Annons:
Etikettjobbet
Läst 3084 ggr
Novelia
2018-04-27 11:27

Obalanserad och stressad

Jag vet inte vart längs vägen jag halkade av och blev som jag är nu. Jag har alltid varit högpresterande i mitt arbete och sen en tid tillbaka sitter jag som chef. Den sidan av mig som fortfarande är trygg och självsäker vet att jag är lämplig för jobbet. Den andra sidan är obalanserad och undrar hur jag kan fyllas av osäkra känslor om mig själv inombords. Jag är nog min största kritiker. Tänker på små obetydliga saker jag borde ha skött bättre, oroar mig för att Medarbetare inte är nöjda med min insats trots att jag får bekräftat att dem är det. Mycket mental energi fördelas helt fel. Och detta vill jag vända. Jag tänker att jag måste vara snäll mot mig själv, förstå att jag är i en utvecklingsfas och att jag vacklar mentalt för att jag har mycket att hålla reda på för tillfället. Hur hittar jag tillbaka till mig själv? Jobbet cirkulerar 24/7 inuti mitt huvud men samtidigt är jag otroligt medveten om att jag måste koppla av. Jag måste hitta balans igen innan detta leder mig mot väggen. Hur? Jag är inte stressad på jobbet. Stressen kommer när jag är hemma och inte är på plats!

I have no sympathy for people without empathy

Annons:
_Fisken
2018-04-27 23:19
#1

Jag kände igen mig själv lite. Inte som chef men känslan av att inte riktigt ha presterat riktigt bra. Jag har kommit på att just detta att alltid känna kravet att prestera bättre nästa gång är en svaghet men samtidigt en styrka. Det är en svaghet för det är jobbigt och tärande att alltid behöva prestera. Styrkan däremot ligger i att det jag gör blir bra. Jag ger mig inte. Tröttnar inte ur utan ger mig f*n på att fixa problemet. Det gör ju också att jag stressar upp mig på jobbet till skillnad mot dig.
Jag hade önskat jag hade kunnat koppla av hemma. Haka av mig rocken av jobb och problem när jag kommer hem. Speciellt när jag hanterar ett svårare projekt. Istället "lever" jag med jobbet i skallen och har svårt att koppla av. Stressar mentalt. 
För att hantera detta så motionerar jag och tar bort "måsten" ur livet för övrigt. Kanske nåt för dig? Fokusera på annat. Endorfiner. Golf är perfekt sport. Tänka på annat. Sen får du fundera på om du ska byta yrke. Växla ner lite. Jag har funderat på det.

Novelia
2018-04-28 10:38
#2

Vilka andra måsten tar du bort? Helst hade jag velat prioritera andra måsten för att släta över de yrkesmässiga. Jag har varit inne på att byta yrke men samtidigt tycker jag att detta är så roligt! Att ha stor frihet som chef, komma och gå lite som jag vill är fördelar med jobbet. Att ständigt vara "påkopplad" och tillgänglig är de negativa sidorna. I slutändan måste jag bestämma mig vad som är värt och inte. Jag märker att promenader och jogging dämpar stressen och är avkopplande. Detta borde jag därför göra oftare. Man är inte oumbärlig så varför är det så svårt att stänga av jobbet när man går hem för dagen? Att oftare yttra "vi tar det på plats, imorgon, nästa vecka". Det hade varit skönt att kunna skjuta upp en del saker till senare.

I have no sympathy for people without empathy

_Fisken
2018-04-28 15:34
#3

Du sätter huvvet på spiken. "Det är ju så roligt!".  Ja. Det är ju det. Tillfredsställande. Som ett litet klimax i skallen när jag lyckas med nåt knivigt. Lever på det länge. MEN priset är faktiskt en form av stress även när jag inte borde behöva känna stress. Kan det handla om att man måste utvecklas som människa? Att hantera situationen hemma så den inte känns stressande? Det gör ju att jag  kanske måste motionera mer eller lära mig meditera eller både/och. Det är för att kompensera för behovet av att stimulera sig med ett roligt jobb.  

Du frågar vilka måsten jag tagit bort eller minimerat? Eftersom mitt "tidigare liv" har varit "full fart framåt" och jag fick lov att säga stopp  så har jag  tagit bort hus, husvagn, sommarstuga, motorcykel etc och bor nu i lght och stortrivs. Allt för att få tid över och  ibland känna lyxen av att vara uttråkad. Det var mitt mål då. 

Jag har också några ord ringande i huvudet från en stress-kurator. Hon sade "Ibland måste du ta bort nåt roligt också bara för att det kan vara stressande".  Det tänker jag på. Men klarar jag av ett tråkigt jobb? Blir jag galen då? Eller kan jag gå ner på halvtid med ett tråkigt jobb och istället få utlopp för det roliga hemma, som en hobby?  Så tänker jag…

Blev lite spretig kommentar men du får väl läsa mellan raderna.

Sarah
2018-04-28 18:41
#4

Det första är väl att du inte ska vara tillgänglig hela tiden. Jag har också ett fritt jobb, jag jobbar de tider jag vill (men heltid) och det är lätt att jobba för mycket (flera kollegor är sjukskrivma för utbrändhet). Men, jag är väldigt noga med att snittet aldrig går över 40 timmar i veckan, samt att jag aldrig kollar mailen efter kl 17. Jag är inte tillgänglig jämt och det borde du inte vara heller. Vi har den överenskommelsen på jobbet att utanför kontorstid kan ingen förvänta sig svar på ngt. Även om många jobbar kvällar och helger.

_Fisken
2018-04-29 08:20
#5

Det jäkliga är att det inte går att lämna kvar hjärnan på jobbet efter att man stämplat ut. Det är kruxet.

Greta G
2018-04-29 11:44
#6

Har ni ingen HR avdelning? Ta kontakt med dom och se om du kan få någon hjälp där?

Annons:
Novelia
2018-04-29 15:42
#7

#3 det är intressant hur lika vi verkar tänka kring detta. Jag ser det också som att jag måste bli bättre på att ta det lugnt hemma, lära mig att varva ner och kombinera mitt presterande på jobbet med en harmonisk vardag hemma. Det blir ytterligare ett mål att sträva efter samtidigt som jag egentligen borde stänga av. Det blir att jag ser det som en uppgift att ta det lugnt, ytterligare en sak för att optimera mig själv. Och det är inte poängen med att ta det lugnt…. Jag vet inte om en hobby kan ersätta den energi man får utlopp för i sitt jobb. Det är så mycket mer kring jobbet som tillfredställer som en hobby inte når upp till. Men absolut bör man lägga mer tid på det! #4 det övar jag på, men jag är inte riktigt där än. Har något jobbrelaterat börjat spinna i huvudet har jag otroligt svårt att släppa det förrän jag tagit itu med det eller har en utförlig plan på hur jag ska ta itu med det senare. Därav min stress.

I have no sympathy for people without empathy

Novelia
2018-04-29 15:49
#8

6# Mina anställda tar kontakt med mig när det gäller dessa frågor, jag har ingen att vända mig till på det sättet. Brister mitt arbetsliv beror det helt och hållet på mig själv.

I have no sympathy for people without empathy

Greta G
2018-04-29 19:28
#9

Lära dig meditera? Vi är ju alla del av ett samhälle som ska hjälpa varandra tänker jag, oavsett om du tycker att din brister är ditt ansvar, du bör också ha någon att vända dig till, har du funderat på mental träning? Gick ett år och det kändes som en form av coaching kring hur jag skulle tänka. Kan vara värt att testa i alla fall.

_Fisken
2018-04-30 07:59
#10

Hur som helst, det värsta man kan göra det är att "varva ner" med alkohol efter jobbet - en vardag. Då ska man nog ta sig en funderare på vad man håller på med.

Novelia
2018-04-30 08:52
#11

#9 Förklara gärna vidare om den mentala träningen du nämner. Är det en kurs du tog under ett år? Eller går man och pratar med någon?

I have no sympathy for people without empathy

Greta G
2018-04-30 10:13
#12

#11. Jag gick och pratade med någon som var sjukgymnast och arbetade med mental träning. Jag trodde först bara att personen var sjukgymnast men visade sig att jag sedan hade mer nytta av att få tips hur jag skulle försöka tänka kring vissa saker som jag hade problem med. Mental träning är grundläggande när man tävlar olika sporter och jag ser det inte som en terapi utan snarare ett verktyg för att få bukt med negativa stressorer eller mönster som man har.

OlgaMaria
2018-05-07 09:43
#13

Det verkar som att du inte varit chef så jättelänge? Jag tänker att det är helt naturligt att du hamnar i en minikris där du måste anpassa dig till den nya situationen. Även detta kommer säkert bli en vana för dig längre fram, att du blir tryggare i situationen och mer kommer in i en vardag. Vi människor har ofta olika faser där vi ibland är väldigt kreativa och presterande, och andra faser där vi blir mer självkritiska och återhållna - men det är också en återhämtningsfas. Vi kan inte prestera på topp vecka efter vecka - men ibland har vi faser då vi är väldigt produktiva och njuter av det. Men vi måste också ha perioder då vi tar det lugnare, är mer reflekterande över vad vi gjort tidigare - vi utvärderar, återhämtar oss och laddar om. Ge dig själv nåden att fungera olika under olika tider. Om du sätter pressen på dig själv att alltid vara högpresterande och på topp mentalt så kommer du inte hålla. Ibland kommer du känna världens flow, men du kan inte känna så alltid. Ha nåd med dig själv att må som du gör. Anpassa kraven och målen efter din egen säsong. Acceptera att du mår som du gör just nu, acceptera att det är en del av helheten.

Promenader är verkligen superbra för att ge hjärnan tid att bara slappna av och tänka på precis vad den vill utan att man styr den med en massa intryck. Du kanske ska prioritera att promenera varje dag.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Novelia
2018-05-09 19:26
#14

13# tack för ditt svar. Jag ska ta med mig det du skriver, det var väldigt bra saker du tog upp. Jag har bara varit chef i ett par månader. Att se på nedåt fasen som återhämtning kan hjälpa att lätta på stressen. Man bör/kan inte alltid prestera på topp. Jag ska försöka att tänka så som du föreslår och hoppas att det kan hjälpa mig framöver 😊

I have no sympathy for people without empathy

Upp till toppen
Annons: