Jag hade hållit tyst och spelat överraskad.

Jag också. Du kan leva med det, ingen fara, det är din gåva till honom.

#1 Tack! Hade du berättat sen eller aldrig låtit han veta?

#3. Svårt att veta men om jag skulle berätta så inte förrän om flera år eller beroende på om det är en livsavgörande överraskning, om några månader kanske…..🤔

#2 Det var ett fint sätt att se det på :) Det känns bara så fel att ljuga? Är inge bra på det heller haha…

Jag har fått en sån överraskning av en person, den kommer aldrig att få veta, Det är inget konstigt eller förljuget med det. Är fortfarande så glad över själva händelsen och att personen ville göra det var en överraskning i sig.

Jag hade inte berättat någonsin.

Jag hade också hållt tyst och spelat överraskad. Så lönge ingen blir skadad eller far illa är det helt ok tycker jag. :)

Jag hade eventuellt berättat att jag fått reda på det men väntat tills efter överraskningen. Låt honom ”överraska” dig. Bli glad och tacksam och nämn att du kommit på honom. Berätta att du blev jätterörd och glad redan tidigare över det fina han planerat. :) Tycker inte det är någon fara att berätta det, men vänta så att han får spela ut allt så som han vill.

Men vad tjänar någon på att berätta Det?

#10 Jag tror att jag känner ungefär att det är taskigt att låta någon tro något som inte är sant? Jag tror att anledningen till att jag velar är för att jag hade velat veta efteråt, hellre än att varje gång ämnet togs upp skulle jag sitta och vara skitnöjd över min överraskning medan den andra personen satt lite obekvämt och försökte hålla med. Nä, jag tror att jag har bestämt mig för att inte berätta innan överraskningen i alla fall. Sen får jag se vad magkänslan säger och bestämma mig då för om sanningen kommer fram så småningom eller inte :)

Jag hade berättat. Antingen före eller efter beroende på vad det var.

Jag har varit i situationen. Och jag berättade nästan direkt jag fick veta. Min kille planerade en överraskning till mig på en speciell dag. Men hans bästa polare som visste om allt berättade för mig en vecka innan dagen.

Anledningen att jag berättade för min kille att jag redan visste var att jag blev rädd att hans bästa polare skulle tala om för honom att han tjallat till mig. Jag tyckte det skulle vara värre om jag låtsades vara ovetande och överraskad och så får han höra från kompisen att jag visste om det en vecka innan. Jag skulle känna mig falsk då.

#12, 13 Tack! Vad trist att polaren tjallade! I mitt fall var det bara jag som var för trög för att förstå när jag skulle hålla tyst, helt mitt fel… Jag hoppas nog på att det ska kännas rätt att berätta efteråt, alltså att det inte blir någon stor grej av det utan bara ”jag råkade få veta att du skulle göra det här och jag uppskattar det något enormt”. Han är rätt så chill av sig, men han har aldrig planerat en överraskning av den här nivån förut så jag vet inte 100 hur han kommer reagera. Det ligger mycket bakom det… Kul att höra allas åsikter om det här, det hjälper! :)

Jag hade antagligen försökt spela överraskad men jag är lättläst som fan så min kille hade nog sett direkt att jag redan visste. XD Eller så hade jag blivit glad men hintat om att jag redan visste om det. Jag känner lite som dig ts, att jag inte vill lura någon till att tro nåt som inte är sant. Alltid känt mig obekväm med det. :)

När min bästa vän planerade min möhippa råkade jag få reda på det av en gemensam bekant kvällen innan de skulle kidnappa mig. Min bästa vän har jättesvårt att ljuga och normalt brukar jag se rakt igenom henne men det här hade hon lyckats hålla hemligt och hon var så sjukt stolt över det att jag nog aldrig kommer ha hjärta att förstöra det för henne för hon hade verkligen ordnat den bästa dagen någonsin. Nu fick jag inte reda på vad vi skulle göra utan bara när det skulle ske, men ändå.

Jag hade inte berättat och inte sett det som att ljuga.

Min vän berättade att andra vänner planerade en överraskning för mig. Jag sa inget till dom förens efteråt, tyckte det var så fint av dom och visste att det bara skulle bli dålig stämning. Jag hade väl berättat efter en då men sen ville jag väl lite passivt aggressivt hämnas på min vän som berättade det. Inte så att hon försa sig utan hon sa det som "just det, vet du va…" tyckte det var respektlöst

Jag har lyckats klura ut otaliga gånger då min kille har planerat något. Ibland har jag berättat och ibland inte. Det berodde på vad det var.