Annons:
Etikettförhållande
Läst 2328 ggr
troublemaker
2018-03-12 16:02

Ang. att bråka med sin partner

(Nytt nick då jag vill va anonym o har inget insiders)

Det har varit olika trådar här där det pratats om hur ofta man bråkar med sin partner osv. Och ofta berättas det om hur bra de har det. De bråkar aldrig o är aldrig osams om nånting. De pratar lugnt o sansat om de tycker olika om nått o sen är allt frid o fröjd, men aldrig några bråk.

Jag o killen har hängt ihop i 10 år nu. Vi har det bra men visst tusan bråkar vi. Inte ofta men ändå ibland. Då kan vi skrika o bli osams om saker o ting.  Sen har vi alltid blivit sams igen. Och vi är väldigt överens om att vi älskar varann och vill fortsätta leva tillsammans.

Men ändå kan jag känna mig så otroligt misslyckad när man hör om par som varit tillsammans i femtielva år o aldrig nånsin bråkar om nåt. Lite avundsjuk är jag väl också. Som att det är nåt fel på mig o mitt förhållande, Som inte lyckas lika bra som alla andra perfekta förhållanden. Men måste det va så himla fel att cirka varannan månad åka ihop om nått? 6 gånger per år blir det ungefär.

Annons:
Grace2009
2018-03-12 16:07
#1

Jag tror det har lite att göra med hur man är som person. Kanske du och din partner är lite mer temperamentsfulla helt enkelt? Det betyder ju inte att ni älskar varandra mindre än par som inte bråkar, eller att ni misslyckas med relationen. Ni är ju bekväma med varandra om ni tar bråket, och sedan är det ur välden och ni älskar varandra lika mycket 🙂

Jag och min pojkvän har varit ihop lite över 2 år och har inte bråkat än. Men vi båda är nog lite konflikträdda och försöker att anpassa oss åt varandra så långt det går.

Halvdansken
2018-03-12 16:15
#2

Alla bråkar. Säger de nåt annat så ljuger de.

Jag o min man har varit ihop i 20 år, vi bråkar med jämna mellanrum.  Men mindre nu än för 15 år sen (de två första åren bråkar man inte, då är man fortfarande i förälskelsesstadiet).. Man vänjer sig, accepterar, lär känna varandra…

Vi bråkar nog mer än 6 gånger om året.  Men när jag menar "bråkar" så är  det varianten "högljudda argument", typ "ALLTSÅ jag ORKAR bara inte prata med  dig nu. Gör din egen j*a middag!!"  Sen blir vi vänner igen efter en stund och käkar ihop och ser en film.

Misslyckande? Jisses, har föräldrar aldrig bråkat med barn och tvärtom? Vänner sinsemellan? Kolleger? Att tycka olika är inget misslyckande, så länge man kan på ett eller annat sätt enas igen. Konflikter kan vara bra, om man reder ut dem.  Vilket man gör om man vill.  

Vi är 56 år, ska jag kanske säga.   Alla mina förhållande har varit ungefär samma, gällande bråkfaktorn.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Milkshake
2018-03-12 16:22
#3

 Beror helt på hur man är och vilket temperament man har. Min sambo ogillar konflikt och sopar ofta problemen under mattan så vi bråkar nästan aldrig, men jag hade hellre "bråkat" och tagit tag i dessa problem när de dyker upp istället. 

Jag tycker inte du ska bry dig om hur andra säger att de har det, andras liv verkar alltid perfekta på internet men det ser oftast inte ut så. Du och din kille känner själva att ni har det bra och att ni älskar varandra, det är vad som räknas.

Halvdansken
2018-03-12 16:28
#4

Nåt som jag lärt mig är att man postar på FB (insta - whatever) när man mår bra, och skriver dagbok när man mår dåligt…
Nåt annat jag kommit på är att ingen är tacksam för något de inte bett om. Men det är OT i denna tråden. Men kan vara bra att komma ihåg.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

[somewherebutnothere]
2018-03-12 16:42
#5

Jag och min man bråkar rätt ofta… Är väldigt tråkigt, men det har ju inte alltid varit så. Det är senaste året som det varit turbulent. Jag hoppas att det ändras igen, att vi bara har en svacka. Vi älskar varandra mycket, men på grund av olika omständigheter så har tillvaron varit ganska tuff och det har påverkat vårt förhållande tyvärr.

