Annons:
Etikettfamilj
Läst 1911 ggr
Lussan20
2018-12-18 08:57

mor och farföräldrar

I våra lokalnyheter idag berättade många mor och farföräldrar om att de inte får träffa sina barnbarn och sorgen över detta. Inte ens till jul får de glädjen att träffa sina barnbarn. De upplever det många som svår sorg, förlust och att det tär på hälsan bla.

Visst kan det finnas saker som gör att barnen inte vill att föräldrar ska få träffa deras barn. Men ofta känns det som att föräldrarna väljs bort?

Aga, övergrepp och kontroll kan väl vara några orsaker. Men det finns makt i detta att hålla barnen borta från föräldrar och svärföräldrar?

Vi gjorde fel på så sätt att vi stod åt sidan medans de andra tog för sig och bokade upp alla helger, var barnvakt och vi väntade på små stunder då det skulle bli vår tur. I vissa fall kom inte den tiden. Vi kändes som främlingar för dessa barnbarn. Jag var sjuk i olika omgångar och har inte kunnat delat ut massa pengar, men alltid brytt mig, skrivit och ringt.

Jag gav  de egna barnen kärlek, har aldrig slagit mina barn, de hade rena kläder och mat på bordet. Vid Jularna tog jag i och gjorde det så fint jag bara kunde. Nu längtar jag efter att få komma och bara vara farmor , mormor och det finns stunder då vi är med. Men alla de som aldrig får vara med?

Det måste kännas som att vara helt utanför all familjegemenskap?

Att inte veta. Ofrivillig barnbarnslöshet! Tragiskt att de var så många!

Mvh/WL🌺

Annons:
MonicaLagerquist
2018-12-18 09:19
#1

Jag är så glad att vi har Svärmor på ett boende nere i byn. Vi kan besöka henne varje dag och ta hem henne hít när det är helger och födelsedagar.

Stolt ägare till fem La permer

OlgaMaria
2018-12-18 09:22
#2

Vad är det för människor som inte inkluderar sina föräldrar/mor-farföräldrar? I min släkt och bland alla jag känner är det självklart att inkludera dem till jul osv.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

MonicaLagerquist
2018-12-18 09:25
#3

Min far kommer till oss en dag föra julafton. Han hör väldigt dåligt och har det jobbigt när det blir många i rummet och många som pratar samtidigt.

På julafton kommer ungarna med respektive och kompsar och en massa andra hit.

Självklart tar vi hit svärmor då också,

Stolt ägare till fem La permer

Lussan20
2018-12-18 10:11
#4

Ja, jag blev förvånad över all denna utanförskap som fanns. En del äldre mådde väldigt dåligt. Kanske kan man hitta inlägget på Tv 3, kanal Öst?

Men jag vet att det finns i olika grader. Men vi har två barn en bit ifrån vilket kan vara ett hinder. Men vilken sorg dessa mor och farföräldrar gav utlopp för, det sitter kvar i hjärtat…Mvh/WL🌺

oh-la
2018-12-18 11:53
#5

Vår dotter har god kontakt med alla sina mor och farföräldrar, även bonusar som vi valt att låta henne kalla för den mer familjära omskrivningen av tilltalsnamnet. Finns alltså ingen, blodsband eller ej, som hon kallar vid tilltalsnamn. Ett undantag finns i form av en biologisk far/mor-förälder som vi medvetet låter henne träffa vansinnigt sporadiskt. Orsaken är att hon inte är den typen av vuxen som vi vill ha runt vårt barn. Det är upp till oss som föräldrar att se till att de vuxna hon har i sitt liv är ansvarsfulla och trygga och inte gör henne illa. Denna person har behandlat sina egna barn, både i nutid och dåtid, på ett vis som gör att vi inte anser att hen kan få det förtroendet som det innebär att vara en vuxen i vår dotters (och snart även vår sons) liv. Det må vara en sorg för hen, men det är ingen rättighet att finnas som en del i sina barnbarns liv. Min dotter är ingen belöning till tidigare generationer som de kan ta del av villkorslöst. Min dotter är en människa som förtjänar trygghet, stabilitet och förebilder som inte utnyttjar eller gör henne illa. Därför har en person valts bort från kontinuerlig kontakt. Finns säker många som helt orätt berövas kontakt med barnbarn, men jag har själv svårt för ensidiga snyftreportage där inte båda parter får komma till tals och förklara. Självklart sitter ingen och berättar om vilka psykiska eller fysiska övergrepp de utsatta andra för som satt dem i situationen, eller vilka konflikter som gjort att kontakt brutits. Då måste man få höra två sidor.

Lussan20
2018-12-18 13:21
#6

Helt klart så finns olämpliga mor och farföräldrar!

Missbruk, mentalsjukdom, osv. Eller bara dåliga föräldrar till en själv. Mina föräldrar blev bättre morföräldrar än föräldrar. 

Jag tyckte inte det var snyftreportage, det grep mig bara.

Men håller med om att barn inte är något man skaffar för att tillfredsställa släkten. Inte barnen heller.

Vi tog hand om en gammal  ensam mor i rullstol, hon hade fyra barn, men ingen brydde sig. Fick veta att deras far slog barnen och henne , att hon lät honom utsätta dom för det gjorde att de tog avstånd. På den tiden måste varit 10-20 talet då klarade man sig inte själv med fyra barn. Hon skiljde sig till slut, men försent enligt barnen.

Vi fick 7 fina jular med henne i vårt hem med våra barn, hon var för vek för att våga gå . Hon dog ensam. Jag var på hennes begravning. Barnen var där knutna och sammanbitna. Jag så deras smärta.

Suck, att allt är så svårt!  Julen kan vara svår ur många perspektiv. Hörde om hur fyllan förstör för många…Mvh/WL🌺

Annons:
flocken
2018-12-19 06:23
#7

Jag bröt kontakten med min mor, bror och yngre syster för över 10 år sedan. Min sk mor har hela mitt liv klankar ner på mig och betett sig allmänt elak. Varför skulle jag utsätta mina barn för någon person som inte vill ha mig som dotter eller ens veta av mina barn? Efter min älskade far dog och jag inte ens fick komma på begravningen… När andra släktingar inte trodde jag skulle överleva min tonårstid.. För mig finns dom inte. Farmor o farbror finns oss nära.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

tiger tok
2018-12-19 07:19
#8

Vi bor långt ifrån, 4 timmar ca. De valde att flytta, de bodde nära oss innan. När jag och min syster var yngre hälsade vi ofta på, men nu blir det allt mer sällan. Någon gång per år ca. Mina morföräldrar har vi tagit avstånd från, de är medvetna om anledningen men har inte ändrat sig eller velat diskutera det, de blir som det blir, vi skickade en bild med en julhälsning och liknande, så bortglömda är de inte.

taxarärbäst
2019-01-12 00:24
#9

jag har själv valt att aldrig träffa min farmor och farfar igen och det verkar som att dom har accepterar det! känns jätteskönt att inte behöva känna pressen att klara allt. Mormor träffar jag varje dag och kan inte tänka mig ett liv utan henne

koppargaller
2019-01-12 13:39
#10

Varför måste man träffas o umgås bara för att man är släkt?

Lussan20
2019-01-12 14:06
#11

Av kärlek kanske? Ibland tycker man att man blivit en så bra människa själv, det blir man inte om man uppfostrats av monster. Föräldrar längtar efter sina barn ,om de älskat sina barn.

Men jag vet de som inte orkat ge och ge och aldrig få något igen. Så de lägger ner med smärta efter många år. Så kan man se barn som inte alls haft det så bra som älskar sina föräldrar. Det är inget dåligt att längta efter sina barn, sedan gör de som de vill, kanske en gång så står de där och tänker-Jag som gjorde allt-, som många av de äldre alltid gjort.

Idag är det mobilerna som stjäl barnens tid, morgondagens föräldrar får kanske höra om annan övergivenhet från sina barn.

Mina föräldrar slet för ringa pengar på fabrikerna, var allt för trötta och fattiga. Vår generation ville ge det vi aldrig fick, det blev ensidigt givande och aldrig fint nog. Var generation har sina demoner att slåss mot.

De flesta föräldrar vill väl, även om det inte blir rätt enligt barnens normer. Klart man kan strunta i sina föräldrar, som föräldrar kan strunta i sina barn. Men om man inte generaliserar så längtar många efter sina barn…Det vet jag…Mvh/WL🌺

[Thiah]
2019-01-13 10:22
#12

Makens pappa har själv gjort så att han inte träffar barnbarnen, eller sin son för den delen. Så han må ångra sig på ålderns höst men det är så dags då. Mina föräldrar har blivit utknuffade, så smått ur sina andra barnbarns lov. Såpass att ena dottern undrar varför dom inte träffas oftare. Vet inte varför det skett och det vet inte mina föräldrar heller.

Surpan
2019-01-15 10:47
#13

Jag skulle aldrig ligga på och uppmuntra en relation mellan mina barn och människor som jag inte gillar, inte respekterar, eller som inte kan lägga ner någon typ av energi själva för att upprätthålla en relation. Mina barn är ingenting som någon har "rätt till" oavsett hur mycket blod vi delar.

Med det sagt så har jag och mitt barn en fantastisk relation med dennes mor- och farföräldrar som jag uppmuntrar till fullo.

Min egen farmor var aldrig särskilt intresserad av oss, hon var aldrig barnvakt, ringde aldrig, lekte aldrig med oss. Jag kan än idag inte förstå hur mina föräldrar kunde bjuda in henne på alla födelsedagar. Hon var en främling som jag behövde ha i mitt liv bara "för att". Hon visar lika lite intresse i mitt barn nu, ringer aldrig och hälsar aldrig på. Hon brukar klaga på att hon aldrig blir överbjuden till oss men jag skulle aldrig bjuda in henne ändå, hon har ingen rätt till en relation nu.

/Surpan

Annons:
Lussan20
2019-01-15 11:15
#14

Min mamma hindrade relation med min farmor, hon erkände sent i livet att hon var svartsjuk på farmor. Men nu var min farmor inte så trevlig så jag hade nog inte haft så mycket kontakt. Men hon var välkommen vid högtider , dop och bröllop. Ja sina släktingar väljer man inte, så är det.

Men jag tänker att trots man gjort allt av sin förmåga så får en del sällan besök eller kontakt. Det är väl det som de reagerade på till Jul, alla som skrev…Mvh/Wl🌺

Machinelife
2019-01-18 19:41
#15

Enda anledningen till att jag skulle (om jag fick barn) avstå att låta min mor eller far träffa sina barnbarn är om de är misskötsamma till den grad att jag känner att det innebär en risk.

Annars anser jag att familj är stärkande och viktigt! Och att jag personligen helst hade haft ett mer kärleksfullt band till min familj och bättre gemenskap med min släkt. I min släkt sitter alla i varsin holk och bara häckar år ut och år in medans åldersklockan tickar… Så jag vill ta saken i egna händer men tvekar. Vågar jag åka ensam?

Upp till toppen
Annons: