Annons:
Etikettleva-tillsammans
Läst 4726 ggr
sp0ngeb0b
2018-07-02 09:42

Hur mycket kan man förvänta sig?

Hur mycket anser ni att man kan förvänta sig av sin partner (sambo) i en sån här situation? (sorry för lång text, hoppas någon orkar läsa)

Jag och min pojkvän bor ihop och har gjort det i drygt tre månader. I början jobbade han mycket och jag lite, så när jag var hemma brukade jag fixa och dona med allt möjligt. Städa, tvätta, handla, laga mat osv. Hans enda uppgift var att diska, då jag lätt är villig att byta till mig alla de andra sysslorna för att slippa disk. Dessutom ansåg jag att det var rätt att jag gjorde mest då jag var hemma mycket mer, samt att jag föredrar att göra saker själv då jag har lite kontrollbehov. Vi var helt överens om allt detta. Mitt enda krav var att han skulle diska varje dag för jag vill inte ha massa disk ståendes överallt.

Nu har situationen vänt och jag jobbar måndag-fredag mer eller mindre hela dagarna, samt pendlar runt 2 timmar om dagen. Min partner jobbar inte alls för tillfället. När det ändrades sa han själv att han vill ta över fler sysslor och då sa jag att han gärna kan sköta tvätten och hålla rent, städat och diskat under dagen medans jag är borta. Grejen är att han aldrig gör några sysslor, det krävs massor med påminnelser och tjat för att något ska hända. Och då sitter han hemma hela dagarna och gör inget speciellt. Ett par ggr i veckan brukar jag påminna, typ bara fråga om han skulle kunna vara snäll och diska idag. Jaja, säger han. Ibland har jag bett honom göra flera grejer och han säger alltid ja, absolut ska jag göra det. Och varje dag kommer jag hem och blir besviken för att han inte har gjort någonting. "Oj jag glömde" "Oj jag trodde du skulle komma hem senare" och liknande får jag höra då. Men jag förstår inte hur han kan glömma? Disken står mitt framför näsan när han sitter vid datorn. Tvätten står på tork mitt i rummet och är lite svår att ta sig förbi. Det står 6 pizzakartonger staplade på varandra, som är det första man ser när man öppnar dörren (ja vi bor skitnära en jättebillig pizzeria så en vecka åt vi där 2-3 ggr, därav många kartonger). Smutstvätt ligger mitt på golvet så att man får klättra över det.

Grejen är att om jag inte säger något så händer inget för antingen tänker han inte på det eller så tror han att han inte måste göra något. Och om jag påminner/tjatar känner jag mig som hans mamma - men helt ärligt klarar jag inte av att komma hem till en soptipp dag efter dag. Dessutom jobbar jag med städning så jag är inte värst sugen på att fortsätta med det när jag kommer hem. Plus att jag brukar vara supertrött varje kväll. Och jag har ju som inte tvingat honom? Det var ju hans idé att han skulle göra mer hemma. Och han lovar alltid att han ska göra det. Jag har också sagt åt honom att det inte funkar och att han måste börja göra något mer, till och med dragit kortet att jag jobbar och försörjer oss medans han bara sitter hemma och inte ens diskar en gång om dagen??? (lägger dock inte skuld på honom för att han ej jobbar, för det finns anledningar till det) Men jag vill inte starta bråk heller… kanske är det som krävs dock, för att han ska förstå att jag är seriöst trött på det? Fick precis ett ryck och städade upp allt stök för jag inte orkade med det mer…

Hur mycket anser ni att jag kan förvänta mig? För hade det varit tvärtom hade jag gladeligen gjort alla sysslorna (i princip i alla fall). Förväntar mig så klart inte att han ska göra ALLT. Men jag tycker att han borde göra det mesta.

Annons:
Mooniq
2018-07-02 09:51
#1

Säg orden  - jag vill inte bo i en soptipp och sen sätter ni er ner och pratar. Hemmaarbete är lika mycket som ett betalt jobb och båda ska dela - om en jobbar och den andre är arbetslös så  blir det den arbetslöse som tar marktjänsten hemma. 