Jag tror de flesta bråkar - mer eller mindre ofta - men det är ju inget som nån direkt vill skylta med. (Detta är bara hur jag tror att de flesta känner, sen är det såklart olika hur man är som person.) 

Men jag berättar till exempel inte för mina vänner om de problem jag och min man har, däremot kan det vara skönt att berätta om de bra stunderna - för mig så är det viktigt att försöka belysa dem så jag inte fastnar i tankar om att vi aldrig har det bra tillsammans. (Ursäkta om det blev ett rörigt inlägg.)

Sindri
2018-03-12 16:59
#6

Då kan jag berätta om ett  gammalt par som varit ihop i 65 år år. Man kan bli galen ibland på deras tjafsande och irritation över varandra.
När man påpekar det säger förvånat -VA?  Vi bråkar väl aldrig!

De vidhåller båda två att det bästa som hänt dem var när de träffade varandra, de nojsar och skrattar och berättar minnen från sin ungdom och hur mycket de älskar varandra.

Jag kan berätta om ett annat par som aldrig visade någon som helst meningsskiljaktighet. Bara gullegull och rara och artiga mot varandra. (Åtminstone jag tyckte alltid det kändes tillgjort och förljuget, och jag hade ju rätt) Det äktenskapet höll visserligen i 20 år, men oj så mycket undertryckt besvikelse  och irritation det fanns där.

Det viktigaste är att man pratar ut, blir sams, tar hänsyn till omgivning och eventuella barn. Och att man lär sig för varje gång.

Annons:
Honestyisdead
2018-03-12 19:00
#7

Alla bråkar men på olila sätt och olika ofta.

Greta G
2018-03-12 22:50
#8

Mitt ex och jag bråkade aldrig kan man säga, förutom efter det tog slut. Han var extremt konflikträdd och vek sig direkt eller blev tyst när jag blev arg och det var väldigt jobbigt tyckte jag. Hade varit skönt att kunna få ur oss det vi kände och jag blev mer irriterad av att han lade sig helt platt.  Tror det är sunt att ha meningsskiljaktigheter och kunna ta en konflikt då och då.

[rumelle]
2018-03-13 05:24
#9

Nej, jag och min man har faktiskt aldrig bråkat. Skulle inte palla att bo ihop med någon som det blev bråk med. Har man en bra kommunikation sinsemellan så behöver det inte bli bråk.

oh-la
2018-03-13 08:22
#10

Tror lite det handlar om vad man lägger i att bråka. Jag tror alla har olika åsikter ibland, eller blir irriterade, men jag tror inte att alla ställer sig och exploderar på varandra, skriker, eller kallar varandra saker. Kag och min man har bråkat såtillvida att vi haft olika åsikter och tillslut fått säga "vi släpper detta, vi tycker oöika och nu blir jag irriterad". Stått och skrikit på varandra, eller kallat varandra fula saker har vi aldrig gjort. En gång blev vi ovänner i bilen så pass att jag fick gå ut, men vi drar det aldrig till den punkt att vi står och skriker. Set hade jag aödrig fixat. Förstår inte alls varför ma ska ventillera på det viset, men det är ju jag.

Honestyisdead
2018-03-13 11:36
#11

$9 En del behöver rensa luften med bråk. Att du inte behöverdet gör det inte rätt för andra.

[rumelle]
2018-03-13 13:14
#12

#11 Förstår inte vad det är som skulle behöva rensas i luften. Och har svårt att se hur något skulle kunna bli bättre med bråk. Men ja, alla är väl olika och jag har väl bara tur som hittat en man som inte blir arg och bråkar.

Greta G
2018-03-13 15:28
#13

Alltså bråk eller meningsskiljaktigheter behöver ju inte vara något högljutt och hotfullt utan kan räcka med att man blir sura och arga och har delade meningar. När man är en person så nära som en partner eller syskon och föräldrar som man också kanske bor ihop med är det väldigt naturligt att detta uppstår och det är nog mer regel än undantag och betyder ju absolut inte att man inte älskar personen eller älskar den mindre än någon som inte "bråkar". Jag är en känslomänniska och skulle nog uppleva att personen inte bryr sig så mkt om den aldrig reagerar på något jag sagt eller gjort, skulle nog uppfatta det som ett tecken på likgiltighet men det behöver ju dock inte vara fakta.

Annons:
Honestyisdead
2018-03-13 15:29
#14

#12 Nej du har tur som hittat en man som fungerar som du. Precis som dom som bråkar har tur att hitta partners lika dom. För mig är ett förhållande utan några bråk alls? Dött.

Maria
2018-03-13 15:48
#15

Jag tror det beror på lite hur man tolkar orden.

Jag skulle vilja påstå att jag och min man aldrig bråkar men tjafsar gör vi emellanåt men det går över lika snabbt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Fransu
2018-03-13 16:38
#16

Vi bråkar ganska sällan. Ingen av oss tycker om att bråka. Men visst händer det att vi bråkar. Oftast är det mer tjafs än bråk, vi munhuggs lite. Det händer också att bråken är mer allvarliga.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Anne.K
2018-03-13 19:29
#17

Jag och min sambo bråkade vääääldigt mycket våra 2 första år i förhållandet. Det var såpass att det nästan kunde tagit slut. Men vi älskade varandra såpass mycket att vi tog oss igenom det och förhållandet har bara blivit bättre med åren. Nu är vi på vårt 9 år tillsammans och bråkar ytterst sällan. Tjafs kan förekomma ibland men absolut inget allvarligt. Vi är helt klart starkare idag och förstår varandra bättre nu än när vi var nykära. :P Jag tycker det är så komiskt när jag ser tillbaka på det. Vanligen brukar folk vara supergulliga med varandra i början men jag och min sambo vi luftade allt i starten . Jag tror det var bra för oss för det har helt klart stärkt vårt förhållande. :)

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

jenmjao
2018-03-13 20:04
#18

Jag har varit med min kille i 6 månader och vi har inte bråkat en enda gång. 
Dessutom har jag väldigt.. lätt till att starta bråk. Jag har bråkat med alla vänner och varenda ex som jag haft och det på mindre tid än 6månader 😇

[mela123]
2018-03-14 13:50
#19

#18 i början är man nykär även dem första 6 månaderna brukar det vara mindre konflikt men kan såklart fortsätta så:)

Katti
2018-03-14 14:32
#20

Fast inte tusan är det nödvändigt för ett förhållande att bråka!  Att man är oense ibland händer ju så klart med tiden i alla förhållanden, men vi hanterar sådant olika och alla behöver definitvt inte bråka. För ärligt - hur ofta löser ett gräl en konflikt?

I vissa relationer går man direkt på diskussion, eller också går man ifrån varandra när man är oense, lugnar ner sig och diskuterar vid ett senare tillfälle. Eller så gör man på något annat sätt! Det finns så klart inget som är rätt för alla eller fel för alla (förutom att ta till handgripligheter eller såra…).

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Annons:
jenmjao
2018-03-14 17:18
#21

#19 Jag har då som sagt bråkat med alla ex inom 6månaders tid oavsett hur nykär jag varit eller inte. Och istortsätt med alla vänner jag haft också. 🙂
Jag har ett väldigt hett temperament och jag brukar koka över rätt snabbt och över onödiga saker. Brukar åtminstone har heta diskussioner med alla, Ingenting sådant med denna kille. 😃

Zadeira
2018-03-14 18:53
#22

Det beror väl på vad man anser att bråka är. Jag anser inte att jag och min pojkvän nånsin bråkat. Visst är jag lite tjurig och grinig ibland och vi har haft diskussioner som varit lite "anklagande" och hetsiga, men vi har aldrig bråkat så till den grad att vi behövt be om ursäkt eller "bli vänner" igen. Det har liksom inte behövts, vi har aldrig hamnat i en situation där bråk har varit prio ett liksom.

Det innebär inte att vi alltid håller med varandra, inte tar upp saker som stör oss eller är fel osv. Det innebär bara att vi inte anser att bråk nånsin löst något.

Framförallt jag är mer passivt aggressiv och kan hellre gå och vara lite tyst och tillbakadragen om nåt är fel. Min partner är extremt kommunikativ istället och tar upp allt direkt.

Denna kommentar har tagits bort.
Gaara
2018-03-20 13:38
#24

Jag och min fästman bråkar någon gång ibland. Han är dock rätt konflikträdd vilket gör det mer irriterande för min del som måste dra ur honom den information jag vill ha. Men utöver det så har vi en sjukt bra relation och är varandras bästa vänner. :) 

Jag och min första pojkvän bråkade endast en gång på de 3 år vi var tillsammans, men det betyder inte att förhållandet var bra. Vi orkade bara inte ta tag i problemen och prata med varandra. Så i stället byggdes allt upp och så tog förhållandet slut helt enkelt. 

Så så länge man kan lösa det man "bråkar" om och så länge det inte är var och varannan dag man bråkar så anser jag att det faktiskt KAN vara bra. :)

molbojse
2018-03-22 12:08
#25

Jag har hängt ihop med min sambo i över 2½ år och vi är som natt och dag. Jag är explosiv, utåtagerande,jag skriker och kastar saker när jag blir arg och sambon sitter ner och håller truten. Han är väldigt lugn och blir extremt sällan arg. Oftast har det varit jag som bråkat med honom men visst har det hänt att han skrikit tillbaka. Vi tjafsar rätt ofta pga missförstånd men rejäla bråk tror jag bara vi haft 5-6 gånger. Då kan vi vara sura på varandra en hel dag men det släpper oftast mot kvällen när vi kan prata igenom vad som hänt, hur vi båda uppfattat saker, vad vi menade osv och sen är det bra :) Har sovit utan honom pga bråk kanske två nätter bara.
Han sa en så himla bra sak för länge sen; "man bråkar för att man älskar varandra. Man bråkar för att man bryr sig, annars hade man inte haft något att bråka om". 
Själv anser jag att bråk är hälsosamma för förhållanden. Det kan rensa luften, och kanske att man själv eller partnern inser allvaret i det man bråkade om. Så är det hos oss ialf, sambon fattar bäst vad jag menar efter att vi bråkat.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

[134643]
2018-03-22 13:16
#26

Har aldrig riktigt förstått vad som behöver rensas, jag och min pojkvän tycker samma om så gott som allt och det vi inte gör det pratar vi igenom det och accepterar vad den andra tycker. Förstår inte vad man bråkar om ifall man bråkar så ofta?

Milkshake
2018-03-22 14:22
#27

#26 Newsflash - alla relationer ser inte likadana ut. Vissa par mår bra av att rensa luften, andra behöver inte det. Sedan tror jag att "bråka" kan tolkas på flera vis, jag och min sambo står aldrig och skriker på varandra men vi kan bli sura, ignorera varandra och diskutera, jag kallar det fortfarande för "bråk" för det är så jag/vi bråkar. 

Vad man bråkar om är ju väldigt individuellt.

Annons:
[134643]
2018-03-22 19:00
#28

#27 Det var ju därför jag frågade, eftersom jag faktiskt undrade vad folk bråkar om. Det var en ärlig fråga, och jag har inte sagt på något sätt att vårt förhållande är det jag tycker är rätt och allt annat fel. Jag förstår faktiskt inte varför du fått för dig att jag inte vet att all förhållanden ser olika ut, det är ju rätt så självklart.

Bästakompis
2018-03-23 13:44
#29

#26, 28, jag tror knappast att de flesta bråken handlar om att "tycka olika" typ i faktafrågor eller politik el dyl. Utan det handlar om själva förhållandet och våra djupaste behov av kärlek, trygghet och bekräftelse. Till exempel att den ena parten säger eller gör något som den andre uppfattar som sårande, nonchalant, egoistiskt osv och att det blir svårt att prata om för att det i sin tur triggar den förste personens djupaste känslor….Att man har olika förväntningar på hur man är mot varandra i ett förhållande, vad man gör för varandra, vilka ord och vilken ton man använder. Och kommer sedan påfrestningar till exempel i form av barn in i bilden så blir det många konflikter om ansvarsfördelning…..ja, du kan nog tänka dig?! Många människor har med sig saker i bagaget från sin barndom som gör det svårt med nära förhållanden. Är man en harmonisk person som fått mycket kärlek som barn och lärt sig kommunicera på ett bra sätt, så klarar man sig bättre från destruktiva gräl.

[134643]
2018-03-23 15:07
#30

#29 Tack! Jag tror inte att jag hade klarat av ett förhållande med någon som inte gav mig den kärlek och uppskattning jag behöver, eller i all fall ändrade sitt beteende om jag tog upp hur jag kände. Men alla är olika såklart, och jag antar också att vissa tar lättare på bråk än vad jag skulle göra. Tack för att du faktiskt svarade på mina funderingar!

molbojse
2018-03-23 19:51
#31

#26 Jag och min sambo bråkar oftast om saker jag tycker han gör fel, han svarar "ahmen durå?!" och sen är vi igång och kastar skit på varandra om vem som är värst. Oftast är det jag som börjar för jag har fått nån knäpp i huvudet och fått för mig saker. Annars bråkar vi om vår katt. Vem som ska mata, vem som matade Sig, vem som matat åt den andre först gånger osv, när set ska lekas, vem som ska leka med honom osv. Vi båda har AD(H)D, Asperger, ångest och depression. Jag är väldigr verbal och extremt bokstavlig och sambon är knappt verbal alls och har svårt att uttrycka sig. Blir många och ofta missförstånd, jag låser mig sen i mitt tänk och kommer inte ur det, och då ryker vi ihop. Är det nog svar på din fråga? ^^

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

[134643]
2018-03-23 21:43
#32

#31 Absolut, tack! Jag har alltid haft väldigt svårt för att bli jättearg och skrika på folk, och hur knäppt det än låter tycker jag att det är fascinerande med människor som är så. Men jag känner igen mig i att du låser fast dig på något, jag kan vara precis likadan men då går jag ofta in i mig själv istället. Men som sagt, intressant att läsa, tack!

molbojse
2018-03-24 00:22
#33

#32 Jag är väldigt utåtagerande som person, därför brukar jag säga att det är jag som bråkar med sambon xD Jag har lätt för att börja skrika och bli skitförbannad. Jag har dels Borderline (känslodiagnos, typ) och ADHD, så två storar diagnoser som styr mycket hur jag är och hur jag reagerar.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

tuesdays
2018-03-24 17:12
#34

Vi bråkar tyvärr ganska ofta. C:a en gång per månad och det är inga "småtjafs" där vi muttrar i 5 minuter. Nej riktiga bråk. Jag försöker tona ner när vi är igång men det är väldigt svårt. Han är väldigt utåtagerande om man säger så. Han höjer rösten väldigt fort när han irriterar sig på något och är sedan igång och skriker, fäktar med armar och gestikulerar vilt. Inget jag säger kan lugna honom när det är så och jag tycker det är väldigt jobbigt. Mitt ex och jag hade mycket mer konstruktiva "bråk" Vi diskuterade lite häftigt men sedan var det över igen. Men min nuvarande partner blir väldigt arg och aggressiv på rösten när han blir arg och jag vet inte hur jag ska bemöta det. För även om jag svarar lugnt och sansat med låg röst så skriker han fortsatt.

Emellanåt har vi det riktigt bra och då lovar vi varandra att aldrig bråka mer men jag vet ju att om något triggar honom så han blir irriterad så är han igång och skriker åt mig igen.

Bra är att han aldrig varit våldsam fysiskt men jag tycker det är riktigt jobbigt även om det bara är ord som forsar ur honom.

Annons:
Upp till toppen
Annons: