Annons:
Etikettgrannar
Läst 2457 ggr
hüssé
2018-05-12 20:27

Komma undan granne

Sjuk rubrik, jag vet. Det låter som att grannen jagar och terroriserar oss men så är det förstås inte. Det är nog kanske jag och sambon som är "inbundna" eller vad man ska säga. Vi bor i radhus. Och vi har bra kontakt med egentligen alla grannar. Med "bra kontakt" menar jag inte att vi umgås men att man växlar några ord när man är ute på tomten samtidigt. Men vi har aldrig varit in till någon så att vi suttit och pratat en längre tid och ingen har varit hem till oss av grannarna heller.

Vi trivs att ha det så. Prata lite när man passerar men sen räcker det.

Ett par flyttade in snett mitt emot för ett halvår sedan. Det kändes direkt att de var mer kontaktsökande än övriga på gatan. Efter någon månad ropade de att vi skulle komma över och fika. Just den dagen var vi faktiskt på väg bort så vi kom undan. "Men kom över en annan dag, det är bara att plinga på" sa de då och vi blev tysta i flera sekunder innan vi svarade "ja vi får se" Redan där borde de känt att vi inte var så intresserade av att umgås mer nära. 

Det gick någon månad och vi glömde lite den där förfrågan. Vi var ute samtidigt och växlade några ord. De skulle iväg då men sa åter igen att "ni måste ju komma och fika nån dag så vi får prata i lugn och ro" Åter igen såg vi nog mest besvärade ut och mumlade något luddigt. 

Sen gick det flera månader och vi trodde verkligen att "faran" var över. Idag ringde han på dörren hos oss och ville låna något verktyg till bilen. Min sambo hämtade det men innan han gick sa han "när kommer ni och fikar?"

Vi blev tysta längre än nånsin och skruvade besvärat på oss och svarade att vi "inte visste"

Många tycker säkert att vad är problemet med att gå över till en granne och fika. Det är väl bara trevligt osv. Men med dem är jag 100% säker på att det inte stannar vid EN fika träff EN gång. Går vi över så har vi påbörjat något. Och jag skulle aldrig kunna gå hem till någon och fika men aldrig bjuda tillbaka. Och sen är bollen i rullning.

Jag förstår att man måste säga "Tack för att ni frågar men vi vill inte umgås mer nära än att växla några ord på gatan. Det är lagomt för oss" 

Nu är både jag och sambon extremt konflikträdda. Vi tycker det känns väldigt barskt och otrevligt att vara så avvisande.

Men det är ju rätt så omöjligt att de inte skulle förstå när man bara blir tyst och ser besvärad ut och när det gått så lång tid och vi inte kommit över. Det känns som att de bara bestämt sig att vi SKA dit och fika.

Hur hade ni gjort?

Annons:
Sindri
2018-05-12 20:40
#1

Åh, detta svenska fikande! Själv avskyr jag själva företeelsen. Varför kan man inte säg att man vill prata istället för att behöva moffa i sig en massa onyttigheter.

Som tur är så fikar vi aldrig, så vi säger bara det om nån frågar. Är det någon man vill umgås med så säger man bara att man kan göra något annat.

Att säga att man inte vill umgås kan kännas lite väl starkt och sårande, men så småningom fattar de nog.

Ni får nog bara vara ståndaktiga - eller säg att ni inte fikar.

Galaxy86
2018-05-12 20:56
#2

Säga nej tack? Men tack ändån 🤔

Pokemon hundar och konst

Calcifer
2018-05-12 21:20
#3

"Tack så hemskt mycket för erbjudandet, men det är inte riktigt vår grej, men ha det så bra!" ? Ärligt, tydligt, men enligt mig inte otrevligt. Blir de sura eller sårade ligger det väl hos dem. Jag är inte heller en sån som skulle vara bekväm med det, har som tur aldrig haft den sortens grannar, utan bara den där man just växlar några ord och säger hej om man ser varandra. Men en del förstår faktiskt inte tysta hintar utan behöver lite mer tydlighet. Det är inte otrevligt att vara rak på sak om man säger det på rätt sätt.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

[Roe Deer]
2018-05-15 12:37
#4

Oj, 
ja vi är ju alla olika gällande hur man lär känna nya människor. Jag är socialt orädd gällande främlingar i många sammanhang, så länge de ser trevliga ut. När det gäller grannar som faktiskt kommer att bli en del av ens gemensamma miljö, så skapas många gånger "förväntningar" eller "farhågor".  Dessa verkar ha en förväntan på en god grannsämja, nya vänskapsrelationer på ett djupare plan. Ni å andra sidan verkar fokusera mer på hemmet ni bor i, tryggheten det skapar.  Ni som grannar är olika. Sedan så är det bra att ni får öva er att säga "nej tack", vilket också lär dem, era nya grannar, hur ett nej ser ut i visat kroppsspråk! DE verkar inte förstå hintarna utan tjatar istället, med sådana människor måste man tyvärr vara övertydlig mot.

OlgaMaria
2018-05-15 12:57
#5

Det är inte ert fel att ni måste vara avvisande. Det är ju de som inte accepterat era vibbar och då får de skylla sig själva om de får ett tydligt nej.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

hüssé
2018-05-15 14:08
#6

Sanslöst. De kom över igår kväll när sambon var ute på tomten. "Kom över och fika" Då sa sambon. "Tack så mycket men vi tackar nej" Då sa grannen. "Vad är det då? Vi kan väl inte bara stå ute och prata när vi råkar mötas heller"

Sambon svarade inget utan gick bara in. Grannarna var kvar ute på sin tomt så vi undvek att gå ut mer. Vi ska INTE behöva motivera varför vi inte vill komma hem till folk och fika.

Annons:
flocken
2018-05-15 18:02
#7

Jag har själv svårt för sånt. O sen fika. Nej tack. Jag har hittills sluppit undan när jag föreslagit en långpromenad mat. Fika går bra med en långpromenad går inte 😄

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Greta G
2018-05-17 11:09
#8

Okej, dessa personer har inga gränssättningar och som du säger ska ni inte behöva ge en orsak, bara säga nej tack, dom är troligtvis väldigt ensamma p g a detta beteende, så fortsätt bara att säga ifrån, nej vi är är inte intresserade av en vänskap med grannar. Hoppas dom fattat nu, man ska ju inte behöva bi otrevligt bara för att grannarna är väldigt tröga.

Gaara
2018-05-18 13:37
#9

Förstår er precis. Jag är en sån där som t.ex på mitt jobb först blir extremt glad om det är nytt folk som börjar där och de väljer att prata med mig och vara vän med mig tills jag inser att "Fan, jag kommer inte få sitta ifred på lunchen osv". Jag har kollegor som verkar ha förstått mig totalt. Som känner av när det är ok att sätta sig och prata med mig och när det inte är det. Men vissa känner inte av det lika väl.

Jag blir dessutom lättstressad av spontana grejer. Så precis som ni så skulle jag inte vilja ha grannar som i tid och otid kommer över eller vill att man själv ska komma över.  Tyvärr när man träffar den sorten som inte kan läsa av en så måste man våga vara ärlig med dem. Säga att det är snällt av dem men att man inte vill och att försöka förklara varför man känner som man gör.

Upp till toppen
Annons: