Annons:
Etikettförhållande
Läst 3432 ggr
soptunnedamen
11/23/17, 10:32 PM

Asexuell med partner

Jag har kille sedan typ 3,5 år tillbaka. Jag har alltid sett honom som en trygg och stabil punkt, vilket varit så behövligt för mig efter att ha levt i en våldsrelation tidigare. Min nuvarande kille är världens snällaste, kan ej hitta någon med finare inre, och jag ser att han verkligen älskar mig. Problemet är att jag börjar se vår relation mer och mer som en vänskaplig relation. Är detta normalt efter 3,5 år? Ska jag känna såhär? Jag är dessutom asexuell, kan typ ha sex med honom någon gång ibland för hans skull. Det påverkar såklart, men det är ju inte som att jag inte kan känna kärlek. Hjäääälp

Annons:
Honestyisdead
11/24/17, 1:00 AM
#1

Jag tror vi hittar det där. Du har sex ibland för hans skull.

Det ger ingen av er något på ett djupare plan.

Du känner dig tvungen och han känner sig krävande fast ni inte säger det. 

Klart det blir andra känslor till slut.

_Fisken
11/24/17, 6:36 AM
#2

Hur är din definition av kärlek? Hur är hans definition?  Det är lätt att snegla på andra och sen jämföra. Jag tycker att det inte finns nåt rätt eller fel. Huvudsaken är att du/ni trivs med förhållandet. Kan vara en svår fråga faktiskt. Trivs jag?

OlgaMaria
11/24/17, 9:15 AM
#3

Tar du p-medel? De kan ju ha den effekten att man tappar intresse och lust för sex.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Asexuell
11/24/17, 1:55 PM
#4

Ha inte sex med honom bara för hans skull om du inte vill ha sex egentligen. Så gjorde jag i mina tidigare relationer och det blev aldrig bra. Jag mår mycket bättre nu när jag har en partner  som är helt okej med att jag inte vill.

Namiko
11/24/17, 3:55 PM
#5

#3 Att vara asexuell är inte samma sak som att tappa sexlusten. Har lusten och intresset aldrig funnits där, vilket är fallet för en person som är asexuell, så finns det inget att tappa.

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

[Roe Deer]
11/27/17, 10:40 PM
#6

Asexualitet är ngt som jag själv har upplevt i perioder av mitt liv och har med tiden förstått att det är ett brett spektrum, varpå det inte behöver betyda att man är helt avståndstagande gällande sex. Jag är mer sensuellt lagd och gillar förspelet mer än själva akten. Det handlar om att lära känna sig själv och faktiskt respektera detta. Alla är olika. Sedan kan man också svalna i sitt intresse för sin partner med tiden, om båda inte ständigt utvecklas, växer, förändras.. genom separata samt gemensamma intressen. Det är min teori. Det skapar ju nya samtalsämnen, andra tankebanor osv, annars blir allt uträknat. Livet i sig är i ständig förändring och vi med det.

Annons:
Zadeira
11/28/17, 5:22 PM
#7

Efter 3,5 år är det inte konstigt om man inte känner lika stark nykär känsla som i början av ett förhållande. Det man får göra är försöka klura lite på vad kärlek är för en själv och vad man känner i sitt förhållande. Kanske är man inte kär längre, eller så är det bara det att kärleken blivit till något mer vardagligt och stabilt som gör att man inte längre är sådär nykär men har övergått till att verkligen älska varandra djupare. Jag har varit ihop med min partner i 6 år nu och känner absolut inte kärlek på samma vis nu som i början när allt var nytt och ovant, men jag kan ju ärligt säga att jag älskar honom mer nu än nånsin.

Angående sex så tycker jag det är viktigt att ni pratar om det och att du inte gör något som inte känns bra. Kanske är det så att det är okej att "ställa upp" nån gång ibland om det känns okej för dig även om du kanske inte njuter (det kan ju kännas okej ändå). Men känner du att sexet bara är jobbigt och "fel" så är det kanske inget bra att du gör det.

Sex och kärlek behöver ju inte hänga ihop, så bara för att du inte vill ha sex behöver det ju inte vara så att du inte älskar eller är kär i honom.

Noctis
1/21/19, 1:32 PM
#8

Sent svar.

Det finns ju olika dimensioner av asexualitet. En del är mer sensuella och gillar förspelet men inte själva akten (av olika anledningar), en del är andliga och förbiser den fysiska kroppens begär (egot) eller känslan för "flockens överlevnad" (kanske inte tillhör asexualitet), andra är sexuella men triggas kanske igång av fantasi och vill inte ha sex med andra… Listan kan göras lång. I slutändan är vi alla olika och unika! <3 Det gäller att veta vart du själv står.

Personligen har jag inget behov av att ha sex med andra, de gånger jag har haft det går jag snarare in i en roll för att få det överstökat och fylla ngn annans behov. Jag är väldigt andlig och har aldrig velat ha barn, varpå svaret kanske ligger där. Jag gillar närhet och skulle se sex som att dela energier med andra.. men mår illa av tanken på att den andra personen kanske kräver att måsta ha ngn annan för att få utlopp för sina fysiska njutningar. Lite egna reflektioner här, men som svar på din fråga (sent svar som sagt), så är det nog fullt normalt att man blir mer och mer bekväm och förutseende i en långt skriden relation. De flesta av oss vill ha mystik omkring oss att upptäcka, inte minst hos vår partner, vilket kanske minskar med tiden. Vi lär känna dennes beteende, ordförråd, rutiner… och drömmar, tankar osv… vilket kan kännas stagnerande. SÅ helt normalt. Men om ni båda strävar efter att bli lyckliga, börja med er själva. Det är egots begär som kan kväva ett förhållande. Acceptera varandra och vet att ni duger precis som ni är med eller utan varandra <3

Upp till toppen
Annons: