Känslor

Vem är jag egentligen?

2018-10-01 09:06 #0 av: VampireGirlElvira

Vem är jag egentligen... om inte en syster?
Vem är jag...om inte jag är en person som har djur hemma?
Vem är jag... om ens syster bara kommer och hälsar på med sina barn hos oss och vi är bara ett zoo för dom?

Vem är jag egentligen...?

En syster...?

En person som har djur hemma...?

Ett zoo...?

En person som blir utnyttjad för nöjets skull...?

Hon har bara varit hos mig och min man när vi har haft djur hemma, och hennes barn vill se djuren, än att dom alla kommer och hälsar på oss.
Djuren är tydligen viktigare än mig och min man.
Alla gånger vi inte har haft djur hemma så har hon inte kommit och hälsat på oss.

Vad ska jag göra...?

Vad. Ska. Jag. Göra...?

Hon kommer säkert inte sakna mig den dagen jag försvinner.

Anmäl
2018-10-01 09:12 #1 av: Surpan

Har du pratat med henne? Ses ni någonting annars när hon inte hälsar på er? Vad säger hon om ni bjuder in deras familj på middag eller liknande?

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2018-10-01 09:35 #2 av: Fame2018

Har det varit långa perioder som ni inte har djur då? För annars är det ju inte konstigt att de passar på med besök en dag när också djuren finns där. Det behöver ju inte betyda att de inte också vill träffa dig.

Jag exempelvis älskar hundar. Men jag har inte möjlighet att ha egen hund. Min bror och hans fru har 2 hundar. När jag hälsar på min bror så åker jag ju dit när även hundarna är där. Jag hälsar inte på min bror när hundarna är iväg någonstans med sin matte. Jag passar på att åka dit när jag får träffa hundarna också eftersom jag älskar hundar. Men det betyder ju inte att jag inte älskar min bror också.

Anmäl
2018-10-01 09:38 #3 av: VampireGirlElvira

Hon säger hela tiden att hon har mycket att göra, men sen så kommer sanningen fram att hon har varit hemma hos alla andra än mig och min man.

Vi har frågat många gånger ifall hon, hennes man och barnen kan komma förbi och äta lunch eller middag hos oss, men då kommer förklaringen hela tiden att hon har såååå mycket att göra.

Vi har farit till henne oerhört mycket och hjälpt dom med saker och ting.

Jag och min man begär inte mycket som kompensation över det vi har gjort för henne och hennes man, men man kan väll ta mig tusan komma och hälsa på ens syster då och då.

Vi har t.ex varit barnvakter ett x antal gånger, vi har hjälpt till (rättare sagt min man har hjälpt till) och hugga ved och fixat deras altan för några år sedan.

Anmäl
2018-10-01 09:53 #4 av: Forest

Låt mig gissa du är lillasyster? Jag känner igen detta o är lillasyster att syskon tar än som ställer alltid upp o behöver aldrig ge tillbaka något känner jag igen. Vi har vart barnvakt x antal gånger planerat om för hjälpa till men sp fårt man ber om samma tjänst så har dom fullt upp.
Vi sa nej tyvärr två gånger o vips så var man inte kvar öht på deras radar. Själv tycker jag det är förbannat skönt 💪 Lycka till med säga nej till att vara zoobesök för ni har fullt upp nästa gång 😜

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2018-10-01 10:04 #5 av: Caeli

Har du berättat för henne hur du känner? Kanske kan ni två hitta på någonting tillsammans istället för att träffas allihop?

Och för att svara på din fråga. Du är du. En alldeles egen speciell unik person! Inte bara någons syster!

10% av livet är underbart, 10% är svårt, 80% är vad du själv gör det till.
Anmäl
2018-10-01 11:45 #6 av: VampireGirlElvira

#4, jag är mellansyster.
Vi är fyra syskon.
Alla andra av mina syskon kommer förbi titt som tätt, men hon gör det inte.

#3, jag och min man har varit utan djur i långa perioder, och vi har försökt att bjuda henne och barnen till oss på fika, middagar, julfester mm...
Men hon säger alltid att hon har mycket att göra, så, jag blir jättetrött och ledsen på att tänka på ifall detta stämmer med att jag och min man driver ett zoo för deras skull (skulle aldrig hända), djuren är först och främst för min skull så jag har någonting att göra på dagarna medans min man jobbar.

Ni som har följt med mig här på ifokus vet om alla mina sjukdomar som jag har.

Jag vet inte vad som skulle hända den dagen jag hittar den perfekta hunden för mig som först och främst ska vara ett ”redskap” för mig, alltså service/terapi/sällskapshund.

Ungarna kommer säkert vela leka och stoja med hunden (inget mig emot), men hunden är ju ett bra redskap för mig ifall jag inte kan röra på mig ordenkligt och jag behöver min starka ryggmedicin, ifall jag behöver annat livsviktigt.

Jag försöker att inte göra så mycket härhemma, och det är ju svintråkigt det.
Det största hjälpen jag behöver, det är ju att få motivationen med att få gå ut på uppfriskande promenader som jag behöver.

När jag tog hand om hunden som mitt ex hade, så sken jag upp och hade så mycket motivation med att gå ut och röra på mig.

Men, som ni allra flesta vet, så sitter jag i en deppression på grund av att min kusin tog livet av sig, och livet har fortfarande stannat för mig.

Jag vågar nästan inte tänka tanken på vad som kommer att hända den dagen jag skaffar en hund.

Djuren som vi har nu är ju på gott och ont att vi har dom.
Dels på att väninnan inte klarade av att ta hand om djur överhuvudtaget som ni vet, dels för att jag behöver den livsviktiga motionen och motivationen med att gå ut på promenader, och dels för att jag har dom nu för att ha annat i tankarna, plus att jag har någonting att göra om dagarna.

Vet ej vad jag ska skriva mer än att jag önskar att saker och ting borde vara annorlundare än det är nu.

Anmäl