Nä det tycker jag inte, ni kan alltid säga att ni inte orkar. Att ni gärna vill ha en lugn helg. Dom kan inte förvänta sig att alltid komma till er. Dom hittar nog på något annat att göra 😉

Det är inte taskigt. De kan ju hitta på något tillsammans på eget håll.

Klart det inte är taskigt. Bara ni säger det nu och inte dagen innan om ni alltid brukar ha det hos er.

#1 Jag håller med. Vi sa till lite försiktigt för en vecka sedan men det mottogs inte väl. Enligt svärmor är vi "fruktansvärt egoistiska" Min bror såg chockad ut och undrar vad det är som hänt då vi haft såå trevligt i så många år. Min mamma såg ledsen ut men sa att ja ingen kan ju tvinga er till något ni inte vill.

Vi hade så velat höra att "det gör ni rätt i. Unna er en midsommar i lugn och ro. Ta det riktigt lugnt och koppla av. Vi klarar oss på egen hand".

Men bra att fler känner som oss. Då kan vi mer stå på oss och känna oss trygga med det beslutet. Vi kan ju träffa de andra när som helst annars. Men det verkar vara så viktigt att det ska vara midsommarkvällen man ska umgås. Men det är ju inget som säger att man måste umgås bara för att det är midsommarafton.

Det verkar som att det ni tycker är jobbigt är att det blir så mycket jobb för just er två? Kan det vara ett alternativ att kolla om ni kan vara hos någon annan eller att styra upp arbetet, matlagningen osv? Man kan ju ofta komma till lägen i familjer där man behöver förändra hur saker görs och att alla hjälper till och tar ansvar för olika saker. Såklart ni ska få vara själva om ni vill, men det går ju att göra på andra sätt också.

Om det är så viktigt för dem kan de väl anordna festen hemma hos sig i stället? Mamma säger ofta ifrån nuförtiden till jul eller nyår t:ex. Att hon inte vill att alla ska komma hem till henne längre för då får hon stå och städa i flera dagar innan och ordna sovplatser till alla för att ingen förutom jag och lillebror bor i samma stad och sen när alla är där måste hon stå i köket nästan hela tiden och ordna allt. Det har hon ledsnat på för länge sen. En del av mina syskon blir sura men jag förstår henne totalt. 

Jag tycker verkligen inte ni är egoistiska. Speciellt inte om det är folk ni faktiskt kan träffa närsomhelst. Då förstår jag verkligen inte problemet.

Jag kan förstå er fullt och det är väldigt tråkigt att era anhöriga inte verkar vara lika förstående.😕

Är det väldigt jobbigt och blir stora konflikter så är ju en variant att fira som vanligt hos er men att samtidigt då ta upp att det är sista gången och sedan har ni ett helt år att prata om det till nästa gång och de andra har ett helt år på sig att smälta detta.

#8 Ja det hade ju faktiskt varit en idé så att det inte blir så "chockartat" för alla. Vi trodde liksom inte att det skulle vara en stor sak för dem. Det är ju inte så att vi uteslutit vissa och bjudit andra. DET hade känts fel.

Är problemet att ni får göra allt, eller att ni hellre vill vara ensamma? Finns det någon anledning till att ni är just hos er? Typ trädgård, bättre utrustat? Varför är ni inte hos någon annan familjemedlem?

#10 Jag har inte ett 100% klart svar på din första fråga men jag ska försöka. Det är nog en kombination och något som byggts på genom åren. Att jag/vi hela tiden stått för allt. Och första året VILLE jag det. Då hade vi nyss blivit sambos och jag tyckte det vore trevligt att samla båda familjer hos oss och jag fixade mer än gärna rubbet och att de övriga var gäster. Men jag hade ju inga tankar på att starta någon tradition.

Och efter det har ingen inbjudning behövts heller. Alla var rörande överens om att det blir som ifjol. Och det har rullat på helt enkelt.

Och förra helgen när sambon frågade mig om vi inte bara kunde bestämma att bara vara vi två på midsommar så kände jag sådan lättnad. Är det sant? Ska vi få sitta och äta TILLSAMMANS äntligen och inte att en hinner slänga i sig en köttbit medan den andra hämtar något som fattas på bordet. Jag kände bara JA, vi är själva i år.

Därmed inte sagt att vi alltid vill vara ensamma. Vi kanske känner helt annat efteråt. Eller så är det så vi vill ha det. Ingen aning. Men spontana tanken var att, ja det skulle vara så avkopplande och skönt att prova på det.

Jag förstår dock att de blir besvikna. De hade förväntningar och ni har avbokat med kort varsel. Jag hade nog inte avbokat i år, utan kört knytkalas istället. Ni har såklart all rätt i världen att göra som ni vill, men jag förstår att de blir ledsna.

Tycker ni har all rätt att ställa in om ni hellre vill fira ensamma. Förstår att det är jobbigt när ni känner att ni inte får sitta tillsammans och bara njuta av kvällen om ni är de som måste göra allt.

Tycker inte det är taskigt av er att vilja ha en midsommarafton i lugn och ro ett år. Tycker däremot det är taskigt om någon säger att det är NI som är egoistiska som varje år stått för allt. Är väl inte mer än rätt att ni bara får rå om varandra bara, när det nu är så ni önskar.

Hade kanske varit annat om någon satt ensam och ni visste om det. Men ni verkar ju ha syskon med familjer så de får väl träffas och fira hur de vill. Bara inte hos er. Tycker det är DE som är egoistiska som tycks bli besvikna att inte år på år alltid få komma till dukat bord.

Ta knytkalas i år och förvarna om att ni vill vara ensamma nästa år. Eftersom att det är så få dagar kvar så förstår jag att de andra blir besvikna.

Tyvärr så gör många "traditioner" när det gäller de stora högtiderna och då är det oftast så att man samlas hos mor/mormor/farmor, eller vem det månde vara. 

 Att göra egna traditioner är absolut inte bra! Då binder man barn/barnbarn/syskon till sig och hindrar dessa ifrån att göra som de vill, till exempel att ett par vill sitta ensamma med varandra och mysa.