Förhållande

Separera med son och hus??

2018-08-05 17:07 #0 av: [Emmeli-Pim]

Jag är i ett 5årigt förhållande med min sambo på 33 och en son på 2 år. Jag skrev ett inlägg förut om detta. ca 1 år sedan. Då jag skrev att jag inte kände attraktion till min sambo.
Well, kände att vi skulle försöka ändå. Men nu står jag här exakt 1 år senare och önskar att jag bodde själv(med son).
Jag känner ingen attraktion till honom, han är som en kompis och vi är så olika. Det har kommit fram mer o mer sedan vi fick barn.
Dilemma nu är att vi köpt hus (i tron om att det kanske skulle bli bättre). VI har bott i huset sedan december 2017. så snart 1 år.
Blev lite mutad att flytta hit av svärfar, då jag inte gillade huset från start. Svärfar sa att han kunde sätta in en kakelugn då jag inte gillade den "klumpen som redan fanns. Nu har han satt in den och jag har ångest över att jag vill flytta här ifrån.

Min sambo o jag har pratat mkt, men han verkar inte förstå hur jag känner. Och säger att jag är svag och han känner sig utnyttjad. Han säger att jag ska googla o se hur jag kan få tillbaka min sexlust till honom. att jag ska ta hjälp någonstans ifrån, men jag vill inte....
Känner mest att det är jag som sitter fast. Vi bor i hans hemort och vår son går i förskola här. (huset har vi köpt tillsammans, men han säger att han inte har råd att bo kvar själv).

Känner mig så hemskt som vill bryta upp efter så kort tid tillsammans i huset.
Vad skulle ni ha gjort!??

Anmäl
2018-08-05 17:23 #1 av: Ipo

Ja jag skulle ju inte köpt ett hus och flyttat in i och anta att förhållandet blir bättre av det. Kan förstå på ett sätt att han känner sig lurad om han har äkta känslor för dig men du i själva verket inte ville fortsätta men köpte ändå ett hus tillsammans med honom.

Anmäl
2018-08-05 17:47 #2 av: Maria

Det är exakt ett år på dagen sedan du skrev ditt första inlägg och redan då var du ju på väg ifrån din sambo så det här med huset var ju såklart en dålig idé.

Vill du att förhållandet ska fungera? Det finns ju parterapi som ni kan gå i bland annat.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-05 17:52 #3 av: Stallmima

Du ska göra det du känner, bryt om du inte mår bra av detta. 

Anmäl
2018-08-05 18:20 #4 av: Galenidjur

Du vill inte vara kvar och då är det så.  Det beror inte på svaghet eller någon brist hos dig utan det är sånt som händer ibland. Helt normalt.   Långt ifrån all kärlek varar för evigt. 

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2018-08-06 09:05 #5 av: Wonnalesan

Man kan lägga krav på sig själv av många orsaker till att stanna. Gjort är gjort och man mognar med åren.

Men man vet då en relation är över och kärleken är slut. Man kan älska sin vän, man älskar ju sina vänner men man lever inte tillsammans med dom heller.

Men för att förtjäna sin separation tycker jag man ska ta parterapi och prata igenom allt. Du ser nog att det bli tufft för både din man , barnet, ekonomin och svärföräldrar som anser de stöttat er med huset.

Du har ju ingen panik heller då du lever tillsammans med din vän. Man kan ge allt lite tid och tänka över sin situation.

Ni får ju båda lämna huset tex. Ta reda på bostadsmarknaden dit du tänker flytta. Hur platser på förskolorna ser ut. Om din lön räcker, om ni ska ha delad vårdnad måste båda ha lagom avstånd att byta av varandra.

Det är mycket man kan undersöka och tänka över. Uppbrott är alltid svåra även om känslorna svalnat. Låt allt ta tid.  Mvh/WL

Anmäl
2018-08-06 11:47 #6 av: eli1991

Om det känns fel och om du vill bryta med honom så gör verkligen det! För dig själv och för din son. Jag var i ett förhållande jag inte trivdes i sonens första 9 månader och jag ångrar verkligen att jag "slösade" den tiden. 
Livet började verkligen när vi flyttade, när jag äntligen kunde njuta av min son och vara en glad mamma. Istället för ständiga grubblerier på våran trasiga förhållande.
Tiden kommer aldrig tillbaka men idag stannar jag inte om förhållandet inte är bra.

Lyssna på din magkänsla och om du bryter så gör det i den takt som känns bäst för er inblandade. Dina känslor och ditt mående är viktigt och ska inte viftas bort. Lycka till!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.