initiativ till det. Risken att saker blir infekterade om TS tar initiativet är väldigt stora. Det kan mycket väl vara en manipulativ person som inte är intresserad av försoning. Jag tror det bästa att göra för TS är att ligga lågt och inte blanda sig i. Hon har gett exet en varning och berättat hur det känns. Nu måste hon låta dem två hantera situationen så bra som möjligt. Jag lider med dig TS, men försök lita på att allt kommer bli bra till slut. Fokusera på att vara en bra mamma under din vecka. ❤️

#3 Det skulle kännas väldigt jobbigt att göra så. Helst vill jag aldrig mer ha med henne att göra även om jag förstår att det är svårt i och med barnen. Men en ursäkt från henne som inte kommer spontant utan efter att jag fört det på tal skulle inte kännas riktigt äkta. Jag tvivlar dock på att någon ursäkt någonsin kommer. Hon ser mer triumferande ut när hon tittar på mig tycker jag. Som att " Ha ha. Nu har jag tagit det som är ditt"

Hon liksom lutar sig bakåt, har armarna i kors framför sig.

Nej jag vill inte träffa henne mer än jag absolut måste

Jag håller med om att det är en fruktansvärt jobbig situation du har hamnat i men det är nog bara att gilla läget som gäller.

Det här är numera din mans nya kärlek och en kvinna som dina barn ska dela hälften av sin tid med. Gammalt "groll" får så att säga stå åt sidan även om det satt djupa spår i dig.

Du får se tiden an och denna kvinnan kanske är en helt annan idag . Hennes "sneda" leende kanske mer vittnar om osäkerhet då hon säkerligen minns lika bra som du.

#5 då låter det ju tyvärr som att hon inte alls har ändrat sig och då förstår jag att det blir jobbigare… Jag utgick från mig själv och hur jag hade velat hantera en liknande situation….

Minnena. Se det som att hon tar över en begagnad karl istället.  Säg till henne  "Skäms inte för att du är 2:a. Ni är väl värda varandra".

Jag tycker att ditt ex verkar ha fruktansvärt dålig insikt i vad det innebär att bli mobbad. Sådant sätter ofta spår i en långt efter att det är "över", ibland hela livet. Att inte ha varit med om det själv och sedan komma med påståenden om det är bara lågt. För min del låter det som om de förtjänar varandra.

Något av det bästa du kan göra är nog att inte visa henne att det stör dig. Ät gott, träna, läs böcker, lyssna på musik eller vad du nu mår bra av, så att det riktigt strålar om dig när ni ses. Den bästa hämnden i det här fallet är nog att låta henne s hur totalt, komplett oviktig hon är i ditt liv.  ;)

#9 Fast komplett oviktig är hon ju inte alls då hon kommer tillbringa mycket tid med TS barn. För barnens skull så bör ju förhållandet funka.

#10 Jag tror du vet precis hur jag menar.

Jag tycker du ska kräva en ursäkt. Sannolikt förstår hon inte vad hon gjort och hur det har känts för dig. Vi människor vill gärna tro det bästa om oss själva och antagligen intalar hon sig själv att det inte alls var mobbning hon höll på med (fast det var det ju helt uppenbart). Ni är vuxna nu, jag tycker du ska prata med henne och berätta om hur du upplevde åren i högstadiet och att det känns jobbigt att dina barn är med den person som gjorde denna period till ett helvete för dig. Säg som det är med andra ord. Lättare sagt än gjort men om du inte berättar kommer hon nog tyvärr aldrig att fatta.