Känslor

Förälskelse, passion, kärlek?...

2018-12-10 18:59 #0 av: Jenny246

Jag har nyligen tagit mig ur ett mindre hälsosamt förhållande. Tenderar att dra mig till män som inte prioriterar mig så mycket. Utan de är mer egoistiska, högljudda, attraktiva (i mina ögon)... och jag anpassar mig så himla mycket och försöker vara till lags. Med dessa män upplever jag ofta passion, förälskelse (?!), pirr i magen. En känsla av att ’jag fick honom!’. Jag har även träffat andra män, som är precis tvärtom. Och jag har börjat träffa en sådan man nu. Han är så godhjärtad, så snäll, ställer upp, ger mig maaaassor med komplimanger, jag känner mig trygg, lugn, avslappnad, jag kan vara mig själv utan att anpassa mig det minsta och han verkar bara uppskatta mig mer för det. Känner mig redan otroligt älskad trots att vi bara setts några veckor. Jag tycker otroligt mkt om honom. Vi umgås jämt, har kul ihop, är väldigt fysiska och det är så himla mysigt. Han är så sund i hur han är och tänker. Vi har samma värderingar. Men jag har inte det där spännande nyförälskade pirret. Och jag känner mig så förvirrad. Han är inte rent utseendemässigt vad jag brukar träffa... men hur mkt spelar det in??? Jag vet att det inte är viktigt. Jag kan ju se att detta är så mkt hälsosammare. Och vi är så lika på ett sätt jag inte upplevt tidigare. Och jag är övertygad om att han skulle gå jättebra ihop med min familj o vänner. Måste man ha pirret för en lycklig långvarig relation? Måste man känna sig upp över öronen tokförälskad? Jag vill känna så nu... men gör inte det.

Anmäl
2018-12-10 19:41 #1 av: IdaSoren

Alltså, eftersom du benämner den första "typen" av män som ohälsosamt för dig så tänker jag att det kanske inte behöver vara så svart eller vitt som du beskriver det. Kan ju mycket väl vara så att du skulle må bättre av en man som är mer som den du träffar nu, men att kanske just denna man inte är den rätta helt enkelt? Man kan ju inte tvinga sig att känna känslor man inte har, men det betyder ju inte att du måste gå tillbaka till ohälsosamma förhållanden igen. Sedan kan ju ingen svara på om ni ändå kan ha en lycklig relation eller inte, det tror jag att man måste ta reda på själv. Om ni bara har setts i några veckor så är mitt tips att inte stressa fram med att försöka känna känslor som inte finns där än; kanske dyker de upp, kanske inte.

Anmäl
2018-12-10 20:15 #2 av: Sindri

Hur vet du att det där pirret du känt förut är tecken på förälskelse eller passion? 
Det kan också vara spänningen i att ha lyckats fånga en sån "svår"man. Undringen om hur det skall gå idag då? Skall jag kunna hålla kvar honom? Skall han visa känslor idag?

Vi vet så lite om vad vi fastnar för hos andra. Ge det här förhållandet lite tid. Jag var inte jättepirrig i början med min blivande man. Men oj, nu kan det kännas rejält - efter 36 år!

Anmäl
2018-12-10 20:55 #3 av: Zepp

Vet inte hur gammal du är men olika åldrar gör att man fokuserar på lite olika saker och vi män är typ lika dana!

Iallafall när man är ung.. utan speciellt ansvar så focuserar man som regel på rätt ytliga faktorer´, snyggast/populärast, dvs andras bedömningar!

Iallafall, när man bränt sig samt dragit lite olika slutsatser om sig själv  så tenderar man förr eller senare att dras allt mer mot den där lite tråkigare personen, som har kvaliteter som gör att man kan fungera i ett längre förhållande!

Dvs då pratar vi om gemensam bostad, förmåga att betala räkningar, hjälpa till med hushållsgöror, uppfostra barn, dvs ta ansvar för allt sådant praktisk, för utan detta så funkar lixom inget särskildt länge hur som helst!

Dvs det andre/tredje valet kan vara själva klippet, dvs en person som matchar en själv!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2018-12-11 10:06 #4 av: Jenny246

#1 Det har du rätt i. Det är väldigt svart/vitt. 

#2 Det är det där jag är ute efter! Det är såna tankar som snurrar runt. Jag vet ju att det finns någon slags "han som är så svår valde mig" och också nån rädda/ta hand om-känsla som slår in där. Dessa pirr är ju också ofta förknippade med enormt mycket osäkerhet. Ingen bra grund direkt. Och tankarna går. Vad är vad? Vad är rätt? Vad är fel? Kan det växa fram? För det finns ju ngt i det som är nu! Jag är bara inte lika pang-förälskad som han verkar vara just nu! Och jag blir nojig över att det kommer fortsätta så och att det inte är okej att låta tiden utvisa. Tack!

#3 Jag är 31 men är säkert omogen i mitt förhållande-tänk. Har inte mkt erfarenhet av vettiga förhållanden och självbilden har aldrig varit särskilt bra heller, men den är mkt bättre i dagsläget! Och det finns en rädsla för att jag inte ska ha vett att uppskatta den tråkigare personen och ledsna efter ett tag, samtidigt som jag längtar efter det. 

Tack för era svar. Att våga ta det lugnt och se var det leder verkar vara det bästa. Känns skönt att få bekräftelse på att "pirret" inte är ett måste!!

Anmäl
2018-12-11 14:48 #5 av: Sindri

Och min man var den som var pang-förälskad från första början, Friade efter knappt 2 månader. Och han blir också fortfarande pirrig.

I varje långt förhållande går det upp och ner, ibland är den ene mer kär, ibland den andre. Ibland är båda lite trötta och slitna. Men efter så många år kan jag bara säga att jag är så glad att vi inte gav upp under de svåra åren. Belöningen kommer nu. Och som sagt, känslorna av förälskelse kan slå till lite då och då. Det är magiskt.

Anmäl
2018-12-11 20:42 #6 av: Surpan

Jag hörde någonstans att inom buddhismen så säger man att när man träffar någon och det sprakar så är det inte rätt, för när man träffar den rätta så är allting tyst.

Spänning är inte kärlek. Trygghet är kärlek. :)

/Surpan
Medarbetare på Hår iFokus

Anmäl
2018-12-12 22:21 #7 av: Zepp

Du är iallafall tillräckligt mogen för att fundera över sådant!

Dvs du är själv i en ålder där det börjar bli dags att bilda familj, dvs det börjar bli på tiden.. dvs förr så skötte föräldrar sådant.. dvs vill du tillbaka till den tiden?

Dvs numera får man oftast utan föräldrars påverkan fixa sin egen match!

Fördelen med föräldrars inflytande.. men det gäller väl mest bönder, att de matchade en kvinna med någon man som kunde ärva en gård?

Aså kan vi lämna bonde-stadiet/renskötar-stadiet/jägar-stadiet!

Dvs om du som kvinna kan lägga vantarna på någon manlig person som förutom att vara snäll och trevlig/kärleksfull, på det har potential att gå upp på morgonen till ett jobb, betala räkningar, sköta diverse praktiska saker, typ vara lite emanciperad/typ ställa  upp och sköta hushållet när du är gravid/mår skit/är sjuk/köra barnen till dagis!

Osen kan jag på det tala om för dig hur himla jobbigt/tråkigt det är när man väl är där, i den situationen.. då gäller det att du valt rätt partner, som är där för dig och barnen/ekonomin/allt praktiskt/för dig när du själv knappt orkar!

Dvs det är den manliga partner du bör ha valt, dvs den som ställer upp på dig!

Sådana finner man som regel inte var som helst.. iallafall inte på lika lättvindigt på krogen.

Iallafall så vill jag lixom inte lägga sordin på dina strävan.. dvs fokusera mer på dina egna förutsättningar!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl
2018-12-14 15:32 #8 av: Katti

Så en karl ska bara "ställa upp" och "hjälpa till" när man är sjuk eller gravid Zepp?  Tur att min man inte vet det!!!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Kennel Min Bästa Vän & Skullebo kaningård

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.