Annons:
Etikettgrannar
Läst 6552 ggr
amandain
2018-02-04 09:36

Skratta åt någon som ramlar?

Är det schysst att skratta åt någon som halkar och ramlar ute på gatan? Ett högt skratt alltså "ha ha ha" åt en som går förbi och råkar ramla?

Igår halkade jag och föll ute på parkeringen och min granne som stod där skrattade sådär. Vi hade precis sagt "hej" till varann när min fot gled på en hal fläck och jag tappade balansen. Och det var tydligen väldigt roligt enligt honom. Gubben är 73 år och jag är betydligt yngre. Men bara för att han är pensionär och jag en "ungdom" så ger det väl inte honom rätten att vara ohyfsad? Hade jag tvärtom skrattat åt honom om han var den som ramlat så hade jag nog ansetts väldigt oförskämd som skrattar istället för att fråga om han gjort sig illa.

Jag har fått en lite annan syn på denna granne som jag uppfattat som en trevlig och lite försynt man tidigare.

Annons:
[Rhonda]
2018-02-04 09:43
#1

Jag skulle aldrig skratta åt någon som har halkat o ramlat  jag skulle hjälpa dem.

[Blue_Lugia]
2018-02-04 09:49
#2

Bara ignorera och gå vidare. Finns alltid folk som har roligt åt andras "olycka". :/

Maria
2018-02-04 09:58
#3

Jag ska livligt erkänna att jag har fruktansvärt svårt för att hålla mig för skratt i sådana situationer. Det bara liksom bubblar upp och det har inte med elakhet att göra utan snarare det komiska i hela situationen och kanske en viss nervositet/oro över något man inte kan greppa.

Däremot skulle jag ju inte strunta i allvaret utan hjälpa till.

Jag har varit med om liknade saker många gånger både inomhus och utomhus och jag brukar be om ursäkt och säga att det såg för roligt ut samtidigt som jag försökt hjälpa till.

Jag har heller inte svårt för om någon skrattar på min bekostnad.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Wijnja]
2018-02-04 10:09
#4

Skulle aldrig skratta åt nån tanke på personen kan skada sig riktigt illa

tiger tok
2018-02-04 10:14
#5

Jag kan skratta i sådana situationer, men bara om den som råkade ramla också skrattar, att man skrattar tillsammans. Men jag skulle aldrig skratta åt någon som blir ledsen eller gjort sig illa.

molam
2018-02-04 10:48
#6

Skrattar ofta åt att mina bröder halkasr, men det är för att dom är så malliga, och dom halkar minsann aldrig ;) Men är det nån annan så skulle jag aldrig kunna komma på att halka, Jag skulle hjälpa personen i fråga, senast jag hjälpte en person som halkade var faktiskt i år, och både hon och hennes gubbe blev så extremt tacksam, och det tycker jag är så rolig, att folk kan bli så tacksamma för så lite ^^

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Annons:
Kirnzy
2018-02-04 10:50
#7

Jag tycker det är okej att skratta om man känner personen och vet att den inte fick ont/om den också skrattar. Att skratta åt någon som går förbi och halkar tycker jag bara är elakt, skulle aldrig göra det..

Zira
2018-02-04 11:15
#8

Jag lyckas inte se det komiska i att någon ramlar. Om den som ramlat själv skrattar så kan jag skratta MED den personen, men definitivt inte åt den. Finns mycket som jag upplever som roligare än att människor i min omgivning halkar omkull.

[Devya]
2018-02-04 13:15
#9

Åhh, jag skrattar absolut vid sådana situationer. Jag kan tyvärr inte göra något åt det. Jag försöker dock alltid hålla emot men det är oftast helt försent för det blir ett sådant där gapskratt.  Om det dock ser väldigt farligt ut så är inte min första spontana reaktion att skratta. Det är något som sker automatiskt och som jag faktiskt inte alltid kan kontrollera.

Då min man faller eller stöter till sig eller något så skrattar jag också direkt. Han är likadan då jag ramlar eller något. Jag tar inte illa upp för jag förstår reaktionen fullständigt. Det bara kommer utan att att man kan stoppa det.

Jag kan erkänna att det är pinsamt då jag vid vissa situationer inte kan låta bli att skratta. Ett litet handikapp jag har.

[Devya]
2018-02-04 13:19
#10

#3 Underbart, jag är inte ensam! *pustar ut* Man skrattar ju inte för att vara elak, utan det är som du säger, det bara bubblar över utan att man kan riktigt stoppa det alla gånger.

Jag brukar också alltid sen be om ursäkt, även åt min man fast han vet hur vi båda två är. =) Värre med folk man inte känner men det är sällan jag skrattar åt folk jag inte känner.. Tror inte det har hänt ännu och det kanske kan bero på att jag vet att det kan vara en pinsam situation för dem. Så då lyckas jag av någon konstig orsak lägga  band på mig. Om jag ändå kunde göra så i alla sorters situationer!

Honestyisdead
2018-02-04 13:23
#11

Om den som halkar inte skadar sig ser jag inte något fel i att skratta. Hur låter man bli?

amandain
2018-02-04 14:02
#12

Ja, stor skillnad såklart om den som ramlar skrattar först. Men jag har aldrig sett något roligt varken med att ramla själv eller när andra ramlar. Även om det gick bra så känns det nedrigt och man skyndar sig att ta sig upp och borsta av sig och hoppas att ingen såg en. Och om någon då skrattar känns det ännu jävligare.

[Blue_Lugia]
2018-02-04 15:45
#13

#11 Dom flesta kan väl åtminstone ha en så pass moral att man kanske småfnissar för sig själv om du förstår vad jag menar. Men att rätt ut och högt skratta så att den som ramlar hör är ju rätt kränkande och lite småbarnsligt om man inte kan behärska sig mer än så. Jag kan förstå att det kan se lustigt ut när folk halkar dock.

Annons:
Honestyisdead
2018-02-04 16:00
#14

#13 Kränkande?

Vi har uppenbarligen väldigt olika syn på det.

[Wijnja]
2018-02-04 16:03
#15

Skrattar man åt äldre som ramlar nej man skrattar inte åt någon

Maria
2018-02-04 16:13
#16

Jag skrattar åt saker som ser roligt ut och då hinner jag inte bedömma ålder utan det är så att säga spontant men jag går ju givetvis fram direkt för att fråga hur det gått och om jag kan hjälpa. Ser nån t.ex att någon slår huvudet i marken vilket jag gjorde ute en gång. En påverkad äldre man ramlade baklänges ute och klappade bakhuvudet i asfalten. Det såg inte roligt ut kan jag lova och ambulans fick tillkallas. Det är ju liksom skillnad på olika händelser

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
2018-02-04 16:15
#17

#15 Åldern är ointressant. Så länge personen inte skadat dig så skrattar jag om det ser kul ut. Och jag hade tyckt det var pinsamt om en person som ser mig trilla hade låtsas som ingenting. Hur ärligt är det?

ny.här
2018-02-04 17:45
#18

Visst kan man dra lite på munnen om det ser väldigt lustigt ut, men då gör man det diskret för sig själv. Man råkar ju inte skratta högt så personen hör, en sån sak borde man kunna kontrollera, det känns bara respektlöst att göra så oavsett vem som ramlar.

[Blue_Lugia]
2018-02-04 18:29
#19

#14 Ja det kan man verkligen säga….!! Förstår inte alls hur du ser på saken men…. Ja, kanske är du en sån person som tar det med en klackspark att någon skrattar högt när du ramlar. Jag hade känt mig himla förlöjligad om någon skrattade åt mig, när jag ramlade. Visst, att ungdomar gör det pga omognad kan jag förstå, men om en vuxen människa ställer sig högt och "Hahahahaha! " hade jag blivigt jäkligt sur men vad ska man göra? Gå fram och ge personen en örfil? Nej,då har man ju verkligen svarat på personens beteende. Bättre att ignorera och låta personen garva på om hen fann ett nöje i att jag druttade omkull. Menar du, Hera, att du skrattar högt om du ser en person trilla omkull?? Det handlar inte om ärligt eller inte, det hör till hyfs att kanske inte visa allt. Det är ungefär som om jag ser någon med en fruktansvärt ful jacka. Inte går väl jag fram och hojtar"Men gud vilken ful jacka du har!" Nej man kanske inte blir lika "kränkt" av att bli skrattad åt när man druttag på häcken, som att få en dum kommentar om sitt utseende. Hoppas du förstår vad jag menar.

[Blue_Lugia]
2018-02-04 18:33
#20

#18 Du sätter fingret på precis det jag menar.

Annons:
Vikan
2018-02-04 18:50
#21

Jag är tyvärr en av de hemska människorna som skrattar åt folk som trillar. Inget jag tänker på eller riktigt hinner hindra innan det är för sent. Skrattar själv när jag själv ramlar, och visst skäms jag när jag själv trillar och folk skrattar men har insett att ser det löjligt ut så fine, skratta på. Jag förstår det.

Hade jag dock sett att människan skadades eller det var ett allvarligt fall hade jag frågat om människan var okej. Är det ett allvarligt fall hade jag i första hand fått en smärre hjärtattack - men halka på isen och liknande? Det är sånt jag kan skratta åt

Zadeira
2018-02-04 19:33
#22

Jag skrattar ofta, vare sig jag vill eller ej, när nån ramlar. Det ser oftast kul ut och det går liksom inte att hejda. Dock kan jag mycket väl hjälpa personen i alla fall och be om ursäkt för att jag skrattade om jag ser att det behövs.

Sen tänker jag, jag vet inte, men min erfarenhet av äldre människor i den åldern är att de mycket väl kan börja bli dementa och förvirrade och skratta åt "fel" saker även om de inte menar illa.

Honestyisdead
2018-02-04 22:08
#23

#19 Ja det menar jag. Om det ser kul ut.

vendelay
2018-02-04 22:24
#24

Vissa skrattar ju utan att kunna låta bli, men det brukar märkas. Typ att de visar att de skäms eller försöker hjälpa till osv. Jag tror inte att jag någonsin skrattat åt någon som ramlat, det är otroligt respektlöst och rent av elakt att skratta åt någon som ramlar. Speciellt åt en tonåring eftersom de ofta redan är så extremt självmedvetna, jag vet inte hur många gånger jag själv gjorde mig rejält illa men låtsades som ingenting för att det var "pinsamt" att ramla. Nu tycker jag ju förstås att jag var supertöntig men om någon hade asgarvat åt mig då hade jag blivit otroligt ledsen.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

[Blue_Lugia]
2018-02-04 22:38
#25

#24 Man är olika. Varför skulle det vara illa vid sig av att bli utskrattad när man ramlar? Vissa tar det mer en klackspark, andra blir irriterade eller skäms, oavsett ålder tror jag. Och jag är absolut ingen tonåring längre. Jag ser nog mer lustig ut när jag går med nervösa steg över en isfläck pga att jag stukade handen förra vintern när jag halkade, och det är inte alla som visar att man gör illa sig. Jag vet att jag kommer få vissa personer på mig nu, men det känns nästan lite omoget att om man skrattar inte kunna behärska sig mer än så att man garvar så det hörs.

Honestyisdead
2018-02-04 22:42
#26

Jag känner mer att det är omoget att vara så känslig att man inte kan bjuda på sig själv.

Duvethon
2018-02-04 23:02
#27

Håller med Hera. Vid de tillfällen jag har snubblat till har jag vänt mig om och kollat ifall någon såg, måste ha sett väldigt lustigt haha. Inte blir jag KRÄNKT för att någon skrattar då. Självfallet är det annorlunda om någon stod och skrattat ifall jag legat blodig på marken och allvarligt skadad. Men om jag snubblar bjuder jag mer än gärna på ett skratt. Tror inte någon tänker "haha, vilket pucko som inte kan gå normalt" utan det handlar säkerligen om att man inte kan hejda sig i stunden, varför skulle jag bli kränkt av det?

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Annons:
Honestyisdead
2018-02-04 23:04
#28

Idag blir folk kränkta för allt.

Lona
2018-02-04 23:05
#29

Jag tycker inte att det är omoget att ta illa vid sig om någon skrattar när man ramlar, det handlar väl snarare om självkänsla - och den sitter inte i ålder eller mognad!
Jag kan själv tycka att det är fruktansvärt pinsamt att ramla så att andra ser, vare sig de skrattar eller inte.
Sen beror det ju på hur personen ramlar, min kompis och jag har tex gapflabbat åt varandra men jag skulle förmodligen inte skratta åt någon främmande om det inte såg väldigt roligt ut.
Numera fastnar i och för sig skrattet i halsen, min pappa dog av en så banal sak som att trilla i trappan… Maximal otur men det sitter inpräntat hur fruktansvärt illa det kan gå.

Skulle man börja garva åt någon som ramlat så tycker jag definitivt att det är på sin plats att man ber om ursäkt och frågar personen om denne behöver hjälp!


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

oh-la
2018-02-05 08:26
#30

Här är en till där skrattet fastnar i halsen. En vän trillade nämligen på en tröskel hemma och dog, 20 år gammal för flera år sedan. Inget dramatiskt fall, men tillräckligt för en hjärnblödning. Idag sätter jag hjärtat i halsgropen när folk trillar, och är snabbt och kollar läget. Har man redan varit framme och kikat så allt är ok är det liksom lite sent för ett spontant asgarv. Kan inte se hur det skulle vara lättkränkt att inte tycka att det är roligt med folk som gör sig mer eller mindre illa…

Zira
2018-02-05 09:43
#31

Jag har ett par frågor till er som skrattar åt människor som ramlar omkull. Skulle ni bli lika roade om ni jobbade på ett äldreboende och de gamla ramlade omkull? Skulle ni skratta åt dem med? Skulle ni själva vilja bli skrattade åt i en sådan situation?

Maria
2018-02-05 09:49
#32

#31 Nej det är såklart inte roligt om en skröplig människa på ett boende ramlar.

Jag tro de flesta människor kan se skillnad på det som är komiskt och det som är rent farligt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Zira
2018-02-05 10:07
#33

Ja, men nu var det kanske inte de som tänker och tittar och tar reda på skadeläget först, innan skrattet kommer, som jag tänkte på. Jag tänkte väl närmast på de som påstår att skrattet kommer utan att de kan hindra det. När det bara bubblar upp.

Honestyisdead
2018-02-05 10:08
#34

#31 Nej det är inte roande. Så klart. 😕

Annons:
[Blue_Lugia]
2018-02-05 11:52
#35

#27 Det handlat väl om normalt hyfs. Aldrig vart med om någon med så dålig impulskontoll att man inte kan hejda ett skratt. Förrutom EN person, men den personen var lite speciell på andra sätt också. Men en vilt främmande människa som man inte vet någonting om och dessutom förväntar sig att den ska kunna ta att någon står där och asflabbar åt en när man halkar och trillar. Tänk om det råkar vara en person som agerar tillbaka och man åker på en smäll för att man skrattat? Dom flesta skulle såklart inte göra så, men det kan ju hända att det råkar vara en sån tomte.

Fransu
2018-02-05 12:08
#36

Jag tror verkligen inte det är illa menat om någon skrattar när någon ramlar. Jag är själv tyvärr en person som kan ha svårt att inte dra på smilbanden (jag står inte och skrattar högt och kollar givetvis att den som ramlat är okej) om någon ramlar och det ser lustigt ut. Samtidigt som jag skäms om jag själv ramlar och någon ser…

En vän till mig berättade för några år sedan en incident som hänt hemma hos dom. Hennes som hade haft en kompis hemma och leken gick lite vilt till. Kompisen råkade springa in i en glasvägg. Min vän blev förskräckt men såg snabbt att pojken klarat sig helt oskadd. Hon brast ut i asgarv. Hon stod dubbelvikt och grät av skratt. Hennes man blev irriterad på henne som kunde skratta åt en stackars pojke som sprungit in i en glasdörr. Min vän sa bara att det såg så otroligt roligt ut för pojken hade sett så förvånad ut. Hon kunde verkligen inte hejda sig själv. Hon insåg olämpligheten att hon skrattade så ohämmat åt situationen. Men jag förstod henne och jag är glad att inte jag var där då. För då hade vi varit två som skrattat. Trots att jag vet att om jag hade varit i pojkens sits så hade jag inte tyckt det var lika roligt.

Jag beklagar verkligen ni som haft närstående som varit med om så tragiska händelser i samband med fallolyckor. Fruktansvärt. 🌺

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Maria
2018-02-05 12:21
#37

Det viktigaste är ju ändå att den som skrattar inte gör det av elakhet utan just för att man har svårt för att hålla sig.

Jag kan inte förstå att man inte kan se skillnaden i det.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Devya]
2018-02-05 12:38
#38

Det skulle ju vara fint om människor här kan försöka förstå att vi alla är olika och reagerar på olika sätt. En reaktion kan avlösa en annan reaktion.  Sen om det är schysst eller inte är en helt annan fråga.

Det är ju lite likadant då en olycka eller ett brott sker. Vissa blir helt handlingsförlamad och kan inte göra något alls, andra hamnar i panik och  kanske springer iväg medans vissa gör faktiskt något åt situationen, typ ringer efter ambulans osv. Ska vi samtidigt ta och trycka ner de människor som blir i panik och de som blir totalt handlingsförlamade? Eller kan vi acceptera att vi alla reagerar olika?

Ett annat scenario är då någon blir skrämd. Vissa hoppar till och skriker högt, medans andra rör inte på sig alls sen har vi de som börjar gråta osv. Det är något som kommer plötsligt och framkallar olika reaktioner. Jag kan likväl klaga på de som skriker högt då de blir skrämda, för det gör ju ont i mina öron. Sen vet jag av en lite mer speciell person som fäktar vilt med armarna då hon blir skrämd. Man får alltså se upp där om man råkar vara nära henne då hon hoppar till.

Jag vet också av en ex klasskamrat som alltid började skratta otroligt mycket då hon träffade på människor som hade downs eller liknande. Hon skämdes så för den här reaktionen men kunde inte göra något åt det. Jag har än idag svårt att förstå hur man kan reagera på det viset men jag har accepterat att hon reagerar annorlunda än mig.

Ni måste komma ihåg att det handlar om reaktioner. En reaktion är inte alltid vettig men det är likväl en reaktion, något som man inte alltid kan kontrollera.  Vad man gör efter sin första reaktion säger mer om en person än själva reaktionen.

oh-la
2018-02-05 13:17
#39

Jag håller absolut med om att man inte alltid kan hejdå en reaktion. Det har jag full förståelse för även om jag själv som sagt har svårt att skratta när någon trillar. Då får man ju också vara beredd på reaktion från den som trillar, för det måste ju någonstans vara den som trillar som sätter ribban för vad som är okej. Lite som att om någon drar ett skämt på min bekostnad kan det inte vara skämtaren som ska avgöra om jag har rätt att ta illa vid mig. Det jag tycker känns lite osmakligt är att vissa verkar ta sig rätten att skratta åt andra, och kan man inte tåla det är man lättkränkt. Gäller detsamma sexistiska, rasistiska eller på andra vis kränkande skämt också?

Scorpio97
2018-02-05 13:29
#40

Jag tycker generellt sett också att det ser roligt ut när någon ramlar och min instinktiva reaktion är att skratta/le. Men jag hejdar det så snabbt jag kan samt ber om ursäkt om personen tog illa upp, sen frågar jag såklart om det gick bra och hjälper till om jag kan. Speciellt om det är någon jag inte känner så väl. Och jag förstår absolut att folk kan ta illa upp, och jag får stå för konsekvenserna av att jag inte kunde hålla inne mitt skratt.
När jag själv ramlar så skrattar jag alltid också, även dom gångerna jag har gjort illa mig ordentligt. Jag hinner börja skratta innan jag inser att jag har skadat mig. För jag vet hur roligt det måste ha sett ut och då kan jag inte låta bli.
Dock är det väl ytterst sällan jag skrattar högt åt någonting alls, det är väl mer ett fnissande eller tyst skratt för mig själv. För det är så jag skrattar i alla situationer.

Ser fallet farligt ut eller om det är en utsatt person som ramlar så skrattar jag inte. För i den situationen är det helt enkelt inte roligt. Men jag det är ju inte något som jag bestämmer medvetet, utan det bara är så. På samma sätt som att om någon drar ett väldigt roligt skämt kan jag ibland inte låta bli att skratta, trots att jag egentligen inte vill göra det. Jämförelsen med att bli skrämd i #38 tycker jag är en bra jämförelse. Det är en lika instinktiv reaktion.


//Jessie

Duvethon
2018-02-05 13:31
#41

#31 Du måste väl ändå förstå att det är stor skillnad på en äldre människa som trillar och slår sig (risken för att skada sig är betydligt högre!) än en ung människa som snubblar till på gatan. Det är väl ganska självklart?

Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.      

Annons:
[Devya]
2018-02-05 14:00
#42

#39 En reaktion kan man inte alltid kontrollera.  Jag tycker det är otroligt långsökt att börja jämföra en reaktion med att skämta på någons bekostnad. Vi pratar om instinktiva reaktioner, något som inte är riktigt planerat.

Honestyisdead
2018-02-05 18:28
#43

#39 Jag sen i hen koppling till dina e tmpel och svarar således inget jag svarar på.

Vem vill bo i en stel värld?

vendelay
2018-02-05 18:34
#44

#25 "Man är olika. Varför skulle det vara illa vid sig av att bli utskrattad när man ramlar? " Förlåt, jag förstår inte vad det betyder. Vill du försöka förklara så jag förstår?

