Annons:
Etikettförhållande
Läst 2559 ggr
iza89
12/28/17, 5:11 PM

Varför gör han såhär..?

För ca 4 månader sen träffade jag en äldre kille och vi klickade direkt. Jag har alltid varit försiktig med känslor för att efter ha blivit sårad så många gånger blir det svårt att lita på någon. Men jag började gilla honom ganska snabbt och han sa att han gillade mig och gillade att umgås med mig. Innan vi träffades så var han sambo men det hade tagit slut och de höll på separera. Dock så var exet alltid ”runt oss” då hon terrade honom med sms och samtal. Men trots det lite jobbiga så ville han fortsätta ses. Han bjöd mig ofta på resturang, bjöd mig på en resa, ringde ofta när vi inte kunde ses, jag fick även träffa hans son.. Jag kom ofta på mig själva att vi var som i en bubbla. Han påtalade många ggr att han gillade mig och att vi passade så bra ihop, något jag verkligen höll med om. Jag var så glad, helst då jag lider av en depression, han gjorde att jag kunde tänka på något annat för en stund, skratta och känna mig uppskattad. Jag trodde aldrig jag skulle träffa någon när jag själv mår mycket dåligt i perioder men tänkte att jag måste ju få njuta och hitta någon jag oxå, trots mina bekymmer. Precis innan vi slutade prata märkte jag att han var stressad, han hade extremt mycket att göra. Detta gjorde att han knappt ville ta i mig, om jag kramade honom tryckte han ifrån mig. Så en dag slutade han prata med mig helt, han svarade inte när jag ringde eller smsade. Jag blev ju såklart jätte orolig! Efter några dagar hörde han av sig; han sa att allt hunnit ikapp honom och att han nu mår dåligt och måste vara själv. Jag förstår och respekterar detta såklart men han totalt ignorerar mig, som att jag aldrig funnits i hans liv. Han har saker som tillhör mig, men det är väldigt svårt att få tillbaka det då han inte svarar. Jag har frågat gång på gång om han vill avsluta detta, för han måste säga det till mig så jag vet. Nån dag svarade han och skrev igen att han vill vara själv men ”vem vet vad som händer i framtiden”. Detta för mig är inget svar alls, utan gör mig jätte förvirrad. Jag undrar om jag bara var ett rebound, men tycker det är märkligt när det är han som visat mer intresse och verkligen har velat vara med mig. Nu är han helt kall mot mig och vi har inte pratat med varann på riktigt på ca 2 veckor. Jag mår såklart jätte dåligt av detta och undrar hur jag ska tänka för att gå vidare. Eftersom han ignorerar mig så antar jag att han inte vill ses mer och har sagt att en kompis får hämta mina saker eftersom han inte verkar vilja se eller prata med mig (har inte fått något svar på detta heller, att han håller med eller att jag är ute och cyklar). Jag förstår helt klart att han mår dåligt men att bara tvärvända sådär är för mig väldigt taskigt. Någon som varit med om något liknande, har tips/råd vad jag ska göra eller tänka. Detta har naturligtvis triggat igång mitt dåliga mående.

Annons:
Honestyisdead
12/28/17, 5:37 PM
#1

Han  visar tydligt att det är slut enligt mig. Jag hade inte tvekat eller hoppats på någon som beter sig så illa.

Radera hans nummer och blocka honom så du kan gå vidare.

iza89
12/28/17, 5:58 PM
#2

Fattar inte varför han bara inte kan säga det, jag vill ju bara ha ett svar. Det var längesen jag kände mig såhär sårad av en person.

Honestyisdead
12/28/17, 5:59 PM
#3

En del människor är för fega för att vara ärliga tyvärr. Förstår att du är sårad :(

Aleya
12/28/17, 6:05 PM
#4

Det är slut. Han håller inte på med nått enligt mig. När han skrev: jag vill vara själv. Ja det är att han gjort slut. Det är trist men det är bara gå vidare. Ingen kan svara heller på varför det blev som det blev. Men mitt råd är att du nu efter detta börjar fokusera på att du ska må bra och börja må bättre.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

iza89
12/28/17, 6:17 PM
#5

Det enda man vill när man mår dåligt psykiskt är att få vara glad igen, trodde jag hade hittat det och så blir det såhär. Det är så himla tråkigt. Jag trodde att när man var över 40 år så kan man väll säga hur man vill ha det, men tydligen inte. Trots allt så är det ”skönt” att se att ni skriver såhär, istället för att jag bara ska tänka på det själv. Det blir väll mer verkligt om någon annan säger att det är slut

Aleya
12/28/17, 6:22 PM
#6

#5 vet du vad jag lärde mig när jag mådde dåligt var: att lägga sitt mående på ett förhållande för det håller inte i längden. Man måste börja se och acceptera sig själv. Det kanske låter elakt. Men saker blir bara värre gällande sitt mående om man gör så Så som sagt: du måste börja med dig själv istället för att haka upp dig på en "man" som inte ens rakt ut säger som det är.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
iza89
12/28/17, 6:41 PM
#7

#6 jag tror jag bara blev chockad av att det hände så snabbt och att bli ignorerad av någon som man trodde gillade en är en hemsk känsla. Jo visst är det så, men det var så skönt att få vara glad och skratta en stund. Det har hänt så mycket för mig på senaste tiden och nu kom detta, det tär på mig nått enormt. Men jag kan ju inte tvinga nån att vara med mig och jag skulle inte kunna förlåta hur han kunde göra såhär heller.

Aleya
12/28/17, 6:45 PM
#8

#7 kan absolut förstå om du blev chockad. Och visst är det skönt att få känna annat när man inte mår bra. Men som sagt är mitt råd att börja acceptera och gilla dig själv. Det kommer man långt med. Om än man inte tror det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

iza89
12/28/17, 6:57 PM
#9

Förhoppningsvis blir det kanske lite lättare när jag fått mina saker och han sina. Det kanske blir som ett avslut och jag kan gå vidare i mitt liv, det här ska ju inte få förstöra allt

[SuperNaturalBeing]
12/28/17, 7:01 PM
#10

Har inga tips att ge annat än mina sympatier. Går igenom en liknande sak just nu, men det handlar om en nära vän som betyder väldigt mycket för mig och inte en partner.  För lite över en månad sen "försvann" personen plötsligt. Jag väntar några dagar för jag tänker att vännen kanske har mycket att göra just nu eller så, men sen börjar jag bli orolig så jag hör av mig. Efter ca en vecka får jag ett liknande svar som du fick (men bara efter att jag skrivit att jag var riktigt riktigt orolig och undrade om vännen råkat ut för något).  Han mår dåligt, säger han, orkar inte höra av sig till någon , vill bara sova. Orkar inte chatta eller göra nånting.  Osv.    

Jag förstår och ger honom lite space, för han går igenom mycket just nu, men sen börjar jag se saker som inte riktigt stämmer. Han är t.ex. aktiv på sociala medier trots att han säger att han är utloggad  och han kollar mina meddelanden, men svarar inte trots att jag skriver att jag är mycket orolig för honom (han har pratat om självmord bl.a. Därav oron.) .  Jag frågar då om det är MIG han inte vill prata med längre och om han då kan säga det rakt ut så jag slipper oroa mig för honom och gå vidare. Men möts ändå bara av tystnad. 

Till sist blev jag så sårad att jag inte hörde av mig på två veckor , men vid jul skrev jag ändå "god jul" och att jag tänkte på honom.   Sen brast det och jag skrev ett till meddelande där jag återigen sa typ att "jag saknar dig väldigt mycket och jag är väldigt orolig för dig. Snälla hör av dig. Och om det nu är så att du inte vill ha någon mer kontakt så säg det snälla. För det du gör just nu är väldigt sårande. Förstår du inte det." 

Har inte fått något svar ännu och känner mig väldigt sviken och ledsen. Trodde jag betydde mer än så (vi har varit mycket tighta vänner och hjälpt varandra genom en hel del saker liksom.) Vill tro på vännen när han säger att det är hans dåliga mående som gör att han beter sig som han gör, för dåligt mående kan ju göra att man beter sig riktigt själviskt (det vet jag av egen erfarenhet), men samtidigt säger min magkänsla mig att det nog inte är så.   Så himla dålig stil. Förstår verkligen inte hur man kan bete sig så mot någon man säger sig tycka om. 

Nu började jag babbla här, ursäkta för det! Min poäng är i alla fall att jag förstår hur du känner och det suger. Det enda du kan göra är väl egentligen att KRÄVA att du får tillbaks dina saker (för han har ingen laglig rätt att behålla dem mot din vilja), och sen blockera honom och sluta höra av dig.  Vet att det är svårt dock. Man vill ju gärna ha ett definitivt avslut så man en gång för alla kan säga "okej, då skiter jag i det här nu. Hej då."  Men det får man ju tyvärr inte alltid…

iza89
12/28/17, 7:32 PM
#11

#10 Tack så mycket för att du delade med mig, det är alltid skönt att få höra av någon som har haft liknande upplevelser. Jag anser att hur dåligt man än mår kan man faktiskt svara, och nuförtiden behöver man inte ringa utan att man kan svara på sms eller så. Om man inte vill prata med någon så borde man säga det iaf. Så har jag gjort mot folk när jag mått dåligt och inte klarat av att prata med nån, för då vet dom. Precis som dig trodde jag att det hade hänt nått, som en olycka eller liknande. Jag förstår ingenting men ibland ska man väll inte göra det antar jag.. Det känns bara som man hittat på allt och det inte har hänt. Jag bor i en rätt liten stad och vi bor dessutom väldigt nära varann och jag vill inte träffa på han, inte just nu. Jag har en vän som ska hämta mina saker till veckan, så det känns bra. Egentligen skulle jag vilja följa med och skrika på han men det ändrar ju ingenting. Jag vill inte höra av mig till honom mer och jag hoppas jag håller det, jag vill inte bli nån patetisk brud som jagar han, då känns det lite som han ”vunnit”. Om karma finns så kommer det kanske tillbaka på personer som beter sig såhär..

[SuperNaturalBeing]
12/28/17, 10:12 PM
#12

#11 håller helt med. det är inte alls ok att göra så oavsett hur man mår. Jag hade ju aldrig kommit på tanken att bete mig så. Det är ju lite förnedrandre mot den man ignorerar att låta den personen hålla på och oroa sig och längta osv om man själv inte vill ha något med personen att göra mer. Riktigt dåligt. Jag tycker iaf att du har en bra attityd när det gäller din situation! Ibland måste man bara släppa taget och gå vidare. Det tänker jag också göra. Blev faktiskt inspirerad av den här tråden haha , så tack till dig också för att du delade med dig. det var som att poletten äntligen föll ner och jag insåg att "nepp. såhär ska jag inte låta mig behandlas mer. inte ok!" Hoppas du kommer över det så snabbt som möjligt och inte stöter på honom nått mer :)

Kalli
12/29/17, 11:15 PM
#13

Jag förstår precis. Jag hatar verkligen att inte få ett riktigt avslut, även om min logiska del inser att det är slut. Tyvärr kan man inte tvinga någon att bete sig som man skulle önska så det enklaste är nog att försöka släppa och gå vidare.

Annons:
Gaara
12/30/17, 2:23 PM
#14

#13 Detta är ju ännu ett exempel på att man ska vara ärlig med varför man inte vill vara med någon längre. Jag tycker att alla förtjänar att få veta när det är slut samt VARFÖR. Så den som blir dumpad slipper grubbla över det oavsett om den som dumpade tyckte att den dumpade var en rövhatt. (Tänker på en annan tråd just nu).

iza89
12/30/17, 5:24 PM
#15

Ja jag är ju inte helt ute och cyklar; det hade varit så skönt om han bara berättat vad han vill å känner. Men som ni skrev kan man (tyvärr) inte tvinga nån. Jag är och kommer säkert känna mig sårad en stund till men sen ska jag allt komma tillbaka! Och förhoppningsvis träffar man någon vettig person nån gång i livet :) Tack för alla svar, det känns redan lite bättre när jag fått skriva av och läst era kommentarer.

Kalli
12/31/17, 12:25 AM
#16

#14: Vi har olika åsikter där. Jag tänker att man inte kan avkräva något ett varför, ofta finns det kanske inte ens en bättre förklaring än att känslorna inte finns kvar längre. Sen kan jag tycka att om man vill förklara och personen vill veta så absolut.

Men i den andra tråden du tänker på ser jag det som en otroligt vinst att personen vågar lämna en person som inte vill henne väl utan gör henne illa. Om hon inte vågar berätta varför ser jag det som sekundärt.

Det finns till och med tillfällen då jag ser det som inte bara acceptabelt, utan önskvärt, att man inte ens meddelar sin respektive att det är slut innan man flyttar. Det beror helt på situationen.

[SuperNaturalBeing]
12/31/17, 11:00 AM
#17

#16 fast att säga till sin partner "jag lämnar dig för att känslorna har tagit slut" ÄR ju en förklaring? då vet ju partnern att det är så det ligger till, istället för att man bara försvinner utan att säga något. Visst finns det säkert situationer där det som du säger är "önskvärt att man inte ens meddelar sin respektive att det är slut innan man flyttar", såklart, det finns alla möjliga situationer, men jag tror nog ändå att de situationerna inte är speciellt vanliga och bör räknas som undantag. Fast jag kan iofs ha fel.

Kalli
12/31/17, 12:06 PM
#18

#17: Fast att försvinna utan att säga något är inte samma sak som att bara säga att det är slut utan att förklara varför. Det är inte ens säkert att ens partner vill veta. Men som sagt om hen vill det, man känner att man vill/kan berätta så ser jag inga hinder för det.

Sen känns det väl lite skumt att diskutera en helt annan tråd i den här tråden men om personen i den tråden inte känner att hon orkar berätta varför så tycker jag att det är fullt att skuldbelägga henne för det. Ännu värre antyda att det är hennes ansvar att berätta vad han gör fel och därmed förhindra att han gör det mot andra.

Gör han människor illa är det helt och enbart hans ansvar. Jag har haft min beskärda del av nybörjare men ingen av dem har trampat på mina gränser eller gjort mig illa. Det är helt enkelt inte en ursäkt.

[SuperNaturalBeing]
12/31/17, 1:34 PM
#19

#18.  Det lät som att du menade att det inte räknas som en förklaring att säga "mina känslor är slut" , och det är ju faktiskt en förklaring (iaf enligt mig) så det var det jag frågade om bara. Men jag kanske missuppfattade vad du sa. Sånt händer.

Har ingen aning om vad det är för annan tråd du refererar till så det har jag ingen kommentar om :) Tror inte jag läst den tråden.

Kalli
1/3/18, 10:29 AM
#20

#19: Sorry, du är inte personen som drog upp den andra tråden. Då förstår jag att det blir lite svårbegripligt det där.  :)

Annons:
Upp till toppen
Annons: