Jag och min man har jobbat på alla vis tänkbara i förhållande till varandra. Vi har jobbat en skift och en 8-17, båda skift, dag och jättejobb och en skift och en plugg 100% plus anställning skift på 40%. Behöver jag säga att det sista alternativet gjorde att vi gick om varandra under flera veckor innan vi kunde umgås. Det gick bra, vi är fortfarande gifta ;) vi lyckades även producera en dotter under den tiden :) tror att grejen med oss va att vi kunde umgås utan att umgås. Vi på inte all ledig tid på varandra. Helt ärligt är det rätt gott när man är ledig att få lite tid själv också. Där emot har vi alltid kunnat hänga med varandra. Han sitter med något dataspel och jag ligger i samma rum och läser. Ibland småpratar vi lite emellanåt, ibland är vi bara tysta. Sedan gjorde vi ibland utflykter, och vi gick nästan alltid med hunden ihop. Över lag tycker jag det va värre i tanken än i verkligheten. Sedan pratar vi alltid med varandra under dagen, på Whatsapp, och berättar om det vi är med om. Det kommer gå bra ska du se. Det är alltid lite värre innan än när man är uppe i det :)

Jag och sambon har haft det så sen vi träffades för 3,5 år sen. Han jobbade 8-16:30 och jag jobba 15:30-21:45 samt ca var annan helg 9-22. Nu jobbar jag bara natt och han har fortfarande samma kontorstider, det som är skönast nu är att vi har fler helger ihop och på jobbdagar har vi ca 3h tillsammans där vi kan äta middag tillsammans och kolla på en film eller bara vara i samma rum. Detta livet passar oss bäst för det innebär att vi kan båda ha hundar och hästar utan att behöva ha dåligt samvete över ensamtid för dem. Vi tar nog väldigt mycket tillvara på tiden när vi väl träffas men det innebär inte att vi måste hitta på stora projekt som kan vara utmatande. det är precis lika okej att inte umgås på gemensamma lediga dagar! Är man en person som ser glädje och kan njuta i det lilla så är det nog lättare att få det att funka samt är lyhörd för sin partner och verkligen pratar med varandra. Lycka till ^^