Annons:
Etikettallmänt
Läst 1263 ggr
[somewherebutnothere]
2018-05-21 12:21

Känner mig som ett second hand choice

Hej, Känner att jag behöver ventilera mig lite… Detta blir ett ganska långt inlägg. Vi var tre bästa vänner från början, men efter gymnasiet flyttade de till olika platser (jag bodde kvar) och en av de andra tjejerna började glida ifrån oss. Hon hörde sällan av sig och kanske inte vi heller och vi sågs kanske bara en eller ett par gånger om året. Men vi gled liksom isär på ett naturligt sätt, som man gör om man går olika vägar i livet. Jag och den andra tjejen, vi har däremot hållit kontakten väldigt bra. Vi hörs av flera gånger i veckan och ses så ofta vi har möjlighet, det blir mestadels när hon kommer "hem" över helgerna som vi passar på att träffas en sväng. Jag ser henne som min allra bästa vän. Kort tillbakablick till högstadie och gymnasie: Jag kände mig ofta som femte hjulet när vi alla tre tjejer umgicks, eller att jag kom i andra hand på nåt sätt. Inte att de inte ville ha mig med, men det kändes ändå alltid som att de två höll ihop hårdare och att de var viktigare för varandra än jag var för nån av dem. Kanske för att de hade känt varandra lite längre, innan jag kom med i bilden. Hur som helst, förra året gifte jag mig och min bästa vän (hon jag fortfarande träffar och håller mycket kontakt med) var tärna på bröllopet. Den andra tjejen med respektive var bjuden som gäst. Till min möhippa hade de två hjälpts åt att planera dagen. Vi gjorde en rolig aktivitet efter lunch, men sen åkte vi hem till en annan tjej (kan kalla henne M) och skulle laga middag. Jag kanske kommer låta otacksam i en del av era öron nu, men det här är mina känslor. I alla fall så åkte vi hem till M och lagade mat, varför vi skulle vara där visade sig att det var pga att hon ville hem och säga hej till sin lilla dotter. Så när vi lagade middagen satt pappan i samma rum och matade den skrikande dottern. Efter middagen sa tjejerna till mig att de hade något mer planerat. Det visade sig vara att vi skulle sitta och spela spel i M's vardagsrum resten av kvällen. Det som sårade mig var kommentaren jag fick: "Vi tänkte att du hellre ville sitta och spela spel än att gå ut." (Detta trots att jag några veckor tidigare hade sagt till min bästa vän att "jag längtar efter att gå ut, var flera år sen jag hade chansen att göra det.") Missförstå mig inte nu, jag är tacksam över att de planerade en möhippa åt mig, verkligen! Men jag kände mig ändå lite besviken efter kvällen, laga mat och spela spel är sånt vi kanske vanligen gör ändå när vi träffas. Det verkliga slaget, som gjorde att min ledsenhet kom så hårt nu, var vad som skedde för några dagar sen. Den tjejen som flyttade iväg och gled ifrån oss (from nu kallar vi henne J), hon tar examen inom kort och min bästa vän (from nu kallar vi henne S) föreslog att vi skulle fira henne. Jovisst, det är klart, vore kul! Jag kom med förslag vad vi kunde göra, baserat på hur vi firade S när hon tog examen. Men nej, mitt förslag blev nedröstat, för hon hade tänkt sig "nåt festligare". S föreslog att vi skulle gå till en av de dyrare restaurangerna i stan och äta och sen gå ut efteråt. Nu hör till saken att jag är höggravid och att gå ut passar väl inte mig så bra nu känner jag. Jag sa dock att "Ja, det skulle J säkert tycka vore kul. Men om ni går ut efter så kan jag antagligen inte hänga med eftersom jag antingen är höggravid eller precis fått barn då." (Datum för J's firande är inte helt spikat än.) S svarade då att "Jag förstår det, men nu är ju det här J's kväll och det måste vara helfestligt!" Det var där nånstans det brast lite för mig och kanske tycker ni att jag är löjlig. Men det kom tillbaka alltihop, från när jag kände mig som femte hjulet i högstadiet och en massa annat som jag försökt undanskuffa som hänt på senare år. Kanske för att slippa känna den där känslan av att jag fortfarande kommer i andra hand. Att J är den som är viktigast för S trots att de har ytterst lite kontakt med varandra för övrigt och jag och S hörs flera gånger i veckan. Det gjorde vara så ont att höra att: det handlar ju om J's kväll och då måste det vara helfestligt.. Kände bara i jämförelse då med min möhippa.. Var inte det min kväll? Borde inte den varit helfestlig? Ursäkta mitt långa inlägg. Och ursäkta om någon känner sig irriterad ifall jag uppfattas som otacksam. Det är inte min avsikt. Jag känner mig bara ledsen och som ett second hand choice…

Annons:
Huygens
2018-05-21 12:43
#1

Om det känns fel, kanske det är fel. Svårt att veta i övrigt vad man kan eller bör göra.

Sarah
2018-05-21 15:20
#2

Du är alltså gravid, kanske inte så konstigt att de antog att du ville ta det lite lugnt på din möhippa?

Milkshake
2018-05-21 15:34
#3

#2 Fast TS skrev ju att hon gifte sig förra året. Jag hoppas inte hon har varit gravid så länge ;)

TS, jag tycker inte du överdriver.  Att umgås och laga mat tycker jag inte låter roligt öht för en möhippa. Det är ju sånt man ofta gör när man ses i vanliga fall. Det enda du kan göra är att berätta för din vän hur du känner, annars kommer ingenting förändras.

Sarah
2018-05-21 17:24
#4

Ahaaa, missade den lilla tidsangivelsen :)

Greta G
2018-05-22 15:59
#5

Ja denna situation är svår, för ingen har ju gjort direkt fel utan de andra två kanske klickar bättre med varandra och i vissa fall är det ju så och inget att göra åt men om det grämer dig tycker jag du kan säga, på ett ödmjukt sätt att dennes firande känns viktigare än mitt var, och att du känner dig lite utanför. Jag gjorde faktiskt det för några veckor sedan, vi är 3 tjejer som nyligen lärt känna varandra och då sa jag hur jag kände och det blev först lite tjafs men sen kom vi närmre varandra för att vi vågade visa sårbarhet och vara öppna med våra känslor. Du har absolut rätt till dina känslor och försök förmedla dessa på ett bra sätt så dina vänner förstår och kanske visar mer hänsyn i framtiden. Lycka till!

OlgaMaria
2018-06-10 12:02
#6

Det som skaver är ju egentligen det skeva mellan att på din möhippa blev det inte så festligt men nu sätter din nära vän Js intressen i första hand. Jag tycker det är helt förståeligt att de nu väljer att äta mat och gå ut och det är ganska naturligt för din del att vara med en del av kvällen men inte hela. Detta är inte så konstigt… men jag förstår att du känner dig sårad när du sätter det i proportion med din möhippa, men egentligen har de två sakerna inte så mycket med varann att göra… förutom när det gäller din vän S och hur hon inte satte dig i första hand på din möhippa. 

Jag tycker du ska låta dem göra som de vill nu med examensfesten. Försök att inte ta illa vid dig, för det är ju inget illa ment mot dig. När det gäller din möhippa så var det nog inte heller något illa ment mot dig… men ibland blir det lite fel utan att man menar något illa. Du får försöka förlåta och gå vidare. 

Det viktiga i allt tycker jag är att du och din nära vän faktiskt har haft frekvent och nära kontakt under lång tid. Låt det vara det som betyder något. Som vän måste man tillåta andra att ha andra nära vänner också. Låt inte din avundsjuka förstöra mellan dig och din nära vän. Jag förstår verkligen att du kan känna dig ledsen, men du får försöka förlåta och se det ur andras perspektiv.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Annons:
Upp till toppen
Annons: