Säga upp mig?

Jag är sjukt rådvill just nu och skulle behöva lite råd. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. :(

Det hela började för ungefär 3 år sedan när jag fick en ny kollega på jobbet. Vi blev rätt bra vänner, hon och jag. Hon vart även vän med min syster som jag bodde ihop med då.

Men efter ett tag så fick hon sparken. Varför förstod jag inte. Men vi fortsatte vara väldigt goda vänner. Tills det en dag hände en del grejer som jag inte kunde acceptera. Hellre än att börja tjafsa med henne om hennes livsval (som hon ju får göra oavsett vad jag tycker om saken) så sade jag helt enkelt upp bekantskapen med henne. Jag sa aldrig varför. Man kan väl tycka vad man vill om den saken, att det kanske var fegt av mig. Men jag såg det som ett bättre alternativ än att "förstöra" för henne och skapa massa bråk. Hon har dock fortfarande sporadisk kontakt med min syster. Men mest bara för att fråga om mig, vilket hon inte får något svar på.

Nu till problemet. Jag jobbar fortfarande kvar på samma jobb. Jag sade upp mig en kortare period för ett tag sedan. Men då min brukare (jag jobbar som personlig assistent) saknade mig och jag ändå tyckte det var kul att jobba där, trots det enorma avståndet, så gick jag tillbaka som timvikarie. Jag jobbar just nu kanske 1-2 dygnslånga pass/månad.

Nu ska hon hon komma tillbaka till jobbet igen, på fulltid. Jag fick ångest när jag fick höra om detta. Jag vill INTE under några som helt omständigheter möta denna människa igen. Min första instinkt var att säga upp mig. Jag klarar mig utan dethär jobbet. Men det har varit till stor hjälp för att tjäna lite extra pengar om jag vill köpa något särskilt eller om det blivit lite väl få timmar på andra jobbet. Plus att jag tycker det är kul med omväxling. Men jag vet inte om det är värt.

Självklart fick ju min brukare nys om mina känslor inför detta. H*n vart arg, trots att jag sa att jag kan hålla isär jobb och privatliv. (Jag har seriöst blivit expert på det efter några år som PA med puckade kollegor 🙄) Men h*n sa att jag fick ge *** i att ta några pass med henne och att h*n inte ville ha bråk. Klart som *** att jag inte tänker bråka om saken. H*n har ju full rätt att anställa vem h*n vill. Men jag fick dåligt samvete över att h*n kanske kan komma i kläm över dethär, även fast jag inte tänker säga ett knyst om saken. Samtidigt vet jag att h*n verkligen vill ha mig kvar.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag tycker om extrapengarna. Och jag trivs för det mesta på jobbet och vet att jag är omtyckt. Men jag vill inte skapa en massa problem. Och jag vill inte under några som helst omständigheter ha med denhär människan att göra. Kanske vore det bäst att helt enkelt säga upp mig och hitta något annat?

Fick inte hon sparken? Varför är du då orolig över att jobba med henne igen? Det saknas någon del i den här historien. Blev hon återanställd?

Sorry, jag missade att skriva det. Ja, jag fick just veta att hon ska börja igen, på fulltid.

Men har ni dubbelassistans? Isåfall kan du väl se till att inte jobba något pass med den personen?

Men hur fasen fick vårdtagaren reda på erat bråk ? Det är inte så proffitionellt av den/ dig som nu berättade det !

Det är väl bara att göra som brukaren sa?

#4 Eftersom dom också var vänner så visste h*n sen tidigare att jag hade sagt upp kontakten med henne. (Varför vet h*n såklart inte.) Men h*n listade ut direkt när jag frågade om det stämde att hon skulle börja där.

Vi får ju absolut inte hela historien här, men jag tycker det verkar lite märkligt med ditt totala avståndstagande från henne, för det låter som att hon gjort en del grejer som du inte tycker om men inte riktat mot dig direkt? Varför kan man inte prata om det? Det känns lite elakt att bara klippa banden utan att ge den andre någon chans att tala för sig eller ändras eller något. Måste man vara så dömande? Jag vet ju absolut inte vad det gäller... men tycker bara det känns märkligt hur en bra vänskap går upp i rök utan att den andre får en chans. Kanske den här nya situationen kan ge er en ny chans? Ibland känns det väldigt låst med människor, men mycket kan ändras om man väl sätter sig ner och pratar och lyssnar på varann.

Det här känns som två frågor.

Den första gäller ert förhållande och ska ni på något sätt stöta ihop genom arbete så måste ni reda ut era problem. Träffar du henne inte alls så är det ju helt OK.

Det andra frågan gäller din brukare som absolut INTE får komma i kläm bara för era personliga relationer. Går det inte att lösa så får du väl helt enkelt hoppa av dina extrapass för brukarens skull.

Sedan tycker jag det är väldigt märkligt att man återanställer någon som nyss fått sparken? Det låter som en fråga man ska ta med facket. Det vill mycket till att ge en anställd sparken och det brukar då handla om grova saker och att hon sedan åter får jobba??? Det hela låter mycket konstigt.

TS vet ju inte varför hon "fick sparken"... det kanske inte ens är rätt benämning att kalla det så. Hon kanske bara blev uppsagd för att hon fick något annat jobb eller så? Hursomhelst vill ju brukaren ha tillbaka henne så vi får väl utgå från att inga större oegentligheter skett innan?

#9 Jag läser bara vad som skrivits.

#7 Nej, det är sant. Men jag känner mig inte heller ha rätten att lägga ut hela hennes liv på nätet hur som helst. Men se det såhär; skulle jag säga till henne vad jag tyckte om saker och ting skulle hon antagligen bli väldigt sårad. Risken är rätt stor att hon ändå inte skulle vilja vara vän med mig. Det vinner ju varken jag eller hon på. Jag sa hellre tack och hej än att skapa massa drama. Det kanske var fel. Men det är så det är och jag har inte för avsikt att ändra på det nu.

#8 Jag vet inte varför hon fick sparken. Men hon är inte den enda som fått sparken och kommit tillbaka senare. Det är tydligen lite så det går till.

I vilket fall så har jag bestämt mig för att säga upp mig. Det har gått upp för mig att h*n faktiskt vill ha the drama. Jag klara mig utan det.

#11 Börjar låta precis som en av mina gamla arbetsplatser - mest drama och de som blivit kickade har kommit tillbaka efter ett tag..