Förhållande

Vad gör man nu?

2018-11-15 08:37 #0 av: misterx

Hej på er,

Är normalt ingen person som är speciellt bekväm med att lufta mig såhär.
Men gör ett försök.

Tog tyvärr slut med Ex-flickvännen för ett par veckor sedan, och det hann ändå bli 5år tillsammans.  Har upplevt det en gång förr men då var jag såpass ung att livet inte riktigt hade startat. Sitter nu 31år gammal, och absolut inte för gammal för något som helst, men vad gör man?

Man mår givetvis skit i en situation som det här, och jag får bara höra att jag ska komma mig ut och va aktiv (på olika sätt).

Men jag är helt orkeslös...
Tycker fruktansvärt synd om mig själv, inte medvetet men jag kan bara inte sluta göra det.

Vi bor fortfarande tillsammans då vi äger tillsammans, och har inte så många alternativ att välja på. Bor i Norge, vilket gör att möjligheterna för att flytta ut är svåra, då det skulle gå ut över mitt jobb att dra till Sverige.

Sover sjukligt dåligt, och tror till tider att allt är en dröm.
Förstår att allt är väldigt osammanhängande, men funderar på om jag lider av någon psykisk sjukdom, sååå många olika tankar och funderingar hela tiden.
Känner mig helt lost i allt, kan någon ens relatera till det?


Vet inte vad jag vill ha svar på, men om någon har några ord att dela, feel free.


Anmäl
2018-11-15 09:20 #1 av: Sindri

Beklagar verkligen - det är alltid sorg när en relation tar slut.

1) Du är fortfarande i sorg och kanske chock. Ha inga krav på att du snabbt skall kunna gå vidare. Tillåt dig att sörja, du har säkerligen ingen psykisk sjukdom, men att sörja (liksom att vara nyförälskad) jämförs ibland med smått psykotiska tillstånd. Det tar tid, du får vara ledsen, besviken och arg.

2) Boendesituationen är en stor svårighet, ni måste flytta isär så fort det går. Det verkar svårt att ditt riktiga sorgearbete skall kunna börja så länge du inte får "eget rum". Du måste komma bort och få starta ditt nya liv, där du kan se framåt.
Ni måste ta ett allvarligt snack om hur ni skall lösa det. Ingen av er vill uppleva att den andra kommer hem med en ny partner.

31 år är ingen ålder, min man var nästan 2 år äldre än du när vi träffades och vi har varit gifta i många år och har en stor familj, så din ålder är absolut ingen black om foten för att hitta en ny kärlek.
Tänk tvärtom att nu är du fem år äldre och mognare än när du träffade din ex-flickvän och kanske kan göra ett bättre val. 
Man brukar ju säga att kris betyder utveckling, och när man är inne i en kris brukar man tänka och resonera mycket om vem man är och vad man vill med livet. På det sättet kan man bli bättre rustad att gå vidare i livet.

Så låt dina tankar rusa omkring, ibland kanske du kan fånga upp ett guldkorn som kan hjälpa dig i fortsättningen. Det är bra att försöka analysera varför er relation inte fungerade. Är det något du själv tror var fel i din inställning? Ditt sätt? Är det något du vill/kan ändra på till nästa relation. Något du skall leta efter/undvika hos ev. ny partner?

Att skriva av sig kan hjälpa en del. Man behöver inte ha något annat mål med att skriva än att just skriva. 
Själv tycker jag att både läsa och skriva är läkande .

Du kanske också så småningom kan ta upp ett intresse som du inte tycker du haft tid med i din relation. Även i Norge borde det finnas kurser, studiecirklar etc man kan gå.

Du borde ägna dig åt sånt du tycker om, som gör dig glad och tillfreds med livet, skäm bort dig och tyck att du är bra som du är. Kanske göra en resa, många reser ensamma idag, det är ett bra sätt att både lära känna sig själv och andra.

Allt känns förstås mörkt och hopplöst och trassligt just nu, men du kommer att resa dig och gå vidare. Kanske som en starkare och bättre person!

Anmäl
2018-11-17 01:14 #2 av: Tissetass

#0 Kan bara skriva att jag känner igen!  Man går igenom en hel massa känslor, lite chock lite sorg och ja det är bara upponer ett tag.... ge det tid.. andas.. en dag i taget.. det kommer inte kännas såhär för evigt... men känner du att det påverkar för mycket så är det bättre att gå och prata med någon en gång för mycket än en gång för lite Glad Men skit mår man så är det. Kram till dig!Blomma

Anmäl
2018-11-18 06:20 #3 av: misterx

Givetvis är man i sorg, det måste man väl vara. Annars hade väl det allt varit förgäves. 

Boende-situationen är inte bra, nej. Det är väl också det som försvårar allting.

Bor som sagt långt bort från vänner och familj, även om jag har vänner här ser jag väl inte det som lösningen heller, även om det kanske kunde fungerat för en stund.

Jo, man blir ju påmind om att det finns flera, och det känns bättre nästa gång.

Det är säkerligen så det är också, men som sagt. är det mörkt, så är det mörkt.

Jag har  svårigheter att göra saker som jag vill, men det beror nog mest på att vi fortfarande bor tillsammans, och vi är inte på något sätt ovänner, vilket gör det konstigt (minst sagt).  Jag tror jag behöver ha något "eget" för att kunna fokusera på mig.

Man kan säga att allt är som förr, med undatang för statusen och det intima då självsagt. 

Tror det värsta för mig är trygghetskänslan, att någon är hemma när man kommer hem, därav känslan av ensamhet. Försöker vara så förnuftig/vuxen som jag bara kan, men det brister ganska lätt.

Har egentligen inte haft så väldigt mycket trygghet i livet, utan att det på något sätt varit dåligt. Men jag valde att flytta från Sverige, 19år gammal och testa allt möjligt i grannlandet. Därför är det väldigt svårt att veta vart man hör hemma?

Många trodde det skulle vara en självklarhet att jag packade mitt och flyttade tillbaka till Sverige. Men i ärlighetens namn, finner jag mer trygghet här än i Sverige, även fast jag har familj och många av mina bästa vanner där. 

Vet inte helt hur jag ska förklara det, men man kan ju hoppas att något förstod.

Samtidigt har man en inre stress för man blir äldre, börjar ifrågasätta vad man egentligen åstadkommit, kommer man få det som man tänkt det någon gång?

Ja, det är 2.a gången det här händer, bägge gångerna efter 5år.

Man blir lite mätt på det, för jag tar sånna smäller så oerhört hårt, och jag blir mer och mer rädd för att hamna där igen.

Men tack för stödet  :)

Anmäl
2018-11-19 17:16 #4 av: Tissetass

Bara skicka pm om du behöver! Du är inte ensam! =) Kämpa på! 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.