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

oh-la
2018-02-05 18:36
#45

#42, jag tycker inte det är långsökt alls. Jag pratar inte om den spontana reaktionen. Skriver också att jag kan förstå den. Det jag har svårt för är att lägga på den drabbade, den som trillar (eller bli skämtar om), att man är lättkränkt om man inte delar skrattet och tycker det var roligt eller om det gjorde ont. Brister man ut i ett spontant asgarv och det visar sig att den som trillar inte alls tyckte det var roligt förutsätter jag att man ber om ursäkt och förklarar att man inte kunde hjälpa det, inte går på om att personen är lättkränkt. Lika lite hoppas jag att om någon drar ett plumpt skämt, som kan vara spontant och ogenomtänkt (jag lider ibland av grodor) ber om ursäkt om det inte gick hem. Kort och gott, jag går inte på er som garvar och ber om ursäkt om det inte går hem utan de som garvar och ser det som någon rättighet att få garva åt andra.

[Devya]
2018-02-05 19:22
#46

#45 Ah, ok! Då förstår jag och jag håller definitivt med. Det är ju också en reaktion, det där att man blir lite sur, generad och så vidare om någon skrattar åt ens lilla missöde.

[Blue_Lugia]
2018-02-06 10:55
#47

#37 Det är lätt att skylla ifrån sig att man inte kan hålla sig osv. Det får man väl träna på. Oavsett varför man skrattar är det inte okej och det står jag fast vid.

Honestyisdead
2018-02-06 13:06
#48

#47 Och jag tycker det är ok att göra, och det står jag fast vid.

Nu har det väl hänt mig 3 gånger i mitt liv att jag sett någon ramla.

Annons:
[Devya]
2018-02-06 13:32
#49

#47  Det handlar väl inte om att skylla ifrån sig. Det handlar som sagt om reaktioner och det går faktiskt inte att träna bort alla gånger. Alla situationer är ju olika. Kanske man ibland kan hålla sig men sen finns det andra gånger då det bara inte går. Det är något som kommer spontant och om du inte förstår den saken så är det lite synd faktiskt.

Det skulle inte skada om folk var lite mer öppensinnad och inte så trångsynta och negativa. För det är sådana vibbar jag får just nu, att många är så otroligt överkänsliga och negativa mot folk som råkar reagera lite annorlunda i en situation där något helt plötsligt och oförväntat sker. Jättetrist med en sådan negativ inställning faktiskt.

taxarärbäst
2018-02-06 16:11
#50

jag skrattar som en dåre när vem som helst ramlar och hjälper upp människan. Alla är vi olika och världen ska inte vara stel och tråkig :)

Gurky
2018-02-06 17:21
#51

Ser inte det roliga med att folk gör sig illa.

Maria
2018-02-06 17:27
#52

#51 Att ramla behöver inte innebära att man gör sig illa. Det verkar som de i denna tråd som inte skulle skratta tror att alla som skrattar är helt okänsliga. Ser man att någon skadar sig så är det givetvis inget man skrattar åt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Honestyisdead
2018-02-06 17:32
#53

#51 Och jag ser ingen som skrivit att dom skrattar när någon gjort sig illa.

[Blue_Lugia]
2018-02-06 19:01
#54

#52 Blir bara så förvånad att vuxna människor reagerar så. För jag utgår från att många här i tråden är vuxna individer. Hade det varit tonåringar så hade jag inte varit lika förvånad. I den åldern är det mer "handla först, tänka sen." För det måste i så fall ha att göra med att ni som skrattar har svårt med att styra impulsen som kommer att skratta eller inte skratta?

Maria
2018-02-06 19:07
#55

#54 För mig så är hela fenomenet "skratt" just impulsstyrt i alla situationer😃

Jag brukar inte fundera innan jag skrattar utan det kommer liksom automatiskt😉 annars vore ju allt hur trist som helst…

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Honestyisdead
2018-02-06 19:24
#56

Låter hemskt tråkigt att bestämma när man ska skratta eller ej. Stela Sverige.

[Blue_Lugia]
2018-02-06 20:49
#57

#55 # 56 Det är väl en skillnad på när man kan skratta och inte? Det trodde jag dom flesta hade koll på…… Att skratta på någon annans bekostnad borde vara självklart att man inte gör, men vi är väl olika i hur vi gör och vad vi tycker är rätt och fel.

Milkshake
2018-02-06 20:51
#58

#54 fast ett skratt är ju en reaktion som är svår att kontrollera, det är ju det som är hela grejen. Om du kan kontrollera ditt skratt till 100% så känns det ju jäkligt fejkat. Att gråta är ju samma sak, vore ju skönt om man kunde välja att inte gråta vid vissa tillfällen men det funkar ju inte riktigt så.

[Blue_Lugia]
2018-02-06 22:42
#59

#58 Fejkat att kunna hindra gråt eller skratt? Hur då? Skratt kan ha olika innebörd. Det kan vara hjärtligt och vänligt eller hånfullt Oavsett hur skrattet upplevs mot den som ramlar, så kan ju första reaktionen inte vara annat en ett "Haha, du ramlade, vad roligt det såg ut!" Om någon gråter däremot, indikerar ju det på att personen är ledsen och mår dåligt ( I dom flesta fall. Ibland kan man ju gråta av glädje också.) Att hålla igen ett gråt kan ju göra att man mår ännu sämre. Men att kanske sätta handen för munnen och hålla igen lite kan ju inte vara så svårt.

Greta G
2018-02-07 16:32
#60

Självklart skulle jag inte skratta åt någon som ramlar, vet själv hur generad man blir, jag skulle troligtvis småfnissa lite för mig själv och sedan fråga om det gått bra om det inte är en kompis som ramlar och jag ser att det gått bra för då kan jag utan att hen skulle ta illa upp kosta på mig ett rejält skratt.

nypisnina
2018-02-07 18:05
#61

Jag tycker kanske inte att det är ok av grannen att garva högt åt dig utan att fråga hur det gick. Jag brukar garva när andra trillar men det har nog att göra med att jag skrattar när jag själv trillar med. Jag tycker väl däremot att man kan ändå kan försöka hålla inne skrattet och vara vänlig och fråga hur det gick, om det gick bra så får man såklart skratta. Det har ju hänt att jag har gått fram till någon som har trillat och frågat skrattande hur det gick, men om jag då har sett att personen har ont så försvinner det roliga ju. Jag brukar dessutom be om ursäkt just för att jag skrattar, eller skrattade, för jag kan inte låta bli att skratta när något är roligt. 

Ni i tråden som säger att ni kan styra ert skratt - hur gör ni? Jag tänker på alla gånger som man har varit i lägen där man absolut inte får skratta men det går inte att hejda sig, i kyrkan, på bibblan. Eller när man bara står i en kö och tänker på något roligt och känner sig urfånig som står och garvar så man gråter.

Maria
2018-02-07 18:18
#62

Jag skrattade mig igenom mitt bröllop. Brukar skoja med min man att jag inte minns att jag svarade JA :-)

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
[SuperNaturalBeing]
2018-02-07 23:39
#63

Har svårt att se det roliga i att någon ramlar, oavsett om personen skadar sig eller inte. Vad är det som är kul med det? (genuin fråga för jag förstår inte). Skulle heller inte uppskatta om någon skrattar åt mig om jag skulle ramla. Uppfattar det som lite hånfullt. Om den som ramlar själv skrattar åt det då är det väl en annan grej då man skrattar MED personen, men att helt oprovocerat börja garva åt någon som ramlar förstår jag inte. Men alla är vi olika.

[Blue_Lugia]
2018-02-08 01:14
#64

#61 Kan ju uppfattas lite konstigt om någon tänker på något roligt och står bakom mig i kön. Gravallvarlig. Helt plötsligt brister personen ut i ett asflabb. Skulle undra om personen var helt ok i huvudet ärligt talat…. Om man ser det utifrån. Hur skulle du tänka? Undantaget om personen har hörlurar,då kanske jag kunde ev. tolka det som att personen var i telefonsamtal eller lyssnade på en rolig story.

Maria
2018-02-08 07:51
#65

#64 När någon annan brister ut i skratt så brukar det smitta. Jag kan heller inte hålla mig då utan skrattar själv och jag funderar inte särskilt mycket åt vad det hela handlar om,

Jag skulle aldrig få för mig att undra om någon var OK i huvudet för att denne skrattar.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Maria
2018-02-08 07:55
#66

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Blue_Lugia]
2018-02-08 08:53
#67

#64 Beror som sagt på situation och vem det är. Försökte göra min beskrivning så pass tydlig att man ser scenariot i huvudet, men det gick tydligen inte…

Honestyisdead
2018-02-08 09:15
#68

#63 Det är inte alltid kul. Men ser det roligt ut så gör det. Man skrattar inte för att någon ramlar utan för att det i så fall ser roligt ut. Trodde det framkommit tydligt. 

#64 Skulle du på riktigt undra om någon var ok i huvudet för att den plötsligt brast ut i skratt?

Dom jag sa. Stela Sverige.. ..

[SuperNaturalBeing]
2018-02-08 10:30
#69

*borttaget*

Annons:
[SuperNaturalBeing]
2018-02-08 10:34
#70

#68 Fast det jag sa är att jag inte ser det roliga i det. Att jag personligen inte tycker det ser roligt ut och inte förstår hur folk kan tycka det (inte för att jag säger det på ett anklagande sätt. Folk tycker ju olika saker. men jag *personligen* förstår det bara inte.) Trodde det framkom tydligt.

Honestyisdead
2018-02-08 10:37
#71

#70 Nej det framkommer inte tydligt att du förstår att det inte är att någon trillar som är roligt utan eventuellt hur dom trillar.

"Har svårt att se det roliga i att någon ramlar, oavsett om personen skadar sig eller inte. Vad är det som är kul med det"

[SuperNaturalBeing]
2018-02-08 10:42
#72

#71 Snacka om att märka ord. Du behöver heller inte bli oförskämd över något som inte spelar någon roll över huvud taget :)

Honestyisdead
2018-02-08 10:58
#73

Jag är inte oförskämd haha :)

Greta G
2018-02-08 11:33
#74

#62. Jag fick ett sånt hysteriskt skrattanfall i kyrkan när min mormor dog. Det var ju inte på något sätt att jag tyckte det var roligt utan kan få sån reaktion när något riktigt hemskt händer och då satt jag och bet mig i handen tills det gjorde jätteont och då kunde jag sluta skratta. 

Däremot har jag aldrig skrattat så jag gråtit när jag minns något som var kul, så kan jag bara skratta när något händer så jag har kunnat kontrollera mitt skratt om jag stått själv i mataffären. Jag står och ler brett och ser nog rätt dum ut men har inte skrattgråtit.

Fransu
2018-02-08 12:05
#75

#66 Vilket roligt klipp! Det gick inte att låta bli att skratta. 😃

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Greta G
2018-02-08 12:58
#76

Men kan förstå att folk skrattar åt folk som ramlar, det har ju gjort tvprogram som bara innehåller sånt material, har själv aldrig tyckt det varit roligt för det syns i de flesta fall (haha, fall) att personen gör sig ordentligt illa men humorn är ju olika :)

Annons:
[Devya]
2018-02-08 20:05
#77

#76 Jag har svårt att skratta för sådana där klipp där det är uppenbart att det gjorde otroligt ont.  Jag har större tendens att skratta spontant om det inte alls såg farligt ut (typ då mitt ex ramlade inomhus och föll på rumpan och jag gjorde exakt samma sak en stund därefter).

Det roligaste är  dock då folk nästan faller omkull och bara glider omkring.  Alltså de faller aldrig utan bara dansar typ.

https://www.youtube.com/watch?v=ZIL5l6zYH18

[Blue_Lugia]
2018-02-08 23:16
#78

#68 Suck. Jag kan verkligen inte få dig att förstå vad jag menar?

[Blue_Lugia]
2018-02-08 23:28
#79

#66 Det är det jag menar. Här märks det ju att han skrattar åt något roligt på sin laptop så då är det en annan sak. Men föreställ dig att karln bara sitter rakt upp och ner helt normalt och sen börjar garva sådär. Ja, jag skulle fundera hur det var fatt med honom… Alltså om någon beter sig som ett psykfall och börjar flabba från ingenstans. Men ser man att personen pratar i telefon/ kollar på en rolig video etc. så är det ett mer "normalt" betende. Men om personen börjar skratta åt saker som ingen annan ser /hör däremot…Lite läskigt faktiskt.

Maria
2018-02-09 06:11
#80

#79 Att klassa någon som skrattar för sig själv (även om det kanske inte är så vanligt) som psykfall är väl ändå ganska överdrivet. Personen kanske kommer att tänka på något roligt. Du får kanske fundera över dina fördomar😉

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Devya]
2018-02-09 09:18
#81

Why do we laugh when someone falls:

https://www.youtube.com/watch?v=4yVE0We52Lc

[Devya]
2018-02-09 09:27
#82

#79 Det kan hända precis alla utan att man är dum i huvudet, faktiskt. Det kan hända i en väldigt allvarlig situation där man inte borde få skratta. Det har faktiskt hänt mig att jag har börjat skratta för jag har lagt märke till något väldigt lustigt en gång, något som absolut inte passade in i bilden.  Speciellt i klassrummet. Folk ha dock börjat skratta med då jag sen inte kan sluta att skratta(i en situation där man absolut borde vara tyst istället för att gapskratta). De har liksom alla förstått att jag har hamnat i den där situationen där jag inte kan sluta skratta. Har du aldrig någonsin varit med om en sådan situation? Det har hänt alla mina vänner och bekanta. Finns inte en enda person jag känner som aldrig har varit med om det där fenomenet. Jag älskar dock då det väl händer, det är så utlösande att kunna få skratta utan att man ens kan kontrollera det. Så väldigt ohämmat och skönt faktiskt. Det gör fysiskt ont om jag  de gångerna måste verkligen försöka hålla in skrattet.

[Blue_Lugia]
2018-02-09 10:21
#83

#80 Jag tänker också på något roligt ibland och blir full i skratt, men skulle aldrig göra det i offentlighet. # 79 Det kanske har hänt i tonåren som ju var ett bra tag sen för min del. Jag måste ha en jäkla bra kontroll då som vet när när det passar sig och inte. Hur gör jag? Ja, som yngre räcker det med att jag börjar tänka på en bortgången anhörig så var det lätt att hålla sig för skratt. Idag vet jag inte. Det går av bara vanan. Och får man som barn lära sig att man inte skrattar närsomhelst och hursomhelst så tar man det med sig. Skratt är bra och nyttigt, abslut, men det finns som sagt stunder då det passar sig mindre bra…. Men det trodde jag dom flesta vuxna fått lära sig. Blir chockad över motsatsen här i tråden! :O

Annons:
Honestyisdead
2018-02-09 10:37
#84

Och jag trodde fler visste hur människan fungerar. Vi får visst lära oss nytt allihop i den här tråden.

Tex att en del dömer någon som skrattar för sig själv som psykfall. Helt otroligt för mig. Hur är det ställt om man tänker Så?

Som vuxen borde man veta att alla är olika och att alla inte är stöpta i samma form som en själv. Att människor som inte följer normen inte är sjuka utan modiga.

Fransu
2018-02-09 11:51
#85

En bekant till mig och hennes syster satt och skrattade sig igenom sin pappas begravning. Kanske inte så "passande", men det är så starka känslor i omlopp ibland att man inte alltid kan styra hur man reagerar.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

nypisnina
2018-02-10 13:35
#86

#64 Att man inte skulle vara ok i huvudet är väl att ta i?!? - eller psykfall #79!?! Kan vi inte försöka ha en trevlig ton och acceptera att vi alla är olika?
För mig har det hänt att jag börjar tänka på något roligt och från något som börjar som ett fniss kan sluta i ett asgarv bara för att det hela scenariot är så dumt. En gång smittade mitt skratt av sig till kassörskan som knappt fick fram vad kostnaden blev och personerna runt omkring började också flina och fnissa. Och #82, känner igen mig och de flesta av mina bekanta har varit med om liknande händelser. 😃

[Blue_Lugia]
2018-02-10 14:26
#87

Jag skiter i den här tråden nu… Våra olika åsikter leder ju inte till något vettigt ändå. Vet inte vad det blev av den? Från att handla om att skratta åt folk som ramlar till skratta överhuvudtaget eller inte. Nä ni får diskutera utan mig! Hej svejs!

Honestyisdead
2018-02-10 14:28
#88

#87 Tack!

[Blue_Lugia]
2018-02-10 14:32
#89

#87 Varsågod! ;)

Katti
2018-02-11 11:34
#90

Otroligt att ett sånt här ämne kan ta fram så mycket känslor hos oss. Själv sällar jag mig till de som inte skrattar åt folk som ramlar. Ser jag såna "humor"program på TV så stänger jag av. Vissst kan det se kul eller dråpligt ut, men innan jag vet att det gick bra och att den som ramlade inte fick ont får jag bara själv ont i magen och inte minsta lust att skratta…

Här är en psykologs svar til en kille som skrattar där det inte passar sig https://www.svd.se/skrattar-nar-det-inte-passar-sig

Och här är ett utdrag om skratt i olämpliga situationer från Wikipedia Skratt kan även uppstå av glädje och positiva besked, lättnad, nervositet eller andra sinnestillstånd. Olämpliga reaktioner såsom att skratta under en begravning kan bero på att ett tabu blir för starkt och att lättare former av tvångstankar gör det svårt att motstå att skratta. Svart humor bygger på sådana olämpliga reaktioner.  

Det som kallas nervöst skratt är kopplat till någon form av ångest och är ett väldigt jobbigt handikapp för den som lever med det. Det är det som gör att man kan börja skratta vid t ex begravningar, under en tyst minut eller liknande. 

Jag har väldigt svårt att förstå de som ser det som att skratt alltid är något positivt. Just för att det, i sin vanliga form, är uttryck för positiva känslor blir det också väldigt fel och negativt när någon skrattar vid fel tillfälle. För tar någon som ramlar, som i trådstarten, illa vid sig så var det ju faktiskt inte okej att skratta i den situationen!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
Honestyisdead
2018-02-11 11:42
#91

#90 Du tycker inte det är ok.

Jag tycker man bör jobba med sig själv om man skäms för att man har trillat.

Katti
2018-02-11 12:34
#92

#91 Ja Hera, du har tolkat mitt inlägg helt rätt 😃!!! Bra för de som inte orkade igenom hela min långa text med en sammanfattning i sex ord!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Calcifer
2018-02-11 20:34
#93

#79 ÅH! Vad kul, då är jag ett otroligt psykfall! Vore ännu mer kul om vi skulle stöta på varandra så jag kan skrämma dig när jag råkar tänka på nåt kul och random börjar fnissa högt för mig själv från ingenstans. :D

Jag skrattar ibland när folk halkar till, det beror nog på situationen. Själv tycker jag det är så otroligt pinsamt att ramla eller nästan ramla och jag verkligen skäms och innan jag ens kollat att jag inte gjort illa mig måste jag få det att se ut som om jag är okej typ. Däremot ligger det hos MIG och så länge ingen typ ställer sig och pekar och vrålar av skratt medan jag gråter eller nåt för jag skäms så mycket så dömer jag dem inte. Det såg väl kul ut. Och skrattar de av någon annan anledning, typ för att de skulle tycka jag var dum i huvudet som nästan ramlade eller något annat orimligt så säger det mer om dem än om mig. 

Och det är otrolig skillnad på att skratta när någon gjort sig illa eller om någon typ gjort en såndär fin piruett på en isfläck när de försökt att inte ramla omkull. Då skrattar jag för de ser otroligt kul ut. Jag skrattar när jag gör det själv också, för jag vet hur det ser ut. Sen tror jag de flesta, om första impulsen är att skratta, sen ser att personen faktiskt gjort sig illa direkt skulle sluta och erbjuda hjälp istället och be om ursäkt. 

En första impuls är som sagt inte alltid lätt att styra, däremot kan man ju styra vad man gör sen. Ser man att den man skrattat åt ser ledsen ut av det kan man ju be om ursäkt och jag tror de flesta skulle acceptera det.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Gaara
2018-03-20 14:28
#94

Jag är en sån som känner att min stolthet är sårad om jag halkar omkull och någon ser det, dock så har jag full förståelse för att folk kan skratta åt det, för det gör jag själv också om jag ser någon trilla utan att den gör sig allvarligt illa. Så jag känner mig definitivt inte kränkt för att någon skrattar. Jag menar, skrattar man så är det ju en reaktion som man troligtvis inte kan hejda. 

Vet gånger (Som inte är när någon har ramlat dock) som jag fått såna skrattanfall så jag verkligen inte kan sluta utan bara skrattar mer och mer ju mer jag försöker låta bli. XD Det tycker jag dock också är pinsamt och jobbigt. Ett bra exempel är när jag satt på ett jobb en gång och en person sa "Hans permar" Men det jag hörde var "Han spermar". Jag kunde inte hejda mig, skrattade så jag knappt fick luft för att jag försökte låta bli. Min kollega som stod bredvid sa att hon fattade varför eftersom hon hört samma sak, men hon kunde ju sluta skratta så det blev extra jobbigt för mig som slutligen låg snyftandes av skratt med överkroppen på skrivbordet. Men det var som sagt inget jag kunde rå för.

Man skrattar ju inte för att vara elak. Och om det är ett hånfullt skratt så är det ju tillgjort och något man hör. Men ett hjärtligt skratt är något som bara kommer.

Har även haft tillfällen då jag börjat skratta hysteriskt pga att jag varit så sjukt upprörd av olika anledningar. Inte hänt ofta men har hänt och det är inte heller nåt jag kunnat kontrollera.

Upp till toppen
Annons: