Förhållande

25 års åldersskillnad?

2018-08-10 15:01 #0 av: Puupää

Är 52 år, men faktum är att det är mest killar som är mycket yngre än mig, som är intresserade. Och jag har svårt att tänka mig någon som är äldre än jag. Jag har helt enkelt roligare konversationer med yngre. Har inte träffat någon än, men funderar starkt på det. Varför inte liksom? Men efter att ha haft ett väldigt långt förhållande (som jag bröt för tre år sedan) så har jag lite svårt att bara träffa någon hipp som happ. Bara för att jag känner mig som 25, så ser ju inte kroppen ut som det, från halsen och nedåt. (Är inte rynkig i ansiktet, och det är nog det som de tittar på)

Jag är väl lite gammalmodig, tycker inte det är okej att dra hem någon för en natt, utan det ska vara på lite bättre basis, som en KK typ. Går aldrig på krogen heller.

Vad tycker ni om åldersskillnader på 20-30 år? Vad skulle du som förälder tycka om du fick veta att din 25-åring träffade en på 52 år?

Anmäl
2018-08-10 15:22 #1 av: Maria

Jag tror jag skulle tycka det var lite sorgligt faktiskt trots att jag gärna vill vara utan fördomar om både ålder och kön.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-10 15:26 #2 av: Birgith

När min dotter var 18 år träffade hon en man som var 53. De har även en dotter ihop. Men förhållandet höll inte i längden. I början var jag väldigt emot att hon träffade denna man och jag kanske la mig i för mycket. Men jag tyckte det kändes osmakligt att en 53-åring intresserade sig för en tonåring.

Anmäl
2018-08-10 15:34 #3 av: Puupää

Nej man kan ju inte veta om det håller i evighet. Jag vet de som hållit ihop länge trots 30 år emellan. Strongt att stå emot fördomar. Idag är det väldigt vanligt med äldre/yngre åt båda håll.

Och ja tyvärr lägger man sig i barns förhållanden, trots att de är vuxna och myndiga. Men man kan ju tycka vad man vill, kanske inte säga det, det kan ju skada relationen till sitt barn.

Jag tycker det är härligt att läsa om par som hittat varandra trots åldersskillnad.

Anmäl
2018-08-10 16:01 #4 av: Calcifer

Om båda är vuxna, ingen är tvingad, och båda är medvetna om åldersskillnaden bryr jag mig faktiskt inte. Jag reagerar alltså inte om en person är 20 den andra 50. Visst, jag kanske har en flytande tanke om att det nog inte kommer hålla, men jag lägger mig inte i och låter deras relation fungera som den fungerar.

Undantag är såklart om någon blir lurad, manipulerad, eller dylikt.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-08-10 16:08 #5 av: Hera

Själv skulle jag aldrig kunna få sådana känslor för någon som är lika gammal som mina föräldrar. 

Reagerar gör jag om någon jag känner inleder ett sådant förhållande men i tysthet. Deras liv.

Anmäl
2018-08-10 16:08 #6 av: Puupää

Man är ju aldrig garanterad att något ska hålla. Och det är inte min tanke heller. Jag tänker inte bli sambo igen. Men sällskap kan ju vara trevligt på bådas villkor.

Anmäl
2018-08-10 16:16 #7 av: Calcifer

#6 Om du är villig och ärlig, de är villiga och ärliga, och naturligtvis vuxna nog att fatta sådana beslut, så varför inte? 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-08-10 16:24 #8 av: Puupää

#7 Exakt. Bara jag som är velig och gammalmodig. Har inte letat någon ny precis. Fick nog av "gubbar" efter mitt förhållande. Det är kul ändå att få uppmärksamhet som jag inte fått förr. Och jag tycker bara att äldre är mossiga, men de blir så sura när jag tycker de är för gamla.

Anmäl
2018-08-10 16:25 #9 av: Maria

Jag skulle givetvis inte lägga mig i men eftersom frågan var om hur vi skulle känna så skulle jag nog känna det lite sorgligt.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-10 16:47 #10 av: Puupää

#9. Ja du nämnde det. Jag kan inte förstå varför dock. Men jag ifrågasätter absolut inte andras känslor.

Anmäl
2018-08-10 17:45 #11 av: Maria

#10 Jag har en son som är 30+ och han har blivit pappa. Han är så lycklig och det är ju bland annat något som fallit bort om hans partner varit så mycket äldre.
Jag önskar bara min son att vara lycklig så hade han valt en mycket äldre partner så hade jag givetvis accepterat det. Det är hans liv.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-10 18:02 #12 av: Puupää

#10. Hur vet du att han inte kunnat bli lycklig med en äldre? Men som du säger, det är hans liv. Jag har haft ett ganska tråkigt liv faktiskt. I mitt samboförhållande. Och det var en ny värld som öppnade sig när jag bröt. Och jag behöver inte utförda någon för att det ska vara för evigt typ.. nu har jag haft lite besvär med det enda och andra senaste halvåret, men nu är jag okej. Förra sommaren hade jag några "lekkamrater", men de var i min ålder och några år yngre. Det kändes som att vi var på helt olika plan. Har haft kontakt med flera i min ålder, men de är utråkiga..
Nu har jag kommit i kontakt med många yngre genom mitt sportintresse, så vi får se hur det går.

Man kan ha kul som äldre också ;)

Anmäl
2018-08-10 18:22 #13 av: Maria

#12 Jag har inte skrivit att han inte skulle kunna bli lycklig med en äldre kvinna.

Jag skrev att han är lycklig nu. Han har bland annat blivit pappa och det hade han inte kunnat bli med än såpass äldre kvinna.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-10 18:28 #14 av: Puupää

#13. Då missuppfattade jag din andra mening i texten.

Anmäl
2018-08-11 01:25 #15 av: Lexie82

Min son är 18, och jag skulle nog reagera rejält om han dejtade någon som var över 50. Men det beror dels på att jag själv "bara" är 36 och dels att min son är ganska "ung" även för sin ålder och har inte haft någon flickvän alls än. Hade han däremot hunnit ha några flickvänner så att han hade lite erfarenhet så skulle jag nog inte reagera nämnvärt på om han skaffade sig en "cougar" att ha kul ihop med.

Men du verkar å andra sidan inte vara ute efter något seriöst, och på de premisserna ser jag inga som helst problem med det. Du pratar ju inte om småbarn, utan vuxna människor. Och så länge man trivs och har roligt ihop, och det är vad man är ute efter så varför inte?

Anmäl
2018-08-11 04:18 #16 av: Milkshake

Så länge båda är vuxna hade jag absolut inte brytt mig, och tycker inte alls det är sorgligt. Varför skulle det vara det? Är ena parten under 20 så reagerar jag väl däremot lite.

Anmäl
2018-08-11 06:03 #18 av: Maria

#12 En annan sak kom jag på nu. Det hade känts väldigt konstigt att få en svärdotter som t.om var lite äldre än vad jag ärSkrattar men som sagt så hade jag ju givetvis fått vänja mig och gilla läget.

Kärlek kan man i rå över.

/Maria

 

Anmäl
2018-08-11 06:12 #19 av: Milkshake

#17 Som jag skrev, är ena personen under 20 reagerar jag lite.  Om en person på 50+ träffar någon som fortfarande är tonåring får jag dåliga vibbar, oavsett om tonåringen är myndig eller inte.  Det behöver varken vara en stor eller långvarig reaktion och som sagt, jag bryr mig inte så länge det är två villiga vuxna. Reagera kan jag göra ändå. 

Anmäl
2018-08-11 09:41 #20 av: Puupää

#19. Håller med dig där. Men måste säga att många under 25 år är förvånansvärt mogna. Jag hade väldigt bra kontakt med mitt barns vänner, de ville gärna prata med mig medan de väntade på att hem skulle bli klar för kvällen. Och jag skjutsade på dem ofta och det blev många skratt. Fick höra att jag var en häftig morsa. Men jag är ju bara mig själv. Så gränsen nedåt är typ 25 år. Det låter ungt, men jag har pratat med några innan de avslöjat sin ålder. Och jag blir mållös.

Hade kontakt med en länge på nätet och vi pratade om allt möjligt. Men med hans psykiska ohälsa så gick det bara inte. Det blev för mycket. Humöret svängde, och tyckte man inte likadant, då märktes det minsann. Och det syns ofta hur folk skriver, om det finns någon slags npf.. efter mitt långa förhållande så går det inte. Och likaväl som folk säger att de inte kan bli kära i någon i viss ålder, så kan jag inte bli det med någon som har psykisk ohälsa. Fysisk ohälsa är dock inga problem. Det är hur de är som personer. Humor är viktigt för mig, att kunna skoja om så gott som allt. Och en del förstår inte humor (har en nära anhörig som inte kan förstå det riktigt).

Det värsta är iaf att en gammal vän som är upptagen, har försökt komma till, i hela 14 år! Skriver några ggr varje vecka. Det gillar jag inte, så jag håller det kort och platoniskt.

Idag blir det dock lugnt. Lite skrivande med grabbar, men det blir en hemmadag. Går ut och kollar lite sedan då det är mycket aktiviteter i mitt område på helger. Ganska kul att se och höra.

Ha en skön lördag, och tack för svar på mitt inlägg.

Anmäl
2018-08-14 11:20 #21 av: Gaara

#20 Oftast så känns de äldre också när man bara pratar med dem. Men om man inleder något mer seriöst och lär känna dem på riktigt genom att flytta ihop osv så ser man ju andra sidor också och då kan man plötsligt inse vad man har. X'D Min fästman är 6 år yngre än mig. Jag är 32 nu och vi har varit tillsammans i 4 år. Jag tyckte att han var jättemogen för sina nästan 22 år när vi började umgås och han ÄR rätt mogen. Men ibland så skiner åldern igenom och jag kan verkligen känna hur ung han fortfarande är, fast han fyller 26 i år. Men som sagt, ska man inte ha något seriöst förhållande så spelar det ju ingen roll. :)

Sedan angående den som tyckte det var sorgligt och refererade till sin son som nu blivit pappa och inte kunnat bli det med en så gammal kvinna. Känner man att man som ung kille verkligen vill ha barn så faller man troligtvis för en yngre kvinna. Man kan ju alltid välja att avsluta relationen med den äldre också om man längtar så mycket efter barn.

Anmäl
2018-08-14 11:23 #22 av: Sjuttan

#8.
Jag känner precis likadant!
Innan man inleder ett förhållande med någon, brukar man väl inte försöka räkna ut om det ska hålla i all evighet!? Man måste faktiskt testa! Annars får man aldrig veta och kan gå miste om något fantastiskt.

Handlar det om vuxna människor har faktiskt inte föräldrarna med detta att göra!
Skulle man avstå från att söka lyckan för att föräldrar rynkar på näsan?!

Det KAN faktiskt bli väldigt bra. Skulle det sedan inte hålla i åratal så får man ändå en härlig tid att minnas.

Testa och njut!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting". Oscar Wilde.
Anmäl
2018-08-14 11:32 #23 av: Puupää

#22 Kul med ett positivt svar!

Har faktiskt reconnectat med en grabb som är 10 år yngre. Lagom :) Dessutom har vi samma intressen och inga krav. Det blir vad det blir. Vi har haft kontakt till och från ett tag, och har gemensamma bekanta. Så några kommer nog att bli förvånade när vi ska på samma evenemang snart.. En kompis till en yngre släkting. Fniss..

Anmäl
2018-08-14 11:35 #24 av: Sjuttan

Härligt! Gläds med er! Stå på er!

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting". Oscar Wilde.
Anmäl
2018-08-14 12:07 #25 av: Puupää

#24 Tack! Jättetrevligt med glada miner :)

Anmäl
2018-08-14 12:16 #26 av: Calcifer

JAG kan personligen inte tänka mig att vara ihop med någon, ens oseriöst, som är mer än kanske max 5 år yngre än mig (är 30), men det har nog mer med att göra att om jag ska ge mig in i ett förhållande igen så vill jag nog att det ska vara någon som är mer på samma plats i livet som jag och som vill samma saker och kanske har "landat" lite mer. Men alltså, skulle jag träffa någon som var 23 det sa WHAM och vi vill samma saker och kommer jättebra överens och känner oss verkligen glada ihop skulle åldern inte vara ett problem såklart. Samma med någon äldre, där känner jag att gränsen går vid kanske 40, men återigen, är någon 45 och det verkligen känns rätt så är det ju så.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.