Jag tycker att du ska flytta ut. Tyvärr kommer väl hans mamma tillbaka och börjar städa åt honom igen, men då är det i alla fall inte ditt problem. Han behöver växa upp, och jag tycker inte att det låter som att det är något som lockar för honom just nu. Det finns bra mycket mognare killar, satsa på en av dem istället!

Angående städning och disk så hade jag det likadant i början av mitt förhållande. Det var min sambos mamma som lagade mat och städade åt honom innan vi flyttade ihop.  Men min sambo växte upp till slut och förstod att disken inte diskade sig själv och att man måste göra rent efter sig. 

Ni verkar ha lite mer problem än att han inte städar så jag tycker du ska flytta. Bli särbos, om du ens vill vara kvar i förhållandet.

Jag hade börjat planera för en flytt. Det där funkar ju inte i längden o du slösar bort en massa fin tid i en ålder då du borde ha det jäkligt roligt och kanske vara i ett förhållande där din partner stärker dig. Inte sopar golvet med dig.

Vad ska du med honom till? Det finns bättre killar att ha fler fina stunder med. Lämna och låt honom mögla bort i sin skräpiga lya (gissar att hans mamma kommer och fixar igen då, vilket är så sjukt sorgligt). Tänk om föräldrar kunde fatta vilken ogärning de gör sina barn (läs mammor och söner) när de håller undan efter dem.

Och nej, han kommer inte ändra sig innan han når botten, och det kommer hans mamma inte låta honom göra.

När jag läser så märker jag att du verkar riktigt frustrerad på din sambo. Det ska inte behöva vara så och han måste börja mogna till för detta du beskriver skulle inte kunna funka i längden. Du kan inte ställa honom på linan och säga att du drar om han inte skärper sig? Han är ju ändå vuxen nu och borde kunna ta ansvar samt att han är i ett förhållande. I ett förhållande ska man kunna lyssna och umgås med varandra, att gå med på varandras villkor utan att ta i fajt. Det finns många bra killar där ute som säkert skulle bjuda ut dig på bio, som städar och diskar, bjuder frukost på sängen etc och även fokuserar på DIN njutning eller 50/50. 

Ställ honom mot kanten så fort du kan, skit i hans ursäkter. Good luck!

Vill du vara ihop med ett barn, eller i alla fall en barnrumpa, så stanna hos honom. Vill du det inte så finns det trevliga mogna (nåja, hyfsat i alla fall 😉) killar därute!

Orkar du faktiskt leva ett helt liv tillsammans med en sådan person? Kärlek är fint men inte på bekostnaden av allt annat. Det finns faktiskt gränser och kärleken övervinner inte allt.

Han lär knappast ändra sig med en sådan attityd. Han vill ju inte ändra på sig så du kan inte förvänta dig att han ska på något magiskt sätt mittiallt bli någon helt annat.

Om jag vore du så skulle jag nog lämna asap och inte slösa mer av min tid på någon som är så pass oengagerad.

Ja! Gör något mer meningsfullt med ditt eget liv istället! Plugga något, utveckla dig själv, träffa folk som har roliga intressen du delar så du får ha lite roligt med kvalitet istället!

Tack för alla svar! Jag inser att han inte kommer att ändra sig utan vidare. Det är mitt längsta förhållande och första gången jag är sambo med en kille. Han har varit sambo tidigare och jag inser varför hans ex fick nog och lämnade honom.

Jag mår inte alltid så bra, men jag orkar inte ta hand om någon som inte orkar göra något själv. Det är alltid hans mamma, men också hans pappa som alltid ordnat allt åt honom.

Han har nog aldrig städat och undviker att laga mat. Lagar han mat blir det stekta köttbullar med makaroner eller nudlar. Han köper ofta pizza och färdig mat. Han sköter inte sin ekonomi så bra. Nu har han aldrig tagit några lån eller har skulder. Men varje månad är det alltid samma sak och det har varit så under hela vårt förhållande. I slutet på månaden har han aldrig några pengar. Det spelar igen roll om han jobbar, är arbetslös eller om vi lever ihop och jag betalar halva hyran. Ändå är pengarna slut några dagar innan nästa lön kommer!!

Ibland lånar han av någon kompis, men oftast är det hans mamma och pappa som hjälper till om han har dåligt med pengar.

Jag vill inte göra slut, men jag kommer att flytta ifrån honom. Det fungerar inte för mig att leva så här.

Du skulle ju kunna fråga honom vad han vill göra för att det förhållande ska fungera. Tala också om för honom att du inte kan leva såhär och att han måste bli vuxen och börja ta lite ansvar om han vill att ni ska fortsätta leva ihop. Jag tror dock inte det går att laga ditt förhållande då ni inte verkar kunna prata med varandra och reda upp sånt som händer. Det är jätteviktigt i ett förhållande att man kan prata med varandra och diskutera saker och ting.

Jag skulle påstå att nästan alla förhållanden har bra stunder, annars skulle väl ingen stanna kvar i en destruktiv relation.  Jag tycker snarare att balansen borde ligga på minst 90/10 alltså att relationen ger energi och får en att må bra minst 90% av tiden.

Sen kan det helt klart komma svackor men i ert fall låter det ärligt talat inget vidare och så länge din kille inte ser det som ett problem är nog chansen att han ändrar sig minimal. Det är heller inte ditt ansvar att se till att han ex. städar, han är för tusan en vuxen människa.

Så jag håller med alla andra att du fattat rätt beslut när du vill flytta ut så får han väl leva i sin egen smuts om han önskar (eller vara helt beroende av sin mamma)

Man kan vara särbos också! Det går alldeles utmärkt för många att ha en seriös relation med sin partner långsiktigt men ändå ha varsitt hushåll för att det fungerar bäst med skilda ekonomier så.

Fast som du beskriver din sambo som person så känner jag att jag själv personligen aldrig skulle stå ut med en sådan person!

- Jag är alldeles tillräckligt för lat själv ändå! 😂 Vi skulle bara bli feta soffpotatisar istället för att ta oss ut i skog och mark som jag annars älskar att göra.

Har upplevt att många karlar är sådana, säkert Kvinnor också om mer sällsynt..  Men har varit rumskompis med killar som inte är duktiga på att städa och även min nuvarande plockar inte ens ur diskmaskinen. Jag är mammig delvis pga hur jag är uppfostrad och funktionerade som en extra mamma för min lillebror ibland.  Kan inte säga att jag vantrivs med det även om jag kan säga "men kan du inte hänga upp tvätten när jag ändå jobbar kväll, jag gör ju allt annat".  Blir sur i max några minuter och sedan bestämmer jag att vi gör det tillsammans istället samma sak med matlagningen och det säger han inte nej till. 

Hur som helst så låter det som att det är bäst att ni flyttar i sär. Du bestämmer helt klart själv men det låter som det är det enda sättet för honom att ev. mogna och rädda er relation.

Han är curlad av sina päron! Jag tror att han aldrig kommer mogna så länge hans föräldrar lever!

Det lät lite som mitt förra förhållande men han bodde hos sin mamma och jobbade enstaka tillfällen på sin pappas företag. Han var 5 år äldre än mig men hade inga framtidsplaner eller drömmar för han ansåg att man inte skulle ha det då man bara blir besviken. Jag slösade 5 år på den killen och även om han var snäll så var vi alldeles för olika och det bästa jag gjort är att ha lämnat honom. Nu är jag tillsammans med mitt livs kärlek i stället och har fått mitt liv och mina drömmar åter som jag släppte när jag var med den förra då det inte fanns någon chans för mig att nå dem med honom. Så för din egen skull så skulle jag råda dig att lämna och flytta hem till din mamma. I alla fall att du flyttar till din mamma tillfälligt och ser om han lär sig något av det, annars är det bara att lämna honom helt. :) Lycka till!

Flytta.. sök upp han om 10 år om du fortfarande är singel.. då kanske han har mognat?

Du kan iallafall inte vara hans mamma som tar hand om allt praktiskt.

Så ser det ofta ut.. kärlek och sex o sådant kan funka.. men inte det praktiska.

På så sätt lär vi oss.. det svider, det gör ont, vi går vidare och får mer erfrarenhet vilka som är lämpliga partners.

Och bägge får göra kompromisser.. för ingen får sina drömmars prins/prinsessa.. det är drömmar!

Ska vara helt ärlig - folk ändrar sig sällan. Är han såhär så kommer han alltid vara såhär, oavsett hur mycket du klagar och sätter honom på plats.

Just nu låter det som om du är en inhyrd städerska (som han inte ens betalar, utan DU betalar istället hälften av hans hyra!)

Gör slut eller bit ihop - jag har varit i tillräckligt många förhållanden, och sett mina vänner vara i tillräckligt många liknande förhållanden för att veta att sådant här ändrar sig inte.

Du förkänar lycka. Slösa inte din tid på någon som inte gör dig lycklig, då är det bättre att vara singel en period.

#12 Där har du fel. Destrukriva relationer bygger ofta på någon form av beroende. TS hur är han annars? Hur kommer det sig att ni inte pratar med varamdra? Då han har problem med väldigt grundläggande saker kanske han har någon diagnos (både socialt samspel, att ta hand om sig själv, ekonomi etc)?

Tack till alla som skrev. Jag har flyttat ifrån honom och han blev väldigt arg och ledsen när jag gjorde det. Jag sa att det vore bra för oss båda om vi är ifrån varandra ett tag, så kan vi prata om framtiden sen. Vi hade kontakt de första två veckorna. Sen har han varit helt tyst och svarar inte när jag kontaktar honom. Nu har jag gett upp det hela.

Braaaa!!!

#20 Starkt gjort av dig! All respekt till dig! <3  :)

Heja Anonymis!

Klart han inte hör av sig.. han har väl fullt upp med att hitta någon annan som kan serva med precis allt.. om han inte mot all förmodan börjar vakna till och skäms!?🤐

Du har gjort helt rätt! Bygg du ditt liv för din egen skull istället för åt någon annan! Man skall leva tillsammans, inte den ena på den andra.

#20 Vad bra gjort av dig! Då låg ju bollen hos honom och uppenbarligen var han inte mogen eller redo för att ta tag i sitt liv och bli vuxen och ta ansvar. Ta hand om dig nu och jag håller tummarna för att nästa partner blir the one! :D <3

Hej alla! Tack till er som har engagerat er i min tråd. Jag har inte hört av mitt ex. Det känns väldigt skönt att inte vara tillsammans med honom. Han hade sina goda sidor men jag kan inte leva med en så lat och bortskämd kille.

Jag borde ha lämnat honom tidigare och jag hoppades in i det sista att en ändring skulle ske. Sen var det nog också så att jag drog mig för att ge upp. Eftersom det enda alternativet jag hade var att flytta tillbaka till min lilla hemort hos mamma, i en annan del av Sverige. Jag tycker inte om min hemort eftersom jag blev mobbad där och vissa ser fortfarande ned på mig och beter sig som de går i högstadiet.

Det är som det är Ibland får man nog bara ta ett steg tillbaka i livet.

Tack till alla för fina råd och för ert intresse ❤️