pojkvän flyttar utomlands- hjälp!

Jag behöver lite tips och vägledning i denna, för mig, väldigt speciella situation och hoppas att jag kan få någon form av hjälp från er på forumet!

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i lite över 2,5 år nu. Vi bor inte tillsammans men vi träffas och sover med varandra flera gånger i veckan och enligt mig har vi ett väldigt seriöst förhållande. Trots bråk och sånt hittar vi alltid tillbaka och vi älskar varandra väldigt mycket. 

Nu är det så att han och en av hans vänner har blivit erbjudna ett väldigt bra jobb i Norge och de flyttar inom närmsta månaderna. Det är här jag behöver hjälp... 

Jag är ju självklart genuint glad för honom och hans chans inom branchen och tycker verkligen han ska åka, men jag tycker att det är så himla jobbigt samtidigt. Innan han hade fått erbjudandet pratade vi lite om att flytta ihop och sånt, men han kastade allt det åt sidan när han fick veta om jobbet. Det är kanske förståeligt, men det känns som att han helt har glömt bort mig och oss, och tror i all sin lycka över det här att jag är lika glad som honom över hans flytt. Han är inte alls ledsen över att behöva lämna mig här, men jag har jättemycket ångest och gråter nästan varje kväll över att han ska åka bort. Det är säkert väldigt egoistiskt av mig att tänka såhär, men jag vet också att han inte kommer komma hem ofta alls, kanske en helg i månaden max (han sa att han kanske skulle försöka komma hem över min födelsedag men han visste inte eftersom det är en 12h resa..). När han väl är där kommer han inte ha tid att prata och det har han hintat lite om själv, då de har väldigt långa arbetsdagar och data- och tvspelandet tar upp mycket av hans tid och han pratar om vilket skönt "ungkarlsliv" de ska leva i sin lägenhet.

När jag är med honom är jag positivt inställd och försöker vara så glad jag kan över att han ska åka, för vill inte visa att jag är besviken och göra honom ledsen.. Men när jag försiktigt försöker ta upp mina känslor över det här med honom, som att jag vill ses lite mer nu innan han åker, eller att jag är lite ledsen över att han ska åka viftar han bort det och säger något i stil med "men jag är ju inte borta för alltid och vi är ju fortfarande tillsammans". Han har ju rätt, men han säger samtidigt att han kanske vill stanna där och flytta dit om han trivs... och i höst ska jag till en annan ort och studera så då kan vi ses ännu mindre.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här texten, men jag skulle behöva tips om hur jag ska prata med honom om mina känslor, och tips på hur jag kanske borde agera i den här situationen och kunna gå vidare. 

För att fylla i ännu mer så är jag inte alls orolig över att han ska hitta någon annan eller så för det vet jag att han inte kommer försöka göra, men jag är väldigt rädd att han ska glömma mig och inte vill känna sig bunden till något när han är på sitt livs äventyr...

Förstår precis hur du känner då jag varit i liknande situation själv. Jag tror att du dels måste försöka jobba med dina egna känslor och bena ur hur du verkligen känner. Man har ju valet att antingen försöka lära sig leva med distansförhållande och allt vad det innebär, eller att helt enkelt bestämma sig för att man inte klarar av det och i sådana fall bryta förhållandet. Finns det en tidsbestämning över hur länge ni kommer vara ifrån varandra? För mig har det alltid varit det avgörande - att veta att det finns ett slut.

Samtidigt tycker jag att din pojkvän borde respektera dina känslor och visa lite större förståelse för att du tycker att det är jobbigt. Även om han själv inte tycker att det är lika jobbigt borde det ligga i hans intresse att du fortfarande mår bra när han åker och försöka göra det som krävs av honom för att underlätta för dig, tycker jag. Det är något jag tycker att du verkligen borde försöka förklara för honom innan han åker; att om detta ska fungera för dig får han anstränga sig lite mer för att försäkra dig om att det kommer gå bra. Om det innebär att han får ta av sin "ungkarls"tid och ringa dig lite oftare eller försöka hälsa på ibland, då får det vara så, för även om han reser bort är ni fortfarande i ett förhållande och då gör man vissa "uppoffringar" för varandra (även om jag inte tycker han borde se det som en uppoffring att ha kontakt med sin flickvän, men men).

Ja, det är lite så jag också tänker #1. Det är tänkt att de ska stanna 6 månader, och längre om de trivs (dock vet jag ju att det blir längre eftersom det är hans dröm) och sen i höst åker jag bort och studerar... Har väl funderat för mig själv att om han stannar där, kan jag flytta dit och fortsätta studera, men låter det vara osagt så länge.. Anledningen att jag inte velat prata med honom om detta är för att han just viftar bort det, och han är lite sån att de dagar vi inte ses, behöver man inte heller ha kontakt med varandra... och blir det så när han flyttar måste jag ju göra slut...

Jag ska försöka prata med honom, men han är också väldigt känslig och blir upprörd lätt så måste välja orden och säga det på exakt rätt sätt för att det inte ska bli liv i luckan och han gör slut med mig på kuppen och låser in sig och surar en vecka...

Helt ärligt så hade jag blivit väldigt fundersam över att han inte verkar vara det minsta ledsen över att åka ifrån dig. Jag har själv ett långdistansförhållande, men när jag skulle resa iväg i 3 månader grät vi båda två på flygplatsen ändå. Jag hade faktiskt tvekat lite på hans känslor om han så lätt kunde leva utan mig, och inte ens kan förstå varför jag blir ledsen. Och att han väljer att spela tv-spel över att kanske skypa med dig känns inte heller sådär jättekul.

Nä, jag tycker att du ska fundera ordentligt. Frågade han ens vad du tyckte innan han tackade ja till jobbet? Är det så att han åker iväg och skiter helt i dig så kan jag garantera dig att det finns bättre killar för dig.

Tänker samma som #3. Han pratar om ungkarlsliv, verkar inte ha något intresse för dig när ni inte ses, viftar bort dina känslor och verkar allmänt omogen om du måste oroa dig för hur du saker saker för att han inte "gör slut med dig på kuppen och låser in sig och surar en vecka."

Du behöver berätta för honom hur du känner. Jag gick och höll saker inom mig första halvåret när min sambo höll på med seperation med sitt ex jag kände mig som nummer två. Ångrar idag att jag inte tog upp det direkt. Kommunikation är enligt min mening a och o i ett förhållande.

Fråga hur han ser på hur han tror att det kommer att fungera när han åker iväg? Vad han ser för planer på er framtid?

Du hör väl själv att han verkar se det här som slutet på er relation? Han säger inget om att han kommer sakna dig. Han verkar inte vara villig att diskutera hur ni ska få det att fungera m.m. Om ett långdistansförhållande ska fungera så måste kommunikationen verkligen funka, vilket det inte gör då du inte ens vågar ta upp allt du funderar på. Det här gör han utan dig helt och hållet. En person som vill vara med en, anstränger sig för att få det att fungera.