Annons:
Etikettdjur
Läst 5525 ggr
Emki
2018-11-22 21:46

Sambon vill inte ha kvar hunden

Nu har vårat förhållande kommit till världens dilemma. Jag och min sambo skaffade en hund i somras, som nu är 6 mån. Men sambon vill inte ha kvar hunden, pga incident i början och hunden är nu livrädd för honom. 
Vad gör man i en sån här situation? Jag vill givetvis ha kvar båda, och han kan inte tänka sig någon annan lösning än att sälja iväg hunden. 

I övrigt så har förhållandet INTE var frid och fröjd sedan hunden kom med i bilden. Finns mycket som vi nu skulle behöva jobba på. 
Jag känner mig superegoistisk som verkligen vill ha kvar hunden och har övervägt det många gånger, men jag vet inte vad jag ska göra.

Annons:
Turast
2018-11-22 21:52
#1

Jag hade tagit hunden och dumpat killen om han verkligen inte ville ha hunden. Man har skaffat ett djur och bör ta hand om det. Ni kan inte jobba på relationen mellan din sambo och hunden?

Konstinstagram: @toxiccetacean

Peta inte på salamandern. Den sover.

Emki
2018-11-22 21:58
#2

#1 Vi har försökt, men det har inte blivit någon framgång än så länge. 
Jag älskar verkligen min sambo, och även hunden. Så han har gett mig en jobbig sits då det är jag som fått ta över allt ansvar eftersom.
Är lite extra fäst vid hunden då han hjälpt mig mycket med min depression och min emotionella instabilitet. Därav tar jag detta VÄLDIGT hårt, och det är svårt att veta vad jag faktiskt vill göra, och vad som är bäst för hunden.

Kan tillägga - vi båda har xtrajobb, men vi jobbar om varandra och har då varit hemma med hunden och allt har gått fint ekonomiskt. Skulle jag bli ensamstående med en hund vet jag inte om jag skulle få ihop allting med springvikariejobb då dom ringer samma dag - på morgonen ex. Har jag då inte möjlighet att ha hundvakt/hunddagis så kan jag ju då inte jobba = inga pengar.

vendelay
2018-11-22 22:27
#3

Jag kan inte lösa ditt problem, men jag vill säga att det är DIN SAMBO som är en självisk, egocentrisk jäkel och inte du. Absolut inte du. Hur skulle det kunna vara elakt att vilja ta hand om någon? Det är din sambo som är självisk som inte kan tänka sig att ta hand om hunden "bara" för att den är rädd för sambon. Ge det tid. Våra katter är från katthem och det tog kanske ett år innan de började bli bekväma, kanske två år innan de kunde bli ordentligt klappade och kanske 3 år innan de kunde lägga sig och sträcka ut sig framför oss. Du är INTE självisk. Din sambo är självisk.

Var snäll mot alla - bli vegan ❤

Emki
2018-11-22 22:38
#4

#3 Jag accepterade att jag fick ansvaret över hunden, men glädje då jag gillar att spåra - vara i skogen osv. Inget som jag direkt ansåg som betyngande. 
Han anser att han gett det nog mycket tid, då det hände när han var kanske 2,5 mån gammal, och han mår psykiskt dåligt över att se hunden vara rädd för honom. Och det blir mkt problem när han är ensam med honom då jag jobbar, då kan han kissa ner sig kanske 5 ggr av rädsla. Men gör det aldrig när jag är hemma. När jag är hemma är allt lugnt, han kan leka och vara normal. Men tar avstånd från sambon. 
Får mig att må dåligt att se sambon bli påverkad, och även hunden.

Jag vill verkligen ha kvar båda och har kommit med diverse förslag på hur vi ska lösa grejen. ToM att bli särbos ett kortare tag, dels för att tända gnistan i förhållandet igen, men också för att hunden ska få ''vila'' från rädslan - ihopp om att den försvinner. Men han är helt inställd på att omplacera är enda lösningen. Hur ska jag kunna övertala honom?

koppargaller
2018-11-22 22:42
#5

Va f^^^n gjorde han med valpen?

Emki
2018-11-22 22:44
#6

#5 Vid lek så bet hunden tag väldigt hårt om hans hand - förstås på bus - det är en valp afterall. Men sambon sa skarpt ifrån och gav han en snärt över nosen.

Jag var själv inte hemma vid tillfället, men det var det han berätta och visade såren på handen.

Annons:
koppargaller
2018-11-22 22:51
#7

#6 Antingen gjorde han mycket mer eller så var valpen mentalt skräp från början.

Sjuttan
2018-11-22 22:52
#8

Funderar på om det inte vore bäst för hunden att slippa vara hos en så negativ person. Sambon ser hunden som ett problem och just detta utstrålar han ju mot det stackars djuret. Hunden lär knappast komma över rädslan mot honom. Att en hund kan vara till stor hjälp vid psykiska problem är ju välkänt. Det borde sambon kunna förstå och kunna uppskatta och verkligen unna dig. Men är han nu så självisk att han bara bryr sig om dina egna känslor så är det inte konstigt om hunden fortsätter vara rädd. Är det rätt mot hunden?

"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting".
Oscar Wilde.

Emki
2018-11-22 22:57
#9

#8 Ja han låter mig ju välja mellan honom eller ha kvar hunden. Och jag vet inte om jag i dagsläget kommer klara av att ha hund som ensamstående.
Hunden mår bra när jag är hemma, då är han en normal lekfull valp som stojjar på. Men har funderat på det också, även fast det är hjärteskärande och OTROLIGT jobbigt att ens tänka på det, så kanske han skulle få en bättre familj någon annanstans. 
Det är inte det jag vill, men det kanske är det som är mest humant mot hunden.
Han har satt mig i en riktig jäkla jobbig sits…💔

Herveaux
2018-11-22 22:59
#10

#9 OM ni väljer att omplacera så kan ni ju börja med att prata med uppfödaren. Dom brukar ha ett stort kontaktnät.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Emki
2018-11-22 23:02
#11

#10 Absolut! Uppfödaren är seriös som har hållit på i 16 år. Kommer prata med henne, för isåfall vet jag till 100% att han kommer få ett bra hem.

Herveaux
2018-11-22 23:03
#12

#11 👍
Hoppas det löser sig på bästa sätt för både dig och vovven.


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Emki
2018-11-22 23:08
#13

I början var det självklart för mig att ta mitt pickåpack å dra. För jag tycker han är extremt självisk, och man ställer inte ett sådant ultimatum på den man älskar. Men sedan började jag tänka längre på hur jag ska kunna lösa allt ensam, vilket i slutändan endå mest troligen slutar med att jag måste omplacera honom för att jag inte kommer ha nog med ekonomiska tillgångar pga arbetsförhållanden i dagsläget.

Jag älskar min sambo, och tycker att det är väldigt onödigt att kasta bort 3 år, för att killen inte ser någon annan lösning med hunden. Jag har velat och funderat mycket, men verkar inte kunna komma fram till något. Jag vill så innerligt behålla båda, för jag älskar dom så mycket! Men i dagsläget ser det ut som att jag kommer oavsett få leva med hjärtesorg.

Annons:
[Justde_]
2018-11-23 08:50
#14

Dumpa ! Varför busar man upp en valp för att sedan säga till på skarpen ? Stackars hund som ska behöva leva i rädsla .

Tant Grön
2018-11-23 09:33
#15

Tycker synd om hunden , du skriver att den är så rädd så den kissar ner sig av rädsla när den är ensam med din sambo. Låt den få ett tryggare hem, antingen med dig eller hos någon annan.

Sabah
2018-11-23 14:06
#16

Jag tycker det låter som att sambon och hunden stressas av varandra pga den tidiga incidenten. Det kan nog ha blivit en ond cirkel, valpen blir rädd för sambon pga det som hände i tidig ålder, sambon är spänd vill inte göra valpen rädd och det är just hans spända attityd som stressar valpen, han blir irriterad och det gör inte saken bättre.. Går detta att bryta på något sätt? De behöver få tillbaka tilliten till varandra. Kanske behöver ta hjälp av någon med erfarenhet av liknande situationer. Du skriver att uppfödaren är seriös, kanske kan få tips därifrån! Förstår att det är ett stort dilemma! Du älskar dem båda! Hoppas det löser sig för dig!


💖🧡💛💚💙💜

[Justde_]
2018-11-23 20:43
#17

Var bor du i landet ?

eli1991
2018-11-25 19:57
#18

Jag kan inte tycka att det är mycket tid han "gett" hunden. En hund är en investering för 10-15år.
Jag hade inte heller korrigerat hunden på det viset, jag har också svårt att tro att en liten snärt på nosen hade fått så stora konsekvenser hos hunden. Det känns som att det måste hänt något mer/allvarligare.

Sök hjälp från någon med stor kunskap inom hundar som kan träffa er och hunden tillsammans, avläsa situationen och ge råd/tips. Har svårt att tänka mig att det ska vara kört för all livstid. Däremot kan det krävas jobb som din sambo inte är beredd att lägga ner. Tror knappast att situationen kommer förbättras om du gör allt som är relaterat till hunden.
Om en hund lever i ca 10år och man tycker att några månader är mycket tid behöver man ta sig en tankeställare.
Självklart ska hunden inte behöva vara livrädd men jag tror att ni antingen behöver hjälp på plats eller att du behöver lämna. Tycker inte det är rättvist mot hunden att ge upp efter några månader.

Hoppas det löser sig för er!

Wl91
2018-11-26 18:29
#19

Vad är hunden för ras? Verkar mentalt otroligt vek.

Emki
2018-11-26 23:59
#20

#19 En golden retriever. Var dock extremt liten och undernärd när han föddes. Jag har funderat om det kan ha rubbat hans mentala tillstånd. Bara spekulationer men vet inte. Vi provar just nu med att jag introducerar våran hund till sambon. Alltså typ "kolla här, han är inte farlig" "Jag kan ta i han och busa med honom, då kan du också det." Sambon har inte alls varit ville till denna metod förut. Men har gett lite resultat. Han går fram självmant till honom, kan busa å leka och betee sig som en valp mer å mer..

Annons:
pyromanen
2018-11-27 21:03
#21

Jag som absolut inte är hundmänniska skulle tycka det var vedervärdigt att känna mig pressad till att bo med en hund. Så medans många i tråden verkar tycka synd om hunden så känner jag med karln.

Emki
2018-11-27 22:30
#22

#21 absolut kan jag tänka mig det. Men enligt min åsikt så skaffar man inte hund gemensamt - (var tom han som tog upp det från första början) och sedan bara skiter i det för att det inte riktigt gick som det skulle. Då arbetar man istället med problemet. Men jag kan absolut förstå att han tycker det är väldigt jobbigt, det är inte det de handlar om.

[Forest]
2018-11-28 11:06
#23

En fråga var ert förhållande bra innan då menar jag en längre tid bra?

Jag tror nämligen på att det är vanligt att man gör något när ett förhållande börjar "bli tråkigt" man skaffar hus,barn,djur köper ny dyr sak som bil mm. Detta ger ett glädje rus ett tag sen blir det gamla spåret igen. Man skyller lätt på något och tror tar man bort det så är det bra igen. 

Jag tror att din sambo om han verkligen vill få hunden gilla honom så kan han göra saker som hunden gillar, promenader träning lek.  Att gå kurs kan vara något som funkar. Sen krävs det att man inte tappar humöret vi har två hundar som verkligen går efter tempen i hemmet är det lite surt så undviker dom den personen.  Det kan vara så att eran hund går mycket på detta, och ger nu din sambo upp med sina försök och känner "jag ger upp" så känner hunden av detta negativa känslan. 

Är sen ert förhållande dåligt och det är inte värt att kämpa för så skulle jag fundera på hitta eget boende till hunden och dig.

eli1991
2018-11-29 13:13
#24

#21 Om man skaffar en hund gemensamt är det väl knappast synd om honom? Självklart blir det inte alltid som man har tänkt sig, och man har ju då ett gemensamt ansvar att lösa situationen så det blir så bra som möjligt för alla inblandade. 

tycker #23 kommer med många bra tips. Om jag hade varit i en liknande situation med min sambo hade han fått ge hunden alla mål mat, sambon hade fått kasta ner någon godis på marken då och då i vardagen. Bara för att hunden ska göra en positiv koppling till din sambo. Sen framförallt låt hunden ta kontakt, att inte tränga sig på hunden utan att istället var inbjudande, din sambo kanske sätter sig på golvet och bygger ett litet torn av hundgodisar eller något annat valpen kan tänkas gilla. Att locka valpen att själv ta initiativ till kontakt och att inte tränga sig på.
Och jag tror framförallt att TID är viktigt, jag tror det kommer ta tid och tålamod. Detta förutsätter självklart att han är villig att jobba för det.

Honestyisdead
2018-11-29 13:43
#25

#21 Är man vuxen och med på att skaffa hund är det knappast synd om en.

Malinolsn
2018-12-11 22:14
#26

Lever själv med en människo-rädd hund, dock inte rädd för en speciell person eller rädd efter en speciell händelse (inte heller rädd för oss i familjen, måste jag tillägga). Mentalt vek/skräp eller en känslig individ låter jag vara osagt, men vi har fått det att fungera! ❤️
Har många gånger varit nära på att ge upp, men så plötsligt kom bättringen! Som någon tidigare sa i tråden, en hund har man i 10-15 år, några månaders arbete av den tiden är i princip ingenting - men med det säger jag inte att det är lätt. 
Du får gärna PMa mig om du vill bolla lite tankar eller kanske höra lite om hur vi har gått tillväga med att övervinna rädslor 🙂

Emki
2018-12-11 23:25
#27

En liten uppdatering, det har börjat gå bättre. Han ignorerade honom mycket första vrckan och tog kontakt med honon gebom att han skulle komma fram till honom. Nu har han inte kissat inne på kanske 2 veckor. Och han kan leka med honom och speciellt utomhus nu när det är snö. Jag hoppas detta är vändningen till något bättre..❤

Annons:
eli1991
2018-12-12 07:44
#28

#27 så himla härligt! Vad skönt att höra att ni kämpar på 🙂 Kul att hunden börjar ta initiativ!

Majeas
2019-01-07 20:34
#29

Hur går det för er Emki? :)

Don't trust everything you see. Even salt looks like sugar.

Emki
2019-01-07 22:15
#30

Det går faktiskt rätt så bra, kissandet har försvunnit helt. Nu är han mer bara lite "på sin vakt". Men fortfarande enorm förbättring. Dom kan busa och leka tillsammans. Samt att han tar mat av han nu också vilket han inte gjort förut. Så det känns som att det går mot rätt håll! Man får bara inte ge upp ❤

Herveaux
2019-01-08 08:42
#31

#30 Härlig läsning! *heja heja*


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

[Forest]
2019-01-09 21:48
#32

30 vad roligt att läsa. Ett till tips. Varje gång husse kommer hem kan han ge en godis just för visa att även han gör något inte matte gör. Vi har godis i en burk utanför våran dörr men man kan även ha det i sin hall dock ska inte hunden kunna nå den 😉

Currson
2019-03-19 19:45
#33

Har läst detta inlägg nu samt alla kommentarer, då jag satt och scrolla igenom olika trådar här på iFokus. Är väldigt intresserad av hur det går? 😍

Emki
2019-04-18 23:03
#34

#33 Saker blev bättre mellan han och hunden men inte helt bra, men förhållandet förstördes för mycket av hans tvivel på sin kärlek för mig pga jag inte ville sälja iväg hunden m.m, (han såg det som att jag valde hunden framför honom) så vi är för tillfället inte tillsammans mer och hunden bor nu med mig hemma hos mina föräldrar.

Annons:
Currson
2019-04-21 13:45
#35

Vad tråkigt. Kan ju tycka att hans argument där var väldigt fånigt dock, vadå kan man inte älska båda två eller? Hoppas du och hunden får en underbar framtid, och jag hoppas du mår bra trots omständigheterna! ❤️

Upp till toppen
Annons: