Du har inte gjort fel alls. Du ville ju bara hjalpa en van att inte ga igenom ett helvete pga hennes handlingar bakom hennes mans rygg.  Jag skulle ocksa ha tjatat om att hon maste sluta med detta om hon menar ha kvar honom och sa att hon inte hamnar i ett helvete nar hon kommer fast. For forr eller senare skulle han ha tagit henne pa bar garning med hennes handlingar. Sa du behover inte kanna dig hemsk eller ha angest. Du forsokte bara hjalpa en kompis att komma till sit sundafornuft och sluta med idioteriet…Och gar det inte igenom med att snacka vett i sin kompis sa maste man lata henne ta konsekvenserna for sina handlingar. Vissa manniskor behover lara sig laxan den harda vagen for att lara sig nagaot.

#0 Jag tycker du gjorde helt rätt.🌺

Hade jag varit din väns pojkvän hade jag bara varit tacksam att få veta. Om jag då redan haft flera snack med min flickvän om sexchattande och fått löften om att det är slut med sånt…och så fortsätter det ändå bakom min rygg… *morr* 

Hade jag varit din vän hade jag nog verkat arg på dig fast jag egentligen är förbannad på mig själv och sitsen jag satt mig själv i. 
När stormen lagt sig hoppas jag hon fattar att du gjorde vad du gjorde av välvilja om både henne och hennes pojkvän. 
Hon kanske behöver den här ögonöppnaren eller sparken i r*ven för att faktiskt inse vad hon håller på med och vad det får för konsekvenser. 
Hoppas hon nu lärt sig en läxa och är trogen framöver.

Din vän har satt sig i den här situationen helt själv. De ska inte ha dåligt samvete!

Tack för era snälla ord. Jag är som sagt rätt konflikträdd och nojjig  och mår dessutom inte jättebra i övrigt så blir lätt uppstressad. Känns fortfarande fel även om jag väl egentligen anser att jag gjorde rätt… Får dessutom inte tag i min kompis fortfarande, men men. Det enda jag kan göra är att vänta.

Då går jag emot och säger att jag tycker du gjorde fel- om du ser din väninna som en bra kompis. Som jag ser det kan du nog räkna med att ni inte är vänner längre.. du kan nog också räkna med att det kommer bli ett kaos när hon väl hör av sig. Men jag tycker det är rätt gjort mot hennes man. Han har rätt och veta. Det är inte okej att bete sig så som hon har gjort… För din egen skull skulle jag nog låta bli att höra av mig till väninnan. . I och med att du är konflikträdd! Ha inte dåligt samvete..

Det finns inga rätt eller fel i dethär. Du har visserligen svikit hennes förtroende iom att du berättat. Men hon har också lagt en börda på dig som du inte bett om och tagit för givet att du ska gå emot ditt moraliska kompass. Det är inte särskilt snällt av henne heller. Och i grund och botten har hon själv satt sig i den sitsen.

Nej det stämmer väl att det inte finns något rätt eller fel egentligen, ville bara höra hur andra tycker. Ibland kan man ju tycka en sak själv sen visar det sig att typ ingen håller med.  Men känns bra att veta att de flesta tänker i samma banor som jag i alla fall.  Får se vad som händer.

Jag ser det som att du gjorde rätt mot hennes man men fel mot henne som kompis. Jag skulle inte förvänta mig att du har kvar hennes vänskap efter det här eftersom du har klart och tydligt visat att hon inte kan lita på dig.

Sen igen, vill du faktiskt ha en kompis som sätter dig i sådana situationer?

Jag personligen skulle verkligen uppskattat det om någon av min mans vänner skulle komma till mig och berätta vad min man har pysslat med. Jag skulle känt att wow, det finns verkligen fina människor som inte vill se mig bli lurad.

Jag tror också att du måste acceptera att er vänskap nog är över, och jag förstår henne på ett sätt. Å andra sidan så var det hon själv som målade in sig i ett hörn, och du borde aldrig ens ha blivit tvingad att fatta ett beslut om att berätta eller inte; hon borde antingen ha gjort det av egen maskin eller inte agerat som hon gjorde överhuvudtaget. Tycker inte du ska ha dåligt samvete, gentemot hennes man har du gjort helt rätt, och ibland är det värt att offra en vänskap för att minska en annan persons lidande. Jag skulle gjort samma sak.

Tycker du gjorde helt rätt - han behövde veta vad hon sysslade med. Anser att hon själv satt sig i den sitsen, och vad förväntade hon att du skulle göra med informationen om att hon höll på med andra? Det var ett stort val du ändå gjorde, och du tycker inte du behöver ha dåligt samvete över det

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska känna. En del av mig hoppas att hon ska förstå mig och förlåta, men en del av mig känner att det kanske egentligen vore bäst om vi inte var vänner mer. Det har varit rätt turbulent mellan oss i det senaste och jag är mentalt utpumpad.

Jag tog mig i alla fall  modet att logga in och kolla vad hennes man skrivit på facebook. Tydligen hade han inte skrivit något alls, utan notifikationen jag fick var från att han godkänt min förfrågan om att lägga till mig på messenger.  Det känns dock bra att han inte skrivit något.  Hade inte orkat med frågor eller kanske eventuellt en utskällning för att jag lagt mig i eller så.   Man vet ju inte hur folk reagerar när de blir upprörda.

Du borde kanske sagt till din vän att du inte ville veta om henne otrohet. Å andra sidan borde det väl inte varit något överraskning för henne hur du skulle reagera efter första gången. Hon borde inte heller lägga sånt på dig som du inte kan hantera. Personligen vill jag dock kunna lita på mina vänner, även när jag inte är perfekt så vill hon inte längre vara din vän kan jag förstå det också.

#12 jag förstår båda sidor såklart. Jag hade inte heller velat att en vän gick bakom ryggen på mig, men samtidigt känner jag att när man beter sig så respektlöst som hon gjort, förtjänar man verkligen att komma undan med det? Hon har fått så otroligt många chanser. Detta är inte en engångsföretelse,nej, det har hållt på såhär i nästan 10 år och varje gång detta förs på tal har hon fällt krokodiltårar och loooovat på sina bara knän "den här gången ska jag bättra mig. Jag SKA. Jag lovar! ge mig en ny chans." Sen gör hon samma sak om och om igen , utan att ens ha dåligt samvete. Och hade jag inte funnits hade hon aldrig ens tänkt tanken att berätta detta för sin man, eller sluta heller för den delen. Det är som att hon bara mår dåligt för att hon blivit påkommen, inte för vad hon gjort, och alla tidigare vänner som vetat om detta har bara vänt andra kinden till och inte brytt sig. Man kan ju fråga om DET är vänskap att bara låta det pågå? Att låta någon man tycker om förstöra för sig själv på det viset? Det tycker inte jag. Jag har i alla fall försökt få henne att sluta, försökt få henne att tänka efter och se detta från sin mans perspektiv. Jag har diskuterat och diskuterat och diskuterat i oändlighet för jag tyckter om henne och vill att hon ska fatta de rätta besluten, men allt det misslyckades. Sen kan man ju ha olika åsikter huruvida jag då borde sagt upp bekantskapen och låtit det vara eller berättat för hennes man. Det förstår jag. Men det är ju inte som att jag så fort jag fick reda på detta sprang och berättade för hennes man i alla fall. Verkligen inte.

#13:  När du uttrycker det sådär låter det ännu värre i mina öron. Okej om du har dåligt samvete gentemot hennes man och tycker illa om vad hon utsätter honom för men den sortens vuxenuppfostran du verkar syssla med, det är i alla fall inte vänskap.

Varför tycker du att du har facit om vilka som är "de rätta besluten". Det är ju inte av omtanke gentemot henne, inte för hennes skull, eftersom hon "bara mår dåligt för att hon blivit påkommen, inte för vad hon gjort" samt "gör hon samma sak om och om igen , utan att ens ha dåligt samvete." Hon verkar alltså fullt nöjd med sitt sätt att hantera saken och mår bara dåligt när hon blir påkommen (vilket du ser till).

Och eftersom hon hållit på så här i nästan 10 år och hennes man bevisligen fortfarande är kvar kanske han inte tar hennes eskapader lika allvarligt som du verkar göra? Kanske hade han tvärtom föredragit att leva i ovisshet utan hennes framtvingande bekännelser eller ditt "välmenta" skvallrande. Vem vet, du känner honom inte. Du har inte ens pratat med honom.

Sen är det mycket möjligt att hon inte varit någon vidare vän till dig men du verkar inte vara någon vidare vän till henne heller så är kanske det bästa som händer om ni inte har mer kontakt.

#14   Vuxenuppfostran? Ursäkta? Jag vet inte vad du tycker, men jag anser att vänner ska kunna diskutera saker med varandra. Vilket är vad  vi har gjort. Vi har diskuterat detta, flera gånger, och hon har själv sagt att hon håller med och att hon borde berätta, speciellt då hon visste att det fanns en stor risk att hennes man inte skulle vilja fortsätta. Hon sa också att hon vet att hon borde lägga av och ha en öppen dialog med sin partner, men att det är svårt. Jag hade sympati för detta och sa att jag skulle stötta henne mentalt. Jag sa också vid detta första tillfälle att om hon inte berättar så måste hon åtminstone lägga av med sitt beteende för det är inte okej. Hon höll med. 

Henns man har INTE vetat detta i tio år. Hon har HÅLLT PÅ i tio år.  Han har vetat det i ca 2 . När hon berättade den gången tvingade jag henne inte till nånting. Jag tänkte inte ens tanken på att berätta något om hon inte berättade, jag bara uppmuntrade henne att "kanske det är bättre?"  Hon bestämde själv , efter att vi diskuterat saken, att jag hade rätt och att hon borde berätta och be om förlåtelse. Vi var ÖVERENS.    Mannen förlät henne då på villkoret att hon inte skulle fortsätta träffa den här personen mer, samt inte vara otrogen mer. Gjorde hon det skulle han lämna henne sa han.  Bra! Då var det löst. Förutom det faktum att hon inte sa upp kontakten, och att hon också fortsatte att vara otrogen, både med den här personen och med andra. Det var HÄR jag började känna mig delad. Hennes man hade förlåtit det hela, om hon bara kunde följa några (helt rimliga) regler, och hon gav fan i det.  Jag tycker det är riktigt ruttet. Faktiskt. 

Här har du och jag tydligen delade åsikter, men jag tycker inte att en person ska tillåtas ljuga  för sin partner år ut och år in bara för att partnern kanske blir sårad av att få veta sanningen.  Ja, vissa vill hellre leva i ovisshet, det är sant, men då säger man det till sin partner från början. "Om du är otrogen vill jag inte veta."  Men så var det inte i det här fallet. Tänk om partner inte vill fortsätta leva med nån som varit otrogen ? Ska partnern då inte få lov att göra det valet? Vad ger den otrogne  rätt att bestämma över någon annans liv på det sättet?

Hennes man har klart och tydligt sagt till henne att han inte vill fortsätta deras relation om hon fortsätter vara otrogen , men hon fortsatte ändå samtidigt som hon hon manipulerat honom med tomma löften och falska tårar. "Den HÄR gången ska jag ändra mig. Ge mig EN till chans." Sen har hon i efterhand sagt till mig "nä jag tänker inte sluta med någonting." 
"Men din man då? Han gav ju ett ultimatum?" 
"Ja men jag vill inte sluta." 

Hon är en manipulatör helt enkelt, och en skicklig sådan. När jag tänker efter var det nog mest det jag ville få fram när jag berättade. Att hon till honom säger en sak och lovar en massa saker och sen till mig säger rakt ut att hon inte tänker hålla ett enda löfte som hon gett. 

Vet du. Jag struntar faktiskt i vad du tycker om mitt handlande. Jag har genom att skriva i den här tråden insett att jag  handlade helt rätt.

HON gjorde fel. Du talade om det och hon du bad henne k välja. HON valde den fega vägen och du värnade om honom. Bra gjort verkligen!

Jag tycker att du har gjort helt rätt. Hade du valt att tiga så hade du på ett sätt blivit medskyldig (jag förstår att jag får en del protester här) men så känner jag allafall. Dessutom så skulle jag inte vilja ha en kompis som ljuger för sin man. Ljuger hon för honom så kan hon ju ha ljugit för dig också. Nej, sådana vänner klarar man sig bättre utan. Mitt svar hade blivit annorlunda om du sprungit bakom ryggen på henne och skvallrat, men du berättade för henne vad du tänkte göra och gav henne möjligheten att göra det själv. Jag anser att du gjorde rätt.

Jag tycker du gjorde helt rätt. Du försökte ju verkligen få henne att berätta det själv och när hon valde att inte göra det så gick du in och gjorde det för hans skull. Jag tycker faktiskt att det är så man ska vara. Bara för att man är vänner så ska man inte hålla den andra om ryggen när den gjort fel. Så jag anser att du gjort alla rätt.

Jag tycker du har gjort rätt. Jag har varit i samma situation som din vän,  där jag blev "skvallrad" på av en "kompis" när jag varit otrogen. Jag berättade det för henne på telefon samma dag som det hänt och när jag var på väg för att träffa min dåvarande och berätta det själv. Jag sa tydligt till henne att hon inte säger ett knyst om det här till honom eftersom jag ville berätta själv och var på väg att träffa honom. Hon höll inte det utan tjallade direkt. Självkalrt blev jag rätt förbannad på henne för att hon inte kunde hålla igen kakhålet EN TIMME så jag kunde fått chansen att säga själv. MEN hade jag varit din vän hade jag inte blivit arg på dig, speciellt inte med tanke på vad ni haft för överenskommelse.

Jag har varit den som varit otrogen i praktiskt taget alla mina relationer (undanbeder mig ALLT moraliserande över detta, tack) och jag har också varit den som själv berättat det alla gånger. Även med min nuvarande sambo har jag varit otrogen men inte fysiskt. Har skickat olämpliga bilder till en kille både jag och min sambo känner. Direkt efter så ringde jag upp min sambo på jobbet och berättade. Jag sa också att jag accepterar vilket val han än gör, om han kastar ut mig, dumpar mig, stannar kvar eller vad han nu kan hitta på, för det jag gjort är fel och vilken reaktion han än får så har han all rätt att känna det han känner. Nu stannade han ändå, pratade i telefon länge med killen och jag och sambon har pratat igenom allt. Jag står för att jag gjort vad jag gjort men det betyder inte att jag är stolt över det eller tycker det var en smart grej att göra. Jag och killen har fortfarande kontakt och det vet min sambo om och han godkänner det. Vi spelar nämligen ihop och jag kan prata med honom om väldigt mycket personligt och privat jag inte alltid känner att jag kan prata med vem som helst om. Jag kan ha riktigt djupa konversationer med honom och därför får vi fortsätta ha kontakt men utan något annat och det funkar faktiskt för oss (vi bor långt ifrån varandra och har aldrig träffats). Sambon har all rätt att läsa igenom alla meddelanden jag skickar till min kompis samt vad han skriver till mig. Han och jag började nämligen som gamingkompisar men det gick snett senare.

Personligen tycker jag att det är bra att din väns man fått reda på det här.