Säg att du inte vill ha det som det ser ut och att det är en väg till tidig grav att äta pizza flera dagar i veckan - gott och enkelt - javisst. Näringsriktig mat - NEJ. Man blir slö av sockerkickar som snabbmat, läsk och godis och då orkar man mindre -därför kanske han "glömmer". 

Ett förhållande är på ett sätt ett företag - man gör sina insatser, man sätter sig ner och beskriver spelreglerna och båda följer dem. Görs inte det så bor man bäst själv.

Älta inte problem - skapa lösningar!! 🤔😃

ivanhoe81
2018-07-02 10:11
#2

Tyvärr så är det så med oss män att vi skjutet på allt tråkigt och ser förbi saker Sedan kan ju sambon vara som mig för jag klarar inte göra saker som är tråkiga själv men ihop gör jag dem (och jag bor ensam men får hjälp) Jag brukar tänka jag gör det sen och sedan liggee det kvar 5 dagar senare

Stallmima
2018-07-02 10:15
#3

Säger som ovanstående, men fortsätter det skulle jag skarpt ifrågasätta hans relation till dig.  Är det så att de flesta karlar behöver en "extramamma" i sin sambo så denne slipper göra det tråkiga i hemmet. Levde med en sådan själv i 6 månader, att det tog slut handlade om andra saker.

parsley
2018-07-02 10:18
#4

Är han fullt frisk så tycker jag du kan förvänta dig att 

  • disken ska vara diskad

  • det ska vara någorlunda fräscht hemma/ hur ofta behöver man dammsuga och fräscha upp badrummet?

  • pizzakartonger får inte vistas i bostaden, utan slängas så snabbt som möjligt

  • soporna ska tömmas

  • återvinningen ska tas om hand, lite beroende på hur ni hanterar det

  • tvätt ska inte drälla omkring, det är en sak om den hänger på tork eller väntar på maskin

  • den som har lättast att handla gör det, vill man storhandla ihop så gör man det, inköpen ska vistas i skåp eller på lämplig plats, inte drälla runt

  • hemlagad mat, hämtmat endast vid speciella tillfällen

Resonemanget bygger som sagt på att han är frisk, skulle han t ex vara utbränd eller ha en depression, så kan man få anpassa kraven.  Antar att ni bor i lägenhet. Är det enklare att tvätta i gemensam tvättstuga istället för att ha tvätten i bostaden? Jag är medveten om att alla inte vill tvätta i tvättstuga, men har man svårt att strukturera sin tillvaro, så kanske en fast tvätttid kan hjälpa?

Greta G
2018-07-02 10:26
#5

Det är ju det här som gör att jag inte kan tänka mig bo med en man, man ständigt vara projektledare, påminna, och det kan jag köpa om det ett barn man har att göra med men en vuxen man ska klara detta. Vet faktiskt inte vad du ska göra för du ska inte behöva sitta på jobbet och samtidigt ringa eller smsa som en morsa att påminna hans uppgifter. Jag levde så med min kille men stod inte ut och gjorde slut, hoppas din kille kan förstå jämställdhet bättre än mitt ex.

Gronstedt
2018-07-02 10:30
#6

TS, så länge du gör jobbet åt honom kan du vänta dig att han fortsätter som nu, eller möjligen gör ännu mindre och kanske att han dessutom börjar bli otrevlig när du tjatar, eftersom du hela tiden visar att dina ord saknar betydelse och att han inte behöver bry sig det minsta om varken den, bostaden eller sina löften. 

Det är tyvärr väldigt vanligt bland män att göra så och väldigt vanligt bland Kvinnor att uppmuntra dem att göra så. Den som inte trivs med den ordningen måste ta ansvaret för att bryta den - det går inte att vänta på att den part som tycker det är världens vinstlott frivilligt ska agera för att försämra sin egen situation.

Annons:
Stallmima
2018-07-02 10:39
#7

#5  😃👍

Maria
2018-07-02 11:29
#8

#2 Tyvärr så är det så med oss män att vi skjutet på allt tråkigt och ser förbi saker

Jag tror inte alls att det handlar om kön utan snarare om personlighet.

När min man och jag flyttade ihop ganska snart efter att vi träffats och jag var 18 år så var det "krig" första året😃 och det var snarare jag som tyckte att det var fruktansvärt att behöva göra så mycket hushållsarbete…

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

sp0ngeb0b
2018-07-02 11:36
#9

Oj såhär många svar förväntade jag inte mig! Tack allihopa! Och ni har rätt. Jag borde stå på mig. Tack för uppmuntran.

#1 Alltså vi är båda skyldiga till pizzan. Ville bara förtydliga varför vi hade flera stycken på lager, så att ni inte tror att vi inte har kastat skräp på flera veckor. 

#2 Låter precis som min pojkvän, haha!

#3 Ja, det verkar ju som att vissa behöver det i alla fall… 

#4 Han har depression men det är inte så allvarligt. Inte just nu i alla fall. Men han har även ADD och jag tror att båda dessa kan bidra till att han har svårt att ta tag i saker, och jag vet att om man tjatar/pressar för mycket leder det bara till att han inte gör något överhuvudtaget. Vi bor i lägenhet, ja, men vi delar den med två andra. Vi bor inte i Sverige och här är det allra vanligast att dela. Vi har en tvättmaskin i lägenheten, finns ingen gemensam tvättstuga för byggnaden vad jag vet. Vi har nyss flyttat till denna lägenheten, för lite drygt 2 veckor sen, och vi vet tyvärr inte var soptunnorna är, haha. Vi har mest slängt i kökets gemensamma papperskorgar så har någon annan tagit ut det. Så det är nog därför det går segt med sopslängningen, ingen ursäkt men en liten förklaring.

#5 Haha, jag känner också lite så. Saknar att bo själv, även om jag inte hade det så jätte städat heller men då var det ju mitt eget fel så det kändes bättre.

#6 Ja, det har du rätt i. Jag lämnade dock skräpet och disken i varsin hög till honom att ta tag i senare, det tänker jag inte röra.

Gronstedt
2018-07-02 11:56
#10

#10: "Jag lämnade dock skräpet och disken i varsin hög till honom att ta tag i senare, det tänker jag inte röra. " 😃

Mycket förnuftigt!

ivanhoe81
2018-07-02 12:03
#11

Add har stor del i att göra med det och även depressionen (jag har båda sakerna med)

Gronstedt
2018-07-02 12:09
#12

#11. ADD och depression kan vara förklaringar, men inte ursäkter. Och allvarligt talat tror jag inte att vare sig ADD eller depression  kan vara så ohyggligt vanligt som detta beteende är i gruppen "män med partner av kvinnligt kön".

Sarah
2018-07-02 12:31
#13

Du kan förvänta dig att han gör det han lovat. Löser ni inte det här nu i början av erat samboende så kommer det befästas och du kommer bli bitter. Du är inte hans tjatperson vars uppgift är att få honom att vara vuxen. Sköter han sig inte kommer relationen ta slut

Annons:
sp0ngeb0b
2018-07-02 13:00
#14

#11 & #12 - jag tror också det kan vara en stor anledning till att inget händer, sen kan det ju också vara att han helt enkelt hamnat i ett dåligt mönster/rutin pga att han är arbetslös, men det betyder ju inte att det är okej för det.

#13 Som "tur" är bor vi bara tillsammans tillfälligt, vi kommer att flytta isär sen igen. Funkar det inte så vet jag ju att det inte är läge att flytta ihop igen på ett tag.

Sjuttan
2018-07-04 21:06
#15

Skitstövel är min åsikt! Han respekterar dig ju inte ett skvatt!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

[134643]
2018-07-04 21:53
#16

Men har han svarat ordentligt på varför han inte gör det han lovat? Jag har svårt att tro på att han glömt. Han kanske känner att det blivit för mycket för honom? Sen kan du ändå tycka att han ska kunna göra allt, men jag tycker att det hade varit intressant att veta varför. Är det bara lathet har du mer än rätt att vara irriterad. Bor man tillsammans får man anpassa sig lite till varandra.

sp0ngeb0b
2018-07-04 22:45
#17

Alltså jag tror egentligen det är att han på grund av depression och ADD får svårt att ta tag i saker. Det går periodvis och det vet jag om. Sen blir det värre om han inte gör det först, så börjar det bli lite ont om tid och han vet att jag inte blir så glad om han inte har gjort det, vilket på något skumt vis gör så att han får ännu svårare att göra det. 

MEN. Jag snackade med honom igår, sa åt honom att det inte funkar att bo tillsammans om han inte hjälper till, och förklarade igen vad som behöver göras. Gav som förslag att han skulle gå upp när jag vaknar/går till jobbet, äta lite frukost, efter det ta tag i sysslorna och sedan har han hela dagen framför sig där han kan göra vad han vill. För sysslorna tar inte alls lång tid egentligen. Så idag när jag kom hem från jobbet var här rent och fint :) förhoppningsvis håller det i sig.

[134643]
2018-07-04 22:49
#18

#17 Så bra, hoppas det håller i sig! :)

Sjuttan
2018-07-04 23:08
#19

#17 Utmärkt! Låt det inte förfalla igen bara. Respekterar man sin partner så kan man!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Gronstedt
2018-07-05 11:32
#20

#17: Vad bra!

Annons:
Greta G
2018-07-06 20:04
#21

#17. Härligt att du hade det städat när du kom hem, mindre härligt att du skulle behöva styra upp och prata med killen för att han ska förstå något som är självklart men hoppas det håller i sig så du slipper agera mamma igen. Sånt kan ta död på ett förhållande rätt snabbt.

[Roe Deer]
2018-07-07 23:09
#22

Hemmet reflekterar ofta ens mående och hur närvarande man är. Skärmar- kan suga mycket energi och tid och är beroendeframkallande till den grad att allt annat får vänta.

 

Kanske är det så att din partner inte mår så bra utan sina jobbrutiner.

Lona
2018-07-09 13:34
#23

Det löser inte riktigt problemet, men kan ni kanske kompromissa, ett tag i alla fall? Jag förstår verkligen att du inte vill städa, tvätta och diska när du kommer hem från jobbet men om han får en LITEN uppgift varje dag, alltså en minimal grej mest för den psykologiska effekten av det, och att ni veckostädar tillsammans på helgen? Det är inte lika tråkigt som att städa själv och det är lättare att få "tummen ur" när man är två. Nu är jag sannerligen ingen expert på att vara sambo, däremot har jag NPF och diverse psykiatriska diagnoser så det är mest sett ur den aspekten. Hoppas att det löser sig, bra om ni kan prata om det - och gör det när båda är på gott humör!


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Gronstedt
2018-07-09 13:42
#24

#23: Det är knappast TS uppgift att vara mamma åt sambon och ge honom "uppgifter".  Om han lägger sina infista kalsingar i tvättkorgen så får hon nöjet att tjata honom igenom en veckostädning på helgen? Kanske hon ska dela ut lördagsgodis också? Har han inte gjort veckans uppgifter får han inga lakritsormar i godispåsen? Och har han varit riktigt duktig kan han få stanna uppe en timme längre? 

Nätack, det finns tillräckligt många barn som är barn för att någon ska behöva ta på sig att uppfostra barnrumpor som borde vara vuxna. Diagnos eller inte, TS är varken mamma, arbetsterapeut eller skötare åt sambon och ska inte låta tvinga in sig i någon sådan roll mot sin vilja. Då är det bättre att vara särbo och låta karln bo i sin egen gegga, där man slipper se den.

OlgaMaria
2018-07-09 14:07
#25

Som lite nyans till det #24 skriver så vill jag skriva att vi alla är individer och att alla par kan göra olika. Ibland ska man inte jämföra sig med alla andra och hur andra löser saker. OM man hittar sina egna lösningar som fungerar så är det bra, även om de innehåller "uppgifter". Att ha sin utgångspunkt i hur saker SKA vara kan krocka med olika personligheter. Bättre då att ha sin utgångspunkt i hur just vi ska lösa problemet så att det fungerar för oss och alla blir nöjda.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Gronstedt
2018-07-09 14:31
#26

#25: Självklart. Och här har vi ju ett par som inte är nöjt med att han sitter på sin bak och hon sköter hemmet och administrerar honom.

Sjuttan
2018-07-09 15:35
#27

Instämmer med Gronstedt! #6, #12, #24, #26.

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Annons:
OlgaMaria
2018-07-09 15:52
#28

#26 menar inte att man ska nöja sig med status quo, men lösningarna kan se olika ut

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Lona
2018-07-09 16:44
#29

#24, Hey, det var bara ett förslag! Nej, TS ska inte vara vare sig mamma eller arbetsterapeut åt sambon men det kan vara ett sätt att komma ur en situation som uppenbarligen inte funkar i nuläget. Man kan absolut inte skylla på sjukdomar och diagnoser för att slippa göra sin del/det man kommit överens om men ibland kan man behöva lite hjälp för att få till det. Jag kanske skulle varit tydligare med att jag inte såg det som en permanent lösning utan som ett steg på vägen. Att bara tjata eller sätta ultimatum hjälper förmodligen inte, jag försökte hitta ett alternativ till att leva som särbos. Vilket som är bäst för TS förhållande har jag ingen aning om, jag försökte bara relatera både till mig själv och de jag känner (och träffar inom psykiatrin) och hur de får saker att fungera i sina förhållanden.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Gronstedt
2018-07-09 16:53
#30

#29: Det är ju bra att det finns alla tänkbara kombinationer av personer och lösningar. Givetvis under förutsättning att det faktiskt är fråga om lösningar och inte bara sätt att få den missnöjda parten att resignera.

Det är bara så beklämmande att både lekfolk och yrkesfolk tycker att en bra lösning på att en kvinna inte vill vara projektledare åt sin man är att kvinnan ska bli en mer organiserad projektledare för sin man.

Vad är det för övrigt för fel på att leva som särbos? Jag får nästan intrycket att du tycker att det är något man vill undvika?

Lona
2018-07-09 21:59
#31

#30, Där håller jag med dig - Kvinnor ska inte behöva hamna i den rollen. Det reflekterade jag inte ens över eftersom de flesta relationer som jag hade i tanken snarare är tvärtom vad gäller den biten. Nej, jag har absolut inget mot särboförhållanden, tvärtom tror jag att i många relationer kan det vara det bästa "upplägget". Jag fattade det bara som att TS ville ha lite olika alternativ på något sätt. Jag lyckas nog inte uttrycka mig så väl i den här tråden inser jag. :-) Är för övrigt själv särbo och synnerligen nöjd med det. Däremot tycks många i ens omgivning anse att det är någon norm man ska sträva efter, att vara ett par som bor ihop, annars är förhållandet inte seriöst och långsiktigt. (Helst ska man även skaffa barn, men det är en helt annan diskussion!)


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Lona
2018-07-09 22:00
#32

*Dubbelpost*


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

sp0ngeb0b
2018-07-09 22:46
#33

#30 & #31 - Jag tar gärna emot alla tips jag kan få så kan jag själv avgöra vad jag tror passar bäst i mitt förhållande. Gronstedt du har en bra poäng men jag håller med de andra om att lösningar kan se olika ut för olika par. Jag har egentligen inget emot att hjälpa till, men jag tänker inte göra det om det betyder att han slappar mer. Jag funderar mycket på det, vad som skulle vara effektivast. Är det bäst att bara lämna allt och vänta tills han gör något? Ska jag påminna, tjata? Ska jag bli sur/starta bråk om inget är gjort? Ska jag hjälpa till bara för att visa att det är snabbt och enkelt? 

Jag är ganska sugen på att starta ett bråk om det för att han ska fatta att jag är seriös. Men jag ogillar så starkt att vara i bråk, och jag tror han känner samma sak, kanske därför vi typ aldrig har bråkat haha. Vi får se om det kommer dit. Han har fortsatt med sysslorna men under helgen var det lite mer slappt, han hamnade väl ur rutinerna (om man nu kan kalla det rutiner efter bara några dagar) eftersom jag var hemma och vi hittade på grejer och så. Så det går lite upp och ner från dag till dag.

[134643]
2018-07-09 23:01
#34

Jag håller verkligen med om att förhållanden kan se olika ut, och att man nog inte ska vara så snabb att döma ut ett sätt som fungerar för någon bara för att man själv inte hade accepterat det. Man måste känna efter vad som fungerar och känns bra för en själv. För vissa är det jätteviktigt att allt är jämlikt och lika, medan andra inte har något emot att städa eller diska efter sambon. Jag städar rätt så ofta efter min sambo, och jag är helt okej med det. Det är det som passar bäst in i vår vardag och jag tycker att han ger tillbaka på många andra sätt. Vi storstädar oftast tillsammans när vi båda är lediga. Men det låter ju som att du, ts, vet hur du känner och du känner att det inte är okej. Och då är det ju så. Då tycker jag att man ska vara försiktigare med att kompromissa, det slutar ofta med att man blir bitter i slutändan ändå. Det är ju också fruktansvärt svårt för oss som inte känner varken dig, din sambo eller förstår er relation att sätta oss in i hela situationen. Ofta så handlar det inte bara om att han inte städar, utan också att du inte känner dig lyssnad på eller att du känner att han inte respekterar dig, och det är väldigt mycket svårare att hantera.

Annons:
Greta G
2018-07-09 23:57
#35

Ja jag kan hålla med om att det största problemet är ju egentligen avsaknad av respekt, du har förklarat att du vantrivs med något och behöver hjälp men din partner verkar inte lyssna eller inte bry sig och låter dig slita ut dig och tjata och i slutändan må dåligt över det. Det är inte kärlek för mig, det är enbart egoism.

Gronstedt
2018-07-10 07:42
#36

#33: Det är inte så konstigt om det är lite upp och ned i början, det är ju nya vanor som ska sätta sig. Den viktigaste är kanske att han ska lära sig att se vad som behöver göras och koppla det till att han faktiskt ska göra något på eget initiativ, inte vänta på att "projektledaren" ska säga ifrån. Det kan nog ofta vara den svåraste vanan att ändra för båda parter. För honom att lära sig att projektleda sig själv, för henne att lära sig att släppa projektledningen och låta honom simma eller sjunka som han förmår.

I din situation skulle jag vänta med det stora bråket och se om det bättrar sig nu i vardagsveckan. Återfaller han i sin initiativlöshet kan det vara dags för en explosion. Tänk bara på att inte ställa ultimata du inte tänker följa upp.

Vad du absolut inte ska göra är att återgå till att i tysthet ta upp slacket om han slappnar. Jag tror inte heller att tjat fungerar, det vore ju bara att återta projektledarrollen. Om han till exempel föreslår att ni ska gå ut och göra något kan du ju säga "Visst, när du är klar med köket" eller något liknande. Eller om han föreslår att ni ska hitta på något kan du säga "Du kan ju alltid städa som du lovade". 

Men att aktivt söka upp och tjata på en sådan person brukar bara få dem att återfalla i sitt trulig-småpojke-som-är-sur-på-tråkiga-mamma-beteende, och det är ju det du vill ha bort ur förhållandet.

blanca80
2018-07-10 09:48
#37

Nu vill jag absolut inte dra alla karlar över samma kam. Det kanske bara är jag och Kvinnor i min omgivning som haft otur men i nästan alla parförhållanden med folk jag umgås med så säger kvinnan att hon får tjata på mannen om att han ska göra sina sysslor i hemmet.

Jag hade det så under hela min uppväxt också. Jag minns hur mamma alltid tjatade på pappa att någon gång ta disken, starta en tvättmaskin, skura toaletten. Medans pappa väntade på att maten skulle bli klar, sen gick han från bordet och antingen tog en siesta på soffan eller startade TV:n medan mamma irriterat diskade medan hon svor för sig själv över sin lata ohjälpsamma karl.

Och nu har jag själv en karl som gärna lämnar efter sig smutstvätt på golvet, inte ser när diskbänken svämmar över med disk, eller förstår att mat inte automatiskt blir klar och serverar sig själv. Dock gör han sysslorna till slut. Efter att jag sagt till en eller tre gånger. 

Mina väninnor klagar över hur de får göra det mesta av hushållssysslorna. Hur de måste tjata och bli rejält irriterade innan de får någon hjälp.

Så jag har ingen aning om det är vanligt.

Greta G
2018-07-10 11:28
#38

#38 jag har faktiskt aldrig hört talas om en kvinna som säger att mannen tar på dig mer hemmaarbete än hon, har däremot också hört Kvinnor som känner sig utslitna ,trötta och på bristningsgränsen för att de inte orkar ta så stor del, så tror det är extremt vanligt. Hur kan det kallas kärlek? Se hur den man älskar arbetar sig sjuk medans man själv bara ser på? kommer nog aldrig förstå den biten.

OlgaMaria
2018-07-10 12:17
#39

#33 Jag skriver listor till min man. Funkar väldigt bra. Köket och tömma sopor tar han ofta tag i spontant då och då samt en sväng med dammsugaren om det behövs. I övrigt ger jag honom listor eller säger till vad som ska göras. Om vi städar tillsammans har vi kommit in i en bra rutin kring vem som gör vad och det flyter på bra när vi jobbar ihop. Men listor funkar bra. Då kan han bocka av och få en tydlig bild av vad som förväntas. Att man inte ska behöva säga till är nog en utopi i de flesta relationer. Bättre att bara acceptera att man behöver säga till, påminna och ge tydliga uppgifter. Det viktiga är ju om det funkar. Jag tvekade verkligen inför att skriva listor då det känns lite oförskämt i min värld. Men min man blir mest bara sporrad av att få något tydligt som han kan bocka av - och det är ju en enkel väg för honom att göra mig glad också. Du behöver ju inte skriva lista varje dag men testa då och då när det finns lite att göra. Kanske det funkar väldigt bra för din sambo också.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Gronstedt
2018-07-10 12:32
#40

#39: Bra att det fungerar för er,  men varför skulle någon kvinna acceptera att ha huvudansvar, eller ens ansvar, för hushåll om hon inte vill? 

Det viktiga är inte att hushållet "funkar", det viktiga är att inte Kvinnor mot sin vilja tvingas projektleda män bara för att det handlar om hushåll. Gillar hon att projektleda honom, fine, då är det inga problem. Gillar hon inte att projektleda honom så bör hon låta bli och låta honom ta konsekvenserna av sin omogna barnslighet.

Det viktiga är att hushållsarbete inte handlar om vad som "förväntas" av en man av någon annan person (vanligen en kvinna), utan om vad han förväntar sig av hushållet.

Det viktiga är att hushållsarbete inte är något som en kvinna blir "glad" av att mannen utför, utan att det är något som mannen utför för att han tycker att det behöver utföras.

Om man nu tror att Kvinnor inte har något slags inbyggd sköta hushåll-gen, som män saknar. Vilket jag inte tror.

Greta G
2018-07-10 12:35
#41

#39. Bra att det funkar för er men för mig skulle jag se ner på personen som inte klarar av att bete sig som en vuxen utan att en "mamma" "projektledare"måste ge honom listor för att det ska funka. Vi är ju olika som tur är för jag skulle inte klarar vara tillsammans med någon som jag anser är inkompetent.

Annons:
OlgaMaria
2018-07-10 12:49
#42

#40 #41 det är ju bara att anpassa era liv efter vad ni tycker och anser vilket jag tror ni gör. Många av oss Kvinnor har tydligen män som inte är städ-proffs. Jag föreslår att alla tar ställning till om mannen är någon man kan tänkas leva med innan man flyttar ihop, gifter sig och skaffar barn. Min man är inget städ-proffs. Han växte upp med en mamma som gjorde allt i hemmet. Men nu har vi varit tillsammans 12 år och har två barn. Jag har lärt upp honom rätt bra och vi har hittat ett liv som funkar tillsammans. Det är alltid han som dammsuger, moppar och städar toaletterna. Det gillar inte jag att göra, däremot är det alltid jag som tvättar, för det gillar jag att göra. Det är oftast jag som säger till vad som ska göras för det är jag bra på medan min man inte klarar att tänka på lika många saker samtidigt som jag gör. Det är helt ok att jag delar ut uppgifter i utbyte mot att de blir gjorda. Tänker ofta på hur jobbigt det skulle vara om han inte fanns för då skulle jag vara tvungen att gå ut med soporna och dammsuga. Skitjobbigt skulle det vara tycker jag. Ibland önskar jag att han var mer självgående, men det skulle vara rätt själviskt att ge upp nu när två barn är beroende av oss och vårt samspel. Relationer kommer faktiskt tillsammans med kompromisser och uppoffringar, i utbyte mot en hel del förmåner, utöver att någon tar ut soporna. Finns ju såklart väldigt mycket mer att räkna upp. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Greta G
2018-07-10 12:58
#43

#42. Ja håller med dig OlgaMaria, det är något jag har tänkt på och kommer inte skaffa hus och barn, med en man i alla fall.

sp0ngeb0b
2018-07-10 22:49
#44

Jag har faktiskt funderat på listor, för någonstans i mig gillar jag nog egentligen att vara projektledaren (så länge han gör som jag vill då så klart). Jag gillar att bestämma och ha lite kontroll, haha. Men jag vill inte vara projektledaren för jag vill inte att det ska krävas av mig, för att han ska dra sitt lass. Sen vet jag att han lätt glömmer bort saker så om jag känner att det funkar generellt med sysslorna, men att han glömmer vissa saker, då kan jag tänka mig att skriva listor till honom. Men jag vill inte göra det nu från början, för som sagt, jag vill inte att jag ska behöva göra det för att han överhuvudtaget ska göra något.

Stallmima
2018-07-10 23:21
#45

#44  Listor är jättebra  👍  bara att stryka när man är klar, då känns det bra.  Kan tillägga att jag har ADD  och listor har hjälpt mig oerhört mycket. (Kontrollbehov har nog jag med hahaha)

sp0ngeb0b
2018-07-11 11:12
#46

#45 Ja, jag älskar också listor! Brukar mest skriva dem till mig själv men till andra går också bra. Kan tänka mig att någon med ADD kan uppskatta det mycket. Är inte helt insatt på det här med ADD men jag vet mer eller mindre hur min pojkvän fungerar efter 2 år tillsammans. 

Kan tillägga att det har funkat bra denna veckan hittills! Han har till och med lagat middag en gång, och nej det är väl inget fantastiskt i sig, men vi har kommit överens om att det är jag som står för matlagningen här, det var min idé eftersom han är katastrofdålig på matlagning och jag vill bestämma/ha kontroll över maten typ haha. Jag är noga med vad jag äter och stoppar inte i mig vad som helst till vardags. Men jag lämnade framme ett enkelt recept och när jag kom hem stod middagen på bordet. 👍

Det kanske droppar av så småningom men det känns bra nu i alla fall. Tack till alla som har kommenterat 🙂

Stallmima
2018-07-11 12:42
#47

#46  Det var ju positivt. Ni kan ju tex gå matlagningskurs tillsammans  👍  gemensamma intressen är kul

Sjuttan
2018-07-11 22:37
#48

Grattis!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Annons:
Gronstedt
2018-07-13 11:04
#49

Så bra att ni hittar en väg tillsammans 🙂

Upp till toppen
Annons: