Annons:
Etikettförhållande
Läst 3615 ggr
hu1234
11/15/18, 10:28 PM

Han träffade en annan under vår dejtingperiod

Hoppas innerligt på svar för jag håller på att slita loss mitt eget hår av denna frustration, är så sanslöst sårad. Om du avser att svara- snälla läs hela inlägget. Värderar ett objektivt utomstående svar mycket, men uppskattar om ni isåfall läst igenom ordentligt. Tack snälla om du tar dig tid.

Ska försöka hålla en lång historia någorlunda kortfattad: 

Jag och min pojkvän hade en ganska "rocky start" av flera olika anledningar, vi började som goda vänner, men med tiden kändes det som om det var mer mellan oss. Det var dock en RIKTIGT krokig väg, bland annat hade han ett distansförhållande som var ostadigt när han började intressera sig för mig. Vi hade inte sex eller så då, men vi umgicks ofta. Sen åkte han hem till sin hemstad över sommaren för att jobba, och då hördes vi inte alls. Fick därefter reda på att han gjort slut med sitt ex en gång för alla.

När han kom tillbaka igen mot hösten festade vi ihop och gick hem tillsammans direkt. Vi sov ihop i princip varje helg i 2 månaders tid och umgicks mycket med gemensamma vänner. Vi hade filmkvällar, myste osv. Jag trodde att han ville satsa på oss, efter att jag var tydlig och berättade vad jag ville. Dvs dejta varandra för att se var det leder, eftersom att jag hade känslor för honom. Han sa att han inte ville binda upp sig och stå till svars för någon så tidigt efter sitt förra förhållande, men ändå valde han att fortsätta träffa mig i det skedet.

Sedan på en fest hände en incident som fick oss att bråka, en tjej var väldigt kladdig på honom och han såg bara ut att uppskatta det istället för att avvisa henne. Våra gemensamma vänner runt omkring oss tyckte att han betedde sig märkligt och det fick mig att skämmas, jag som trott att vi var något mer än så och dessutom börjat berätta det för vännerna. Dessutom hade han haft sex med mig kvällen innan och sovit över, så jag var helt mållös över att han betedde sig som han gjorde. Redan där och då sa jag sa att jag inte kunde förstå hur han kunde behandla mig så oklart efter att jag berättat med raka rör vad jag ville, jag sa att jag var värd mer än att bli lekt med. Sedan gick jag bara därifrån med tårarna rinnandes, och vi sågs inte på 2 veckor efter det. 

Han gjorde aldrig nånting med den tjejen, och han pratade samma kväll som detta hände med en vän till mig. Till henne berättade han att jag var hans drömtjej, men att han var förvirrad och knäckt för samtidigt som han hade känslor för mig kände att han behövde vara för sig själv innan han kastade sig in i ett nytt förhållande. Detta eftersom hans gamla förhållande tagit slut några månader tidigare. Detta återberättade givetvis min kompis för mig direkt efter, och jag bestämde mig för att låta bollen ligga hos honom och helt enkelt leva mitt liv till han sträckte ut en hand och bad om förlåtelse. 

Sen gick det som sagt 2 veckor utan att vi sa ett ord till varandra. Därefter kom han fram till mig och sa att han mått skit, saknat mig och verkligen ville försöka på riktigt. Jag, som ändå vill se mig själv som en person med integritet, kände först att jag var osäker med tanke på att jag känt mig lekt med. Men var så förbannat kär så vi började ses "på riktigt" ändå. Jag hade bara varit kär en gång innan, och det förhållandet varade från att jag var 15 tills jag fyllde 22. Så det kändes stort för mig att känna så starkt för en ny person.

Nån vecka senare sa han att han älskade mig och vi blev tillsammans, och det har varit det mest felfria och lyckliga förhållandet jag kan tänka mig. Vi har varit tillsammans i 2 år nu. Han har aldrig fått mig att känna mig otrygg sedan vi blev exklusiva och vi har verkligen haft det bra, det känns så självklart att det ska vara vi. Han är så en så sanslöst rimlig och klok person och jag det har känts så distant att han faktiskt var, ursäkta ordvalet, ett riktigt as mot mig den första perioden. Men sedan jag fick reda på det jag ska berätta härnäst har jag mått OFANTLIGT dåligt. 

Nu till problemet:

Jag har haft ont i magen över vår första tid ihop. Undrat om han träffade någon annan under den tiden och så vidare. Men under dessa år vi varit ihop har jag hintat om det till honom, och vi har pratat lite kring den tiden. Han har haft flera möjligheter att berätta om han träffade någon annan, och han vet att det hade varit en big deal för mig. Men han har aldrig sagt något. Frågade till exempel rakt ut om tjejen som han var närgången med på festen jag beskrev ovan, och det sa han rakt nej till. 

Det är en annan tjej som jag haft i bakhuvudet länge, minns hur han började följa henne på instagram under den tiden. Så jag valde, efter något glas vin givetvis (geni-drag) att fråga rakt ut för nån vecka sedan. Och ja, han hade träffat instagram-tjejen via tinder 2 gånger och haft sex. Jag bröt ihop totalt och ville bara kasta ut honom. Det var en så absurd känsla, allting gungade och det kändes som att någon klöste in naglar i hjärtat på mig. Bara att skriva det gör ont i mig. 

Han har alltså, efter vårt bråk när jag sa hur jag kände, gått hem med en annan tjej under vår "dejtingperiod". Jag blev helt förstörd. Även om vi inte var uttalat exklusiva så hade vi setts 2 månader innan de där 2 veckorna när vi inte pratade. Jag var dessutom tydlig med hur jag kände och att jag inte ville ses mer om han träffade andra. 

Sen får jag reda på detta 2 år senare, och det känns som om allting hände igår. 

Han är helt förstörd och gråter så fort jag tar upp det, sa att han bara velat förtränga det och att han aldrig sett till en annan efter att vi blev tillsammans. Jag hade bara sett honom gråta en gång förut men nu har han gråtit mer eller mindre varje dag. Jag känner mig som en kombination av världens argaste person som bara vill smälla till honom, samtidigt som jag känner en sorg över att det dels ens hände, och dels att han undanhöll det.

Jag känner mig oerhört sårad, känns som detta är en jävla skitig skugga över hela vårt förhållande. Så fort jag tar i honom ser jag dem framför mig. Jag blir en person jag inte vill vara-brukar vara trygg i mig själv men nu kan jag häva ur mig hur vidrig han och den andra tjejen är, och att hennes stora tuttar måste ha varit bra mycket roligare än mina små osv. Jag sjunker till en nivå jag avskyr att hamna på.

Vad ska jag göra?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till riktigt. Hur ska jag hantera detta? VILL av hela mitt hjärta att allt ska kännas bra igen, men jag känner mig så ofantligt sviken som inte fick reda på detta redan i början, så hade jag kunnat ta ställning till det redan då. FAN. Allt var så jävla bra. Om jag fortsätter nu känns det som att jag åsidosätter min stolthet, att jag bara ger vika för att ha blivit behandlad såhär. Jag vill inte se mig själv som en naiv och blåögd person. 

Jag är inte alls en svartsjuk person i vanliga fall, vad han gjorde under sommaren i hemstaden, precis innan vi började ses, skiter jag i. Jag bryr mig inte om hans ex-flickvänner heller, de hade jag till och med kunnat träffa för en kaffe. MEN just denna händelse känns PISS. Liksom… jag var där, tillgänglig, men jag dög inte. Behövde han ligga av sig ett par gånger innan han kunde satsa? 

Hur många frågor jag än har så spelar det inte någon roll vad han svarar, jag känner mig bara så otillräcklig och hånad. Jag har gemensamma vänner med tjejen han var med, och så fort hon dyker upp i sociala medier så vill jag fysiskt spy.

Försöker vara rationell och tänka att ja, vi var inte uttalat exklusiva. Men känner mig oduglig och så jävla illa behandlad ändå med tanke på vår röriga historia. Det känns så distant att denna person som behandlat mig som det dyrbaraste han har i 2 år gjorde så mot mig då. Känner mig så satans sårad och förödmjukad.  

Så, vad gör man nu? Slänger iväg 2 fantastiska år med en person som älskar mig över allt annat och som jag, tidigare iallafall, sett en självklar framtid med?

Var det otrohet eller hur fan ska jag se på denna situation? Är jag vek om jag stannar i detta förhållande eller hur fasen ska jag tänka? Hur lång tid kan det ta innan man tar sig igenom en sådan sak? 

Jag hade lämnat honom utan tvekan om han gjort det NU, för då är det under stämpeln otrohet. Men vad fan stämplar man denna situation med? En del av mig mår så dåligt över att den ens hände då så det känns mest respektfullt mot mig själv att dra. Problemet är bara att jag såg en framtid med just honom, och att jag älskade honom så mycket fram tills denna bomb släpptes.

Annons:
Honestyisdead
11/15/18, 10:50 PM
#1

Han sa till dig att han inte ville binda upp sig just då. Så otrohet är det ju inte. Och ni har haft två bra år. Du fokuserar på fel sak enligt mig. Något som inte borde betyda något jämtemot hur ert förhållande är.

Kyllan56
11/15/18, 11:00 PM
#2

Jag har läst hela ditt inlägg och min uppfattning är att du ska fokusera på de två åren som ni båda varit överens om att det är ni och inga andra. 

Innan de två åren så är min uppfattning - rätta mig om jag har fel - att ni inte riktigt definierat ert förhållande. Även om man träffas ofta och har sex, så kommer man ur olika erfarenheter. Det som du definierar som ett förhållande kanske inte han gör.

Känns också som han kan ha hoppat i säng med den andra kvinnan för han varit, ledsen, förvirrad m.m. 

Till syvende och sist så upplever du som han i övrigt är mannen i ditt liv. Gå på det! Ingen är felfri. Varken du eller jag. Gå och prata med någon, så du får det ur dig.

Att ha en sådan relation som du har med din kille är inte alla förunnat. Förstör inte det för något som hände innan ni verkligen gick in i en seriös relation! 

Om det var otrohet eller ej kan jag inte svara på. Min känsla är att ni hade olika syn på er relation innan de senaste två åren. Om han inte ansåg att det var ni i en fast relation och att du lämnar honom på festen, för att tjejen där klängde på honom, så kommer ju saken i en annan dager. Man kan som människa vara ambivalent och både vilja och inte vilja. Sedan när ni var i från varandra så kom han underfund med att han inte kunde leva utan dig. 

Varför två år in i en perfekt relation fråga om vad han gjorde de två veckorna? Det hade jag frågat mig själv om jag varit dig. Varför isf inte för två år sedan?

Nu kan jag bara önska dig allt gott med din "man" och önska att det löser sig på bästa sätt!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Sindri
11/15/18, 11:36 PM
#3

Du håller på att förstöra er relation. Får du honom att må så där dåligt, varför skall han då vara ihop med dig?
Jag har väldigt strikta åsikter om förhållanden och vad som är OK, men killen måste ju få tid att andas mellan två förhållanden.

Men kan du inte släppa det så lämna honom, han skall inte behöva lida för sin ambivalens hela livet. Om du inte lämnar - låt honom inte höra om det en enda gång till!

[Tuulikki]
11/16/18, 1:07 AM
#4

#3 håller med fullt

Aleya
11/16/18, 4:42 AM
#5

Men varför ens fokusera på dejtingen? Innan ni var ihop? Du kan inte ge han skiter för vad som skedde då. Och klarar du inte av att sluta ge han skit för den tiden så får du fundera på om du fixar att vara kvar i detta förhållande eller ej.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

setfree
11/16/18, 9:00 AM
#6

Vi tar korkade beslut ibland som man skäms över efteråt. Även jag.  

Han verkar vara uppriktigt ångerfull över vad han gjorde och även förkrossad över hur du mår. Det tyder på att han verkligen vill ha en framtid med dig.

Du har rätt att känna som du gör men för din egen skull, förlåt honom och kasta inte bort en framtid med honom.

Annons:
hu1234
11/16/18, 9:17 AM
#7

Vill verkligen tacka er som svarat för er input. 

Dock vill jag ändå till mitt eget försvar förtydliga att när jag sa vad jag ville, underströk jag även att han inte fick fortsätta träffa mig om han även träffade andra på sidan av, just för att jag inte skulle palla det. Det var då han sa att han inte kunde gå in i ett nytt förhållande än. MEN trots det fortsatte han gå hem med mig en tid efter det samtalet, och då utgick jag därför från att han inte  träffade nån den perioden. Därför känns det ännu mer som att han inte respekterade mina känslor. 

MEN ni får mig att se det i ett annat ljus. Ska försöka att komma över det, är inte redo att slänga bort vårt förhållande helt, måste jobba med hur jag hanterar saker och ting.  Men som ni säger mår han oerhört skit över detta och vill vara med mig, och ja, vi var ju rent faktiskt inte ett par då.

Aleya
11/16/18, 11:55 AM
#8

#7 du bör jobba med att inse att det som varit har varit och du kan inte kan älta saker för x antal år sedan.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

MissClue
11/16/18, 7:24 PM
#9

#0 Tycker du ska ge det tid ts att läka, för det låter som att ni har det väldigt fint ihop. Jag hade också mått fruktansvärt dåligt över en sådan grej, och min hjärna hade nog reagerat som att det hade hänt nyligen dvs samma som otrohet.  Samtidigt har jag gjort precis så i ett tidigare förhållande. Jag hade ihop det med ett gammalt kk en gång under dejtingperioden. Jag berättade dock direkt när han frågade när jag senast hade varit med någon annan. Först förstod jag inte att det skulle såra honom så mycket, för vi dejtade bara. Men han hade starka känslor för mig och blev förstörd. Jag ångrade mig och tyckte det var osmakligt gjort men tyckte först han överreagerade. Men ju mer tiden gick och ju mer seriösa vi blev desto värre mådde jag över vad jag hade gjort. Han kom aldrig över det heller utan var på mig varje dag om det, vilket bröt ner mig totalt. Jag skulle aldrig röra någon annan då vi var ett par, men han litade aldrig på mig. Summa kardemumma, jag förstår din smärta och jag förstår hans smärta. Fundera om detta är något du vill komma över och hur du ska helhjärtat kunna göra det också. Det går tyvärr inte bara att intala sig själv att "nu släpper jag det". Det försökte mitt ex, han förlät och förstod, släppte det men så kom det alltid tillbaka.

I love not man the less, but Nature more…

hu1234
11/16/18, 11:39 PM
#10

#9 det var jobbigt att läsa ditt inlägg. Vet att jag har svårt att släppa saker och ting som fasen, men efter alla andras inlägg med mer eller mindre självklara uppfattningar om att jag borde let it go fick jag lite hopp. Köper ändå till viss del resonemangen och att jag inte borde fokusera på tiden före vi verkligen blev ett par. Var skönt att läsa lite hårda ord om att ja, vi var inte ihop och borde utgå från hur bra vi haft det sedan vi blev uttalat exklusiva. 

Men du som varit med om i princip exakt samma sak, och inte tagit er igenom det kändes lite tungt att läsa. Dock, till skillnad från ditt ex så litar jag fullt ut på min pojkvän och är övertygad om att han aldrig skulle göra något mot mig nu, aldrig. Men själva händelsen innan vi blev ihop gnager ändå i mig som jag skrivit i startinlägget. 

Åh.. Vill komma över det men osäker på om jag kan.

MissClue
11/17/18, 10:10 AM
#11

#10 Det var dumt av mig att inte lägga till att mitt ex är psykopat, det skulle jag gjort om jag tänkte efter lite för det gör en jäkla skillnad. Han kanske var över det men höll det som en grej för att trycka ner mig, ingen aning. Han var dessutom fruktansvärt svartsjuk och tog det mesta jag gjorde som stora svek. Jag fick i slutet inte ens ha ögonkontakt med andra män, eller titta åt deras håll. 

Jag håller med dom andra om att du inte ska plåga honom om det mer utan hellre gå och prata med någon. Det kan göra jättestor skillnad. jag har också svårt att släppa grejer och har ältat samma saker för vänner, familj och på forum. Men när jag tog upp samma sak för en psykolog så "klickade" det till i huvudet och jag kunde släppa grejer på riktigt, ältandet försvann. Det kanske inte behöver vara psykolog man går till utan bara någon utomstående? Men man har också kommit över jobbiga grejer med att låta tiden gå.

Vill du komma över det så hitta ett sätta att göra det på då, känns som du din rädsla att inte komma över gör händelsen större än vad den egentligen är.

I love not man the less, but Nature more…

Maria
11/17/18, 11:49 AM
#12

Men käre nån. Det är ju historia nu.😉..

Det här med exakt när man blir ihop kan ju vaka lite tvekande i början och vad jag kan läsa av dina inlägg så var han tydlig med att han inte ville binda sig så tidigt.

Trots detta valde han dig och ni har haft två underbara år tillsammans. Att älta gammal skit bara skadar ett förhållande. Lämna det bakom dig och se din fine kille som han är nu tillsammans med dig. Du får INTE skuldbelägga honom för att du mår dåligt och inte kan släppa något gammalt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Sarah
11/18/18, 1:05 AM
#13

Kasta inte bort vad ni har och de många fina åren ni kan ha, för ngt som hände tidigare.

Annons:
Kalli
11/18/18, 2:41 PM
#14

Jag får väl hålla med övriga. Ja, du var tydlig med att du var ute efter en relation. Han var tydlig med att han inte var det. Och om jag förstod det rätt träffade han ingen under perioden ni låg, förutom det som hände på festen som du bevisligen redan förlåtit honom för? Sen hade ni ett bråk. Han visste inte om han ville ha en relation och du bröt med honom. Under det uppehållet hade han sex med någon annan. Han insåg sen att han inte vill vara utan dig och ni börjar dejta på riktigt och blir ett par. Nu har ni haft två bra år tillsammans. Jag förstår att du har dina känslor, det är svårt att ändra vad man känner, men jag tycker nog att du är lite orättvis.

hu1234
11/18/18, 5:10 PM
#15

Tack igen till er som svarat!

#14 Nej, det stämmer nog inte riktigt som du beskriver din uppfattning. Han träffade henne 2 gånger, en av de gångerna var under de 2 veckorna vi inte pratade, sen kan det ha varit en gång innan dess också när vi inte direkt bråkade. Men har inte exakta datum, men var troligtvis inte enbart när vi inte pratade som jag förstår det utan kan ha varit en gång innan också. :/

Sen tycker jag inte det är tydligt att fortsätta träffa mig efter jag sagt att jag inte ville träffa honom om han låg med andra, ändå fortsatte han träffa mig. 

Tack för dina synpunkter.

Maria
11/18/18, 5:28 PM
#16

#15 Menar du på allvar att du försöker minnas exakta datum? Det låter inte sunt. Det här kommer att förstöra ert fina förhållande om du fortsätter så här tror jag. Kan du inte på egen hand släppa detta så är mitt råd att du söker hjälp.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Kalli
11/18/18, 5:35 PM
#17

#15: Och du fortsatt träffa honom fast du ville ha en relation och han inte ville det? Men nu är det kanske så att han träffade henne en gång innan, du vet inte, kanske hade de sex då, kanske inte. För din egen sinnesfrid bör du nog försöka släppa det, eller göra slut.

Aleya
11/18/18, 6:11 PM
#18

#15 men snälla du. Ska du minnas datum för när saker har hänt? Hur skulle du känna om fin pojkvän började älta så som du gör? Jag tror inte du hade stannat så mycket längre i ert förhållande då.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

hu1234
11/18/18, 6:16 PM
#19

 …. Ni helt missuppfattat varför jag skrev om att jag inte har någon koll på exakta datum, det var som ett svar på nr #14s inlägg, där hon skrev att hon uppfattat det som att han träffade den andra tjejen endast under de veckor som vi inte pratade med varandra, och då sa jag att det kan ha varit även innan den period vi inte pratade, men att jag inte vet några exakta dagar.  Ser ingen anledning till att veta exakta dagar heller och det har jag inte sagt. Det som är jobbigt är att det ens hände under den tid vi sågs sen är datum irrelevant och har inte påstått annat.

Aleya
11/18/18, 8:12 PM
#20

#19 men du svarar inte på hur du skulle känna om han började göra samma sak mot dig. Fundera på det för en sekund.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
hu1234
11/18/18, 8:38 PM
#21

#20 Jag tycker att det var en så skum sak att säga som jag valde att lämna utan hänseende, tycker din ton är anklagande. Men visst, du ska få ett svar. Märklig sak att ens skriva mot bakgrund av att du faktiskt inte har den blekaste aning om hur mycket jag ältat det med honom eller ej i verkligheten. Jag skriver inlägget för att ventilera och jobba med hur jag ska hantera det, på dig låter det som att jag tar upp det med honom hela tiden IRL vilket jag inte gör. 

Skuldbelägg inte MIG mot bakgrund av att jag mår dåligt över hur han betedde sig mot mig i början. Klart som fan att det är tungt att få veta att ens partner låg med en annan tjej i början, och dessutom inte har sagt något om det trots att han haft möjlighet. 

Som svar på din fråga: Han hade inte kunnat göra exakt samma sak mot mig, för jag hade aldrig hållit på med någon annan medan jag kontinuerligt träffar en person jag är intresserad av. Han hade redan då känslor för mig men betedde sig på ett sätt jag aldrig gjort.

Maria
11/18/18, 8:51 PM
#22

#21 Men varför håller du på och ältar det här ett par år efteråt? Nu har ju ett fint förhållande och har haft hela tiden verkar det som utom i början då ni uppenbarligen inte har samma tankar . Släpp det. Ta hjälp om du behöver.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Devya]
11/18/18, 9:53 PM
#23

#21 Nej, inte alls klart som fan att man skulle bli upprörd av att veta att ens nuvarande partner låg med någon annan då man endast dejtade ett par ggr i början. Du tycks ha väldigt svårt med att släppa det här och du tycks inte kunna hantera dina känslor, som du erkänner själv, så du borde kanske söka hjälp. Det är inte normalt att ha så här svårt med en sådan liten grej. Det är inte att skuldbelägga dig. Det är bara det att du tycks ha problem med något som inte ens borde vara ett problem.

hu1234
11/18/18, 10:37 PM
#24

#23 Ett par gånger? Vi hade setts flera gånger i veckan över 2 månaders tid och dessutom varit på gång innan sommaren, är du ens läskunnig?

Och vadå "du verkar ha svårt att släppa?" Det vet jag inte än eftersom jag rätt nyligen fick reda på det. Just nu svarar jag på inlägg, du har inte en aning om hur jag hanterar det efter att ha ventilerat. Så har du inget givande att säga annat än att vara otrevlig så skriv inget alls. "Det är inte normalt"? Så otroligt osaklig sak att kommentera, baserat på vadå? Din uppfattning som är den enda rätta då eller?

kaninskutt
11/18/18, 10:50 PM
#25

Alltså jag kan väl visst förstå ts. När jag dejtar personer så är det inte alls ok för mig att ha sex med någon annan. Även om man  "bara" är i dejtingstadiet så är jag tydlig med att sex med andra inte känns ok för mig. Då får personen sluta dejta mig först.

Kalli
11/18/18, 11:08 PM
#26

Om den ena parten säger att hen inte vill binda sig eller ha några förpliktelser är det verkligen att dejta? Problemet som jag ser det är att ni inte var överens om er relation till en början. Du tycker att eftersom du var tydlig med dina känslor och ni fortsatt träffas borde ni gå efter dig. Fast han var ju också ärlig med vad han kände och ändå fortsatt du träffa honom, så han kanske trodde du var ok med hans upplägg. Oavsett borde de inte förstöta två år där ni varit på samma sida och haft det bra tillsammans.

hu1234
11/18/18, 11:24 PM
#27

#26 Bra synvinkel/poäng, tack för det. Var dock tydlig flera gånger med att säga att ett sådant upplägg inte var ok med mig, och ville han träffa mig skulle det vara bara mig, när han fortsatte tänkte jag väl att han respekterade det. Men ja - det var oklart i början absolut.

Annons:
[Devya]
11/19/18, 1:05 AM
#28

#24 Jepp, jag ser det som ett par gånger endast. Vad vi upplever som ett par gånger kan faktiskt vara väldigt subjektivt. Att ses under veckosluten i två månader blir inte många ggr enligt mig åtminstone. Jag dejtade en kille i 5 månader och vi sågs flera ggr i veckan. Det ser jag som ofta. Men det där tycks vara väldigt subjektivt. Det handlar dock inte om läskunnighet även om du ville tro det. Jag gav min åsikt och jag anser inte att det är normalt att haka upp sig så här pass på en sådan sak. Ursäkta om du blev upprörd över det. Jag tycker bara det låter så otroligt överdrivet att ens fundera på att slänga bort ett fint förhållande för en sådan sak. På det viset du beskriver dina känslor är också oroväckande för det verkar vara så irrationella tankar. Om du dock nyligen hade fått reda på allt då du skrev inlägget så är det väl lite mera förståeligt men det är ändå väldigt dramatiskt skrivet och det är väl det som jag reagerade på. Det fick mig att fundera på att du kanske behöver lite mer än råd av folk på inet. Ibland kan det vara bra att få stöd av någon professionell. Men du kan ha rätt att du behöver bara tid på dig att smälta allt. Om inte det fungerar och du kan inte gå vidare så hoppas jag att du försöker hitta någon att prata med.

Upp till toppen
Annons: